Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. Fredagen den 3 augusti 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
Saken föreföll mig nu vida betänkligare än
förut. Flickan, som jag liade kysst, tillhörde
tydligen en af ortens förnäma familjer; den
ståtliga trädgärden, der jag som en röfvare
brutit mig in, och den vackra villan vitnade
om sin egares rikedom. Jag var en främling,
kände hvarken landets rättsformaliteter eller
personer och förhållanden. Jag hade
visserligen endast röfvat en kyss, men detta var
under för handen varande omständigheter en
allvarsam förseelse. Om den förolämpade familjen
energiskt skulle fordra min bestraffning — och
derom hyste jag intet tvifvel — så väntade
mig antagligen en mängd obehagligheter. Jag
blef riktigt ängslig och trots mitt gifna löfte
tänkte jag ett ögonblick på flykt. Flykt hade
emellertid säkerligen förvärrat min sak och
låtit mitt djerfva foretag synas i ännu sämre
ljus — men jag finge dock stå till rätta i
Turin, der jag hade vänner, kunde få en
advokat och hoppas lättare vinna rättvisa, än i
den gömda fransk-italienska småstaden, der
rättvisans representanter förmodligen kröpo i
stoftet- för den rika villa-adeln. Det oaktadt
förkastade jag tanken på flykt, endast intagen
af ett ungdomligt öfvermod, inför hvilket mitt
invecklade och betänkliga läge egde en
oemotståndlig retelse. Det roade mig att erfara,
hvilka förskräckliga följder väl kunde härleda
sig från den der kyssen; det roade mig att
träda upp mot de der tandlösa drakarne, som
anfallit mig efter det föröfvade attentatet; det
roade mig framför allt — hvarför förneka det?
— att återse min sköna obekanta, från hvars
röda läppar så ljufva frukter kunde plockas.
Inför domaren kunde kanske ett sådant
återseende ega rum — visserligen ett återseende
under obehagliga omständigheter, men jag
längtade dock derefter. Ty jag visste visserligen
att alla törnrosprinsessans vaktare och vakta-
rinnor genom mitt djerfva uppträdande blifvit
högst uppretade, men jag visste ej om den
sköna sjelf verkligen vredgades, eller huru hon
öfver hufvud taget uppfattat saken. Kanske skulle
jag aldrig erfara det — möjligen erhöll jag
genom omständigheterna svar på den stumma
fråga, som qvarhöll mig i Perosa.
Mina betraktelser stördes genom åsynen af
gendarmen, som lemnade mig en stämning att
infinna mig hos polismästaren kl. 3. Jag
skänkte mannen ännu ett guldmynt och han
gick synbart tillfredsstäld sin väg. Nu var
jag emellertid löst från mitt ord: jag hade
af-vaktat hans återkomst. Men nu först fick jag
riktig lust att stanna. Det föreföll mig äfven
lugnande, att gendarmen icke befallt mig att
genast följa honom. Mitt fel hade säkerligen
ej upptagits så strängt, något som jag
antagligen hade min beskedlige gendarms
framställning att tacka för. Visserligen kunde det bli
värre, när den förolämpade parten anförde sina
klagomål, kunde till och med blifva mycket
betänkligt, om den förföriska sagoprinsessan
hade en hämdgirig natur och sjelf ville anklaga
mig. Ty — derom gjorde jag mig inga
illusioner — inför en sådan anklagerska måste
jag draga det kortaste strået, vore domaren
äfven ett under af jordisk opartiskhet och
rättvisa. Att förolämpa en sådan flicka var
en gruflig förbrytelse; det måste livar och en
tillstå. Jag hoppades emellertid på, att den
sköna ej allt för eftertryckligt skulle
understödja sina anförvandters anklagelse.
Gendarmen var längesedan borta, då det föll
mig in, att jag skulle kunnat utforska karlen,
rörande min vackra anklagarinna och hennes
familj. Jag förargade mig öfver att ha
underlåtit detta och bestälde en ny flaska vin. Den
vackra Anita betjenade mig sjelf och med
beredvillighet, som jag märkte; jag beslöt mig
alltså för att utforska henne om villan och
dess invånare. En ung flicka måste ju känna
en annan — eller åtminstone veta, om den
andra hade älskare.»
»Jag inledde alltså ett samtal med den
förtjusande Anita . . .»
»Förtjusande!» hördes det, till hälften
förebrående, till hälften gäckande från baronessan;
»det är tacken för, att jag är snäll mot
honom!»
