Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Fredagen den 6 juli 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden för qvinlig I r-v II Kl användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I U U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
Vi bundo mediet säkert med breda och
starka tygremsor, genomsydde knutarne med
stark tråd på ett sätt, som ingen mer än vi
sjelfva i en hast kunde imitera och placerade
till yttermera visso ett stycke muschplåster
som försegling öfver förbandet kring mediets
handleder.
Sedan detta var gjordt, tog mediet plats å en
vanlig tältstol utan ryggstöd inne i det
hemlighetsfulla tabernaklet, hvilket, när det
öppnades, endast bestod af ett par träribbor som
uppburo tyget. Sedan mediets händer och
hals derefter bundits vid en i golfvet fastspikad
träribba, som sträckte sig upp bakom dess
hufvud och i hvilken en jernring inskrufvades,
kunde seancen börja. Till yttermera visso
bundos äfven mediets fötter med ett starkt
tåg.
— Ar ni nu säker på att jag sitter riktigt
fast? — frågade oss missen leende.
— Riktigt säker, — repeterade vi.
— All right, låt oss då börja.
Och nu börjades verkligen de mest
förvånande experiment, utförda med stor talang med
tillhjelp af de hemliga krafter, hvaröfver mediet
förfogade. Bland annat placerades vi med en
bleckpyts öfver hufvudet, bredvid mediet inne
i tältet, med våra händer i hennes knä på
hvilket en guitarr äfven lades, hvarefter
förhänget drogs för.
Genast började någon röra vid
instrumentets strängar, vi förnummo liksom lätta fiägtar
från en solfjäder och ögonblicket derpå
lyftades pytsen af vårt hufvud och slungades i
golfvet hvarefter mediet kommenderade: light!
och förhänget äter drogs bort.
Lugnt, och med ett älskvärdt småleende på
läpparne, mötte miss Fay vår blick, som om
ingenting passerat.
Sedan derefter en massa experiment
företagits, som stälde frågan om hemliga och
osynliga krafters medverkan vid uppgifternas
lösande utom allt tvifvel och mediet med
tillhjelp af dessa krafter lyckats med en knif
ögonblickligen afskiira de band, som fängslade
henne, placerades vi bredvid henne lUanför
tältet hållande hennes händer i våra.
Ögonblicket derpå förnams inifrån det förut
noggrant undersökta tältet åtskilligt buller, vi
dunkades i hufvudet med tamburiner etc.,
öf-verböljdes med blommor och blad, allt under
det mediet med största lugn konverserade med
oss.
Intrycket af detta experiment var lika
behagligt öfverraskande som det förra.
En troende spiritist, i hufvudstaden, allmänt
känd och högt aktad, berättade oss sedermera,
att ban för några år sedan i sin tjenst haft
ett medium, utrustadt med liknande gåfvor som
miss Fay, om hvilka det likväl var
omedvetet tills dess dessa gåfvor af husbonden
tillfälligtvis upptäcktes.
Lifligt intresserad, men lika otrogen som
förut, lemnade vi föreställningen, sedan vi till
afsked tryckt den älskvärda »missens» hand
och tackat för seancen.
En god kopp té.
jOlen förata betingelsen härför är godt té.
ä-ö-3 En blandning af lika stora delar pecco
och souchong kan rekommenderas. Lika
vigtigt är det att hafva godt vatten, direkt
hemtadt från brunnen. Flodvatten eller mjukt
vatten är det bästa. Man bör hafva en
vat-tenkittel uteslutande för kokning af tövatten
och strax efter nyttjandet rengöra den väl från
de kalkpartiklar, som alltid afsätta sig. Med
det första varma vattnet sköljer mau tékannan
och värmer kopparne. Sedan kokar man det
egentliga tövattnet. Till åtta koppar vatten
tagas i regeln två téskedar to. Vattnet hälles
hastigt på och töet ställes att draga 4—5
minuter i värmen. Behöfver man mera té, lagar
man det fullständigt nytt. Då det först iskänkta
téet har den finaste aromen, men det sista är
starkast, bör man endast hälla litet i hvarje
kopp oeh sedan fylla på mera. På tebordet
skulle man alltid hafva en tillbringare med
varmt vatten, om någon önskade det svagare.
Aromen gör sig mera gällande, när man lägger
grädde och socker i de uppvärmda kopparne,
liksom téet smakar bäst, då ej grädden är kokt.
Tékännare påstå, att kryddande skadar téets
smak, men många tycka om en tillsättning af
vanilj. Jag parfymerar mitt té mycket svagt
genom att skära en stång vanilj i fyra delar
och blanda dessa i ett skålpund té, som jag
sedan förvarar i en väl tillsluten burk. Téet
får då en behaglig, ej för stark vaniljsmak. I
Ryssland dricker man téet i regeln utan grädde,
men blandar det ofta med vin eller fin rom.
Om man slår téet på en skifva citron, erhåller
man en mycket angenäm dryck.
von D.
Ej förgäfves!
Q
;å ntet — nej, intet uppå jorden har varit förgäfves!
<Si Om din ädlaste tanke ej blifvit handling — din
varmaste känsla smält bort »med ditt ögas heta tår»
— om din fagraste dröm skingrats och försvunnit
som de små molnen på sommarhimlen — nej, ändå,
ändå har intet varit förgäfvts! Ty ädla tankar och
varma känslor forädla och stärka sinne oeli hjerta
— och ljufva, rena drömmar lyfta menniskan högt
öfver all äfian och strid. Och de kunna aldrig
förintas ... de likna rosen, som, hermetiskt innesluten,
ännu efter tusen år eger qvar sin doft.
