Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Fredagen den 9 mars 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden för qvinlig I Pl II NI användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I U U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida paraknas.
Hemma och ute.
Konungen afreser från Kristiania nästkommande
tisdag.
Kronprinsen afreste i tisdags afton från Kristiania
öfver Malmö oeh Köbenhavn till Karlsruhe.
Prins Carl begaf sig i tisdags afton öfver Malmö
och Köbenhavn till Bournemouth.
För att öfvervara prins Oscars bröllop afreste
sistlidne onsdags afton från hufvudstaden öfverstinnan
Henriette Munck, löjtnanten vid Jönköpings
regemente Carl Munck, löjtnanten vid Smålands husarer
Bror Munck jemte fru, född friherrinna De Geer,
äfvensom öfversten oeh chefen för Helsinge
regemente Carl Munck och hans fru, född Hierta. Med
samma tåg följde äfven hofpredikanten G. E.
Beskow, hvilken utsetts att förrätta vigselakten.
Hertiginnan d’0trante, född von Stedingk, som
inbjudits att öfvervara prinsens och prinsessans af Wales
silfverbröllop, afreste till England i måndags.
Hertiginnan har under sitt föregående äktenskap med
mr Grey, en tid legationssekreterare härstädes,
under några år tillhört prinsessans af Wales hof samt
hennes förtroligaste vänkrets.
Sällskapet Nya Idun eller qvinliga Idun, som det
också kallas, hade i tisdags sammanträde, hvarvid
föredrag hölls af fru Nathaüa Frölander. Derjemte
utfördes af medlemmar i sällskapet en qvartett af
J. Jacobsson, »Serenad» af Braga och »Nachtlied»
af Hauptmann, de båda senare för sång och
obligat-violin. Konstutställningen utgjordes af aqvareller
af Egron Lundgren och fröken Virginia Larsson samt
»Sommarlandskap», motiv från Bjurvik (Tjust) af
fröken Julia Strömberg.
Frågan om slöjdundervisning för flickor var i lördags
föremål för en ganska vidlyftig diskussion i
riksdagens andra kammare. Hr Arhusiander hade
nämligen som bekant väckt motion om statsbidrag åt de
kommuner, som anordna slöjdundervisning för
skolflickor. Andra kammarens första tillfälliga utskott
hade också föreslagit, att riksdagen måtte ingå till
k. m:t med anhållan, att k. m:t ville till nästa
riksdag framlägga förslag i ämnet.
Diskussionen i andra kammaren hade att uppvisa
åtskilliga roliga pointer. En talare trodde, att om
flickorna lära sig finare handarbeten, så blifva de
.odugliga i ladugården, men en annan erinrade, med
förhållandena i Amerika för ögonen, att qvinnans
plats i allmänhet icke är i ladugården. Somliga
fruktade, att flickorna bara skulle bli »fröknar »,
medan andra befarade, att om det skulle fortgå som
hittills, blefve det slutligen svårt att få en hustru —
som kan sy och väfva. Totalintrycket af
diskussionen var, att både förslagets anhängare och dess
motståndare gerna skulle för ett par timmar ha inrymt
representationsrätt åt de i frågan mest sakkunniga,
nämligen qvinnorna sjelfva. Emellertid bifölls
tillfälliga utskottets förslag med 100 röster mot 96,
hvadan denna fråga nu går till första kammaren.
Lysning till äktenskap afkunnades i söndags för
första gången mellan fröken Hedvig Snoilsky, dotter
till skalden och hans grefvinna i första giftet, född
Piper, samt löjtnanten vid Skånska husarregementet
friherre Axel Gyllenstierna af Lundholm.
Bröllop. I söndags sammanvigdes fröken Gustava
Flensburg och professor P. ^ässamon i Lund.
Brudens fader, biskop Flensburg, förrättade vigselakten.
En karnevalsfest lär under loppet af denna månad
komma att anordnas i Sveasalen och dithörande
lokaler till förmon för dramatiska och musikaliska
artisternas pensionskassa.
Författarinnan fru Alfhild Agrell, som under de
senaste veckorna varit fjättrad vid sängen till följd af
en hjernåkomma, är fortfarande sängliggande.
