Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. Fredagen den 20 juli 1888
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidningen utkommer I hufvudstaden hvarje heigfrl fredàg och kostar för I rS I f fc l månaden meddelar en fullständig mode- och monstertldnlng. — Uppgif
ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — Sista numret I I L/ U IN å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa| er.
»Ungdomen uppgör’ alltid planer, hoppas
alltid .. . men jag nödgas göra dig uppmärksam
på, att i denna sak förmår jag intet, intet med
allra bästa vilja.»
»Aek, du gode, lille farl Alldeles som jag
ej viste det . . . oeh hur mycket du redan offrat
för mig. Dock, jag är säker på min sak . . .
hör redan tonen brusa ... o, oh, la, la, la, la,
drillade hon med klockren stämma.
»Lilla toka! Men jag hör inga toner,
tyvärr ... Vi få ej vara så der sangviniska, ej
vänta underverk, — man blir då illa bedragen.»
Ett klingande, ungdomsfriskt skratt afbröt
hans hopplösa utgjutelse, Lydia stod der midt
ibland dem så uppmuntraude glad och log så
skalkaktigt, att alla de andra oek måste le,
till och med den allvarlige, profvade mannen
smittades deraf och hans panna ljusnade.
»Pappa tror mig om att bygga luftslott, att
min plan är ett sådant, men den tål allt att
andas på äudå, — hör nu! Vi ha ju vår
orgelnist qvar, ja, oeh orgelnisten har en dotter
och ett fortepiano, som är oklanderligt. Gissa nu I»
»Nej, hvad menar du det hjelper?
Fortepianot kan ei gå hit, och dottern kan inte...»
»Trakteras som fortepiano, menar pappa.
Nej, men kan då ingen af eder finna en
kombination deruti, som länder mig till fördel?»
»Omöjligt, min tös, derom får du upplysa oss
närmare.
»Omöjligt? Nå, det var besynnerligt. Hör
då: dottern vill utan allt tvifvel lära franska
språket eller något annat språk af mig. Så
går jag dit, ger lektioner och får såsom
ersättning öfva mig i musik. Nåå!»
»Rätt fiffigt utfunderadt, blott du ej
misstager dig.»
»Visst inte, pappa, jag vet så väl, huru jag
skall taga henne, den snälla Marie Sjöström,
hon vill så gerna ha lite »/inbildning», som
hon kallar det, ja, hellre än hon vill lefva,
pappa! Vi få väl se . ..»
»Ske dig, som du tror, barn!»
Oeh så blef det. Snart kom Lydia i full
verksamhet, undervisade barnen i hemmet, läste
med Maria, öfvade sig på orgelnistens fortepiano
oeh biträdde dessutom sin mor i hvarjehanda.
Det var en glädje att se, med hvilket friskt
mod hon grep in uti allt detta ... att se huru
nyttig sysselsättning skänker helsa och
glädtighet äfven under föga gynsamma förhållanden
i öfrigt. Att familjens ekonomi vacklade på
osäker grund, kunde Lydia ej undgå att inse,
huru väl man försökte dölja det för henue.
Mången gång smög hon största delen af sin
frukost på lille brors tallrik, för att icke han
skulle få för litet, han med sin barnaptit oeh
sitt oförstånd att begära mera än der fans.
Men lika glad och förhoppningsfull trädde hon
derefter ut i den fria naturen för att med lätta
steg vandra till orgelnistbostället. Kom
derunder den frågan, dunkel och mörk, fram:
»Hur pass illa är det stäldt för stackars pappa?»
— lät hon sedan tonernas vågor lifligt ljuda,
och det dystra ackord, hennes tanke slagit an,
blandas bort i hennes kärlek till musiken.
