Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Fredagen den 27 januari 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’idningen utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för | r-\ | I K | månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning. — Uppgif
ett qvartal endast I krona, postarvodet inberäknadt. — Sista numret 1 I Ly LJ IN å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg prenum.-afgiften.
skilja sig från andra, om man händelsevis
kan vara elegantare, modernare, uppträda
på ett mera lysande sätt. Man är alldeles
icke rädd att nyttja en drägt, en hatt, en
parasoll, som är olik alla andras, blott
man kan vara viss på, att man följer sista
modet och att rätt snart »alla menniskor»
börja begagna det, som »ingen menniska» i
begynnelsen brukade.
Emellertid kan man ej med skäl fordra,
att alla qvinnor skola finna en viss drägt
treflig och vacker, och kan hända blefve det
också litet enformigt att se alla lika klädda,
då likheten blir så i ögonen fallande, som
här. Men hvad man kan fordra är, att
qvinnorna icke låta modet springa bort
med både smak och förnuft och
anständighet och kläda sig så, att de kunna såra
dem, som ännu ha någon af dessa
natur-gåfvor i behåll. Man kan fordra, att de
åtminstone icke följa modet i dess allra
befängdaste irringar, så att de t. ex.
placera utväxter midt på ryggen, der Gud och
naturen gjort både dem och andra
menniskor släta och räta, eller ock knipa in
och klämma ihop fötter och midja, så att
de derigenom mera likna vanskapliga
stackare än friska och färdiga menniskor. Sådant
kan man fordra, och det vore väl, om
männen ville vara så förnuftiga och något
litet bekymra sig om dylikt, icke anse det
underordnadt, utan hellre se till, att deras
utkorade visa förstånd och sjelfkänsla i fråga
om sin klädsel, än fästa sig vid det
»moderna» och »eleganta», eller ock alldeles
förbise saken. Det är nu en gång så, att
qvinnorna måste söka att behaga männen,
och hvad som fängslar dem, det lägga
qvinnorna sig företrädesvis vinn om.
Emellertid torde qvinnorna rätt ofta icke
oetømännens,de förständiga männens, tankar
om dem. De se, huru ytliga grannlåtsdockor
blifva fjäsade af tanklöse sprättar och
stundom också gifta med, dess värre, tanklöse,
om också eljes förträfflige män, hvilka
ofta nog få bittert ångra sin brist på
förtänksamhet. Men det händer också, att en
sådan liten modedocka har ett varmt hjerta
under sidenkorsetten och ett friskt och rent
sinne, så att, om hon blir hustru åt en
förståndig man, hon stryker af sig hela denna
verldslighet såsom ett annat löst påhäng
och blir en god och redlig qvinna, som
väl uppfyller sina pligter. Sådant kan man
ju dock icke veta på förhand och deraf
kommer, att så många qvinnor tro, att
verldsligheten och fåfängan äro det ena
nödvändiga och den enda port, genom hvilken de
kunna inkomma i det egna hemmets och
familjelifvets förlofvade land.
Det är dock ett misstag. Gör man sig
möda att efterse sådant, skall det helt säkert
visa sig, att dessa vandrande modeplanscher
oftast blifva valda icke för sin grannlåt,
utan i trots deraf. Och helt säkert äro de
män flere, som just för grannlåtens skull
tveka och slutligen afstå från att erbjuda
ett enkelt hem åt en liten grannlåtsdocka,
än de, som icke afskräckas deraf.
Enkelhet i klädedrägt &r en drägtreform,
som en hvar kan företaga, utan att derför
behöfva anlägga reformdrägt. Om t. ex.
några tongifvande damer ville föresätta sig
att icke förkasta en vacker klädning,
derför att den är gammalmodig, men någon
gång bära den ändå, just sådan som den
år, utan att skarfva och lappa ihop den
med tre, fyra olika slag af siden och
sammet, för att puffa upp och ut och vränga
och vrida den i alldeles ny form (för att
slutligen i klädstånd sälja den till underpris
och bland qvinnor, som ej hafva råd till
dylika extravaganser, sprida modegalenskapen
i allt vidare kretsar), så skulle nog deras
exempel följas af andra. Det skulie vara
godt, om tongifvande mödrar kunde förmå
sina döttrar att på baler bära drägter, hvilka
mindre än de nuvarande påminte om
drottning Disas bekanta toalett — hvarken klädd
eller oklädd. Och det skulle vara godt, om
både gamla och unga ville kläda sig mera
i enlighet med sina tillgångar än med modets
fordringar.
Se, det vore en drägtreform, som hette
duga.
Dessutom vore det inte heller så illa, om
vi, i fråga om modet, toge någon hänsyn
till de nya anordningarnas beskaffenhet, innan
vi blindvis följde dem. Om naturen vore
nog elak att på en skönhets för öfrigt
välbildade kropp midt i korsryggen placera en
utväxt på ungefär en fots diameter, skulle
hon, derest hon det förmådde, resa hela
jorden kring, för att fråga alla verldens
läkare om bästa sättet att blifva den qvitt.
Men då modet och sömmerskan förse henne
med en sådan, bland alla verldens
missfoster aldrig skådad knöl på ryggen, då bär
hon den med fröjd och hennes käraste
förhoppning är, alt andra menniskor skola
anse denna märkvärdiga utväxt såsom en
integrerande del af henne sjelf. Det är dock
underligt.
