Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. Fredagen den 20 juli 1888
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
hon några dagar och denna kamp tog hårdt på
henne. Men då smälte ined ens den påtagna
fastheten och kölden: en dag kastade hon sig
gråtande till faderns bröst, och hon hviskade:
»Fader lefver han?»
»Hvem?» sporde öfversten, men han hade
icke hjerta att vänta på svaret, utan sade i
det samma: »Ja, visst lefver han! Hvarför
skulle han icke det. Men hvar, det vet jag
ej, ty besynnerligt nog, sänder han ej sin
adress 1»
Och — »besynnerligt nog» — fick Filippa
alltid detta besked. Hvar gång Henrik sedan
skref, berättade öfversten det samvetsgrant,
men alltid som en framkastad anmärkning, på
hvilken icke kunde byggas något samtal.
*
Körholm stod öfvergifvet; öfverste Munk
och hans dotter hade flyttat till hufvudstaden.
Filippas kinder voro blekare än förr och
hennes skratt ljöd mera sällan. Läkaren ansåg
förströelse och ombyte af vistelseort nödvändigt.
Två år voro flydda sedan de foro från
Körholm och under den tiden hade Filippa ej en
enda gång varit på sin födelsegård. Öfversten
måste ibland dit i angelägenbeter, men hon
stannade; det var nästan som hon kände afsky
för stället.
Hon lefde med sin första vårfriska kärlek
som en helig, allt uppfyllande tanke; den var
gömd i hennes hjerta, gömd som den kan vara
det i en ren, oskyldig qvinnosjäl.
»Du skall följa med till Rörholm nu,
Filippa,» sade öfversten våren derpå. Men hon
suckade och svarade intet.
»Jo, vist skall du det! Denna gång vill
jag hafva min vilja fram — vi kunna byta
om dermed!»
Och så måste Filippa ändtligen med.
»Det har skett förändringar der, må du tro,»
sade öfversten under vägen. Och så berättade
han vidt och bredt om den nya mejeribyggnin-
gen, om bron, som var lagd öfver grafven, och
om mossen, hela Körholms mosse, som nu var
uttorkad — Filippa blef med ens uppmärksam.
»Ja, det är ett stort företag,» sade
öfversten. »Omkring två hundra tunnland af den
bästa ängsmark komma under Rörholm; det
är en hel skatt. Jag har måst hålla en
ingeniör der uppe i öfver ett halft år; han har
ledt det hela och gjort det bra. Ja, honom
skall du också få se, bara vi komma till
mossen.»
Filippa blef underlig till mods. Allt hvad
hon som barn hade hört om skatten, hvilken
låg på mossens djup och som en gång skulle
hemtas upp, allt lefde nu med ens upp igen
för henne. Sägnen talte till henne med
oemotståndlig makt och hon kände sig nästan som
undergifven ett främmande, bestämmande välde.
Var icke skatten nu lyftad upp, skulle
spådomen icke kräfva sitt offer? Och för ett
ögonblick grep henne förtviflan: Om nu han,
den förste, den ende, hvars bild hon år igenom
hade burit i sitt hjerta, om han nu icke var
den rätte! — Hon kunde icke hålla ut i denna
ångest.
»Fader,» sade hon, »skola vi nödvändigt
till Rörholm? Jag vill hellre till baka, jag
är ej frisk!»
Han förstod henne icke; han talade
kärleksfullt till henne, men det hjelpte ej; ångsten,
som hon icke kunde anförtro någon, emedan
ingen skulle förstå henne, stegrades allt som
hon närmade sig målet. Då vagnen rullade
öfver bron in mellan kastanjerna, in på
Rör-holm, då brast hon i gråt.
Strax efter ankomsten ifrade öfversten på
att komma ned och se uttappningsarbetet och
Filippa måste med. Blek och med klappande
hjerta följde hon fadren.
Här nere, hvarest allt var idel minnen och
allt talte om flydda sälla dagar, här skulle hon
möta honom, den okände, som hon fruktade!
Tvärs öfver mossen var lagd en fördämning
och här stod en ångpump, men dess värf var
slutadt, blott här och der stod ännu en låg
vattenpuss i den grå, smetiga jorden. Det
var just vid solnedgången, folket hade redan
lemnat arbetet, der var stilla och öde som i
en öken. Då fick hon långt bort ögat på en
enda varelse, som gick fram emot dämningen,
hän emot dem.
