Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. Fredagen den 26 oktober 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manuskript, som ej antages till införande, återsändes, så vida porto bl. l rt I I N I Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 26 öre pr 4.
fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. I VJ U IN spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons införes under I krona.
fostrande inflytande en väl ledd dansskola har
för ungdomen, oeh att — när det visar sig,
att det finnes dansskolor, som söka uppfylla de
anspråk, som här framstälts — föräldrarne ieke
heller skola undandraga dem den uppmuntran,
de äro i behof af, för att kunna fortgå på den
goda vägen.
Teater och musik.
Kungl, operan. Den tionde reprisen under
innevarande säsong har gått af stapeln. »Romeo oeh Julia»
uppfördes sistlidne måndag med hr Strandberg och
fröken Klemming i titelrollerna. Den senare har förut
uppträdt som Julia, hvars parti hon utför på det
förträffligaste. Ny i sin roll var deremot hr
Strandberg. Intresset för aftonen koncentrerade sig ock
förnämligast kring honom. Och trots minnet af
föregångaren i denna roll lyckades hr Strandberg med
sin sång så fängsla åhörarne, att säkerligen mer än
en glömde alla jemförelser och endast lyssnade till
den välljudande stämma, som nu var utsedd att
tolka Romeos sköna parti. Ett mera klockrent och
musikaliskt föredrag torde man ock sällan få höra. Kunde
den vackra stämman äfven vinna något i styrka!
Hr S. lyckades med ett ord förträffligt lösa sin svåra
uppgift, och detta ej blott i vokalt hänseende. Hans
spel, som vid den första Faust-aftonen erhållit
liksom en väckelse, var äfven rätt tillfredsställande,
men bör dock kunna erhålla ännu något mera lif
och skiftning. — Hr Lundmark tycktes ej känna sig
rätt hemmastadd i Tybalts roll, liksom också hr
Lindens utförande af Mercutios parti i vokalt
hänseende lemnade åtskilligt öfrigt att önska. Hrr
Lundqvist och Sellergren samt fröken Karlsolm fylde som
vanligt väl sina platser. Körerna gingo förträffligt,
och orkestern under hr Hennebergs ledning häfdade
sitt gamla rykte. Balletten likaså. Salongen var
fyld till sista plats. Bland de närvarande märktes
konungen, kronprinsen och prins Carl med
uppvaktande.
K. dramatiska teatern uppförde torsdagen den 18
dennes för första gången efter flere års hvila
Shakspeare^ ypperliga lustspel »Mycket väsen för
ingenting». Hvarken utförande eller uppsättningsvarade
dock så alldeles mot de kraf, man är van att ställa
på denna vår förnämsta talscen. Hr Fredriksons
(Benedikt) replikbehandling och fru Fahlmans
(Beatrice) friska och lifliga spel äro visserligen värda allt
erkännande. Men båda två och ännu mera de öfriga
voro så att säga allt för moderna. Med ett ord:
den rätta stilen i det hela saknades. Ett par
förträffliga typer presterades dock af hrr Bieelcström och
Norrby såsom de enfaldige rättstjenarne Surkart och
Nypon. — Stvcket väckte emellertid som alltid lifligt
bifall.
I afton gifves å denna teater för första gången
»Galeotto», dram i tre akter och ett förspel af José
Echegarav, fri öfversättning efter Paul Lindans
bearbetning af det spanska originalet af Oscar
Wijkander. Rollerna jämte deras innehafvare äro: Don
Manuel — hr Hillberg; donna Julia — fru
Rundberg; Don Severo — hr Thegerström; Donna
Mercedes — fru Fahlman; Miguel, deras son — hr
Personne; Ernesto, skriftställare — br Palme; en
läkare — hr Ortengren; en värdshusvärdinna —
fröken IClefberg och en betjent — hr Bergqvist.
Svenska teatern utvecklar under sin nye ledare en
liflig verksamhet. Ater har ett nytt stycke
upptagits, nytt for denna scen åtminstone. Det är det
franska lustspelet »Tricoche et Cacolet» af den kända
firman Meilhac och Halévy, som under namnet
»Snygga pojkar» sistlidne tisdag å denna scen
uppfördes och der väckte stormande munterhet. De
båda hufvudrollerna Tricoche och Cacolet utfördes
af hrr Holmquist och Varberg, af hvilka i synnerhet
den förre är förtjent af synnerligt erkännande för
det roliga och karaktäristiska sätt, hvarpå ban
utförde sin roll. Hr Varberg har äfven goda pointer,
men öfverdrifver ofta. Stycket är alltigenom ett
för-klädnadsstyeke: hr Holmqvist t. ex. uppträder väl
i minst ett dussin olika förklädnader, den ena
roligare äD den andra. Och publiken, som första
aftonen var ganska talrik, skrattar och har roligt.