Derför, o menniska, sörj ej, förtvifla ej, om hvad
du ädlast tänkte, varmast kände och renast drömde,
nu, menskligt att se, ligger bleknadt, kallt och öde,
ty — tro det i hjertats innersta djup — intet, nej,
intet uppå jorden har varit förgäfves!
Ebon.
Sommardrägten från i fjol.
»löck,
om man ändå hade råd att förskaffa
sig en del af de många härligheter,
som nu fylla modebutikernas fönster,» suckar
säkert mången läsarinnna, som fördjnpat sig i
tankar öfver, huru präktigt det skulle vara att
i likhet med de rikare lottade endast få följa
sin smak i toalettfrågor.
Men kanske väckes hon af en klingande
barnröst ur sina drömmar, kanske blicka ett
par undrande barnögon upp på mamma, som,
skamsen öfver sina fåfänga önskningar, lyfter
den lille upp till sig, erkännande att det finnes
något långt bättre än yttre glans. Hon tager
åter till modetidningen med helt andra känslor
och öfvertygar sig, att man med för handen
varande medel ändå kan göra sig något deri
till godo. Af sommardrägten från i fjol kan
det ju göras något nytt, men — huru skall
hon kunna friska upp den, förnya dess
utseende? Hvem skall hjelpa henne dermed? —
Hvilken aunan än »Idun»!
Till ständiga sommarplågor hör i stånd
sättandet af skrynkliga och sammankramade
sommarkostymer. Hvad gör man t. ex. med den
här satinkostymen, som, nedskrynklad under
begagnandet oeh gång efiter annan genomblött
af regnskurar, förlorat all glans och hållning?
Eller hvad skall man företaga med denna
mörka kattunklädning, som, pressad i dag,
ändock i morgon ser så litet respektabel ut, att
man kan mista lusten att ständigt på nytt
företaga den så litet gagnande pressningen. Jo,
vi veta råd. Man skall bestryka sådana tyger
på rätsidan med en gelatinlösning och sedan
pressa dem. Kjolen Jägges i ordning;
stryk-jernet värmes väl; två gelatinkakor lösas i en
kopp kokande vatten ; blandningen omröres väl
och strykes varm på tyget. Man presaar efter
hand och ser till att bestrykningen ej torkat,
innan jernet går öfver stället. Mörka
kattun-klädningar tvättar man med tvål i ljumt
vatten, spolar dem strax i kallt och stärker dem
så i en tunn gelatinlösning. Sidentyger tvättar
man antingen i tövatten, spolar dem strax i
bränvin, hvari upplösts litet socker, och pressar
dem, medan de ännu äro fuktiga; eller ock
tvättar man dem i starkt klivatten, hvari
blandats litet pulvriserad alun. Tyget pressas,
ännu fuktigt, på afvigsidan. Atlas, band,
brokad och damast bestrykas antingen med
ägg-gula eller tvättas i venetianskt tvål, derefter
få de en eftertvättning i ljumt vatten, spolas
sedan med kallt vatten och torkas. Derefter
löses gummi d’argent i lika delar vinättika och
friskt vatten, lösningen silas genom tyg.
Derefter fuktas sakerna jemt i den rätt tunna
gummilösningen, gummivattnet tryckes åter ut
och så fästas de på ett bräde oeh få hastigt
torka i solen eller vid ugn. Badkappor af
hvit flanell tvättas på följande sätt: Man
löser två skedar hvetemjöl i sex glas kallt
vatten, men försigtigt, så att inga klumpar
uppstå, och kokar detta under flitig omröring.
Hälften gjuter man varmt på flanellen, låter
det tränga in och gnider det in som såpa.
Derefter sköljer man väl i rent vatten. Sedan
förfar man på samma sätt med den andra
hälften. Till sist kommer en grundlig sköljning
i rent vatten. Ljusa slöjor eller gazväfnader
kramar och spolar man i varmt tvålvatten tills
de äro rena; drager dem genom rent vatten,
hvari upplösts en bit socker; slår dem genom
luften, så att de fina trådarna komma i
ordning och glättar dem ännu halffuktiga med ett
ej allt för varmt strykjern. Guldspetsar
rengöras sålunda: På strykbrädet bredes en mjuk
filt och deröfver gammalt linne. Sedan fästas
spetsarna med nålar. Man borstar dem med
en mjuk borste, doppad i sprit, tills de äro
rena och guldet erhållit sin gamla ursprungliga
glans åter.
Gerda.
jm
Iduns byrå och expedition
hå/las under sommarmånaderna öppna endast
måndagar, torsdagar och fredagar kl. 10—1.
Svärmor.
Bref från lanl Julie.
Plfn ny afhandling till de många, som
tid-ningarne så ofta bringa om denna
förlöjligade, hatade och — misskända varelse,
tänker du. Nej, det vågar jag mig ej på; inen
nog erkänner du så väl som alla andra, att de
första molnen på äktenskapets himmel ofta
frambesvärjas af en svärmors olämpligt anbragta
inblandning. Om ej, i följd af barnslig
vördnad å ena och moderlig kärlek å andra sidan,
den första stormen blir hvarken långvarig eller
farlig för den äktenskapliga lyckan, så är det
1S8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
