Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. Fredagen den 2 november 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
Men nej, hon måste ha misstagit sig I Allt är
lugnt, nästan sömningifvände lugnt. Den stora
väggklockans ticktack gör intrycket af en
hammarsmedjas dån, enväldigt som det herskar
öfver stillheten rundt om.
Hon känner dock en förunderlig, nästan
hemsk oro inom sig, den hon ej kan förklara,
och den drifver henne att resa sig upp och gä
ut i butiken. Ännu i kammaren innanför, hör
hon intet ljud och skyndar nervöst på sina steg.
Hon skjuter upp dörren, som står på glänt.
På golfvet inom disken ligger den lilla frun,
segnad ned som träffad af en blixt, med
ansigtet nedåt och armarna öfver hufvudet,
orörlig som en död.
Med ett skri störtar Huth fram och på knä
vid hennes sida: »mamma, älskade mamma, är
du sjuk — svara mig — ack, svara mig!» Oeh
hon försöker lyfta upp hennes hufvud med sina
darrande händer, men dess ögon äro lyckta
och det faller tungt tillbaka mot golfvet med
en duns. Buth brister i gråt, en häftigt
klagande, abrupt gråt af smärta och förfäran;
hon måste bort, ut efter hjelp! Hon försöker
resa sig, men hennes knän vika sig under henne,
och hon blir sittande som förlamad bredvid
moderns kropp.
Då pinglar det i den lilla klockan och en
qvinna stiger in. Det är räddning! Ruth får
mod och krafter och hon lyckas åter komma
upp på sina ben.
Det är en af grannhustrurna, som kommer
för uppköp. Innan ens hennes ögon hinna se
något i skumrasket bakom disken, beder Ruths
stämma, häftig, stockad af gråten:
»För Guds skull, hjelp oss, hon dör, hon dör!»
Så flyger med ens en ny tanke som en
glimt af eld genom hennes hufvud. »En
läkare — pappa Rebolledo — pappa Rebolledo
— en läkare;» och som drifven ut af vinden
lemnar hon allt, de båda qvinnorna, den döende
och den andra, den lilla butiken, det gröna
huset; ger sig till att springa, springa allt
hvad hennes fötter bära utefter gatan, medan
håret fladdrar om hennes obetäckta hufvud och
vinden sliter i hennes klädningsfåll.
De få menniskor, som möta henne, vända
sig förvånade om och följa henne med blicken.
En poliskonstapel i uniform blir så godt som
ikullsprungen, när hon störtar förbi; han stannar,
ser misstänksamt efter henne och vänder sig
derpå till en arbetare med en ström af frågor.
Denne vet intet, förstår intet; hade blott känt
igen den unga flickan: det var »vackra Ruth.»
Men Ruth springer slutligen, när hon är
nära att stupa", rätt i armarne på pappa
Rebolledo, hvilken i gravitetisk värdighet var på
hemväg från sin repetition och nu med ens
blir lika förskräckt, lika upprörd som den unga
vid detta oväntade, uppskakande möte.
»Hon är död — hon dör», är allt hvad
Ruth kan få fram, innan hennes andedrägt
sviker henne. Men pappa Rebolledo anar allt
som af en uppenbarelse, och den store mannen
begynner plötsligt att skälfva i hela sin kropp,
liksom skakad af en elektrisk ström från ofvan
till nedan. Tårarne rinna ur hans ögon jemna
och strida, men tyst utan en snyftning, och
droppa öfver hans slätrakade haka ned öfver
den bruna paletån.
Och dock komma de verkligen hem, de två
— förundransvärdt snabbt -— stödjande
hvarandra fast än ingen eger krafter nog för sin
egen del. De komma hem och finna en skock
af menniskor nyfiket trängas på trottoaren
utanför butikdörren. Men läkaren, som någon rådig i
hopen verkligen fått dertill, kommer i det
samma körande i sin droska; han drifver undan
mängden med lågmälta befallande ord och går
in. Pappa Rebolledo och Ruth stappla tätt
efter, följda af medlidsamma blickar och
hvisk-ningar. Så drar en främmande qvinna inne
ifrån gardinerna för fönstret. Man hör porten
reglas, och allt blir tyst.
