Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 27. Fredagen den 6 juli 1888
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidningen utkommer 1 hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för | f-s I | Kl månaden meddeiar en fullständig mode- och mÖnstertidning. — Uppgif
ett qvartal endast I krona, postarvodet inberäknadt. — Sista numret I | LJ U IN å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er-
På Haga.
l(®%tj.st Pujget cjuaPEen oj\>et tfCagapat&en,
en t-tån|?uEE jura-guäti me3 (läggens
o
anaot/j
me3 3oft j^ån fönnatne ocH 3o|>t j?tån
matlen.
SDe fätta sfluggotna -ßEt- SußßeEt Pånga;
en StiPPsam ß-fciS, som E-gj?tefc sig j^ån ängen,
gefc (un^an ocPv uaggafc ßjäfcilens
ftängen.
^Ja-g jltån mitt säPfsJlap omäfctlt smog
att iuaima
en stun3 affena, me3an 3agen somnat j
jag qfenomßäj;uas a| natutens uätmcij
ocH öj;oetteta3 netv Ja/gprnotisllt 3omncH,
oeil tfcëtta tanllat, uavia att gå oiPEa,
j?å Piulfa en se&un3 oePa- 3tömma stiPEa.
JCänn - un3et j:oten, öm aj; gatans
stenat,
efastisdt gungat mossans 3aj?na matta;
emot mig sttäe&a ttä3en Ätna gtenat
ti.lit uänfig IranS, ti£Pte3s att mm j?å j^atta.
8n ttast me3 sång j&fcStij^uet sommatua&an,
ocfv |tån en jjpttan ju/ta soatat maflan.
8meEPan mët&a »tammat set j-ag gEi/mma
atistofLtatisHt SnëPvi>t.t paui-Ejongen,
3et en gång j:ot3om un3et nattens ttmma
d13 (^ustaj?s (to|; Pjö3 i>efi.-a èBeEfm-anSsången
tiCP Putans spunna sttäng. — SJlu Mot*
v SanSen
Sjtunnsuiflens uåg ßetättat 3et ^bfc sttan-
3en . . .
*
Då, pEötsEigfc, ptassEat 3et ßEan3 skumma
3ungat
aj? fatta Steg, 3em roma öton (länna;
ett ßfo3tö3t pafcasoEE på aj;stån3 gungat,
j?ast
ej- sen fänge soEenS sttåEat -ßtänna.
så en töst, Som j?ogePns qpuittet
Jlätmat:
»jag ttofc, min Aette, att ni gåt ocfa.
suätmat.»
©cft. "Sea - 3et uat Pion - me3 ßan-
3en dotat,
ocPv dennes uaeJlta Cäppat fe ocd ßanna:
»seså, min ftette, j&s et j-’E-g.lit ni sotat,
octi genast uppå j:PäcHen s&aEE m stanna.
SU 3et
ett sätt att svna vännet smila!
SJlu ät jag sän3 att et j^ötnuj?t pte3tfla.»
JFötnu^t pte3i&a! ^jfo, hon uat 3en tätta,
nät llU j:otst tt&tigt Eöpte 3et sin j:ät3e;
3en säden, 3en låt ^ea sjeEj? ßetätta,
om an f6t A enne minnet eget uät3e,
3en |löfsta Rtj.ssens minne, jag jtvclL taga
en sti/Efaj ttånj?uPE j-uniguäEf piå J^aga.
Johan Nordling.
På resande fot.
i befinna oss verkligen för närvarande i
— reskoffertens stjernbild. Börds- och
börsaristokratien torde redan hafva till största
delen begifvit sig bort. Teatermenniskorna
packa sina kappsäckar för att begifva sig ut
på en turné — så vida de ej redan äro ute
och »gasta». En kort tid ännu och —
Stockholm är bortrest.
Från år till år öker sig de reslystnas och
resandes antal. Engelsmannen reser, emedan
han menar att verlden tillhör honom och han
måste inspektera den; fransmannen reser för
att roa sig och för att konversera vid table
d’lidten; ryssen reser för att göra paralleller —
och svensken för att kunna säga: Då jag var
Nå ja. Undantag finnas!
Låt oss nu se till huru man reser. Kan
hända kunna vi då också enas om, huru man
bör resa.
I stort sällskap eller åtmistone flera
personer! Nej, det måste undvikas. Det gamla
ordspråket: Så många hufvud, så många sinnen
— skall man då allt för ofta erinras om. Man
måste visa sig hänsynsfall och så en vacker
dag är tiden förbi, som var anslagen till resan.
Du finner då, att resans behållning af njutning
och vederqvickelse ej står i rimligt förhållande
till hänförelsen fore afresan och till sjelfva
färdens strapatser.
Hvilken vagnklass skola vi välja? — Tredje
naturligtvis, den är billigast, Ja, det är ju
aktningsvärdt att vilja spara, men stundom är
billigt lika med dyrt. Om man reser i andra
klass, kan man följa med kurir- och snälltåg.
