Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. Fredagen den 15 juni 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
för att hon fått se den onde. Och då Hanna
bedyrade, att hon höll sig för god till att ha
någon bekantskap med tockna jäntor, frågade
fröken Ingrid henne, om hon aldrig känt sig
rädd för att bli tokig? Allt det der var litet
besynnerligt, tyckte Hanna, och det var väl
aldrig möjligt, att fröken kunds vara riktigt
frisk.
Den dagen skref Henrika sitt bref ner till
Hallerums prostgård och bad prostinnan
oför-dröjligen komma upp till Stockholm och hemta
tillbaka Ingrid, som nödvändigt behöfde komma
på landet.
Under de dagar hon väntade på svaret
iakttog hon Ingrid med oroliga blickar, och nu tog
hon äfven på allvar i tu med den dåraktiga
svältkuren, som återigen varat i några dagar.
Men hur utmattad den stackars flickan än var,
hade hon likväl kraft att ursinnigt spjärna emot
maten och energiskt afvisa alla böner och
maktspråk, hvarmed man ville förmå henne att äta.
Efter en timmes fruktlösa ansträngningar tog
Henrika på sig och sprang till en doktor. Då
hon kom tillbaka från honom mötte hon Hanna
i tamburen. Hon såg genast, att något var på
färde.
»Herre Jesus — fröken Ingrid I» stammade
den förfärade tjenstflickan.
Henrika skyndade genast in i Ingrids rum.
Hon hade tagit af sig alla sina kläder och
satt hopkrupen i kakelugnsvrån med nedböjdt
hufvud, så att Henrika ej såg hennes ansigte.
Moderns porträtt hade hon på armen, vyssjade
det som ett barn och sjöng med en röst, som
ej längre hade några toner:
»Dors, enfanl, dors —»
Hanna berättade, att hon strax efter det
fröken Henrika gått hört ett förfärligt buller
inne i unga frökens rum, och när hon kom in,
stod Ingrid tryckt intill ett hörn och bara
skrek: »Ser du honom inte! Der står han
bakom bönpallen! Nu kommer han! Hjelp!
Han vill kyssa mig! Hjelp!» Hon hade fallit
framstupa på golfvet, och medan Hanna sprungit
för att kalla upp någon af grannarne — ty
hon tordes inte vara ensam med den vansinniga
—, hade väl Ingrid vaknat till lif och hittat
på denna nya galenskap •— —
Och medan Hanna rapporterade detta,
försigtigt stående i dörren bakom sin matmor,
satt den sinnesrubbade der som förut, vaggande
af och an med öfverkroppen oeh sjungande sitt
entoniga:
»Dors, enfant, dors — dors — —»
(Forts.).
Bosättning-.
(Svar till -Flere förlofvade
prenumeranter.»)
Med »utstyrsel» menar man i
allmänhet det förråd af allehanda
linne-och hvita varor bruden plägar
medföra i det gemensamma boet. Att
uppköpa — i våra dagar har man af
mångahanda skäl den sällan liggande
färdig-beredd i brudens hem — en dylik
utstyrsel är en ganska allvarlig sak, dels
emedan ett dylikt inköp fordrar ganska
stora summor, och dels emedan
bestämmandet af mängden, qvaliteten och
priset å de olika föremålen ofta vållar
stort bryderi.
Det är ju tydligt att dessa
bestämmelser böra stå i ett visst förhållande,
ej blott till köparens, d. ä. i allmänhet
gifvarcns tillgångar, utan också till det
unga hushållets behof under närmaste
tiotal af år. Riktigast torde vara, att
bestämma ett visst belopp för
hushållsartiklar samt ett för den unga fruns
personliga behof. De förra fordras i
långt större mängd för ett
laodthus-håll än för ett stadshushåll. Här
nedan lemnas tvänne förslag: A) till en
medelstor solid utsyrsel för personer
med goda förmögenhetsvilkor. B) till
en medelstor utstyrsel för personer med
mindre förmögenhetsvilkor.
A) 3 duss. daglinnen, 2 d:o
nattlinnen, 2 d:o nattmössor (.om sådana
begagnas) l/2 d:o nattröjor, 2 d:o par
kalsonger, 12 st. piquékjortlar, 12 d:o
promenadkjortlar, 6 d:o släpkjortlar, 6
d:o pegnoirer, 6 d:o lifstycken, 12 d:o
hvita underlif, 3 duss. lärfsnäsdukar, 1
d:o batistnäsdukar, 1 d:o
kammarduks-dukar, 12 à 18 par enmanslakan (eller
halfva antalet tvåmanslakan) till
hvar-dagligt bruk, med 38 à 24 stora och
18 à 24 små örngott, 6 à 12 par
finare lakan med 6 à. 12 örngott, 3 par
lakan och 3 örngott för hvarje tjenare,
4 il 6 piquétäcken, 8 ü 12 dräildukar
till hvardagligt bruk med 5 duss.