Den lilla frun har blifvit lyftad upp i sin
säng, men hon är död, riktigt död. Läkaren
har blott att konstatera det: »hjertslag, för
stillasittande lefnadssätt. Fasligt enkelt.»
Den stackars pappa Rebolledo finner visst
icke saken så »fasligt enkel»; på knä invid
bädden gråter han, gråter stilla som ett barn.
Och från vrån invid den grönglaserade gamla
kakelugnen svarar Ruths öfvergifna snyftningar
som ett accompagnement.
Läkaren har gått, den främmande qvinnan
har gått. Ingen märker det. Den tidiga
höst-qvällens skymning faller, på, och regnet plaskar
mot fönsterrutan.
Pappa Rebolledo är enkling oeh Ruth, för
andra gången, moderlös . . .
(Forts.)
■Mk:
Helsovård.
Diet. I en mångfald sjukdomar
måste läkaren anbefalla en viss
matordning, s. k. diet. Denna är oändligt
vexlande efter sjukdomens art, den
sjukes kroppskonstitution, sjukdomens
högre eller lägre grad af utveckling
o. s. v. Dieten är emellertid alltid
svår att föra, dels derför, att den sjuke
oftast går till samma bord som friska
och der frestas att öfverträda
dietreglerna, dels derför, att det är
kostsamt och krångligt att anskaffa de
dietiska födoämnena för en ensam person.
Man kan derför säga, att ett behof
fylts genom den dietiska matanstalten,
som i dagarne inrättats i huset
Brunkebergstorg 14, två tr., der sjuke, som
måste hålla diet, kunna under läkares
öfvervakande intaga sina måltider.
Matvarornas inköp oeh tillredning
kontrolleras äfven af läkare, hvarför friska
personer, som vilja bevara sin
matsmältning ostörd, böra finna uträkning
i att gå till anstaltens bord.
Huskurer.
Mot vårtor. Jag hade en
liktorns-aktig vårta på lillfingret, hvilken väl
ej förorsakade mig några smärtor, men
dock blef besvärlig genom sin hastiga
tillväxt. Flera medel försöktes, men
utan resultat. Jag stack då en dag, på
inrådan af en väninna, en ren
stoppnål, som jag gjort glödande, så djupt
in i vårtan, att jag kände ett litet
stygn. Någon tid derefter var vårtan
fullkomligt försvunnen. E—c.
Susningar för öronen äro ett rätt
obehagligt ondt. Min syster plågades
ganska mycket deraf, men kalla afrifningar
på morgonen hafva skafiàt henne snabb
och varaktig hjelp. Jag har velat
meddela detta, på det andra, som lida af
detta onda, må kunna försöka samma
kur. E-c.
Klädedrägten.
Inpackade kläder erhålla efter någon
tid en unken, motbjudande lukt. Der-
för bör man alltid, när man inpackar
kläder, hvilka komma att ligga orörda
uågon tid, lägga några stycken nya
träkol mellan klädesplaggen, enär
kolen förhindra all mögellukt. W.
Bostaden.
Fönsterrutorna behöfva esomoftast
rengöras. Man når då ett bättre resultat,
om man blandar en tesked
salmiak-sprit i vattnet, som skall användas vid
afrättningen. Ebba.
Mögel på tapeter. Man löser
salicylsyra i stark sprit — syrans mängd bör
förhålla sig till spritens som ett till
fyra — och bestryker med denna
lösning de af mögel angripna ställena.
Möglet skall genast försvinna och ej
återkomma. W.
Fönsterträdgården.
Vindrufvor i fönstret. Det är
sällsynt, att de i krukor planterade
vin-rankorna lemna mognade drufklasar.
Säkrare och med mindre besvär
erhåller man mogen frukt, om man på
våren leder en vinranka, innan ännu
knopparne böljat svälla, genom ett
hål i underkanten af fönsterramen in
i rummet. Bankan bör vara kraftig
och hafva 8—10 »ögon». Man leder
den efter behag framför rutan längs
segelgarn eller tunn ståltråd. I följd
af rumsvärmen skjuter rankan snart
skott och lemnar med vanlig skötsel
och beskärning, ej blott en vacker
dekoration for fönstret utan i de flesta
fall i gynsamt sydliga lägen präktiga
mogna frukter. På hösten skär man bort
rankan och inleder nästa år en ny.