Det kan alltid vara värdt att beräkna, huru
mycket man derigenom kan spara in på
hotell-räkningarne. Och sedan böra vi ock gå till
råds med oss sjelfva om vår kroppskonstitution
och vårt lynne förmår uppskatta njutningen af
en dagsresa i en skakande tredje klassens
vagn.
Och nu — min herre! Har du din
resplan färdig, så tillåt mig en samvetsfråga —
en kardinalfråga vid företagandet af en resa:
Tager du din fru med?
Har du ej kommit till rätta med svaret ännu,
så låt mig gifva dig ett godt råd.
Om hon ej är förvand, om hon fröjdar sig
åt vacker natur och vackra menniskoverk, om
hon är en ganska god fotvandrerska, om hon
kan skratta ansigte mot ansigte med en
för-regnad hatt, om hon kan vara tidigt uppe om
morgnarne, om hon höjer din njutning genom
sin förtjusning och sin glädje — tag henne då
med. Gör hon deremot anspråk på ensamma
kupéer på hvarje jernväg, det bästa rummet på
hvarje hotell och hedersplatsen vid hvarje
middagsbord, är hon trött om morgonen, icke
hungrig om middagen och gnatig om qvällen; vill
hon taga med tre koffertar på en fjorton dagars
resa; fordrar hon, att du skall sörja för att en
ko ej är en ko; vill hon köpa allt hvad hon
ser och ej se hvad du visar henne: — låt
186
henne då bli hemma. Vill hon ändå fara, så
låt henne göra det och — blif du hemma.
Och om ni, min nådiga, tillåter mig gifva er
ett råd med på resan, så är det: Sätt ej er
mans goda lynne på ett hårdt prof, derigenom
att ni belastar honom med hattaskar, buketter,
paketer och allt möjligt kram. Ni hindrar
honom från mången njutning just genom den
uppmärksamhet han måste skänka all sin
ballast. Och ännu en sak! Då ni blifvit en
smula husvarm i jembankupén, då får ni ej
erinra er tusen saker, som ni menar er hafva
glömt bort, — om alla dörrar blifvit ordentligt
stängda, om Anna ej glömmer bort fogeln, om
ventilerna blefvo öppnade o. s. v. — Det är
frågor, som ni skulle sjelf besvarat, innan ni
lemnade hemmet.
Resdrägten och resutstyrseln i öfrigt kräfver
särskild omsorg. De amerikanska
gummiregnkapporna äro särdeles angenäma just för sin
lätthets skull; de väga endast 1 a/2—2V2 skålp.
— Skodonen för längre färder skola vara af
starkt läder, med dubbla sulor och låga breda
klackar, hvardera skon för sin fot och inrättad
till snörning. — Många begagna med förkärlek
på resor s. k. amerikanska celluloidkragar och
manschetter, hvilka lätt rengöras medels en
borstning i såpvatten, men många kunna ej
fördraga den starka lukt de föra med sig.
Pap-perskragarne med tygöfverdrag äro båda vackra
och billiga.
Den, som någon gång förut företagit långa
och ansträngande fotvandringar, vet hvilken
plåga de af vandringen varma och svullna
fötterna kunna förorsaka. För detta fall måste
man hafva kokat ett stycke tvål med vatten
till en tjock deg och dertill satt en matsked
citronsaft. Fötterna gnidas sedan med denna tvål.
At dem, hvilka hafva anlag för sjösjuka,
vill jag rekommendera det senast upptäckta
medlet: En lösning af en del saltsurt kokain
på tusen delar destilleradt vatten med tillsats
af så mycken rektificierad vinsprit, som
behöfves till lösande af kokainet. Häraf tager man
en tesked hvarje halftimme, tills sjösjukan gått
öfver.
Och nu, I alla, som hafven råd att göra en
resa — eljes är det bättre att blifva hemma
— önskar jag mycket nöje och mycken
vederqvickelse af färden! P—/.
Europeiska furstinnor.
Efter främmande källor tecknade af
Mathilda Langlet.
Drottningen af Italien.
jet finnes må hända icke i Europa någon
furstlig person, hvilken man med sådan
rätt kan tillägga epitetet »folkkär» som
drottning Margareta af Italien. Tidningarne
öfver-flöda af anekdoter och berättelser om hennes
godhet, enkelhet och finhet och om äfven
många af dessa historier äro diktade, visa de
dock både huru folket uppfattar sin drottning
och huru kärt det håller henne, samt, kanske
icke minst, huru väl värd hon är denna
kärlek. I känslan af sitt eget värde anser hon
sig tryggt kunna erkänna andras, och hennes
goda förstånd säger henne, att hon genom
aktningen för andra bäst vinner aktning för sig
sjelf på samma gång som hennes goda hjerta
manar henne att med glädje och gerna tänka
högt om andra och visa att hon gör det. En
sådan qvinna är en sällsynthet på hvarje plats
i samhället och kanske mest på en tron, der
äfven de ädlaste furstinnor sällan få lara den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1888/0214.html