ser-vietter, ö dukar för 8 och 12
personers bord med 3 il 4 duss. servietter
(mellanfin vara), 1 garnityr för 12 —
i d:o för 18 — oeh l:o för 24
personer af damast, 12 ä 18 st. div.
små-dukar för the- och smörgåsbord, 2 duss.
theservietter, 8. duss. drälls- och
damasthanddukar, ’/a d:o badhanddukar,
1 d:o handdukar för hvarje tjenare, 4
d:o kökshanddukar, 4 d:o
skänkhanddukar. 3 d:o glashanddukar, 2 d.o
knif-handdukar, 2 d:o kommodhanddukar,
3 d:o damm- och lamphanddukar, 1
d:o skurhanddukar, 12 st.
städförklä-den, 12 d:o köksförkläden, 3 d:o
mangeldukar, 3 d:o »vedbärare;;, 2 d:o
strykfiltar, 2 d:o stryklakan, bordsfilt,
köksduktyg, mjölpåsar, askpäsar.
B) 1 ’/2 duss. daglionen, 1 d:o
nattlinnen, 0 st. nattröjor, 1 1L duss. par
kalsonger, 6 st. piquékortlar, 6 d:o pro-
menadkjortlar, 3 d:o släpkjortlar, 4 d;o
lifstycken, 6 d:o hvita underlif 3 duss.
lärftsnäsdukar, 12 par enmanslakan,
eller halfva antalet 2-manlakan, 12 à
18 stora och 12 il 18 små örngott, 3
par lakan och 3 örngott för hvarje
tjenare, 2 st 3 st. piquétäcken, 4 duss.
drällshanddukar, 1 d:o handdukar för
hvarje tjenare, 3 d:o kökshanddukar, 2
d;o skänkhanddukar, 1 d:o
glashanddukar, 1 d:o dammhanddukar, 1/2 d:o
kommodhanddukar, 3 st. mangeldukar,
1 strykfilt, ett stryklakan, köksduktyg,
mjölpåsar, 6 dukar till hvardagligt bruk
med 2 duss. servietter, 3 dukar af
finare qvalité till 1 à 2 skifvor med 2
duss. servietter, 6 små dukar, 3 till
hvardera afdelning, 1 duss. theservietter.
De principer, som böra råda vid
dylika inköp äro följande:
Prima varor äro och förblifva i
längden åe billigaste, främst der det gäller
hushållsartiklar som kräfva stor
hållbarhet. Köpare, hvilkas tillgångar
medgifva det, gör derför klokast att alltid
välja sådana varor, förvissade att den
större inköpssumman skall efter 10 à
15 år befinnas hafva inneburit en
verklig besparing. Denna regel hindrar
naturligtvis icke, att för tarfligare
ändamål välja tarfligare varor, dock alltid
af god hållbarhet.
Så t. ex. böra, om möjligt,
säng-och bordslinne samt bolstervar
äfvensom handdukar af alla slag köpas af
hellinne, hvaremot goda bomullsvaror
mycket väl kunna användas för
personliga behof.
Dåliga och tunna varor till s. k.
»rampris», hvilkas for den oerfarne
köparen förledande yta försvinner vid
första tvätt, äro de dyrbaraste af alla
och böra af klokt folk aldrig köpas.
Vårrengöring-en
jagar vanligen männen ur huset, men
bereder äfven husmodern mycket
bryderi och besvär. Mången gång faller
det sig ej så lätt att få allting så fint,
putsadt och glänsande, som man skulle
önska. Härmed framställas derför några
små påminnelser, som möjligen torde
komma till nytta. Oljemålade dörrar
och panelningar böra icke gerna
tvättas med såpa, emedan glansen då
lätt kan försvinna, utan är det derför
bättre att dertill använda en blandning
af 12 delar vatten och 1 del
salmiak-spiritus. Det luktar icke godt, men
lukten försvinner snart och de
oljemålade föremålen glänsa som nya. Om
tapeterna äro smutsiga, böra de ej
rengöras med borstar och trasor utan med
torra brödkanter eller i bafremjöl
doppade trasor, hvarigenom på samma gång
deras utseende uppfriskas. Mattor
rengöras bäst med tillhjelp af teblad, som
fuktas och strös på, hvarefter mattorna
omsorgsfullt sopas med en mjuk viska.
Till fönsternas rengöring bör man
använda skinnlappar, hvarmed de poleras,
sedan de först blifvit tvättade med
tidningspapper. Detta förfaringssätt gör
fönsterna strålande klara. Flugsmuts
aflägsnas från förgylda ramar och
dylikt genom en tvättning med en i
utspädd vinättika doppad svamp, hvarpå
de sköljas med ljumt vatten och
torkas lätt, ty förgyllningen tål ej att
gnidas mycket. Taflor och speglar böra
putsas med franskt bränvin och derpå
torkas helst med en marinblå trasa,
hvilket förlänar dem en ovanlig glans.
Har man låtit bona eller måla ett golf,
bör man sätta ett ämbar vatten i
rummet för att lukten fortare skall
försvinna.
