Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Fredagen den 6 juli 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idun räknar nu minst 50,000 läsarinnor och är spridd inom Sverige, Norge, Danmark, Finland, England, Frankrike, Holland,
Ryssland och Amerika.
N:r 27.
Fredagen den 6 juli 1888.
l:sta årg.
B yrå: .
8 Sturegåtan 8
(ingång frän Humlegårdsg. 19)
Annonspris:
25 ore pr petitrad (— 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas ä byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje manad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: & postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stads-postons hufvudkontor, i de större
bokladorna samt à tidningskontoren.
Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill, det är en skörd, som undan honom bergås,
hvad skönt du drömt kan ej af tiden härjas, ty den hör evighetens rike till.
Viktor Ryàberff.
Glöm ej bort de brandskadade i Sundsvall och
Umeå! Bidrag mottagas med tacksamhet under
adress: Red. af Idun, Stockholm, och öfversändas
genast.
A propos kalla bad.
|lS-Ëu då vi ändtligen kunna med fog känna
oss berättigade att tro på sommarens
tillvaro här uppe i höga norden, börjar hvar
och en så snått att fundera på de kalla
baden och naturligtvis äfven Ni, mina nådiga
damer.
Det är med en viss liten angenäm rysning,
som I tänken derpå, »lidt nervepirrende» som
danskarne säga, och sä, mina damer, besöken
I så och så många butiker, för att efter mogna
och långvariga öfverläggningar lösa den vigtiga
frågan och slutligen till stor lättnad för de
stackars enerverade kommisserne utvälja er en
kokett baddrägt och dito mössa.
Med en suck af belåtenhet profven I om
qvällen framför er spegel det nya uppköpet.
Resultatet är fullkomligt tillfredsställande, ty
badtricoten sitter, som vore den gjuten på er
smidiga gestalt; den lilla käcka
vaxduks-jockey-mössan kläder er förträffligt; med ett ord:
vous ètes charmantes!
Och hvilken skada atfc det på sin höjd blifver
Lysekil, Marstrand o. s. v. som skola besökas.
Jag tänkte på Dieppe, Trouville, Ostende,
Scheweningen, der alla — — nej, jag tiger!
Så är nu det vigtigaste undangjordt och en
vacker, solbelyst dag går ni, ’min nådiga, in i
badkabyssen för att byta om toalett och för
att efter några minuter göra er förtjusande
apparition synlig på bryggan utanför er dörr!
Ja, hitintills har allt gått med den berömdaste
jemnhet och det största lugn, men se nu
kommer det svåra ögonblicket.
Ni nalkas med modiga steg trappan, som
direkt skall föra er ned uti det vata elementet,
men ack! redan vid första trappsteget börjar er
beslutsamma min gifva vika och en något
ängslig blick framskymtar ur edra ögon.
Hm! Det är må hända bara inbillning, ty
de närmast efterföljande stegen öfverskridas
med ett hjeltemod, vardt en bättre sak.
Men se nu inträder en paus, usch en hemsk
paus!
Hu! hu! usch!
Det gäller att förhala tiden och med denna
lofvärda afsigt börjar ni efterse hvad verkan
ert visade hjeltemod haft på de andra nådiga
damerna, som bevittna denna lilla scen. De
modigare eller mera beslutsamma, i sina
urblekta fjorårs badkostymer, hafva, utan hänsyn
till krusade hårluggar oeh dylikt, redan begifvit
sig hufvudstupa eller utan vidare ceremonier i
vattnet och simma eller plaska förnöjda omkring.
Men hos dem, som kunna hänföras till eder
vidt omfattande kategori, min nådiga, ser man
ett visst medlidande blandadt med nyfikenhet
framskymta. Och var säker, att de
tvifvelsutan skola till punkt oeh pricka förfara på
alldeles samma sätt som ni. —
Näja, nu står ni der fortfarande på näst
sista trappsteget. Med en rörelse starkt
påminnande om en katt, som vill skydda sina
söta små tassar för väta, sticker ni foten för
sigtigt ned i vattnet, for att ögonblickligen med
ett litet jemrande skrik draga den upp, oeh
bedyrar nu att vattnet är horribelt kallt och
att badgumman bedragit er alldeles gement, då
hon förklarade temperaturen vara 18 à 19
grader.
Ja så besinnar ni er ånyo ett ögonblick och
så stickes den andra foten också ned med
precis samma verkan och påföljd. Nu
vandrar ni uppför trappan igen och förklarar att
ingenting i verlden skall förmå er att bada i
dag, emedan vattnet verkligen är gräsligt kallt
och att ni ej tåler det, och att ni finner det
ruskigt o. s. v.
Efter detta heroiska handlingssätt intages en
solig och behaglig plats på bassängbryggan.
Men äfven uti detta paradis smyger ormen sig
in och detta ljufva, »far niente» afbrytes snart
af en högst obehaglig kylig förnimmelse, ty att
den tunna baddrägten i längden ej skyddar
tillräckligt mot luftens inverkan känna vi ju alla.
När så dertill kommer en liten känsla af dåligt
samvete och blygsel öfver den hastiga reträtten
uppför trappan, börjar min nådigas angenäma
plats att blifva mindre afundsvärd.
Beslut och handling äro ju ett, åtminstone
hos några individer af det menskliga slägtet
och följden är att ni verkligen efter
återupprepade tåspetsdoppningar och ett halft dussin,
oartikulerade små nödrop slutligen befinner er
bland de »svalkande vägorna.»
Och nu mina damer, en fråga!
Huru kan det komma sig att just de, som
hisna mest för att gå i vattnet, i regeln äro
de, som i det längsta qvardröja i badet?
Ar det den menskliga motsägelseandan, som
äfven här vid lag gör sig gällande, eller hvad
är det?
Mina nådiga damer; det är så skadligt att
för länge dröja i vattnet, lika skadligt som att
endast iklädd badkostym dröja för länge innan
man kommer i badet.
Hoppen eller gån beslutsamt ned i vattnet
och simmen eller förblifven deruti allra högst
10 minuter, så undviken i derigenom
bortdomnade fötter och händer, skroflig hud pä edra
sammetslena armar och edra korallröda läppar
och marmorhvita näsor skola ej antaga en
oestetisk kulör.
I skolen då komma från badet, ej såsom
arma små, förfrusna foglar utan som ljufva,
daggbestänkta rosor, uppfriskado och färdiga till
nya strider och — nya segrar.
Dolly Roon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
