Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. Fredagen den 24 augusti 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet. För hvarje 6-tal abon- I P\ II M Idun, erhålles ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken
abonne-nenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af I L-J LJ IN mentet räcker. Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera-
Hur skall en ung qvinna bäst
utbildas till en god husmor?
(Prisbelönt vid Iduns tredje pristäfling.)
[jet är ett bekant förhållande, att
hem-J mets lycka och trefnad hufvudsakligen
bero i å husmodern. Hon bör vara den goda
geniu:-, som så binder friden vid härden, att
hemmet blir oss den käraste platsen på
jorden. Härtill behöfver hon icke endast ett
godt hjerta och boklig bildning, utan lika
mycket kunskap i de mångfaldiga göromål
och bestyr, som tillhöra hemmets verld. Ty
skola dessa helt och hållet anförtros i andras
händer, går det vanligen icke efter önskan;
friden stores och trefnaden flyr sin kos.
Skola vi derföre få lyckliga hem, måste
vi sörja för att erhålla dugliga husmödrar.
I vår tid tager man dock ofta miste om medlen
för uppnåendet af detta mål.
Helt ung sändes flickan till skolan. Der
tillbringar hon en stor del af dagen, sysselsatt
nästan uteslutande med läsning och skrifning.
I hemmet är hon upptagen af sina lexor och
lekar. För att hon skall vara riktigt fin,
får hon icke ens lära att kläda sig sjelf.
Tvärtom vänjes lion vid så mycken
uppassning som möjligt. Så fortgår det år efter
år. Hoii inhemtar en mängd bokliga
kunskaper, ofta kanske endast som en utanlexa;
men om det, som tillhör husmoderns
förnämsta uppgift, lemnas hon i okunnighet.
Hon får gå till det dukade bordet, utan att
ens känna namnen på de maträtter hon
förtär. Behöfva de små syskonen någon hjelp,
så påkallas barnjungfrun. Sjelfva
skolbildningen går ofta ut på utbildandet af talanger,
med hvilka den unga qvinnan må kunna
pråla i sällskapslifvet, men det som hör till
själens danijg och det praktiska lifvets kraf
försummas.
Den förvända uppfattning af lifvet, som
hon sålunda insupit, följer henne äfven efter
skoltiden, och det är derföre icke underligt,
att hon helst egnar sin tid åt toaletten och
nöjen. Och med denna uppfostran inträder
hon i äktenskapet och åtager sig en
husmoders fordrande kall, ett kall, för hvilket hon
trots otaliga bittra erfarenheter aldrig torde
blifva fullt duglig.
Skall den unga qvinnan kunna motsvara
sin bestämmelse som husmor, så måste hon
dertill utbildas på ett helt annat sätt. All
uppfostran måste börja tidigt; så äfven här.
Den unga flickan skall framfor allt lära sig
ordning och punktlighet samt att så mycket
som möjligt reda sig på egen hand. Sålunda
bör hon vänjas att tvätta och kläda sig sjelf,
hålla reda på och väl vårda sina kläder,
böcker och leksaker, passa upp på sina mindre
syskon, och då hon blir mera försigkommen,
biträda vid matlagningen samt i mon af
krafter och utveckling deltaga uti alla i ett
huskåll förefallande göromål.
Härigenom härdas och stärkas hennes
kroppskrafter; sjuklighet och missbildning
motverkas, hvarjemte hon endast på detta
sätt blir skicklig, att, då hon en gång blir
husmor, både rätt värdera den dugliga
tje-narinnan och undervisa den okunniga.
Sedermera, efter slutad skolgång, bör hon,
för att vinna kännedom om varors utseende
och beskaffenhet, få vara med om uppköp af
alla de förnödenheter, som i hemmet
användas, samt så småningom ledas att på egen
hand sköta hushållet. Härvid bör hon föra
förteckning på alla utgifter, ty sådant
befordrar ordning och sparsamhet.
Undervisningen i handarbeten får icke
inskränka sig endast till konsten att förfärdiga
några lyxartiklar. Det nyttiga måste först
och främst tillgodoses. Detta hindrar icke,
att undervisningen kan ordnas efter en sådan
plan, att den utbildar skönhetssinnet och
uppfinningsförmågan. I det hem, der
husmodern eger dessa egenskaper, kunna många
utgifter inbesparas, på samma gång hemmet
får en prägel af trefnad och glädje.
