- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1888 /
267

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. Fredagen den 21 september 1888 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hålles ett nummer 1 veckan under hela qvartalet. För hvarje 6-tal abon- i r-s i i k i Idun, erhålles ett gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken
abonne-nenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af I LJ LJ IN mentet räcker. Xro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera-

kan den omöjligt vara tillräcklig under
sjukdomens — äfven om den ej, såsom fallet är
på många ställen, helt och hållet indrages —
och den, som af ett sådant skäl afhålles från
att ingå i en sjukkassa, har dermed sagt, att
hon, om sjukdom träffar henne, är beredd att
lita endast på andras hjelp.

För att befria den arbetande qvinnan från ett
sådant öde och bereda henne tillfälle till
sjelfhjelp har Fredrika-Brem er-Förbundet stiftat sin
sjukkassa. I slutet af april 1887 blef kassan
konstituerad, och redan från den korta tid den
varit i gång kunna anföras flere exempel på
dess gagnande verksamhet.

En gymnastiklärarinna, som af
muskelreumatism i ena armen var urståndsatt att arbeta,
har under slutet af år 1887 oeh början af år
1888 uppburit all den sjukhjelp, som af kassan
får utbetalas, d. v. s. 136 kr. 50 öre under
hvardera kalenderåret, således tillsammans en
summa af 273 kronor. En ung qvinna, som
blifvit sjuk till följd af öfveransträngning, intogs
på Diakoniss-sjukhuset. Afgiften der är 1 kr.
om dagen, och som sjukbjelpen utgår med
1 kr. 50 öre per dag, kunde hon dermed icke
allenast betala afgiften till sjukhuset, utan äfven
afsätta 50 öre om dagen. En skriftställarinna,
som äfven genom öfveransträngning var
oförmögen till sitt arbete, kunde genom
utbekommande af sjukhjelpen bekosta en två månaders
lång gymnastik- oeh massage-kur.

Ännu flere exempel skulle kunna anföras •—
kassan har under den tid den varit i
verksamhet lemnat i sjukhjelp 723 kronor — men
dessa äro tillräckliga för att ådagalägga, att
kassan redan varit till verkligt gagn för sina
delegare.

Afgifterna till kassan utgöras af en
inträdes-afgift 3—8 kronor och en årsafgift 12—17 kr.,
beroende på den inträdessökandes ålder.

Kassan är öppen för inskrifningar hvarje
helgfri torsdag ’/2 6—1/2 7 å
Fredrika-Bremer-Förbnndets byrå, Malmtorgsgatan 5, der
upplysningar kunna erhållas alla dagar 11—4;
dessutom meddelas vid skriftlig förfrågan under
adress: Fredrika-Bremer-Förbundets sjukkassa,
Malmtorgsgatan 5, Stockholm, alla önskade
upplysningar.

Qvinnor.

Porträttstudier för Idun af Johan Nordling.
Y.

Käthe.

(Slut fr. föreg. n:r.)

I • I 1 en sedan — hvilken följd af soliga dagar,
t*™’ig som radade sig den ena till den andra
likt de glänsande perlorna på sitt band,
enhvar den andre lik och dock så afslutadt sköna
hvarje för sig. Från tidig morgon till sen qväll
var de ungas lif en oafbruten lek, en lek som
i gamla dagar med något nytt outsägligt behag
öfver sig, hvilket de bäda kände och njöto af
i fulla drag.

Som sagdt: de veko knappast en minut från
hvarandras sida. De ville dock ej bli långa
nog, de långa sommardagarne, för alla ströftåg
i skogen, alla expeditioner i bygden, alla
segelturerna och rodden ut åt fjärden om qvällen,
sedan vinden mojnat af och skymningen låg
stämningsfull och drömtyst öfver det ljumma
vattnet.

Ty sjön, den var dock deras lif!

Och den gamle fadern satt ensam på
verandan med sin pipa och tidningen, med sin
reumatism som sällskap och sina många minnen,

som vaknade föryngrade inför den dagliga åsynen
af de unges sommarlif. Och detta nya af
mognad, som kommit in till och med midt i deras
lek, och som just var faran, konventionelt
sedt, detta märkte han icke i sin
omisstänksamhet. Och om han hade märkt det, hade
det föga brytt honom, ty han var för mycket
gammal sjöbjörn med för mycket ungt hjerta
att vörda det konventionella, och han hade vant
sig att se dessa två tillsamman så länge, att
han aldrig kunde tänka sig det annorledes.
Hvarför skulle ej de, som delat barndomens
lekar, en gång kunna enas om lifvets allvar.

Deraf begaf det sig, att de två fingo lefva
dagen fram utan att bekymras af dessa tusen
hänsyn, som i regel tvingas på de ungas
umgänge. Ej ens den lilla badortssoeieteten, hvilken
de för öfrigt höllo sig belt och hållet utom,
lyckliga nog för sig sjelfva, hade ett ondt ord
att säga på deras rygg. Det var den gamla
historien om Kathes trollmakt, att ej ens de
hvassaste qvinnotungor stungo henne efter.
Man förlät henne allt, derför att man misstänkte
henne för intet.

* üc

*



Emellertid föll der tider emellan en plötslig
aggande sjelfförebråelse öfver Käthe, att hon
försummade fadern. Han var mera ensam nu,
sedan hans barn voro två, än tillförene med
henne endast. Då svälde hennes hjerta af den
innerliga kärlek, som band henne vid den
gamle, och af harm med sin egen egoism.
Det sprang en varm ström upp inom henne,
som manade och manade, och seglatsen, som
just gick som friskast och härligast, fick tvärt
brytas af. Det gafs ej appell! Sven måste
vända och lyda, halft undersam och halft
beundrande inför denna finkänsliga barnakärleks
plötsliga uppflammande.

