Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. Fredagen den 20 juli 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälles ett nummer i veckan under hela qvartalct. För hvarje 5-tal abon- ■ |—v i i k i Idun, erhålles ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken
abonne-nenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af | LJ LJ IN mentet räcker. Äro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera-
ekilnaden mellan de båda är analog med skilnaden
mellan komjölk ocb stomjölk.
Det är sedan lång tid till baka dessa
bergsbor bereda ocli begagna kefir som en
uppfriskande och närande dryck. Äfven dess
helso-bringande verkan har varit känd och uppskattad.
I synnerhet har drycken blifvit använd mot
sjukdomar, hvilka gifva sig till känna genom
afmagring, blodbrist oeh dålig matsmältning.
Jäsningen åstadkommes, som sagdt, genom
kefirkornen. Vid denna jäsning förbytes
mjölksockret till mjölksyra och alkohol;
ägghviteämnet (kaseinet), den för kroppens näring
vigtigaste beståndsdelen i mjölken, åter,
förvandlas till propepton: förändringar, hvilka äro
ytterst fördelaktiga for smältningsprocessen.
Men då ett näringsämne vinner i godhet ju
mera förberedt det är för införande i
organismen, så måste kefir, i följd af sina
egenskaper, räknas bland våra bästa näringsmedel.
Kaseinet eller ägghviteämnet är, som vi nyss
sade, mjölkens mest närande beståndsdel.
Derför torde det ock vara nödigt att yttra något
vidare derom.
Det är bekant, att kaseinet i komjölken under
inflytande af vissa ämnen rinner samman i
tjocka täta klumpar; derigenom skiljer det sig
skarpt från qvinno- och stomj&lk, hvilka vid
dylik reagens endast utfälla ostämnet i fina flockar.
Enligt nyare undersökningar bero de skilda
formerna af kasein- coagulan (ostsamlingarne) på
ägghvitets större eller mindre propeptonhalt.
Propeptonet är ägghvitet näst före öfvergången
i pepton, d. v. s. den form, hvarunder det kan
inträda direkt i blodet ocli således är
omedelbart tjenligt till näring. Då en viss mängd
syra förefinnes, förblifver propeptonet löst. Deraf
finner man, att ju större dess mängd i mjölken
är, dess mindre och finare bli ostsamlingarne.
I komjölken och i qvinno- så väl som
stomjölken förefinnes således propeptonet i högst olika
grad. I komjölken förekommer kaseinet i
dubbelt så stor mängd som i qvinnomjölken,
under det att i qvinnomjölken ägghvitet
förefinnes i sådan form, att det ock, då mjölken
surnar i magen, förblir flytande; endast en helt
liten del rinner samman (koagulerar), men denna
ringa del kan naturligtvis ei bilda några större
eller fastare klumpar. Ur dietisk synpunkt
är frågan om koaguleringsförmågan särdeles
vigtig.
För matsmältningen är näringsämnenas mängd
mindre vigtig än deras form och egenskaper, d. v. s.
om de äro mer eller mindre lättsmälta.
Qvinnomjölken har i detta hänseende ett betydligt
företräde framför komjölken, hvilket man ju
ock kan se af svårigheten att nära dibarn med
komjölk. Magen hos ett par månader gamla
barn tål ej komjölken, enär den under
mag-saftens inflytande rinner samman till stora
klumpar, hvilka de svaga magväggarne ej ha
styrka att sönderkrossa. Magen hos sjuka,
afmagrade och försvagade personer har en viss
likhet med dibarnets. Derför är det vigtigt
för dessa personer att erhålla näringsämnena i
möjligast förberedda form.
Den mjölk, som innehåller mera propepton,
kräfver mindre ansträngningar af magen och
mindre magsaftförlust och kan således lättare
smältas och tillgodogöras. Qvinno- och
stomjölk hafva dessa egenskaper. Vid
stomjölkens förvandling i kumys, öfvergår den ringa
kaseinhalten till propepton. Derför är ock
kumys så närande. Dea innehåller ju dess
utom socker, fett och syre, hvilka äro
nödvändiga för näringen, jemte kolsyra och alkohol,
hvilka utöfva en uppiggande verkan på den
sjuka organismen.
I detta hänseende står kefir på samma höjd
som kumys. Ehuru kefir beredts af komjölk,
som innehåller ungefär 87 % kasein, så har
dock största delen förvandlats till propepton,
så att några större klumpar ej förekomma deri.
Efter mjölkens förvandling till kefir har den
blifvit en temligen tjock, starkt mousserande
vätska, hvilken innehåller mycken kolsyra och
har en om sur grädde påminnande doft samt
en sötsur angenäm smak. Kefir är fullt så
starkt mousserande som champagne.
Kefir är till sin kemiska sammansättning
fullkomligt lik kumys; den är endast något
tjockare, har endast hälften sä stor alkoholhalt
och något mindre mjölksyrehalt. Häraf följer,
att man ej kan dagligen förtära kefir i samma
mängd som kumys, men fördelen blir ändå på
den förras sida, enär en flaska kefir innehåller
samma mängd ägghviteämnen som 2 ^ flaskor
kumys. Om den sjuke således dricker 3 flaskor
kefir, tillgodogör han sig samma mängd
ägg-hvite, som om han drucke 10—12 flaskor
kumys, en omständighet, som äfven med hänsyn
till kostnaden bör komma i betraktande. Tre
flaskor kefir kan man med måttlig rörelse lätt
fördraga och detta qvantum förminskar ej utan
höjer aptiten.