Gästerna skrattade.
»FörlåtI» sade baronen likaledes skrattande,
i det han vände sig till sin vackra fru: »Jag
var i värdshuset, och då tränger sig sådana
intryck lätt på en! — Jag inledde alltså ett
samtal med Anita, som icke får vara förtjusande,
i det jag berömde glansen hos hennes ögon
och hennes smärta figur; derpå inbjöd jag henne
att taga plats vid mitt bord, hvarom hon icke
länge lät bedia sig. Anita var en vänlig flicka,
som gerna skämtade. Så småningom bragte
jag samtalet in på villorna och slutligen på
landstället i fråga, som jag skildrade så
åskådligt, att hon ej kunde misstaga sig.
»Det tillhör grefven från Turin,» sade Anita.
Hon nämde äfven ett namn, men det hör
icke hit.
»Bebor han sjelf villan?» frågade jag vidare.
»Han lefver i Nizza, der han måste begagna
sjöbaden,» sade den lilla, som tycktes vara väl
underkunnig om alla förhållanden i Ferosa.
Villan bebos nu af hans systrar, hans dotter,
som bevakas af dem, och en gammal hofmästare,
»lille gigspelaren». (Forts.)
■J&k,
Resultatet af Iduns tredje pristäflan delgifves i nästa
nummer. Red.
Köket.
Med rå potatisskal kan man rengöra
flaskor samt glas- och porslinkärl, hvari
förvarats sådana saker, som efterlemnat
bottensats eller smak. Man skär
skalen i små bitar och fyller flaskan till
hälften dermed; sedan ifylles nödigt
rent vatten. Efter några skakningar
skall flaskan vara fullkomligt ren.
Vox.
Knifvar blifvit vackra och blanka, niir
man putsar dem på skurbrädet med
pulvriserad smergel och sedan polerar
dem med skinn och brillantine.
Vox.
Att röka skinka på westfaliskt sätt.
När skinkorna äro skurna ifrån svinet,
lägger man dem 3 dagar i ett kalit
rum, så att de frysa eller åtminstone
stelna, hvarefter de saltas med fint salt,
hvaruti de sedan få ligga 8 dagar.
Sedan upptagas de ur saltet och läggas
mellan tvenne breda träskifvor med
stark tyngd uppå, så att blodlaken
utpressas. När denna väl afrunnit,
nedsattas de åter med fint salt och något
salpeter, dock endast på köttsidan;
efter 3 dagars förlopp upptagas de åter
och hängas i kall enrök en månad.
När de äro färdigrökta hängas de
under taket i ett rum, hvarest dagligen
eldas, i 2 eller 3 veckor.
Nikias.
Mina snälla medsystrar i hemmen
vill jag vara till nytta så godt jag kan.
Har ni användt s. k. »grytvantar» eller
rättare grytlappar? För dem som gjort
det skrifver jag ej, de veta redan huru
nyttiga de äro. För eder deremot,
som ännu ej hafva reda på dem eller
ej kommit eder för att försöka nyttan
deraf, vill jag nu genom vår Idun
omtala hur nyttiga de äro, på det äfven
ni må försöka dem. Se här en liten
beskrifning. Köp 3 alnar juteväf, som
nu kostar 20 öre aln, klipp sönder
den i 12 qvartersbreda remsor, så får
ni 6 par dugtiga grytvantar. Hvarje
remsa vikes femdubbel till en fyrkant
och sammansys med ett kors snedt
öfver från hörn till hörn. Har ni
symaskin så går det ju snart att sy dem.
Sy sedan rundt om dem en bred, gles
languette med grof röd tråd och sy en
bandögla i hvarje lapp att hänga den
på. Haf så alltid ett par framme på
en krok vid spiseln, så att de alltid
äro till hands. Ni skall få se, att de
små tarfliga lappaina komma att spara
in månget dussin handdukar och ni
gör gerna nya, när de efter 2—3 år
blifva skrala.
I 17 år har jag varit husmoder i
eget hem; jag har haft flera
tjenarinnor och alla hafva villigt användt
grytvantarne. Under hela denna tid
har jag ej haft mer än 4 dussin
kökshanddukar, af hvilka ännu 2 dussin
äro fullt brukbara; de hafva aldrig
blifvit nedsotade, aldrig brända och
äro derför lättare att tvätta och blifva
således ej så hårdt slitna af tvätten;
allt detta är grytvantarnes förtjenst.
