Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. Fredagen den 13 april 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske à närmaste postanstalt.— Bidrag från alla områden för qvinlig
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast cn sida af papperet bör
IDUN
användas och marginal lemnas. Namn och adress lor’de alltid noga
angifvas, och kan fullkomlig diskretion frän redaktionens sida päräknas.
Inind emot honom, om för att hejda honom
eller taga afsked, visste hon knappast sjelf,
lian stötte undan handen oeh gick genom den
öppna dörren ut i expeditionsrummet. Hon
hörde honom strax derpå öppna förstugudörren,
skynda utför trappan — och allt vardt tyst.
Hon stod länge i samma ställning och såg sig
omkring i det rum, som förr utgjort hennes
stolthet och glädje, men hvilket nu plötsligt
tycktes hafva förlorat något af sitt behag.
Derpå gick hon långsamt ut i den expedition,
som nu var hennes egen, aattc sig vid
apparatbordet och drog till sig den smala
pappersremsa, som på morgonen beredt henne så
mycken glädje. Hon stirrade på de mystiska
tecknen och några tårar runnö sakta ned för
de bleka kinderna.
Till damerna.
denna lid, då aili som gammall är
af nija qva-slar ifrigt sopas bort,
""of4’3 jag vill till förmon för en gammal
sport,
som varit mor och mormors mormor Mr,
ett upprop höja Ull livar fru, hvar flicka:
0, /äggen icke bort att strumpor sticka!
En nulidsqvinna kan ju aldrig få —
med förutsättning att hon i sin hand
vill ha ett litet arbete ibland —
hon vare röd till färgen eller blå,
en sysselsättning, som lill punkt och pricka
så passar henne som all strumpor sticka.
llon kan fördjupa sig i politik,
kan sociala frågor reda ut,
kan söka lösa qvinnofrågans knut,
kan ge sig in i någon polemik —
ja allt, som utaf lidens färg har skenet,
kan hon behandla, stickande på benet.
Och om hon egnar sig åt poesin,
kan maskorna hon lyfta fort ocli lätt
vid takten af en klingande sonett,
en trafvande och stolt alcxandrin.
Och ej behöfs för rersens fötter sörja,
se’n hon med strumpans fot har hunnit bölja.
Uti vår nyaste literatur
med strumpan i sin hand, med själ och sinn’
hon kan sig hell och hållet sticlca in
ocli draga mången lärdom derutur —
och så på detta sättet odla själen,
aili under det hon kanske tar hop hälen.
Nog våra mödrar ha med lif och lust
jemt strumpor stickat — och likväl ej då
det fans, som nu, så många strumpor blå.
Men som de flesta sakna make just,
så ber jag än en gång livar fru, hvar flicka:
För all del lägg ej bort att strumpor sticka!
F. M. C.
Idun gratis erhåller en hvar, som anskaffar
5 abonnenter, af dessa upptager
afgiften (à 1 kr. för hvarje qvartal) och
insänder den samma till Red. af Idun,
Stockholm. (Se tillkännagifvandet å I:a
sidan!)
Teater och musik.
En afton pä Nya teatern under herr E. von
der Ostens gästspel.
Man gaf Othello, Ridån går upp till audra
scenen. En gondol glider sakta fram på kanalen,
dtn stannar, och Othello stiger i land. Hvad man
drömt sig, då man hört de gamles uttryck»
Olympiern», stod här förverkligadt framiör en. Denne
Othello är en olympisk gestalt. Hvilket
jupiters-hufvud! Fidias skulle ha varit lycklig, om han
haft (let som modell till sin Zevsbild i Olympia. Jag
säger ej, att Othello måste vara skön. Tvärt om;
hans drag böra till och med vara osköna, men det
måste hos honom linnas en oemotståndlig
sympatisk makt. Och sympatisk är von der Ostens Othello.
Vi se honom, det stora, goda barnet infor senaten.’
Han är lugn; ban vet, att Desdemona sjelf i kärlek
kommit honom till mötes, och han skrattar derför
hjertligt ät anklagelsen för trolldom och
kärleksdrycker. Man sänder bud efter Desdemona; och hör
honom under tiden för senaten förtälja ssin kärleks
lefnadslopp!! Det är intet forsvar, ty han har intet
att försvara. Han endast berättar lugnt och
förtro-ligt, jag skulle vilja säga episkt. Man följer också
med hvarje detalj, man glömmer senaten, man ser i
stället Brabantios hem, och man ser der Othello och
Desdemona, som med deltagande och ljusning lyssnar
till honom. Sjelf ryckes han med af sina minnen,
och då han anför hennes: »Underbart! högst
underbart! hvad det var synd om er! livad det var synd!»
då är det ej Othellos röst, det är en älskande
qvinnas smekande tonfall.