❖ *
*
I ett annat hem, den stora egendomen med
bruksdrift och många underlydande
hemmansdelar, många barn, men dessa omgifna och i
åtnjutande af rikedom oeh allt det goda denna
förlänar, hemväntades vid samma tid som Lydia
återvände från skolan också en dotter, denna
från utlandet. Ett år förut hade Britta slutat
sin skolgång, fått medelmåttiga betyg och några
månader derefter rest till Paris för att roa sig
och se sig om. Nu kom hon till baka för
att deltaga i vår hufvudstads nöjen under
vintersäsongen.
Vid femtiden sändes ett heltäckt åkdon med
kusk och kammarjungfru för att hemta henne
vid jern vägsstationen. I hemmet och i alla
egendomen tillhörande gårdar, belägna vid
vägen dit, eklärerades, och alla Brittas
ungdomsvänner voro inbjudna för att välkomna henne.
Hon kom, ombonad med dyrbara pelsverk,
betjenten öppnade vagnsdörren, jungfrun förde
henne in i hennes egna varma rum, der
modren mötte.
»Välkommen hem, älskling! Du är ju inte
förkyld?»
»God afton, mamma, hur mår ni här hemma?
Luften är rå oeh kylig här i norden, det kan
ej hjelpas. Rummet mitt är varmt, nästan
qväft, puh... och se bara hvad allt mamma
hittat på, nytt hvart jag kastar ögat. Erkänn,
att du tagit idéer nr mina bref. Jag beskref
ju markisinnan B—s toalettrum? Men Be,
hon hade särskild sängkammare . . . Tack ändå!
Jag får vara nöjd med ett rum, jag med mina
många syskon. Nu måste man göra toalett.
I ett eklärerad hem kan resdrägten ej få
passera, och jag vill visa mig i en Paris-kostym.
Adjö så länge, lilla mor!»
Allt detta uttalades hastigt, nervöst, delvis
på franska språket. Det tycktes som om
svenskan generat henne, ntan att hennes fransyska
kunde sägas utmärkt på något sätt, minst af
allt fullt ledig.
Emellertid hade kammarjungfrun fått upp
diverse klädningar ur kofferten.
»Kom hit med dem, demoiselle . . . Martha,
menar jag,» sade Britta, trött, nersjunken i en
hvilstol; »hvilken skall jag taga? Den der
ljusa, gröna med hvitt garnityr till hals och
armar, den är vacker som aftonkostym.
Gar-nityret ligger i den blå kartongen. Se så der,
Martha förstår väl ej ett enda ord franska?
Kunde veta det. Jag tänkte verkligen på att
medtaga hit en liten flicka från Paris. Hon
var så näpen... så expeditiv af sig, men så
kom jag ihog min gamla Martha oeh lät
»demoiselle» fara. Här är ju främmande i afton?
Ja, jag tyckte mig förstå det.. . ville ej fråga
ut mamma. Det skall naturligtvis vara surpris
för mig... nå, man håller god min, förstås!
Åh, detta gamla: förstås! har jag ej uttalat,
allt sedan jag reste bort, nu kom det för
mig... det håller väl i sig ännu, här hemma,
liksom dylika bevingade ord i allmänhet? Nu
har jag ju klädt mig fermt!»
Hon inträdde med ett: »Ah, hvilken
öfverraskning!» Gled så ur famn i famn genom
familjen. Derefter kommo vännerna med fagra
ord.
Aftonen förflöt festligt, Britta var dess stjerna,
föremål för en viss beundran, komplimanger,
skålar oeh tal, frågor i oändlighet, afund på
botten. »Ack, att hafva varit i Paris . . . det
är ej allom gifvet.»
Högrest, smärt — väl mycket af rankans
växt — blek, för blek vid 19 år, det hela af
nobel pregel, uppträdde Britta med en viss
öfverlägsen likgiltighet — antagen eller
naturlig, kylde den omkring sig ... ingen varm
fläkt från ett ungdomsfriskt hjerta stod till att
upptäcka. Saknade hon redan verldsstadens
eldiga, brusande lif? Hvem vet? Troligen
vände hon ryggen åt detta nöjenas, modernas
oeh damernas förlofvade land uppfyld af den
föreställningen, att det innehöll allt skönt och
eftersträfvansvärdt lifvet kan skänka qvinnan.