Käthe hade ej förr någon ro, än de i all
skyndsamhet hunnit hem, och hon funnit fadern
förnöjdt slumrande på den vanliga platsen å
verandan. En obestämd fruktan föll som en
sten från hennes bröst.

Hon plägade slå armarne om hans hals oeh
väcka honom med häftigt brännande kyssar oeh
smeksamma ord, och hon vände ej åter att
rufva sig öfver sin sjelfviskhet, förr än fadern
lade banden öfver hennes röda lilla mun och
sade henne, försäkrade henne, att han ej
förmenade dem deras unga frihet och var nöjd
oeh lycklig som ingen.

Men Sven stod halft skymd undan i
vildvinets skugga; det tändes en lysande eld i hans
bruna ögon och en halftänkt tanke tog gestalt
inom honom, att för en sådan kärlek, som
denna qvinna skulle kunna gifva — ty hon
var dock qvinna — vore en mans lif ett ringa
pris . ..

* *
*



Det var en förunderlig sommar med sitt
eviga solsken och sina varma dagar; det blef
nästan för mycket af det goda till sist, och
man började rent utaf längta efter regn.

En afton i början af augusti hade Sven och
Käthe efter supén lossat båten och gifvit sig
ut på fjärden för att hemta ett grand svalka
efter dagens olidliga värme. Atmosfären var
ännu tryckande tung, mon allt efter som Sven
med långsamma fasta årtag dref den lätta
båten längre ut från stranden kändes en fin ånga
stiga upp från vattnet, svala gaser med
saltsjöns jod-doft, som spädde ut den ljumma
luften och gaf lungorna lisande lättnad.
Ofrivilligt drog man efter andan, djupt, girigt.

Käthe satt i aktern med den ena armen
öfver rorkulten, den andra handen släpande
efter båten genom vattnet oeh ögonen
drömmande framför sig, der ännu vesterhimmel
glödde i orange. Sven rodde jemt och utan
afbrott, men ban störde henne ej med ett ord:
så plägade de ofta sitta, tysta under långa
stunder.

Till sist bröt hon stillheten; liksom midt i
ett samtal tog hon upp:

»Och du tror således, att en menniska kan
bli lycklig genom en egoistisk kärlek?»

Sven studsade; denna fråga kom så
omoti-veradt och plötsligt, och den innehöll ett ord,
som aldrig uttalats förr dem emellan. Han
förstod ej rätt, hvarthän hon syftade, men han
svarade på måfå, medan ban hvilade på
årorna:

»Jag tror icke att någon kärlek är
egoistisk.»

»Jo bevars; de ungas kärlek är det
alltid. Det är derför jag fruktar för det spel,
som nu spelas af oss. Jag har gått i en
beständig bäfvan dessa sista dagar — fastän du
nog ej märkt det, ty qvinnorna äro stora
skådespelerskor — att du skulle säga det första
ordet, det ord som måste afgöra allt. Och
jag hade föresatt mig att förekomma dig.
Nu har jag gjort det. Sven — vi måste
vända om!»

Hon hade börjat detta lilla tal ganska
långsamt och lugnt; men bon blef hastigt nervös
oeh skyndade på sina ord, och när hon talat
ut, drog hon hårdt efter andan som efter en
ansträngning.

Sven satt orörlig på sin toft under hennes
replik; i hans klara ögon stred en stum,
nästan komisk förvåning med något annat,
som, när hon slutat, med ens flammade till
och gaf ljus som en blixt. Han släppte
ärorna och sträckte båda sina armar emot
henne med detta enda ord:

»Iiathe/»

Men hon skakade sitt hufvud och svarade:

»Ack, Sven; det är endast far, som har
rätten till min kärlek.»

»Han afstår!»

»Det fruktar ock jag. Det är derför att
hans kärlek icke är egoistisk. Vi blifva aldrig
lyckliga med vår.»

»Blifva vi ej lyckliga!!-» Den blef honom
genast för öfvermägtig, hans lycka; hittills
hade hans sjömansinstinkt hållit honom åter,
trots allt, som brusade inom honom. Han
förbannade, att detta skulle utspelas på en
liten rankig båt. Men Käthe, hon hade nog
beräknat sin sak, den listiga.

Han reste sig upp i båten, så att den
vaggade oeh vattnet stänkte in öfver hennes hvita
klädningsvåd. Ty han ville störta till hennes
fötter. Det hade varit ofantligt romantiskt,
men unga män, som älska, äro verkligen
romantiska. Nu blef Käthe i dess ställe
förskräckt oeh gaf upp ett litet ängsligt rop,
och Sven fick slå sig vackert ned på sin toft
igen med ett drag af snopenhet öfver sitt

glädjelysande ansigte.

* *

æ

Till sist fick han dock åter sin farkost i
land och henne lyftad ur med starka armar.
Som en fjäder svingade han henne upp på
bryggan. Nu var det verkligen så skumt, att
det kunde förlåtas; men den oförsigtige hade
nog ej varit försigtigare vid bögljus dag. Så
snart han nämligen kände fast mark under
sin fot, tog han sitt byte med storm; och
Kathes sista betänkligheter och protesterna

267

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1888/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free