Denna praktiska uppfostran gör icke den
bokliga bildningen öfverflödig. Hon är lika
nödvändig. Husmodern bör kunna skåda ut
öfver hvardagslifvets trånga krets. Hon
behöfver icke ega sin mans fackbildning, men
för mensklighetans stora frågor får hon icke
vara främmande. Endast härigenom undgår
hon att nedsjunka till sin mans hushållerska
och barnvårdarinna.
Men utom denna allmänna bildning
behöfver husmodern speciella kunskaper i de
ämnen, som beröra hennes verksamhet.
Vid de i hemmet förefallande mångfaldiga
göromålen, såsom födoämnens förvaring och
tillagning, rengöring af kläder, möbler och
husgeråd, m. m., förekomma ständigt
företeelser, som grunda sig på kemiens eller
fysikens lagar; eger husmodern någon
kännedom om dessa lagar, skall hon helt visst
både bättre och med större intresse kunna
utföra eller leda de nämnda göromålen.
Barnens första uppfostran är vanligen helt
och hållet öfverlemnad åt modern. Ingen
kan derföre hafva större inflytande på deras
utveckling än hon. Men just derföre är det
af så mycket större vigt, att hon har
kunskap och förmåga att rätt behandla dem.
Detta är ingen ringa sak. Månget barn har
genom moderns okunnighet blifvit missrigtadt
för hela sitt lif, under det att ofta utmärkte
män hafva goda mödrar att tacka för hvad
de blifvit. Ingen qvinna borde derföre träda
i äktenskapet utan att ega kännedom om
pedagogikens vigtigaste sanningar, särskildt med
afseende på den tidigare barnåldern.
På husmoderns anordningar beror i icke
ringa grad hennes eget och husfolkets
välbefinnande. Hon får derför icke vara okunnig
om helsolärans föreskrifter, liksom hon, då
sjukdomen gör sitt inträde i familjen, icke
får stå alldeles rådlös. Den sjuke maken
eller barnet mottager helst hjelpen från
hennes hand. Lycklig hon, om hon då eger så
mycken inblick i sjukvårdsläran, att hon kan
bringa hjelpen på bästa sättet.
Vi hafva funnit, att, om den unga qvinnan
skall utbildas till en god husmor, måste hem
och skola på det innerligaste samverka med
hvarandra. Och alldenstund hon skall fostras
för hemmet, bör skolan rätta sig efter dess
fordringar. Ju mera skolan inrättar sig i
likhet med ett godt hem, dess bättre fyller
hon sin uppgift.
Endast då kan skolbildningen på samma
gång verka karaktärens förädling och
tillgodose det husliga lifvets kraf.
E—t
En qvinlig publicist.
(Efter »Pall Mall Gazette».)
fnder min vistelse i Paris detta år hade jag
många värderika samtal med den af den
läsande allmänheten i England och Amerika
synnerligen omtyckta mrs Crawford, som nu i öfver
tjugu år varit anstäld i pressens tjenst. Hennes
anseende såsom tidningskorrespondent är höjdt öfver
allt beröm. Ingen qvinna intar såsom journalist en
så uppburen och framstående ställning i vår tid eller
utöfvar ett så vidt utbredt inflytande som denna mrs
Crawford, hvilken är mer hemmastadd i Paris än
någon annan. Hon känner hela verlden, mottages
i alla kretsar och umgås på förtrolig fot med de
mest framstående statsmän, författare, målare och
skådespelare. I kamrarne, ministeriet, salongen eller
på teatern, med ett ord, öfverallt, der Parislifvet
pulserar lifligast och kraftigast, är hon med. Hon
känner Paris lika väl som en nunna sin bönbok,
och näppeligen torde någon ha så stor läsekrets som
hon. Lejonparten af hennes tid tillhör visserligen
»Daily News», hvars korrespondent i Paris hon är,
men detta hindrar henne dock ej från att skrifva
långa intressanta artiklar för så väl »Pall Mall
Gazette» som »Truth» samt lysa med qvicka och
underhållande bref från Paris i »New York Tribunes»
spalter. Mrs Crawford är utom all fråga en af de
intressantaste personer i Paris, och jag hade det
oskattbara nöjet att af hennes egen mun mottaga
följande synnerligen värderika uppgifter om hennes
lif och verksamhet.