Så kommer Desdemona inför senaten. Se hur
Othello smeker hennes hår, hennes händer, med
hvilken barnslig fröjd han lyss till hennes stämma!
Men kriget kallar honom bort, hjelten mottar med
glädje kallelsen till nya bragder, ocli ännu samma
natt skall ban gå mot fienden. Efter slutade
förhandlingar lemna senatorerna salen, och Othello blir
ensam med Desdemona. Han skall resa, det återstår
»biott en timma än till kärligt samtal» — och nu
sveper han en flik af sin mantel om henne och for
henne hem. Har någonsin en konstnär visat en
mans öfversvallande ömhet för den qvinna lian älskar,
så gjorde von der Osten det här, i denna oförgätliga
sortie.
I andra akten träffa vi honom först på stranden
af Cypern »svärmande i sin lycksalighet». Kriget
har ban ärofullt fullbordat, och han har åter
Desdemona i "sin famn. Vi återse honom sedan vid
midnattstid, då striden i högvakten påkallar hans närvaro.
Det var verkligen en högtidsstund, då ban kom in.
Här är han endast generalen, hjelten, krigaren i hela
sin jättekraft, som med ett enda slag af sin klinga
slår vapnen ur de båda stridandes hand. Honom
vägrar ingen lydnad.
1 tredje akten är han ännu vårt goda barn.
Jagos första förgiftade pilar gå honom förbi. Aonu
ser han med samma ömhet på sin Desdemona;
lemnar hon honom, följa hans blickar henne, och med
djupt allvar säger ban vid sig sjelf: »Då jag ej älskar
dig, må kaos återvända!» Men nu sätter Othello
sig vid sitt arbetsbord, och äfven Jago börjar åter
sitt arbete. »Kände Mikael Cassio er kärlekshandel
med Desdemona?» Med sitt vanliga lugn svarar
Othello: »Hvi denna fråga?» Men sedan är det slut,
pilarne träffa honom, giftet verkar. Med ångest se
vi, hur minut för minut Othello blir en annan. De
våldsamma lidelserna hos hans race, naturbarnets
obändiga kraft bryta fram. Han tviflar, han älskar,
han hatar, han vredgas, men först oeh främst —
han lider. Här ligger förklaringen till den djupa
sympati, den hänförelse, som von der Ostens Othello
väcker, att han lider mer än han vredgas. Då
Desdemona kommer för att hemta honom till
måltiden, vill Othello ej tro på hennes brott. Hvem
kan någonsin glömma hans qvalfulla ångest, då ban
krampaktigt försöker att ännu en gång sluta henne
i sin famn som förr? Men det är förgäfves. Jago
har rätt, »hela vida verklens slummerdroppar kunna
ej mer hjelpa Othello till ro>. Othello vet det sjelf,
lian känner, att källan hvarifrån hans lifskraft
strömmade är förtorkad; ban, den starke, känner, att lian
är nedbruten. Den namnlösa smärtan häröfver, den
bittraste må hända som man kan erfara i lifvet, hur
förstod ej konbtnären att tolka den! Intet hjerta
kunde vara orördt, då han efier att ha tagit farväl
för alltid af sinneslugn och af allt, som hittills gaf
lians lif värde, snyftande utbrister: »Othello har
tjent ut!» Och så vidare i hvarje scen är hans
ångest namnlös, hans vrede förfärlig. Vi kunna ej
här följa dem i alla skiftningar, men instämma med
Desdemona: »också hans vrede är skön.»
Då riJän går upp till sista akten, veta vi alla,
att Desdemona hvilar på sin dödssäng. Othello
kommer in, tyst, ljudlöst. Han rasar ej längre, det
104
hvilar något re-igneradt öfver honom, man ser, alt han
fattat sitt beslut. Han börjar monologen, han hviskar,
men den qvalfylda stämman rör dock hvarje öra.
lian nalkas Desdemona, ban kysser henne för sista
gängen, ban dödar henne. Och så kommer hans sisla
förfärliga kamp, uttryckt genom minspel, åtbörder
och stämmans underbara skiftningar, allt komo er
oss all förgäla, att det är dikt, och då ban till sist
ger sig sjelf nådestöten, draga vi en suck af lättnad,
för att lians qval ändtligen fått ett slut. G.
