Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. Fredagen den 26 oktober 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alla områden rör qvinlig I P\ I I M användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I U U l\ angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
Rationel kosmetik.
(Slut fr. föreg. n:r.)
I i vilja nämna några tillförlitliga medel,
]rj|jc? hvilka obetingadt kunna användas:
Mot flottig hy: koncentreradt alkaliskt
tvättvatten, efter detta tvättpulver och D:r Kühnes
hyförbättringsmedel (Se Kühnes Kosmetik).
Mot solbränna: bestrykning msd söt grädde.
Mot brun hy: alpblompasta.
Mot hettblemmor: violtoalettättika.
Mot hudskörhet: gold-cream och tvättpulver.
Mot hudfjällning: heta bad.
Mot blekhet: blyfri pasta i rosa eller rödt.
Lika sorgfällig vård, som man egnar
huden, bör man egna tänderna oeh munnen, ty
mycket beror derpå. Alla tandpulver, som
innehålla mjölksocker, lindkol, alun, borax,
cremor tartari eller salicylsyra, äro skadliga
för tänderna. Munvattenessenser, i synnerhet
desinfieierande, motarbeta genom sina
antiseptiska beståndsdelar svamp- och
vinstensbildningar. Tandtvåler innehålla vanligen
mycket natrium-hydrat, som gör tänderna
lösa, och tandpasta — odontin — har ofta
bland sina beståndsdelar alun, honung eller
sockersirup, hvarför man bör vara försigtig i
användandet deraf.
En liten mjuk, hvit, välformad hand höjer
mycket den personliga skönheten. Derför bör
man vårda äfven handens skönhet.
Röda, spruckna händer och korta oformliga
naglar anses beteckna bristande skönhetssinne.
Händerna bli sammetslikt mjuka och glatta,
om man på’ aftonen efter tvättningen ingnider
dem med white gold cream och påtager ett
par tvättskinnshandskar, hvilka man behåller
på under natten. Naglarnes vård afser att
gifva dem glans och genomskinlighet samt
att aflägsna oregelbundenheter. Man har då
nagel-polerpulver, poudre pour les ongles och
nail-powder, hvilka dock böra användas med
försigtighet, enär de hämma naglarnes växt.
Håret bör man ock vårda omsorgsfullt, ty
den af eget hår framstälda frisyren är dock
vackrast. Vill man konservera sitt hår, bör
man hålla hufvudsvålen ren, hålla håret vid
den naturliga fettgraden och genom lösande
vatten befria det från mjäll och dam.
Derigenom öppnas porerna och stärkas hårrötterna.
Oljor af reseda, mandel och akasia samt
pomador af orangeblommor och hyacinther hafva
visat sig värda att uppmärksammas. För de
s. k. orientaliska hårfiärgningsmedlen kan ej
nog varnas.
År ut, år in utgifvas otaliga tusenden for
kosmetiska medel, hvilkas sammansättning
ingen känner. De hjelpa nog mest den, som
bringar dem i handeln. Ville man endast
vänja sig att använda mycket vatten, frottera
sig väl, hålla blodet i omlopp oeh afstå från
snörlif, färgning och sminkning, så skulle nog
efter hand klagan förstummas, att det
qvinliga slägtets kraft är i aftagande. De
sundaste qvinnorna äro nog de, hvilka ej känna
de moderna qvacksalverierna. De bibehålla
ännu vid mogna år något friskt och
ungdomligt, under det de, som försökt alla
toalettkonster, förefalla i förtid åldrade. Derför,
mina damer, böra vi följa de urgamla lagar,
hvilka ej innehålla en enda af de
naturvidriga föreskrifter, som våra moderna qvinnor
så gerna följa.
D:r J. B.
Lilla Folke.
Teckning efter verkligheten.
jk|an är en liten tjock, trind, välmående
pilt på två år. Hans lilla runda
ansigte skiner af helsa och belåtenhet och när
han ser på någoD, är det alltid med ett gladt
leende, som gör hans runda ansigte likt en
skinande sol och drager ihop hans små ögon
till ett par streck. Lilla Folke är inte
vacker; hans stygga moster påstår, att han
liknar fru Jenny Nyströms små troll, tecknade
någonstädes i en jultidning, men han är glad
och snäll, och man måste se honom i
barnkammaren för att förstå, huru rar han är.
När han springer oeh leker, faller han ofta
omkull och då rullar hans lilla trinda figur
omkring som ett klot. Frågar man då:
»Stötte Folke sig?»—så svarar han: »Ah
ja», i det han med ett gladt leende reser sig
upp och fortsätter sin lek. Händer honom
»en förtret» och han i följd deraf behöfver
göra ombyte af toalett, går han till sin
sköterska och säger: »Så ja, Tlara lilla.» Och
om hans mamma sedan säger till honom:
»Så får inte Folke göra!» —står han en
stund och ser på henne, om hon är
allvarsam, springer så emot henue med utsträckta
armar och säger smekande: »Lilla mamma,
mamma lilla» och det med en min så
innerligt glad och förnöjd, att ingen i verlden
då kan vara ond på lilla Folke, allra minst
hans mamma.