»Jag har tillhört pressen, innan jag var tjugu år,
och gör det ännu,» sade bon en gång.
»Men berätta mig, hur ni kom att slå in på den
banan, och hur en ung flicka kunde utan föregående
relationer med pressen ett tu tre blifva en
framstående medlem af Paris’ tidningsverld?» frågade jag.
»Det var en ren tillfällighet eller snarare slump,
som gaf första uppslaget dertill. Jag skulle kunna
säga, att en ringa sjelfförsakelse i unga år bragt mig
till hvad jag nu är. Jag hade nyss fyllt sexton år
och gick ännu i skolan, då min svägerska föreslog
mig att göra henne elt kort besök i Paris, der hon
var inackorderad. På samma ställe bodde en äldre
amerikanska, som sett bättre dagar, med sin dotter.
Ehuru obekant med dessa damer, tilltalades jag af
dottern en dag, då jag mötte henne i trapporna, och
ombads att tillbringa den derpå följande dagen hos
modern, emedan dottern måste resa till landet för
att skafla dem bostad öfver sommaren. Modern var
mycket klen, och hon tordes ej lemna henne ensam.
Förargligt nog hade vi just den dagen ämnat besöka
Versailles för att se vattenkonsterna spela, hvarom
min svägerska äfven påminde mig, då jag träffade
henne. Hon fann det dessutom rent af löjligt att
försaka ett så stort nöje, som blott erbjöds mig denna
enda gång, för att vara hos en för mig obekant
gammal fru. Jag gick derför till amerikanskorna för
att liöra, om dottern ej skulle kunna uppskjuta sin
resa till en annan dag, men detta var henne
omöjligt, emedan det var sista dagen på deras qvartal,
och kunde hon ej före klockan tolf följande dag
anskaffa en bostad på landet, skulle de bli fäst för
ytterligare ett qvartals hyra, der de nu bodde, och
sålunda nödgas att tillbringa de tre varmaste
sommarmånaderna i staden. Den gamla damen var lam
och kunde ej reda sig på egen hand, hvarför jag
beslöt att försaka Versailles och taga vård om henne.
Det var en hygglig gammal fru och ifrig förfiiktarinna
af qvinnans rättigheter. Jag lånade ett villigt öra
till de läror hon predikade hela dagen, ty först sent
på qvällen kom dottern hem.
De tre följande åren förflöto utan några rubbningar
i mitt yttre lif, men jag blef allt mer oeh mer ense
med mig sjelf att söka genom sjelfverksamhet skaffa
mig oberoende och ej ligga någon till last för min
utkomst, men hur ett slikt oberoende skulle kunna
uppnås, var mig fortfarande en gåta, ehuru jag
ansträngde min hjerna till det yttersta att utfundera
något sätt, hvarpå jag skulle kunna göra mina
kunskaper och förmåga i öfrigt fruktbringande eller med
ett ord skaffa mig ett lefvebröd.
Just då inträffade helt oförmodadt en sorglig
om-störtning i mi» familj. Händelsevis kom jag äter i
beröring med den gamla damens dotter, som jag
under tiden ej sett och nästan alldeles glömt. Ilon
gaf mig rekommendationsbref till ett par
tidningsmän. Jag började nu följa med de politiska
händelserna, men fann tidningsartiklar i allmänhet litet
tråkiga, ehuru mycket värderika. och beslöt att i
mina egna uppsatser vara fullt sjelfständig och
enkelt och naturligt beskrifva hvad jag såg. Lady
Cowley, som då var ministerfru i Paris, skaffade mig
inträde vid hofvet; Michel Chevalier var mig äfven
till god hjelp i samma afseende, meu de vänligaste
af alla voro dåvarande amerikanske ministern och
hans fru. Jag umgicks snart förtroligt i de
förnämsta advokatfamiljer i Paris, i synnerhet M.
Desma-rests — Grevy blef bätonnier, chef för advokatkåren, —
efter Desmarest.
»Med hvilken tidningsredaktör kom ni först i
beröring?»
»Justin M:c Carthy. Han tyckte om en liten
uppsats jag skrifvit om hans verksamhet som utländsk
redaktör, och så var jag inne på
tidningsmanna-banan. Sedan skref jag artiklar för »Once a Wecle»,
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