Aldrig har hvarken fina handdukar
eller servetter användts i köket. Sotiga
bli lapparne, men litet såpa, varmt
vatten och den till annan tvätt mindre
nyttige rotborsten gör dem åter rena;
behöfs det, kokar man dem i sodalut.
Följ mitt råd och ni har med ringa
kostnad och obetydligt arbete gjort en
stor besparing. —dt.
Matlagning.
En särdeles välsmakande mjölpudding.
Ett halft stop söt mjölk kokas upp till
samman med 8 lod smör, hvarefter
ivispas 12 lod hvetemjöl, och får det
bela koka, tills det väl släpper
kastrullen, då det upphvälfves i ett fat och
218
arbetas, tills det är nästan kallt. Der
efter iröras 12 äggulor, en åt gången;
hvitorna slås till skum och iröras sist.
Saften och skalen af en citron samt
socker efter smak tillsättes. Denna
pudding kan stå en timma i ugnen,
men för att den ej må blifva för mörk,
låter man formen stå på en bras-panna
med kokhett vatten under den första
tre qvarts-timmen och endast under
den sista qvarts-timmen på sjelfva
ugnshällen. Lotten.
Bakning".
Bakelser af potatismjöl (utmärkt fina).
5 ägg, hvarifrån man tagit 3 hvitor,
vispas väl. 3/4 skalp, smör skiras och
saltet frånsilas; sedan röres deruti ’/z
skålp. potatismjöl och i de vispade
äggen ’js skålp. socker, hvarpå båda
smetarne slås till samman; formarna
smörjas, men fyllas endast till hälften.
Bakelserna gräddas strax i lagom varm
ugn. Kunna länge förvaras.
IÅlli.
Menét-bakelser. ’/s skålp. smör, väl
urtvättadt, arbetas med en träsked uti
ett fat, tills det blifver som en pomada;
sedan ihällas 4 äggulor, en i sänder,
litet citronskal eller cedroolja, socker
efter behag samt ’/3 skålp. mjöl. 4
ägghvitor vispas till hårdt skum och
röras sist i smeten, som derpå hälles i
små runda formar. Bakelserna gräddas
i mycket svag ugnsvärme. IÅlli.
Syltning.
Aff bereda sylt af nypon. Nyponen
afskäras i begge ändarne och kärnor
samt fnas urreusas väl. Derefter läggas
de i kallt vatten en timma, hvarefter
de upptagas och hvarje bär urblåses;
de uppläggas på ett durschslag, hvilket
hastigt neddoppas i kokande vatten.
Derefter läggas bären i kallt vatten.
Sedan urblåsas de åter och ställas på
ända i rent linne, så att vattnet får
afrinna. Nu väges lika mycket socker
som nypon, hvilket kokas med litet
vatten, tills det blir en tjock sirap;
d.i läggas nyponen i att koka. När
de blifva klara tagas de af elden och
omskakas, tills de blifva svala. De
förvaras i burkar. Nikias.
Konservering.
»Ett enkelt sätt att inlägga krusbän
meddelas af Sigrid uti n:r 29 af Idun.
Detta sätt har pröfvats af flere
husmödrar jag känner och hos två af dem
misslyckats på så vis, att på det ena
stället buteljerna exploderade och
jern-spiseln och fönsterrutorna sprungo
sönder. Lyckligtvis var ingen närvarande,
så någon vidare olycka inträffade ej
der, men hos den andra husmodern
blef det värre. När tjenstflickan skulle
taga buteljerna ur ugnen, exploderade
den första, och den stackars flickan fick
ansigtet fullt af heta glasskärfvor och,
när matmodern vid hennes skrik
skyndade till, voro flickans ansigte och
händer öfversköljda af blod och ögonen
skadade. Detta skedde i juli 1S87 hos
en tjensteman i Östergötland. Flickan
forslades genast in till Linköpings
lasarett, der hon vårdades en längre tid.
Det fordras stor vana och skicklighet
att inlägga krusbär såsom Sigrid
förordat, om det skall lyckas, och, det
är ej alltid matmodren har tillfälle atl
sjelf öfvervaka det. Ett annat sätt,
som jag känner och funnit mycket bra,
är, att sedan man rensat omogna krua
bär lägga dera uti ett durchslag eller
en handduk och hastigt neddoppa dera
i kokande vatten, så att de blifva
något ljusa. Sedan bredas de ut på torrt
linne och när de kännas torra, läggas
de på torra buteljer, hvilka korkas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