Kefir är intet egentligt läkemedel, det är
ett utmärkt näringsmedel oeh ett af de allra
bästa; genom sina välgörande verkningar på
organismen blir det ett läkemedel. I en hel
del sjukdomar är det ofta läkarens uppgift att
nära den sjuke så väl som möjligt och att
ersätta kraftförlusten genast. Detta ernås bäst
genom bruk af kumys eller kefir, som är lika
god oeh betydligt billigare. Kroppsvigten
tilltager lika raskt som efter kumysbruk; smak
och lukt äro angenämare; kumys har nämligen
en specifik lukt och smak.
Äfven andra välgörande verkningar erfar
man vid nyttjandet af kumys och kefir. De
underlätta nämligen afsöndringsorganens
verksamhet; äfven andedrägtsorganens
slemafsön-dring påverkas gynsamt af dem.
Af det föregående finner man lätt i hvilka
fall kefir kan vara af nytta. I nästa nummer
komma vi till sättet att framställa kefir.
Hennes hem.
SW oatmaifc {ipet våzanb j;ag.-ta ioi,
rrdet ißu^vait Ikannei 3o^tet aj; oioi,
3et e&at 6tå på. uadt mot »totmaw
ft-ofc
ocfi. 3j,upt t moaAan., im>i3 ßoüem j?oi,
3e (volta mafrüonvalfret jtoj
j/U6t Det, fra. 3et àt fienneA ßo.
©et na&tetcjafen itåt, iiiti Ao? gåt opp
ocü Aaüta fttjAAet SacjgAtàrvflt toAeviHviopp;
3et ej;tet uecftatiA ttäjna atßetAu)
ßfåR.£ocHot tuaja fietioj AaßßatAj?ti3
t, oira) me3 ßu3 ^tån fj-u-njllfåSS mo;
j-uAt 3etj j-a 3efc åt üennet> -Bo.
2)et St&teviA mo utD tutan Hüappat på
ocfv Apejat vàn(icjt tu. me3 ocpvi ߣåj
det ßëPpüUancjj. jhån jktcjfefc tnàfrövi&
tifå oiia». 3lfltat imDe-tßat mttAtüj
fion Huilat mot mitt ßtÖAt v to —:
j-u.it 3efc, fra 3et at &e«n.eA ßo.
Øefi. 3acpix j?f/tj.t, 3et £i3et emot cj4)äE£
ocfi- Atj-etnot cjüimma |tam på mot&«.a3
pe?£;
Vion AtiEEa tt^clLet, 3a<jfeviA oto c^vitt,
ivn üin3 mot mtvt, Avtt tto^na ßtÖAfc
mot mitt,
i\fr 3et i Jvj«tfcat6 ^aita tto -
3et ät j;ot evigt {lenneA ßo.
Pehr J. Wallin.
Europeiska furstinnor.
Efter främmande källor tecknade af
Mathilda Langlet.
Österrikiska huset.
land österrikiska husets damer intager
naturligtvis kejsarinnan Elisabet
främsta platsen. Troligtvis skulle hon göra
det ändå, om hon också icke vore
kejsarinna. Man påstår att hon, fast
hon redan är farmor, dock bibehåller sin
ovanliga och majestätiska skönhet i hela dess glans
och ensamt detta vore nog att gifva henne
försteget. Men hennes kraftfulla karakter och
öfriga ovanliga egenskaper skulle äfven
derför-utan försäkra henne derom.
Det är bekant, att kejsaren och hans gemål
äro kusiner samt att det egentligen var den
senares äldre syster, som var bestämd att
intaga kejsartronen. Men vid det besök, som
Frans Josef i denna anledning aflade hos sina
slägtingar, blef han så intagen af den yngre
systerns skönhet, att han ej ville höra talas
om förbindelsen med den äldre. Efter en bal
skickade han prinsessan Elisabet en praktfull
bukett, och denna uppmärksamhet torde väl
låtit henne gissa till hans känslor och
förberedt det svar han fick, men sjelfva frieriet,
säger man, skedde på kejsarens lustslott vid
Ischl, dit hertig Theodor af Bayern med sina
döttrar blifvit inbjuden för att återgälda det
kejserliga besöket. Det sägs, att kejsaren då
skall hafva visat prinsessan ett album med en
samling af alla i Österrike-Ungern
förekommande folk- och nationaldrägter, hvilket allt
högligen intresserade den unga damen.
»Skulle ni vilja hafva alla dessa folk till
edra undersåter?» frågade kejsaren oförberedt.
»Skulle ni vilja blifva fyratio millioner
menniskors beskyddarinna och välgörarinna? Ni
behöfver blott säga ett ord.»
Ordet utsädes — och så blef prinsessan
Elisabet af Bayern Österrikes kejsarinna.
Det var om hösten 1853. I april följande
är gick prinsessan Elisabet, åtföljd af föräldrar
och syskon, i Passau om bord på en
Donauångare och mottogs i Linz af sin blifvande
gemål. Söndagen den 23 april höll den unga
bruden med pomp och ståt sitt intåg i
kejsarstaden, och följande dag klockan half sju egde
vigseln rum i den af mer än tiotusen vaxljus
upplysta Augustinerkyrkan.
Och är nu mer än tretio år sedan den
dagen och likväl skrifver helt nyligen en diplo-
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