»Det måtte vist vara ingeniören,» sade
öfversten.
Figuren kom närmare. Solen föll honom i
ryggen så ansigtet var helt i skugga; det var
som om han blefve mörkare allt som han
växte.
Filippa hade stödt sig på faderns arm. Hon
tyckte, att hela hennes lifs öde nu skulle
afgöras, och hon kunde knappt hålla sig upprätt.
Så hörde man ljuden af den kommandes steg,
hon for samman, grep fastare om fadern och
sjönk derpå ned för hans fötter.
I nästa sekund var den främmande vid
hennes sida, lyfte henne upp, tog henne i sina
armar och böjde sig öfver henne.
Snart derpå slog hon upp ögonen, de mötte
hans, mötte dem så, som de en gång förr hade
gjort.
»Henrik!» jublade hon, »det är du! Det är
du som har hemtat upp skatten!»
Han drog henne närmare intill sig, såg henne
i ögonen och hviskade; »Ja, nu har jag
hemtat den!»
Redovisning.
Följande kontanta bidrag hafva genom oss
öfver-sändts till de brandskadade i Sundsvall och Umeå:
S—M— 20 kr.; F. d. lärarinna i Upsala 50 öre;
Onämd (L-k-e poststämpel) 10 kr.; X (Gtbg) 10 kr.;
Onämd (Sthlm) 5 kr. till Umeå; Onämd (Gefle) 5 kr.
Dessutom ett paket till Umeå från »Hagens, Hjo.
Bidrag mottagas ännu en vecka och insättas genast
i Skand. Kreditaktiebolaget för de brandskadades
räkning. Red. af Idun.
Våra barn.
Något om våra små. För att gifva
föräldrar det vänliga rådet att alltid
dela sid kärlek och uppmärksamhet
lika på alla barnen berättar en moder
följande lilla episod: Sedan (i veckor
till baka var vårt andra lilla barn, en
liten älsklig flicka, född. Jag hade
under dessa sex veckor, så att säga både
natt och dag endast varit sysselsatt
med henne. Jag var så förtjust öfver
att denna lilla söta varelse var mitt
barn, att jag nästan glömde allt annat
omkring mig. En dag hade jag just
tagit upp henne ur vaggan, der hon
sofvit sig röd och varm, så att hon
såg ännu näpnare ut än vanligt; hon
låg nu på min arm och sjelf satt jag
på min plats vid fönstret och såg rakt
in i hennes blå undrande ögon och
tänkte på hvad som väl rörde sig bakom
dem, då vår äldste gosse, den tvåårige
Karl, ryckte mig i kjolen. Jag vände
mig till honom, med ett bedjande
uttryck i sina stora vackra ögon sade
han sakta! »Kalle är också här!»
Detta ödmjuka sätt, hvarpå Kalle
erinrade om sin närvaro, skar mig i
hjertat. Jag måste tillstå för mig sjelf, att
min kära gosse en längre tid blifvit
försummad och att omsorgen för min
lilla flicka nästan hade utträngt honom
från hans rättigheter. Under de sist
förflutna 6 veckorna hade han oftare
fått bannor och aga än han eljes
brukade få, utan att hafva förtjent det,
och endast emedan han i mitt tycke
icke var nog uppmärksam och
hänsynsfull mot lillan. Jag kom nu att
tänka på, hur det måste svida i hans
lilla barnahjerta, då han såg sig så till-
bakasatt och försummad under det en
annan liten varelse nu mottog de
smekningar och omsorger, som förut slösats
på honom. Till följd häraf föresatte
jag mig att hädanefter icke glömma
hans påminnelse utan tänka på att
han hade lika stor rätt till mina
smekningar och omsorger som hans lilla
syster. Doris.
Huskurer.
Utmärkt tandpulver. Man köper för
25 öre pulvriserad violrot samt för
10 örepulv. magnesia och blandar detta
väl tillsammans, hvarpå man öfver
blandningen häller några droppar
pepparmynta. För att behålla den
friska smaken bör pulvret förvaras i
en väl tillsluten ask. Zuleima.