Stora teatern återuppförde sistlidne onsdag Richard
Wagners härliga opera »Tannhäuser» med hr Sellman
i titelrollen och frök. El: som Elisabeth. För dagen
hinna vi ej nämna vidare, än alt den fullsatta
salongen med lifligaste intresse syntes följa operan
och tfter hvarje akt medels rikligt bifall hedrade
de uppträdande.
Nya teatern drager fortfarande talrik publik med
br ton der Osten som gäst. Särskildt sevärd är den
framslående skådespelaren som Oito Kolbe i
»Familjens olvcksfogel» och »Othello» i det Shakespeareska
sorgespelet med samma namn.
Vasateatern liir i nästa vecka bli färdig med
Oflénbasch kända operett »Sköna Helena», i hvilken
titelrollen naturligtvis kommer att utfö-as af teaterns
primadonna fi öken Anna Peterson.
Filharmoniska sällskapet gifver nästkommande
tisdag sin tionde konsert, denna gång i den präktiga
Sveasalen. Vid konserten, som lofvar att varda af
synnerligt intresse, kommer att utföras »Odysseus»,
dikt af Wilh. Paul Grafl’, komponerad för solo, kör
och stor orkester af Max Bruch. Solopartierna
utföras af fröknarna Amalia liiego och Ellen
Nordgren, operasångaren C. F. Lundqvist samt medlemmar
af Filharmoniska sällskapet. Det bela ledes af
sällskapets nitiske och talangfulle dirigent hr Andreas
Hallen.
Sångsällskapet »Orfei Drängar» (0. D.) gifver
söndagen den 22 dennes en konsert i Berns nya salong.
Älskare af den yppersta studentsång skoli säkerligen
med tillfredsställelse emottaga denna underrättelse.
En matiné till förmon tör de sceniska arlisternas
understödsfond gifves instundande söndag å Nya
teatern. Andamålet är godt, programmet likaså;
vi hoppas, att resultatet blir detsamma.
En konsert till förmon för de genom
öfversväm-ningarna i norra Tyskland nödlidande gifves i afton i
Sveasalen efter ett synnerligen omvexlande program
som utföres af salens orkester och en större manskör
samt under anförande af direktörerna C. Gellrich och
B. Fexer. Vi antaga att det behjertansvärda
ändamålet och det rikhaltiga programmet i förening skola
locka fullt hus.
Ladislaus Mierzwinski,den fenomenale bjeltetenoren
och madame Albani, likaledes en storhet pä sångens
område, ämna i denna månad gifva korserter
härstädes, den förra den 18 och den senare den 24
dennes.
Upprop
till förmon för de genom
öfversväm-ningarna i norra Tyskland
nödlidande.
Som bekant har äfven Tyskland under denna
vinter liksom värt eget land hemsökts af oerhörda
snömassor. Dessa, som nu börjat smälta, hafva 1
det förstnämda landet åstadkommit de förfärligaste
öfversvämningar, hvilka kostat hundratals
menniskolif och beröfvat tusentals af de qvarlefvande
all deras egendom. Nöden bland dem, som drabbats
af detta hårda ode, är sålunda oerhördt stor och
tvingar till snar hjelp.
Af skrifvelser frän flere bland Iduns
varmhjertade läsarinnor veta vi, att deltagandet för de
olyckliga äfven hos dem är stort, och dä de i samma
skrifvelser uppmanat oss att om möjligt mottaga och
hopsamla de bidrag, som tidningens läsarinnor kunna
vara villiga att lemna till de af öfversvämningarna
lidande, och hvilka, om än aldrig sa små, dock blifva
till välsignelse, är det med verklig
tillfredsställelse vi gà dessa önskningar till mötes.
Bidragen, som böra adresseras till ranns
Redaktion, Stockholm, komma att i tidningen redovisas
och att, sedan insamligen afslutats. till tyska
generalkonsulatet härstädes öfverlemnas. De minsta
bidrag mottagas med tacksamhet.
Iduns Redaktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