Det rättaste och förståndigaste vore
naturligtvis att, när någon funnit en drägt, som
är treflig, beqväm och smakfull, bibehålla
denna form i det längsta — i alla fall under
snart öfvergående — galenskaper sedan göra
endast små förändringar och småningom
öfvergå till någon annan form för drägten,
någon hvari man också kunde trifvas, som
också vore beqväm och smakfull. På så sätt
skiljer man sig icke så mycket från andra
— eller skiljer sig i alla fall fördelaktigt
från dem. Ty en drägt, som passar
bärarinnan, är alltid mera klädsam än den, som
icke gör det, huru »modern» den än må
vara.
Och en sådan drägtreform borde ju icke
blifva kostsam — snarare tvärt om.
Mathilda Langlet.
Balen å Stockholms slott
^ den 21 dennes.
v|&.ill firandet af konungens födelsedag gåfvo
- deras majestäter sistlidne lördags afton
stor bal å kungl, slottet, till hvilken utom
öfriga medlemmar af det k. huset inbjudits
svenske och norske ministrar och statsråd,
riksmarskalken, serafimerriddare, diplomatiska kåren,
hofstaterna, riksdagens samtlige ledamöter,
ju-stitiekanslern och justitieombudsmannen, en
mängd högre och lägre embetsmän, ledamöter
af akademier och lärda samfund, officerare,
industriidkare, konstnärer, publicister m. fi. till
ett antal af omkring 2,400 personor.
Framemot kl. 9 började de inbjudna gästerna
anlända till slottet. Här mottogos de vid
ingången till Stuck-salen af konungens förste
hofmarskalk grefve N. von Rosen.
Kl. 8/4 10 anlände de kungliga personerna
företrädde af sin uppvaktning. Konungen bar
generalsuniform med briljanterade ordnar,
kronprinsen sitt husarregementes uniform, prins
Oscar flottans och prins Carl lifgardets till
häst uniform.
Hvita hafvet, der omedelbart efter de k.
personernas ankomst gafs cour för diplomatiska
kåren, var som vanligt anordnad till danssal.
Efter sin nyligen genomgångna restauration och
med sin rika elektriska belysning var salen
verkligen bländande.
Kl. 10 V4 tog dansen sin början och varade
till kl. V2 32, då supé intogs: af de k.
personerna, statsråden, diplomatiska kåren m. fi.
1 drottningens stora och lilla matsal, af de
dansande damerna och kavaljererna i gästvåningen
2 tr. upp samt af de öfriga inbjudna i de s. k.
ordenssalarne. Under supén föreslogs i de
särskilda matsalarne konungens skål.
För öfrigt voro rikliga buffeter anordnade
på flere ställen i våningen, äfvensom i den 2
tr. upp belägDa rymliga vestibulen, som var
smakfullt dekorerad med växter och blommor.
Efter supén vidtog kotiljongen, som varade
till kl. 1.
Konungen förde i 1. fransäsen kronprinsessan vis
à vis kronprinsen och statsrådinnan Lovén.
Kronprinsen dansade 1. vals med fröken A.
Ehrensvärd, 1. fransäs med statsrådinnan Lovén vis à vis
konungen och kronprinsessan, 1 po]ka med fröken
C. Kantzow, 2. vals med grefvinnan von Platen, 2.
fransäs med fru Barrère vis il vis talmannen i andra
kammaren Wijk och grefvinnan Jeanna von Rosen,
3. vak med fröken Ebba Munck, kotiljong med
friherrinnan Fleetwood, född Sandströmer.
Kronprinsessan dansade 1. vals med prins Oscar,
1. fransäs med konungen vis à vis kronpriu-en och
statsrådinnan Lovén, 2. vals med löjtnanten vid
Svea lifgarde friherre Falkenberg, 2. fransäs med
excellensen Themptander vis à vis tyska rikets
minister von Pfuel och fru von Blom, 3. vals med
löjtnanten vid Svea artilleriregemente Hedengren,
kotiljong med prins Carl.
Prins Oscar dansade 1. vals med kronprinsessan,
1. fransäs med generalskan Björnstjerna vis à vis
ryske militärattachéen von Blom och fröken Corbett,
2. vals med fröken Corbett, 1. polka med fröken
Ninoi Abelin, 2. fransäs med friherrinnan
Gyllenstjerna född Stjernstedt vis à löjtnanten vid
Svea artilleriregemente Eudling och fröken
Lagerbjelke, 3. vals med fröken Cecilia Lewenhaupt,
kotiljong med fröken Ebba Munck.
Prins Carl dansade 1. vals med fröken E. PaK
stjerna, 1 fransäs med grefvinnan Arvid Pöste föü
Hägerflycht, vis à vis kabinettssekreteraren Bildt oci
friherrinnan Falkenberg född Palin, 2. vals med
fröken Lizinka af Ugglas, 2 fransäs med baronessai.
von Mecklenburg född von Aken, vis à vis kapten
Balck och fröken E. von Schwerin, 3. vals med
fröken Carol. Lewenhaupt, kotiljong med
kronprinsessan.
Fröken Munck var naturligtvis, säger S. D.,
föremål for en stor uppmärksamhet, hvilken
ökades, då kronprinsen med iienne dansade
tredje valsen, och många qvarstannade öfver
kotiljongen, då det blef bekant, att prins Oscar
skulle dansa den samma med henne. De
qvarvarande fingo också ett särdeles godt tillfälle
att få sin nyfikenhet tillfredsstäld.
Kronprinsessan, som dansade med prins Carl, hade sin
plats midt på den kungliga estraden. TiL
venster om dem satt kronprinsen med sin dam.
Till venster om dem åter såg man prins Oscar
och fröken Munck, båda, liksom öfriga i
dansen deltagande, stående. De dansade ickc så
mycket, men konverserade lifligt. Vid sidan
af dem märktes riksmarskalken, som emellanåt
samtalade med dem.
Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos
alla edra bekanta!
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