W—n.
Bakning1.
Billiga kringlor. Till en bit vanlig
skorpdeg tages halfva vigten godt smör
och inarbetas väl. Af denna deg
trillas små kringlor, hvilka gräddas i så
svag ugnsvärme, att de på samma gäng
| torkas. Dessa synnerligen goda skör-
torra kringlor kunna förvaras mycket
länge. E. S.
Efterrätter.
Citron-crème på kall väg. Nio
ägggulor röras med 375 gram socker åt
ett håll under en halftimme. Derefter
tillägger man det rifna skalet af en
citron, saften af två citroner jemte två
glas — ’/« liter —• godt hvitt vin, hvari
man upplöst 16 gram hvit gelatine.
De nio ägghvitorna, piskade till snö,
tilläggas, hvarefter man ställer cr6men
på is elier annat så kallt som möjligt.
Innan crèmen serveras, dekoreras den
smakfullt. Gerda.
Äppelvin-mjölk. Ett egendomligt namn,
icke sant, men jag vet ej bättre. Denna
dryck har visat sig nyttig för
skrofu-lösa personer, samt för dem, som lida
af engelska sjnkan, struphosta, dålig
matsmältning, blodbrist o. s. v. Den
tillagas på följande sätt. Lika delar
af godt äppelvin, ny mjölk och friskt
brunnsvatten värmas öfver elden till
kokpunkten. Så snart blandningen
börjar sjuda, aftages den, ty den får
ej koka. Blandningen filtreras sedan
genom en fin hårsikt, så att
ystnin-garne frånskiljas. Denna vin-mjölk
njutes helt varm tidigt på morgonen,
då man ännu är fastande. Man kan,
om man så vill, gifva den något bättre
smak genom att tillsätta litet socker.
Man far ej börja med för fctora
qvantiteter, Äppelvin med vatten och
socker är en god dryck för febersjuka.
A.
Konservering-.
Friska ägg med fullkomligt hela skal
doppas ett par minuter i vattenglas,
som till hälften förtunnats med vatten,
eller också i en tjock kalklösning, eller
också ett ögonblick i smält paraffin.
Packas de sedan försigtigt i kli i en
låda, hålla de sig länge. Ocli det är
ju bra att ha ett äggforråd, då längre
fram på vintern äggen bli dyrare.
Stadsfru.
Tvätten.
Svart siden tvättas bäst i god, stark
vinättika samt lägges ännu fuktigt
mellan linnedukar och strykes. Det
blir då ej heller onaturligt styft.
Ebba.
Hvarjehanda.
Korkar, som blifvit nedstötta i flaskor,
äro just ej så goda att få ut. Man
stoppar ned en ögla af en fast, ej för
stark snodd, vänder flaskan oeh drager
så till snodden som en snara. —
Vinkorkar, visa efter urdragningen
benägenhet att svälla så mycket, att man
ej åter kan drifva dem i buteljen.
Olägenheten afhjelpes, derigenom att
man försigtigt utskär en smal kil ur
korkens nedre ände. Ö.
Husdjuren.
Benknotor böra ej kastas bort. De
torkas — bäst i ugn i något gammalt
jernkärl — och kastas, när man har
samlat en del, på spiselelden, der de
brännas hvita. Derpå tagas de ur
elden och pulveriseras väl, hvarefter man
efter hand använder det så erhållna
benmjölet att blanda i hönsens föda.
Det är till stor nytta för äldre samt
så godt som nödvändigt för unghöns,
i synnerhet om de hållas instängda.
Hönssköterska.
Anläggning af en hönsgärd. För 10—
12 höns behöfves ett utrymme af 100
qvadratmeter. Marken bör bestå af
naturlig gräsmatta eller ännu bättre af
sand och kisel. En smutsig lerbotten,
som hvarje regn uppmjukar och gör
gytjig, är oanvändbar för ändamålet,
men en stensatt plats kan begagnas,
om en del deraf är upprifven och fyld
med grus, hvilket är nödvändigt för
hönsens matsmältning och renhållning.
Bäst, varaktigast och derför billigast
inhägnas platsen med förtennad
jerntråd, hviken erhålles för ungefär 40
öre qvadratmetern. För fullvuxna höns
kan man använda den gröfsta, men
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