Hennes tillstånd har emellertid betydligt förbättrats, så
att nu godt hopp finnes om hennes fulla
tillfrisknande.
Den färsvunna fru Lindström. Från Göteborg
telegraferas till Aftonbladet: Saknade fru Lindström
uppgifves hafva den 14 februari medföljt
göteborgsångaren »Magni» från Oxelösund till Libau.
Kaptenen, som här såg fruns porträtt, tyckte sig
igenkänna sin qvinliga passagerare.
En qvinlig byfogde. I en församling i närheten af
Vadstena ligger en by, i hvilken finnas ej mindre
än 15 manliga, men endast 1 qvinlig innehafvare af
jordbruksfastighet. -Vid senaste bystämman utsago
de manliga’ byamännen sin qvinliga granne till —
Byfogde’."’ «««» su
Testamentäriska förordnanden. Aflidne mamsell
Johanna Öhrn i Helsingborg här till olika stiftelser och
välgörande ändamål donerat mer än 25,000 kr.
Ett ord angående polemiken i frågan
»Böra barn lyda?»
B n:r 2 af denna tidning har den aktade
h författarinnan Elna Tenow till diskussion
uppkastat frågan Böra barn lyda? samt
dervid utvecklat sin, som det synes mig,
synnerligen väl öfvervägda ståndpunkt. Hennes artikel
tilltalade oss mycket för den mångsidighet oeh
logiska skärpa den lade i dagen, den frihet
från sidosprång i tankegången, som så ofta
vanställer våra qvinliga författares skrifsätt.
Men utmärkte sig fru Tenows uppsats för en
viss manlig kraft och principfasthet i
tanke-nyanseringen, så har den polemik, som följt,
varit en riktig profkarta på qvinliga odygder
i detta hänseende. Det är så mycket mindre
vår mening att här inlåta oss på sjelfva frågan,
som vi äro öfvertygade, att fru Tenow sjelf, om
hon anser mödan vardt, helt visst i sinom tid
kommer att till dess rätta värde reducera såväl
la S’s som L. W:s genmälen. Men vi kunna
ej afhålla oss ifrån att skarpt protestera mot
det sätt att föra polemik, som dessa insändare
användt, då de som det synes med berådt mod
förvrängt fru Tenows uttalanden ocli tillagt henne
ord, som hon aldrig haft. Vi vilja icke
förutsätta, att detta skett af enfald, ehuru vi, för
insändarinnornas egen skull, skulle önska att
så vore. Det första man kan fordra af en,
som vill offentligt uttala sig i en fråga, är väl
att hon är fullt ärlig, det andra är, att hon
förstår, hvad hon läser eller hör sägas. Endera
af dessa egenskaper måste de nämda
insända-rinnorna sakna.
Ett exempel bland många: hvar i sin
uppsats har fru Tenow yttrat, att »det skulle dana
stora karaktärer, att barnens för hvaije
ögonblick vexlande nycker finge taga öfverhanden
oeh blifva bestämmande ?» Hvar har hon yttrat,
att »den lydnadsvane saknar karaktär och är
en pultron?» Hvar har hon sagt, att »barnet
följer sin ädlaste instinkt, då det vägrar att
lyda?»
Iduns läsarinnor kunna rad för rad
öfvertyga sig om osannfärdigheten i dessa oeh flere
liknande påståenden. Det synas oss snarare,
som om fru Tenow fordrar strängare tukt än
de fleste, då hon fordrar lydnad icke för
föräldrarna som föräldrar, utan såsom
representanter (i sanning ofta svaga och ofullkomliga)
för ett högre förnuft.
Hvad »egoismen» beträffar, hvarom
insända-rinnorna tala, så tyckes mig fru Tenow just
tala mot denna, då hon påminner respektive
föräldrar om, att det icke är på en rättighet,
utan på en pligt, de böra grunda sin sträfvan
att uppfostra de unga i lydnad.
Men det kostar nog på att upptaga pligtens
tunga dok, i stället för maktfullkomlighetens
purpur, att sjelfva ställa sig under lagen, i stället
för att spela lagstiftare.
Ej under att mammorna-husmödrarna draga
i härnad!