Toaletten.
Våta skodon krympa ej vid torkning
på varmt ställe, om man förut fyller
dem med spanmålskorn, helst af
sädesslaget korn. Stenia.
Medel att bevara handskar. Svarta
handskar kunna länge bibehållas vackra,
om man efter att hafva begagnat dem
cirka fjorton dagar med tillhjelp af en
svamp ingnider dem med litet fin
provenceolja. Kulörta handskar kunna
penslas med en lösning af Nigrofin i
stark sprit, hvarefter de, sedan de först
fått torka, äfven ingnidas med olja.
Enkelt sätt att göra hårborstar rena.
Tag groft, sammalet rågmjöl och lägg
i ett kärl, håll ned borsten deri och
for in mjölet i borsten med handen,
så att borsten är full dermed; stryk
med fingret öfver borsten längs efter,
så att mjölet spritter bort; gör om det
tills allt mjölet är borta. Ar borsten
ej ren då, så gör om det igen och
torka honom väl på en handduk.
Borsten blir då som ny.
Erfaren husmoder.
Handarbeten.
Tillklippning af skjortärmar. Då jag
som flicka var medlem af en syförening
för hednamissionen, lade jag märke
till hvilket ytterst bra sätt att
sparsamt klippa till skjortärmar vår
ledande föreståndarinna använde. Efter
ärmarnas längd klipptes ett tillräckligt
antal ’raka väflängder, hvilka samtliga
kastades i hop. Då först togs mönstret
fram och lades på, ömsom uppifrån
och nedifrån, så att ej en tråd af
väf-ven förspildes. Sömmen låg
visserligen på olika ställen på detta vis —
men hvad betydde det! Metoden är
dock praktisk för den, som behöfver
spara i det lilla. Stenia.
Tvätten.
Tvättning af sidentyger. Dessa böra
tvättas i tevatten och derefter sköljas
i bränvin, tillsatt med en måttligt
koncentrerad sockerlösning, hoprullas
och strykas medan de ännu äro fuk-
tiga. Äfven kunna sidentyger tvättas
i starkt klivatten, hvari något
pulveriserad alun blifvit upplöst. Ett tredje
sätt att tvätta siden består deruti, att
sidenet utbredes på ett rent bord samt
gnides åt samma håll med en väl
intvålad yllelapp, som fuktas i ljumt
regnvatten. Då den värsta smutsen
blifvit aflägsnad, bortsköljes tvålen
med en svamp, doppad i kallt vatten,
hvarefter den andra sidan på tyget
far undergå samma behandling. Sedan
sköljes hela tyget i kallt vatten och
utbredes i skuggan till torkning. Svart
eller blått siden öfverstrykes derefter
med sprit och torkas ånyo. Till
strykningen begagnas ett halfvarmt jern,
hvarvid ett papper lägges emellan
tyget och jernet. Ännu ett
förfaringssätt att använda förefinnes: man
bestryker nämligen sidenet med äggula,
tvättar det först i ljumt och sedan i
kallt vatten samt sköljer det slutligen
i med upplöst gummi d’argent
uppblandadt vatten och rullar i hop det
ordentligt.
För att tvätta ullstrumpor och andra
af ullgarn förfärdigade saker bör man
endast använda 30 grader varmt
såp-vatten. Strumporna böra icke gnidas
utan endast tryckas, på det de ej må
filtas eller förlora färgen. Sedermera
sköljas de i ljumt, rent vatten och
hängas att torka på längden.
Använder man allt för varmt vatten eller
låter yllet ligga länge i såpvattnet vill
det gerna filta sig och färgen går ur.
Att rengöra tvättsvampar. Svampar
blifva efter en tids begagnande alltid
mörka och se otrefliga ut. Eör att fa
dem ljusa igen, gör man såhär: Lägg
svampen i ett tvättfat och slå öfver
honom ett halft qvarter
messingsvat-ten (köpt på apoteket), krama svampen
skyndsamt deri flera gånger; slå bort
det använda messingsvattnet och häll
på nytt och krama upp svampen
ytterligare några gånger, lägg den derpå
genast i rent, kallt vatten, skölj den
väl och krama upp den i flera vatten
och låt den sedan ligga i vatten några
timmar och den är fullkomligt ren.
Messingsvatten är mycket billigt — man
blir sträf om händerna deraf, men det
går bort med tvål. Om man plockar
eller rensar bär eller färgar garn och
deraf blir mörk om händerna, så går
det bort, om man tvättar dem i
messingsvatten och genast sköljer dem.
Erfaren husmoder.
Huskurer.
Ett särdeles utmärkt och bepröfvad!
medel mot brännsår. Ett qvarter grädde,
en matsked linolja och en bit vax,
stor som en nöt, kokas väl tillsammans;
sedan iröres en ägg-gula. Deraf
smörjes med en fjäder på brännsåret så ofta
som möjligt och tvättas såret ibland
med bly vatten. H-C.
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
