- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1888 /
160

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. Fredagen den 8 juni 1888 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tion ske ä närmaste postanstalt.— Bidrag frän alla områden för qvinlig i pv i i fci användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör | Lj U |\| angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.

sidan. »Det bli vi väl två om», sade han och
gick ut.

£ *

*



Månaden gick, och det blef, som männen
hade sagt; de voro två, de voro ense och
starkare. Det var hårda dagar, förfärande hårda
dagar för mor Maja, och hon trodde aldrig,
att bon skulle lefva dem öfver.

Den gamla gården, som hade egts af hennes
far, farfar och farfarsfar, gick under klubban
med bohag och rede; kreaturen, som hon hade
ansat och födt upp, leddes bort af främmande
händer inför hennes ögon. Hon kände, att hon
måste gråta, men hon hade icke tårar dertill,
och de många göromålen för afflyttningen
lemnade henne knappast en sekund öfrig. Som i
en sömn, viljelös, mekaniskt, gick hon mellan
sina sysslor.

Nu var det dock deu sista qvällen och allt
var slut. Ladugård och stall stodo öde och
tomma, vindar och bodar voro rensopade som
af stormen. I stugan stodo kistorna packade
och lästa; allt var redo till affärden morgonen
derpå.

Skymningen föll hastigt på, och det vardt
nästan mörkt. På afstånd hördes fjärden sjunga
i entonig rytm, sorgmodigt, beklämdt. Slätten
drunknade i dunklet, som bade ett mörkt
vatten stigit upp och svämmat öfver den; endast
här och der skymtade på länga håll ett enstaka
ljus från någon granngårds aftonbrasa. Ett
hundskall, ett råmande från en ladugård i fjerran
skar för ett ögonblick igenom den tunga
tystnaden, hvilken eljes pinsamt tryckte öfver
bygden, en tystnad, till hvilken saltsjövågornas brus
endast föreföll som ett melankoliskt
accompag-nement.

Uppe på Kulla gick mor Maja ensam och
spökade ute i qvällen; hennes tomma hjerta,
från hvilket man hade slitit allt, hvad det höll
kärt, hade icke någon ro. Icke kunde hon
gråta, ty hennes ögon, som bländats af solen
under ett lif af arbete på fält oeh mark, voro
torra som kiselstenar. Och icke kunde hon
klaga med ord, ty det vågade hon ej för
männen. Men i stugan fann hon ej ett ögonblicks
frid; hon kunde icke bli sittande sysslolös med
händerna i kors som de, stirrande i elden.
Då hade hon rest sig med en lång stönande
suck och gått ut.

Alldeles ofrivilligt leddes hennes steg till
ladugården efter den upptrampade stigen, som
nötts mång tusende sinom tusende gånger af
hennes idoga fötter, nu tunga af ålder och
mödor, men en gång förr i ungdomsdar, ack,
hur lätta I Hon öppnade porten, som gnisslade
på sina gångjern, och steg in. Intet vänligt
råmande helsade henne välkommen. En kylig, rå
luft slog henne till mötes; hon tyckte sig se
huru de tomma båsen gapade emot henne i
mörkret, och hon ryste och gick åter ut.

Till fårens kätte, till stallet, till svinstian
och hönshuset — hon gläntade på alla dörrar.
Öfverallt mötte henne samma mörker, samma
råa obebodda luft och samma tomhet. Hon
slog igen dörr efter dörr och vred dem alla i
lås, liksom ville hon stänga otrefnaden inne.

Till sist vek hon af ned i ledet, som bar
till brunnen Hon hade slätten nedanom, och
hon spejade ut i dunklet framför sig. Hennes
ögon voro skarpa och vana att se. Vid
horisonten, bortom skogsgränsen, hvilken hon
urskiljde som en mörkare strimma i det öfriga
mörkret, lystes himmelen upp af ett fjerran sken,
den stora stadens ljus . . .

Och detta skimmer, som hon aldrig förr egnat
någon tanke, fylde nu med ens upp hennes
inre med en obestämd fasa, och hon stannade.

Det föreföll henne — nu när hon hade det
att frukta — som ett blodrödt återsken från
en härjande brand, en brand hvars lågor girigt
förtärde allt det hon kallat sitt, allt det vid
hvilket hennes naiva hjerta varit bundet. AIU
hade man röfvat ifrån henne och störtat dit
in, och sjelf skulle hon i morgon slitas från
roten och offras i flamman . . .

En gnista af ett outsägligt bat tändes inom
henne och blossar upp, häftigare än krut, till
en svidande eld. Hennes blod, sjudande af
hetta, spänner i ådrorna under hennes hårda
hud, ocli, betagen af den vanmägtiga vredens
raseri, höjer hon sin knutna hand.

I det samma hör hon tunga steg bakom sig
och en stark arm lägges beskyddande öfver
hennes skuldror. Det är mannen, som osedd
kommit öfver henne i mörkret, och ban frågar
henne lågmäldt:

»Hvad gör du här så ensam, Maja? Var
förståndig och allt blir godt.»

Det är en underlig vekhet i hans stämma,
sådan bon icke förnummit den pä långa, långa
år. Den griper henne med oemotståndlig makt;
hon kommer plötsligt att tänka på en dag för
5 och 20 år sedan, på sitt lifs korta erotik
här, på denna samma plats hade ban första
gången lagt sin arm om hennes lif, kysst henne
och sagt: »då blir du min.»

Och all hårdhet, som dessa hårda dagar
samlat, lossnar med ens inom henne. Hennes
stelnade smärta får luft, och tårarnes störtflod
bryter lös.