Vän af ärlighet
Bref till tant Anna.
Stockholm i mars 1888.
Éi|H:jn vacker fest af egendomlig art firades
den siste i förra månaden i hemmet för
ålderstigna fruntimmer vid Surbrunnsgatan
härstädes, det s. k. Pauvre Honteux. En af
pensionärerna, fröken Bolander, hade nämligen
tillfälle att för 18:de gången i sitt lif fira sin
födelsedag, och detta vid 72 års ålder. Hon
är nämligen född den 29 februari.
Festen afhölls i den s. k. direktionssalen,
som af styrelsen vänligt upplåtits och rikligt
upplysts. Och det åldriga festföremålet
hedrades af ledamöter af styrelsen, ett stort
antal af sina medpensionärer samt slägtingar och
vänner.
Efter rikligt intagna förfriskningar skildes
man vid niotiden. —
Denna inrättning kunde kräfva sitt särskilda
beskrifvande kapitel, men troligen minnes du
ännu, sedan den nya hufvudbyggnaden invigdes
— det är nu ett par år sedan —
beskrivningarna på den gedigna och i minsta detalj
genomförda komfort, hvarmed detta hem för
fattiga gamla af den enskilda välgörenheten
och menniskokärleken blifvit inredt.
De gamla, som här funnit en fristad, äro
sådana, som antingen en gång sett bättre dagar,
men sedan drabbats af sorg, bekymmer och
sjukdom, eller sådana som bela sitt lif kämpat
hårdt mot fattigdom oeh försakelser. Huru
innerligt gerna unna vi icke alla dessa den
sorgfrihet denna vänliga fristad har att skänka
dem på gamla dagar!
Det säger sig sjelft, att ålderdomen har sina
krämpor och hjertat sina sorger, som icke
kunna undkommas, hvart man än flyr, och
derför är Pauvre Honteux, lika litet som något
annat ställe på jorden, ett hem för idel sälla
och lyckliga menniskor. Men allt hvad yttre
trefnad, omvårdnad, deltagande och hjertevarmt
intresse kunna uträtta för att mildra dessa sorger,
det försummas icke här, och derför är det
företrädesvis förnöjda ansigten, präglade af en
stilla frid, man vid ett besök i hemmet möter
i de ljusa rymliga korridorerna, vid
andaktsstunderna i direktionssalen och om sommaren
i den vidsträckta trädgården, som, delvis
ny-planterad, med sina bersäer och unga träd
lofvar att för framtiden bli en ännu mera
lockande tillflyktsort under vackra sommardagar,
än hvad den redan är.
Hvarje pensionär har sitt eget rum innanför
en liten korridor — stort trefligt och ljust;
på ömse sidor om korridoren ligga en rymlig
garderob och dito skafferi (frukost och
qvälls-mat skola pensionärerna nämligen hålla sig
sjelfva). Hvar och en möblerar sjelf sittrum,
hvilket så långt förmågan sträcker sig lemnar
den individuella smaken fritt spelrum och
tilllåter, att kära föremål från det egna hemmet
äfven förläna en prägel af små »egna hem»
åt denna samling pensionatrum, som med en
likartad inredning allt för mycket skulle likna
en kasern.
Till pensionärernas gemensamma bruk finnes
i hvarje våning ett kök, der varmt vatten till—
handahålles och hvar och en liar sitt
fotogénkök.
Bli timmarna för långa, går man på besök
till hvar andra eller samlas om aftnarne med
arbeten (de som orka med sådant) i
direktionssalen för att samspråka i små kotterier,
läsa högt och idka sällskapslif.
Försök att anordna riktiga små tecirklar har
äfven gjorts, men om dessa icke rönt så
mycken framgång, så beror det nog på, att de
gamla äro trötta och draga sig för att om
aftnarne lemna sina varmare ombonade rum
för den stora salen, som icke kan erbjuda
samma beqvämlighet för deras gamla giktbrutna
och frusna lemmar.
Små vackra drag på sammanhållning och
gemensam sträfvan att sprida glädje till andra
saknas icke i denna krets
Så väntade sig för någon tid sedan en
hjelp-hustru, som gär på asylet och skurar, en liten
6S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