Odygder hittar han på, nya för hvarje
dag, och utför dem, så fort han får tillfälle
dertill, men alltid så putslustigt och
skälmaktigt, att det blir till nöje både för honom
och hans omgifning. Så t. ex. tog han sig
en morgon, då han lemnats utan tillsyn, en
promenad direkt från sängen ut i köket. Ingen
fans heller der. Dess mera ogenerad tyckte
Folke, att han var. Hans små spejande
ögon upptäckte en honungskruka, stående så
lågt på en stol, att Folke beqvämt kunde
sticka sina händer uti den, hvilket han också
gjorde. Hans sköterska kom och fann
honom stå tyst och förtjust och ömsom doppa
händerna i krukan, ömsom slicka dem och
allt emellanåt torka dem på sin långa
nattskjorta. När han såg sig störd uti sitt
olofliga förehafvande, sade han endast: »dödt,
mera dödt,» och så skrattade han af hjertans
lust.
Lilla Folke kan också bli förargad, om
någon retar honom. Han spottar då och
säger: »pfu tej» lika kraftigt och ärligt
me-nadt, som om han kunde säga ett rent »fy
dej!»
Många små historier kunde jag berätta om
den lille odygdspåsen, men det blefve för
vidlyftigt. Jag vill endast säga, att lille
Folke eger en stor skatt, hvilken han kan
ösa ut med fulla händer och derigenom vinna
all den jordiska lycka och förnöjsamhet, som
andra sträfva efter i hela sitt lif utan att
nå: hans skatt består i ett godt hjerta och
ett gladt lynne, och det har han, påstås det,
fått i faddergåfva af moster Anna.
Konst och literatur.
A Törnås tafvellotteri, upptagande flere präktiga
målningar af den framstående konstnären, fästa vi
allmänhetens synnerliga uppmärksamhet. Dragningen
kommer att försiggå detta år. Lotter finnas ännu
att tillgå hos hrr bokhandlare.
Af Glam, den kände oeh omtyckte författaren
Jolin Johnssons berättelsesamling, har tredje, ijerde
och femte häftet utkommit med gladt och lifvande
innehåll och treflig utstyrsel. Vi rekommendera den
muntra lektyren för de långa kulna
forvintersqväl-larne.
Bland furor och granar. Af Lars Lunell.
Boken innehåller ett flertal berättelser ur
folklifvet i Dalarne. Vi tro att förf-, sjelf en folkets son,
på flere ställen lyckats ganska väl träffa folktonen,
om han än visar benägenhet att låta sina hjeltar
tala väl konstladt och högtrafvande.
Dansen.
Ett par föreläsningar för damer och herrar,
unga och gamla,
af J—n G—ff.
III.
|l| min föregående artikel yttrade jag, att
éfe dansskolan äfven har en betydelse som en
förskola för umgänget könen emellan.
Då ännu, ty värr, samskoleidén icke lyckats
att hos oss mer än i några få enstaka falt
tränga igenom, är det blott i dansskolan, som
denna idé nödvändigtvis måste realiseras. Men
det sätt, hvarpå detta hittills skett, har, med
undantag naturligtvis, hvarken varit till fromma
for väckandet af föräldrarnes lust att sända
sina barn i en offentlig dansskola, eller till
fromma för samskoleidéns framgång i det större.
Ty, såsom man ofta ledt våra dansskolor,
ha deBsa nästan urartat till nöjelokaler, der
ungdomen träffats för att drifva lek och nöje,
eller beträffande de vuxna en smula — kurtis.
Läraren har ansett sig fylla allan
rättfärdighet, när han ledt ett dansnummer. Pauserna
ha eleverna fått utfylla, huru de behagat,
och det är klart, att ungdomen begagnat sig
häraf på det sätt, som bäst behagat den samma.
Pauserna mellan danserna ha derför blifvit till
stunder för diverse — låt vara ganska
oskyldiga — »flirtations» som fortsatts efter
lektionernas slut. Men läraren har icke tillsett, att
eleverna under dessa pauser fått lära, huru man
kan umgås könen emellan utan denna bismak
af kurtis och annat pladder.
I en dansskola af verkligt god ton får sådant
aldrig passera. När en dans slutat och
hvilo-pau°,en inträder, får eleven lära sig att, innan
han återvänder till sin plats, uppvakta sin
moitié och fora henne till hennes plats på ett
artigt oeh belefvadt sätt — allt under lärarens
vakande öga.
Något stoj, spring, promenerande med hvar
andra, o. d. under pauserna får icke tillåtas,
då dessa äro afsedda för hvila.
Det får i en sådan skola — en dansskola
sådan den bör vara — aldrig glömmas, att det
är en skola, icke ett ställe för lek eller endast
förströelse.
Då skall också gossen eller ynglingen af sig
sjelf få en förnimmelse af det milda inflytande,
det andra könet öfvar äfven i barndomen och
ungdomen. Han skall af sig sjelf lära sig att
skicka sig på ett godt och behagligt sätt bland
jemnåriga flickor, oeh å båda hållen skola den
kantighet och de olater, som annars vidlåda
umgänget mellan gossar och flickor i skolåldern,
så småningom försvinna.
Det är några önskemål beträffande våra
dansskolor jag här i korthet velat framställa.
Ofantligt mycket vore att tillägga, men detta
får vara nog.
Jag tror, att man så småningom skall komma
till insigt om det i många hänseenden upp-
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