Medel mot bleksot. 4 lod
pomerans-skal skäras fint och läggas på aftonen
i blöt i 3 kvarter vatten. Dagen derpå
kokas detta tillsammans med 2 lod
millefolium och 2 lod malört tills det
blir ett halfstop. Kryddorna afsilas
och dekokten tillsättes med för 25 öre
malörtsdroppar och för 10 öre
jern-droppar. Förvaras på butelj.
Tages en matsked morgon och afton.
Zuleima.
Medel mot kväljningar. Efter
intagandet af recinolja är det mycket bra att
genast äta en tesked brändt och målet
kaffe. Zuleima.
Medel mot hosta. 1 kvarter linfrö
samt ’k thesked anisfrö, kokas i 3
kvarter vatten i 45 minuter. 4 lakrits
och 4 lod bröstsocker kokas i ’/2
kvarter vatten i 30 minuter. Sedan slås
båda blandningarna tillsammans och
2 à 3 matskedar cognac iröres.
Intages 1 matsked före hvaije måltid.
Adi.
Inläggningar.
Ett enkelt sätt att förvara krusbär
på buteljer. Omogna krusbär läggas i
torra buteljer (jag brukar ställa
buteljerna att torka 14 dar innan de
användas). Då buteljen är full med bär,
korkar man den väl. 1 en ej för het
stekugn läggas några vedträd på
tvären, deruppå läggas krusbärsbuteljerna,
vändas om ibland, och då buteljerna
äro riktigt heta och bären fatt en
ljusare färg, uttagas de, hartsas och
förvaras i källare. Kräm efter krusbär,
förvarade på detta sätt, är lika god
som af färska. Sigrid.
Syltning.
Att tillaga sylt, som ej jäser. De bär,
som skola syltas, rensas väl och vägas.
Man tager samma vigt socker, hvilket
krossas om det är toppsocker 6om
användes, och lägger detta hvarftals med
bären i krukor. Dessa böra sedan stå
på detta sätt under två dygn, dock
bör man till skydd mot flugor o. d.
väl täcka krukorna. Då liden är inne
slås frukten i syltkitteln] samt kokas
under noggrann skumning och omrör
ning drygt ’/s timme. Gustava.
Salladlingon. Stora vackra lingon
rensas och sköljas väl; dertill kokas
en lag af vinättika, nejlikor, kanel och
socker, som skummas väl och ställes
att kallna. Hälles sedan på bären, att
det står öfver dem; de förvaras i väl
öfvertäckta burkar. E. A.
Drycker.
God likör. Af 10 apelsiner och 1
citron tages det yttre gula skalet med
en hvass knif så fint som möjligt.
Skalen läggas i en stenkruka, som
innehåller 2 skålp. toppsocker, 2 but.
renadt bränvin, 1 stång kanel, 9
nejlikor samt 1 nypa anis. Likören
röres under 2—3 veckor dagligen, silas
väl och tappas på buteljer. Agnes.
Tvätten.
När man vill tvätta kläder på det
gamla vanliga sättet, att med såpa och
vatten gnugga dem rena med händerna,
da är det ej till någon nytta att blötlägga
kläderna i bara vatten, utan bör man
i stället tillaga skarpt såpvatten, hvari
kläderna få ligga 2 dygn, under det
man allt som oftast rör och vänder
dem. Kläderna tvättas nu något och
uppvridas (såvida det ej är gardiner
eller andra lika ömtåliga saker, som ej
tåla gnuggning eller vridning. Dessa
vändes endast ofta och försigtigt i
skarpt såpvatten, som flera gånger
bytes om), hvarefter baljan tömmes och
rengöres — kläderna bestrykas nu med
såpa och nedläggas åter i baljan,
derefter pågjutes hett vatten, hvilket bör
stå tills det svalnat så mycket, att det
ej bränner händerna. Man behöfver
nu ej begagna den klädförstörande
rotborsten, som ty värr så ofta användes,
ty om kläderna än varit mer än
vanligt orena har det i såpvattnet blifvit
upplöst, och man kan nu tvätta dem
rena utan stor möda. Gustava.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1888/0234.html