* *
$
Säsongen i hufvudstaden upptog sedan hela
Brittas tid, alla hennes tankar. Men äfven
den tog slut och hon måste stanna hemma på
landet. Våren höjde sin eviga, blomprydda
spira i naturen . . . naturen jublade, grönskade,
strålade, genljöd af tusende härliga röster.
Britta förstod intet deraf, hon lefde ett tynande
själslif på sina lagrar, dem hon skördat i
balsalars qvalm, på minnen af smicker, triumfer
af det slag, som blända och tjusa för
ögonblicket, utan att gifva oss en enda eternell.
Hoglös gick hon, den ytliga, konstlade
verldens barn, van att endast önska och emottaga,
utan tanke på hvad ett hem är för en skatt,
ntan aning om hvad en dotter kan och bör
vara för hemmet och familjen; och ingen gjorde
henne uppmärksam derpå ... Hvarföre?
Och likväl — hvilket rikt fält för en ling
flicka att sprida glädje, att gagua inom
familjen oeh försköna hemmet på flerfaldiga sätt,
under det att hon utvecklar sig Bjelf för sitt
naturliga lefnadskall: husmoderns; är omgifven
af kärlek, öfverseende, ledd af erfarenhet,
ömhet.
Men förgäfves stod denna väg henne öppen.
Hon gick sysslolös och »ledde-?». Ingen
omtanke behöfdes nu för toaletten,
vinterkostymen vore bra att slita ut på landet, inga
lysande kavaljerer att kokettera för, medan
militären var sysselsatt på excereisplatsen, långt
aflägsen från hennes hem; inga teater- eller
andra nöjen . . . hvad taga sig till?
Resa till en badort. .. sjuk var hon inte,
hvarföre då besvära sig för att tillbringa några
veckor bland sjuklingar; det låg ej åt hennes
smak. Hon tyckte sig dömd att vegetera och
leds ända till nästa vinter.
Romanläsning blef hennes enda utväg oeh
snart hennes enda intresse. Då hon ej läste,
drömde oeh svärmade hon och slutade med att
finna hvardagslif och verklighet nära outhärdliga.
Då kom en dag ett bref till henne från en
f. d. skolkamrat; ett bref, hvars innehåll hon
väl förstod, ty det målade hennes eget
närvarande lif och sinnesstämning. Slutet deraf
innehöll: »Jag grep3 då af ett oemotståndligt
begär att blifva fri, att ej tråka ut mig här
hemma, åtog mig lärarinneplats i ett fint hus,
fick stor lön, elever att »kuscha» och tog mig
för resten all den respekt, en dam ur vår
klass har rättighet att fordra öfver allt i
verlden — utom i hemmet.»
Britta läste de sista raderna om och om
igen. »Öfver allt i verlden — utom i
hemmet.» »Om jag skulle följa hennes exempel.»
(Forts.)
Kefir.
Mjölkvinets natur oeh beredning.
_ I-
|||jl-efir är en mousserande, rätt välsmakande
dryck, framstäld af söt mjölk med hjelp
af kefirkorn. Dessa förorsaka mjölkens jäsning,
hvarigenom bildas alkohol och kolsyra.
Dä stepptartarerna, hvilka besitta stora
hjordar af hästar, genom stomjölkens jäsning
framställa kumys, som tjenar dem som en närande
och helsobringande dryck, så veta de
tartar-stammar, hvilka bo på kaukasushöjderna och
ega stora hjordar af nötkreatur, att af komjölken
likaledes genom jäsning framställas en kumys
liknande dryck. Hos samtliga stammarne har
denna dryck samma benämning: kefir, kjaphir,
kapir o. s. v., hvilket bevisar, att den ej är en
efterapning af kumys. Kefir är ej heller någon
förfalskad kumys, utan en helt annan dryck;
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1888/0230.html
