Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. Fredagen den 7 september 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidningen utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för l |INI månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning. — Uppgif
ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — Sista numret I | L/ U |N å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er-
Må hända är det porträtt jag målat af ett
nygift par väl mörkt i skuggningen, men,
om äfven så är, pekar det dock hän på
ett förhållande, som visst icke kan sägas
vara ovanligt eller enastående. Brist på
ett enkelt men något så när ofta
återkommande umgänge med goda vänner, som
bjudas hem i familjen, är ofta nog roten
och upphofvet till det utelif, som mer än
något annat förstör familjelyckan. Hur ofta
slutar det ej så, att mannen ensam går ut
på kaféerna och kanske kommer sent hem,
allt blott för att finna den omvexling, som
hemmet ej kan erbjuda?
Det fins nog fall också, då hustrun just
i familjelyckans intresse söker draga
mannen från "det umgänge, han hade före
äktenskapets ingående. Stundom kan detta vara
alldeles befogadt. Stundom beror det på
ett slags svartsjuka från hustruns sida, hon
vill rå om sin man helt och odeladt, hon
ser ett intrång och en fara i att mannen
bibehåller en oförminskad vänskap till de
gamla kamraterna, af hvilka hon fruktar
ett täflande inflytande. Denna fruktan må
vara befogad i somliga fall, men i regeln bör
en hustru se sig väl för, innan hon af
antydda motiv beröfvar sin man om det så
också vore en enda af hans gamla vänner.
Är det troligt, att hon ensam skall kunna
gifva honom hela den tillförsel af nya
tankar och idéer, som han varit van att
mottaga under meningsbytet med förtroliga
vänner?
Det är ej med de glada samqvämen
inom hemmet som med utenöjena, att de
lemna leda och tomhet efter sig. Tvärt
om, efter en treflig afton, när muntra och
gerna hörda röster ha ljudit i rummen,
stannar alltid likasom ett eko qvar i
väggarna, och hela hemmet har blifvit mera
innehållsrikt och omvexlande, sedan det
blifvit uppfyldt af minnen från många olika
glada småfester. Trefnaden i hemmet kan
ej annat än vinna på glädjetillförsel utifrån.
Elden på Vestas altare måste brinna så
mycket klarare, om den kan få näring äfven
af annat än makarnes inbördes kärlek, den
må vara aldrig så glödande, aldrig så
varaktig. Rådfråga endast er egen erfarenhet!
Har ni funnit den rätta ljusa, friska,
glädtiga prägeln öfver ett hem utan vänner, ett
hem der endast han och hon ha gått år
efter år i ensamt majestät och — lefvat
för hvar andra?
Nej, vänskap och gästfrihet äro lika
vigtiga vilkor för lyckan i hemmet som något
annat. Verlden är icke ett stort korallref,
der vi kunna lefva som koralldjuren
isolerade från hvar andra, hvar och en i sin lilla
cell. Vi måste umgås, byta tankar, lära
känna olika åsigter, annars blir det qväf
luft i stugan; att öppna dörren för kära
vänner är som att låta upp fönstren för de
friska vindarna — själens helsa tarfvar det
ena, likasom kroppens det andra, och ett
sundt lif är dock första vilkoret för ett
lyckligt lif.
Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos
alla edra bekanta!
Ett hem!"
ffiJåTT^tt Hem, ett Hem! J’£ut »Hon ocH
Sen ßiESen tet »ig tiS j?tån tu)
j;ët HätCeß en, 5om Hnoppa» !
©eß, fi
ggct j| ätran- än Han» ma?,
Han .gjutet m en Htaj;t aj; »tåE
i ßtöit, »om ttot oeH Hoppa».
8tt Hem! —— oSå »j/unget j’ogeEn te’n,
nät -dan ett ßo på nätm»ta g ten
Ain unga maüa -ßj-uSetj -
Lu t-eSet naitet, Hut Lm Han,
men nät Se ega Set Huat ann,
i uexfwg Ȍngen fjuSet!
Så men»ß.oEij;uet& fite3a »ttërn
ej- »fionate en 3tom
ßEanS ßCommotna på »ttanSen;
i ungdomens ocH Hjettat» nåt
ej, tenate en Hägtmg »tåt
»om må£ |?ot men»Hoan3en.