»Lifvet på landet», bearbetningen af Fritz Reuters
allbekanta arbete med samma namn kommer snart
upp på denna scen med hr Holmquist som Onkel
Br^esig.
A denna scen uppträder från och med fredagen i
denna vecka direktör August Lindbergs sällskap.
Början göres med Björnsons här aldrig förr gifna
3-akts-skådespel »En handske», hvari hufvudrollerna
utföras af fru Julia Håkansson (Svava), hr Lindberg
och fru Boström (hr och fru Riis, Svavas föräldrar)
hr Gunnar Lundberg (Alf Christensen, Svavas
fästman). Vidare gifves »Gringoire», hvars titelroll lär
höra till hr Lindbergs tacksammaste uppgifter.
Vasateatern gifver fortfarande med god framgång
»Tre fruar och en man» samt »Kolhandlarne».
Utförandet i den förra pjesen har nu vunnit än mera
i friskhet och lemnar intet öfrigt att önska. I
»Kolhandlarne» firar fröken Anna Pettersson fortfarande
triumfer, förträffligt sekunderad af hr Kloed.
Södra teatern öppnar sina portar på lördag med
den gamla välkända operetten »Orpheus i
underjorden». Godt samspel, som man nu alltid är van att
finna på denna scen, god uppsättning, lysande
utstyrsel och präktiga balletter skola nog bidraga att
göra detta stycke till en kassapjes för Södra teatern.
† Ett dödsfall har i dessa dagar inträffat, som
kommer att kännas djupt i vida kretsar. Sistlidne
måndags afton afled nämligen kormästaren vid k.
operan härstädes August Edgren efter någon tids
sjuklighet. Få personer torde hafva gjort sig så
för-tjenta om qvartett- oeh körsångens höjande i vårt
land som hr Edgren. Edgrenska qvartetten har
med den nu aflidne som anförare vunnit nästan
verldsrykte. Sjelf har E. komponerat ganska många
synnerligen anslående qvartetter och körer. Såsom
ledare för flere framstående manskörer i
hufvudstaden och under de senaste trenne åren som
kormästare å k. operan har han utvecklat en
verksamhet och visat ett nit, som äro värda cet största
erkännande. I vidsträckta kretsar känd och afhållen
för sitt vänsälla sätt, sin godmodighet och
lijelpsam-het, skall han af dem länge och djupt saknas.
Den 24 okt. F. Hbg.
Ny musikliteratur.
Från Abr. Landquists välkända
musikförlag hafva följande nyheter utkommit:
Lofsång. Julhymn för en röst och piano med
ackompagnement af violin (svensk och fransk text),
tillegnad fröken Anna Klemming, op. 19, af Adrian
Dahl.
Tre sånger med ackompagnement för piano, af
Alfred Genser.
Valda sånger för en röst, med ackompagnement
för piano, op. 45—49, upptagande »Pågens aria» ur
op. Hugenotterna; »Det är min vän», romans af
Marie Antoinette; Romans ur op. Regementets
dotter; »Långt ut på haf», sång af Frederic N. Löhr;
»För evig tid», sång af Arthur Sullivan.
Bassisten, samling af omtyckta sånger vid piano,
op. 17 och 18: -Kyrkklockorna» och »Längtan» af
Alfred Genser.
Bassångarens repertoire, andra samlingen, arier
och sånger med piano: op. 18, Recitativ och aria
ur op. »Neaga» af Hallström.
Italienska nätter. Sex sånger med piano af Denna
Tosti och Rotoli: op. 6 >Sinon> af Tosti.
Längtan till våren. Fantasi för piano af Anna
Moberg.
Adjutantmarsch, tillegnad kapten Fred. Gillis
Treffenberg, af Paul Henneberg, spelad af vaktparaden
och å Hasselbacken.
Ein flotter Studio. Marsch-polka af Philipp
Fahr-bach j:r.