Hon lutar sitt tunga hufvud ned i sina
händer, vaggar det sakta fram och åter, fram och
åter. Och medan tårarue, strida och heta,
droppa mellan hennes bruna fingrar ned i
mörkret och snyftningarne i ojemn takt bryta hennes
ord, klagar hon i qvidan:

»Jag b är det inte. Jag bär det inte ...»

(Slut.)

Literatur.

Från vår- och sommardagar af N. P. Ödman.
Ny samling. Pris 2: 50. Fahlcrantz & C:o.

Den kände författaren skrifver nästan uteslutande
om upplefda saker; han berättar äfventyr, han
tecknar personer och situationer sä lätt och lekande och
med så fin humor, att han rycker läsarens intresse
oemotståndligt med sig. Boken skall säkert blifva
Iduns läsarinnor en välkommen lektyr under
vår-och sommardagar. Och skulle ej tid eller kassa
tilllåta en färd ut i ßveriges bygder under sommaren,
så följ med herr Ödman »på rundresebiljett».

Andliga farsoter af Paul Regnard. Bemyndigad
öfversättning af Robert Tigerstedt. Pris 2: 50-
Fahlcrantz & G:o.

I fyra artiklar —• Hexeriväsendet, Magnetismen,
Morfinisinen, Storhetsvansinnet —, hvilka dock
tillsamman bilda ett helt, har författaren tecknat de
själssjukdomar, hvilka under olika tider likt
epidemier hemsökt menniskoslägte!. Trots sin stränga
vetenskaplighet, är boken — äfven för den icke
vetenskapligt bildade — af största intresse, hvartill
ock bidrager öfversättningens klara oeh eleganta stil.
Bokens typografiska utstyrsel är god.

Debet och kredit. Roman af Gustav Freytag.
Öfversättning från tretioandra originalupplagan af
J. Granlund. Häftena 1—9. Bokförlagsbyrän (Ad.
Johnson.).

Intressanta karaktärer, lifligt och humoristiskt
berättade händelser och ett lyckligt funnet fält för
bandlingen hafva skapat bokens framgång i
hemlandet och skola väl göra det samma här. Söker du
angenäm lektyr för en stilla hvilostund, så försök med
Frey tags »Debet och kredit». Den utkommer i c:a
sexton 25 öres häften.

På Kongl. Sof musikhandlare Abr. Lundqwists
för-lag hafva utkommit:

De unga tu. Vals för piano af John Olander.
Titelbladet prydes af synnerfigen väl utförda
porträtter af prinsen och prinsessan Bernadotte.

Uret. Sång af C. Löwe för baryton. Barytoni-

sten n:o 38. Pris 50 öre. En vacker oeh tilltalande
melodi.

Album fiir die Jugend. Kleine Vortragsstücke
für das Pianoforte von Xavei• Scharvienka. Häftet
innehåller Gavotte, Barcarole, Entschwundenes Gluck
och Taran telle i arrangemang »für die Jugend».
Pris 1: 50.

Iduns tredje pristäfling.

Ämnen:

1. Huru skall en ung qvinna, bäst utbildas till
en god husmor? (Pris 30 kronor.
Uppsatsens omfång högst 5 spalter.)

2. Hvad hörer till ett ungt äkta pars
bosättning och huru böra kostnaderna ställa sig
härför, a) då familjen har 2,000 kr i
årsinkomst, b) 4,000 kronor? (Pris: 20
kronor.)

3. Ett för Idun lämpligt poem om högst fem

strofer eller verser. (Pris 10 kronor.)

Tiden för täflingsskrifternas insändande
utgår den 30 juni. De insända täflingsskrifterna
få ej vara förut offentliggjorda. Manuskriptet
bör skrifvas på endast en sida af papperet,
och hvarje täflingsskrift märkas å baksidan af
kuvertet med påskriften: Täflingsskrift. Hvarje
täflingsskrift bör förses med en signatur och
förseglad namnsedel biläggas.

De i godhet närmast efter de prisbelönade
alstren kommande täflingsskrifterna komma att
hedersmit omnämnas, och förbehåller
Redaktionen sig rätt att, om hon så för godt finner,
i Idun offentliggöra äfven dem.

Stockholm den 1 juni 1888.

Redaktionen.

Ordningskärlek.

ycket ligger i detta ord inbegripet,
såsom punktlighet, ordentlighet,
ordhållighet och ett troget aktgifvande på lifvets
pligter. För att kunna erhålla och behålla
medmenniskors oinskränkta högaktning och
förtroende, bör man vara och förblifva
ordnings-älskande och få äro de egenskaper, som så
bidraga till ett hems lycka, trefnad och välstånd,
som just denna. Man kan och bör med fullt
skäl skatta det hem sant lyckligt, der
husmodern och alla husets medlemmar ega denna
egenskap och der således hvar och en är
trogen i det honom åligger att utföra. Mycken
tid och många obehag besparar sig den, som
älskar ordning omkring sig; han hinner ock
uträtta mycket mera än den, som genom sin
oordentlighet aldrig har något på sin plats
utan måste, hvarje gång han behöfver något, leta
derefter på alla möjliga platser. Oordentlighet
tar tid och kan mången gång i hemmet
åstadkomma mycken förtret och ofta oberäkneliga
skador och förluster. Man blir nog i det
allmänna lifvet ofta i tillfälle att se, huru många
menniskor hafva blifvit ruinerade just genom
denna sin brist på ordningskärlek. I mer än
ett hem har lyckan jagats på dörren genom
husmoderns oordentlighet oeh obetänksamhet.
Det må derför vara hvarje moders uppgift att
gifva noga akt på sig sjelf och hos sina barn,
från deras tidigaste år, inplanta sinne och håg
för ordning oeh punktlighet. Denna egenskap
är nödvändig for den, som eger mycket, men

lf!)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1888/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free