Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Fredagen den 4 maj 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nir 18.
Fredagen den 4 maj 1888.
lista årg.
B yrå:
8 Sture gatan 8
(ingång Inin Humlegiirdsg. 19)
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljuing!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas S byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm Telef. 61 47.
Utgfifning-stid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
[ landsorten: ft postanstalterna.
I Stockholm: bos redaktionen, a
Stads-postens liufvudkontor, i de större
boklådorna samt il tidningskontoren. •
Ringa verk är ej begrafvet: se, af droppar bildas hafvet; korn pà korn kan alper bli!
tfi två.
uänDe- »ig om, o (^uD, jag
jW-ÄtoD
Det PiPPa j^inßa ogonftaitet —
Set |Tog som ePD genom ini 11 fiPoD,
Det »ptang som en DaPPttng genom- mitt
fij-etta:
tif ueti ftöj-D o c fi aPP Pij’uet» »mätta,
Det Påg en »atinaD t Det ögonpat,
6om Pju6ate, Pjuiate ciix PumPen uat!
&! näs Pion uànDe i ig om
-—-Det öj’uet mig PtHsom en ßäf uan Pi o m:
jag fotitoD, jag lotiloD, att ut tuå
genom »tunDet aj’ Aotg en gång aftu PPe na
aPP jotDPij’t>el» »àPPItet — vt tuå, vi tuå!
JCuaD Pion uat afton! - «£tten ocPi fi-n,
i De motPia ögon en t-fcotitg mm -
men Hon vända »ig om, uanDe lt EP ftPut-
mitt fif, mitt Pij’ Pag t Denna minut,
©efa jag ulsAle Då,
att en gång vi tuå
ttoti aPPt, tloLs aPPt äHuPPe Pijcßan nå.
Daniel Fallström.
Hemmets uppfostran.
Ur »Vi oeh vira söner», af Mathilda Langlet.
(Slut fr. föreg. n:r.)
iHerr Strindberg och hans efteraägare må
aldrig så mycket predika, att »familjen»
förqväifver all sjelfständighet hos individen —
det står dock fast, att det är en olycka för
hvarje menniska att få uppträda sjelfständigt,
innan han eller hon lått någon förståndsmognad
och lifserfarenhet. Det skulle väl icke falla
någon in att sätta en pojke till att styra en yster
häst, innan han egde nog styrka i armen för
att hålla djuret eller nog förstånd for att kunna
rätt sköta tömmarne. Och dock är det vida
lättare att styra en häst och hålla honom på
rätt väg, än att styra öfversvallande känslor oeh
ohejdade begär.
Nej, den ovilkorliga lydnaden är utan tvifvel
den bästa. Den är af de band, som stödja.
Men den måste tidigt inpräglas och måste vara
en vana, lika naturlig, som att äta eller sofva.
Dock är det tydligt att föräldrarne härvid måste
gå till väga med forstånd och rätta sig efter
olika karaktär hos barnen. Det är modrens
sak att inlära denna vana hos barnen, och båda
föräldrarnas att med förstånd begagna sig deraf.
Så fort det lilla barnet kan sjelf taga eller
hälla i en sak, bör modren vänja det — med
vänliga ord och åtbörder vänja det — att gerna
lemna den ifrån sig. Detta är företa grunden
till lydnaden. Försummar man att lägga denna
lilla hörnsten, bereder man både sig och barnet
många ledsamma stunder. Den nästa är att,
då man tillsäger barnet: »kom hit!» aldrig
låta det springa åt annat håll, utan vänligt,
men bestämdt fora det dit man önskar. Man
får aldrig häftigt rycka ifrån ett barn någonting,
eller förargad och förbittrad släpa det med sig
— det retar och plågar barnet onödigtvis. De,
behöfves ej heller. Börjar man blott i tidt
vänligt och bestämdt, söka lära barnet lyda,
blir all skärpa och häftighet öfverflödig.
Det är nästan ändå nödvändigare att hos
sönerna än hos döttrarna inpränta vanan vid
ovilkorlig lydnad. Ty hvilken ställning i lifvet
de förra innehafva, måste de dock alltid i
början af sin bana subordinera under lärare och
förmän. Detta går lätt, om de från hemmet
medföra den vanan att utan prut lyda dem, som
äro öfver dem. Det går tungt och svårt, och
svårigheten bereder ynglingarne tusen obehag,
om de äro vana t. ex. att lyda först dä, när
den befallande nöjaktigt redogjort för skälet till
sin befallning. Ty det bry sig förmän ocli lärare
ganska sällan om.
Vi föräldrar fela ofta deruti, att. vi med
onödig hårdhet gifva barnen aga och
tillrättavisningar. Detta är alldeles obehöfligt. Vi
måste blott vara bestämda — vi behöfva ej
vredgas. Är aga alldeles nödvändig, måste vi
låta barnen se, att vi gifva den, just emedan
vi älska dem, och att. det skär oss i hjertat,
då vi nödgas dertill. Ty det händer så lätt,
att barnen få för sig, att föräldrarna finna ett
slags nöje i att aga dem, ocli att de blott, låta
sin vrede bryta ut på dem, mera än de straffa
den begångna förseelsen, helst som i deras,
barnens ögon, straffet alltid måste synas för
stort, jernfördt med felet.
Det är här, som alltid vid beröring mellan
menniskor, kärleken, som är hufvudsumma!] af
alla bud. Barnet bör veta, att allt hvad
föräldrarna göra oeh låta med afseende på barnen,
har kärlek till grund. Detta är det första och
yppersta budet också här vid lag. Derigenom
förebygges hvarje missförstånd och endast
derigenom förvärfva sig föräldrarna barnens kärlek
till baka. Ocli den son, som är verkligt och
varmt öfvertygad om sin faders och moders
kärlek oeh som derför ömt älskar dem till baku,
lian gör sällan sina föräldrar sorg, ty han
aflägsnar sig icke långt från den väg, han vet de
vilja se honom vandra. Men en sådan kärlek
mellan oss oeh våra söner uppkommer ej, om
ieke sönerna från barndomen vant sig att lila
på fader och moder och att hos dem finna
icke blott ömhet, utan också stöd. Derför
skall föräldrakärleken vara lika stark som varm,
och föräldrakänslan icke blott smekande, utan
ock ledande och stödjande. Oeh fast vi ömt
älska våra barn, få vi ej klema med dem, ocq
fast vi unna dem allt godt., måste vi dock lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