Den lille Fiskerpige. För pianosolo af Ladolf
Waldmann.
Romance för piano, tillegnad Desirée Artot, afP.
Tschaikowsky.
Chanson russe, romans för piano, af 5. Smith.
Op. 31.
Scene de ballet, för piano af S. Smith. Op. 210.
Tre duetter för 2 flöjter eller flöjt och violin, af
Carl Kreiih, redigerade af Louis Muller. Hvarje
duett innehåller: Allegro, romans, menuett och rondo.
Ett storstadsbarn.
Berättelse för> Idun
af Johan ]N[ordling.
(Forts.)
I ’lm en stund hörde han sin hustru stänga
ytterdörren till butiken utåt gatan och
i det samma slog klockan i Maria nio med
gälla slag; strax derefter svarades från fjerran
af Katarina som af ett svagt eko, och nedom
bergen blandade »Tyskan», Storkyrkan och
Riddarholmskyrkan sina malmröster samman till
en tretonig vesperringning.
Innan fem minuter ytterligare voro gångna,
hade han den lilla frun vid sin sida; hon lade
sin runda arm under hans och drog honom
med sig ut kring trädgården att mönstra de
nya nejlikorna och spenaten, som just börjat
skjuta en späd, ljusgrön brodd likt färgstänk
öfver den svarta jorden.
När allt var vederbörligen afsynadt och
beundradt, togo de plats vid hvar andras sida i
bersåen; qvällsvarden väntade der inne, sade
hon, men pappa Rebolledo skulle först i ro
sluta sin toddy, och som de sutto der, smög
sig den ljumma aftonens behagliga tystnad
öfver dem, och de försjönko i egna funderingar,
medan minuterna gingo spårlöst förbi.
Till sist bröt emellertid hon tystnaden; i
regel plägade nu mera äfven hon tilltala honom
med det häfdvunna »pappa Rebolledo», som i
hennes mun var ett smekord. Men när hon
nämde honom vid hans borgerliga namn, spratt
mannen till, ty han visste, att hon då hade
något särskildt allvarligt på sinnet. Och detta
gjorde hon nu:
»Adolf.»
»Hvad vill du, min vän?» sade han och
rätade sig upp.
»Detta är allt godt oeh väl; men du vet,
hvad vi sakna, hvad åtminstone jag saknar.
Det är en tomhet i vårt lif, som jag känner
lifligare för hvar dag, som går. Ja, du
förstår godt, hvad jag menar, så ofta som vi
talat om den saken förut.»
»Seså, är du nu der igen,» bröt ban
otåligt ut. »Ha vi det inte bra nog, som det
är, utan att dra på oss nya bekymmer och
nytt besvär.»
»Men, Adolf,» bad hon och försökte göra
sin röst smeksam, »kan du då inte till sist
låta beveka dig, att jag får min vilja fram.
Något besvär skall du visst inte behöfva ha,
det lofvar jag dig, och du skall få se, att du
sjelf snart har lika mycken glädje utaf det som
någonsin jag.»
Han ryckte på axlarna och satt tvst. Men
efter några ögonblick reste han sig upp och
sade, i det han gick:
»Ja, gör för resten med den saken, som du
vill. Förr får jag väl ingen ro, kan jag tro.
Men kom inte sedan oeh beklaga dig för mig,
när du ångrar dig.»
Om hon skulle beklaga sig — om hon skulle
ångra sig! Ack nej; den lilla frun, som efter
långa strider vunnit sitt mål, sprang upp glad
som en ärla, och hon fick pappa Rebolledos
högtidliga, halft motsträfviga ansigte ned till
sin röda mun för varma, tacksamma kyssar.
»Du är ändå en liten rar gubbe,» sade hon.
Dagen derpå kom Ruth i huset.
IV.
Ruth.
Ja, midt på blanka hvardagsförmiddagen
stängde fru Berg för en gång sin butik till
grannarnes outsägliga förvåning. Hon var borta
en timme, kanske två, och när hon kom äter,
ledde hon ett barn vid handen, en sexårig
liten flieka med gult, gult hår, som glänste likt
silke i solen.
Långt bort från den stora stadens andra
sida, från det bullrande Norr, der rutorna i
det gamla barnhuset dygnet om skälfde vid
dånet från Drottninggatans samfàrdsström, blef
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