8tt Hem! - SDit »tåt Sen unge» Håg
|tån möSan» vag, j;tån jj.attan våg,
3it åtetgåt Han» minne-,
tdl mo3et» Hu», tvii jixSet» gåt3,
Han» ßatn3om»3ag i Bagge» våt3
oelv HätEeflen 3et inne!
©ePi mannen ß^gget utan ta»t
isitt Hem oefi üägget gtun3 »å j^aAt
föt i ij?uet» ßä»ta CycHa,
ocH ßj-uSet »e’n titt eget fio
3en vän, Aom Honom gaj? Aln tto
oeH »HaEE Han» -ßomng Am-g-elia.
8n jkj-tßåå. ßEit 3et Honom 3å,
nät Ei|Wt» »totmat Eigga på,
ett Ej-u» i mötHa natten,
en »tjetna, »om Han j|ättan »et
i üEatHet »tiga met ocH met
utofvet vi3a vatten.
ØeH Hon —- Hon »Hapat Set en vetCS
aj; ttej;na3 omHting Hemmet» Hat3;
ett fi|; aj; i3og moSoi,
* Detta af skalden och biskopen A. F. Strömberg
i Strengnäs författade, varmhjertade qväde 3 Till
Brudparet Isak Fehr och Charlotte Strömberg
(skaldens dotter) den ’23 augusti 1888» taga vi oss
härmed friheten återgifva under ofvanstående rubrik.
3et pligten afStig Hanne» tung,
men »j.e£|;va åESetn» 3ag ßfit ung,
ocH gPäSjen» HäEPot |SoSa.
2)et Hemmet eget ingen i>tå,
3et mott ocH ma i Han Hvi ta, j?å,
3et mi»»ttonS »Hugga gömme»;
attt figget Hfatfc ocü uppenßatt;
oeH, HuaS 1 t>va<^ket j;ePa»( »natt
^otfåte» ettet gEömme».
dlå gip, o I^u3; ett »å3ant Hem
åt £Btu3 ocH ØJtuSgum- — gij; åt 3em
uta| Sin nå3 Sen gåfvan!
SDå »Hatt en gang — Set veta vi —
HvaS nu ät j,oi3i»Ht fig-ta» i
ett evigt Hem Set oj;van!
Utan liflsmål.
Teckning af Ave.
(Slut fr. föreg. n:r.)
arin Olsson hade blifvit sjuksköterska;
ifAVAi hon satt och vårdade
borgmästa-rens enda barn, som insjuknat i
nervfeber. Vårdade det mot en af
doktor Robert Hedell faststäld dagspenning.
Detta var den ena nyheten, som följande
dag genomlopp staden; den andra var, att
samme unge läkare vikarierade för gamle
doktor Biederman, som ämnade resa till en
sydtysk badort för att sköta sin egen helsa.
Man pratade, undrade, dömde oeh
frågade, men snart uppslöks hela den
gränslösa småstadsnyfikenheten af fruktan för
smitta; nervfebern hade tagit epidemisk
karaktär och hemsökte både rika och fattiga
hem.
Karins första patient tillfrisknade
jemförelsevis snart och hennes nästa plats blef
hos en fattig arbetares hustru. Nu trodde
man sig veta, att hon använde de i
borgmästarens hus förtjenta penningarne till
närande föda åt den fattiga familjen. Hon
var naturligtvis för snål att taga af sina
räntor, när den unge doktorn ansatte henne,
för att få den rika flickan till att hjelpa i
allt detta elände.
Så dömde man. Men Karins öra nåddes
nu ej längre af sqvallret. Hon kände sig
som befriad från tunga tryckande bojor.
Hennes lif hade fått ett innehåll, som blef
allt rikare och rikare för hvarje ny
ansträngning, och ju mera hon genom Roberts
handledning lärde sig inse, hur sjukvården
för henne banade väg till studier, hvilka
hon förut varit van att betrakta som rent
otillbörliga för unga flickor.
Hon behöfde nu ej längre blygas för sin
hemliga åtrå att få någon inblick i läkarens
vetenskap.
Vecka efter vecka satt hon vid
sjuksängar utan att förtröttas. Robert och hon
sammanträffade dagligen, men vexlade blott
några ord, som rörde de sjuka. Men med
en tillfredsställelse, som han blott tillskref
läkarens intresse, såg han, hur hon, i stället
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
