Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. Fredagen den 23 november 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så vida porto bl- i r\ i ihi Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 25 öre pr
fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. I LJ U |N spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons införes under I krona
hvilken helt naturligt bör ligga hvarje moder
oeh uppfostrarinna varmt om hjertat.
Riksdagen ingick år 1887 till k. m:t med
en skrifvelse, i hvilken betonades
önskvärdheten af en forändring i de gällande stadgarne
derhän, att äfven qvinna skulle kunna
inväljas i skolråd. Från regeringens sida har
dock till datum intet gjorts dervid.
Intet borde väl emellertid vara naturligare
och billigare, än att qvinnan — hvilkens
ställning inom hemmet i regel för henne
barnen närmare, ger henne en mera ingående
insigt i de ungas själslif, än den husfadern,
upptagen och distraherad af sina affärsbestyr,
kan förvärfva sig — äfven egde säte oeh
ord i den nämd, som har till sin ansvarsfulla
uppgift att öfvervaka hennes barns
skolupp-fostran. I våra svenska skolor meddelas för
närvarande undervisning af 6,922 qvinnor
mot 4,942 män —- således i det närmaste
2,000 lärarinnor mera än lärare —- men icke
en qvinna har ännu fått plats i svenskt skolråd.
I en mängd frågor, som falla inom
skolrådets verkningskrets, synes det som om
qvinnan icke blott borde vara den mest
intresserade utan ock den mest kompetenta vid
afgörandet. Gäller det att öfvervaka barnens
regelbundna skolgång (hvilken mångenstädes
på landsbygden illa tillgodoses); gäller det
önskningsmål angående särskildt flickornas
uppfostran; gäller det ett rationelt ordnande
af den qvinliga slöjd, som dess bättre allt
mer vinner terräng i våra skolor —
allestädes borde väl qvinnans och moderns ord vara
af största betydelse!
I Finland, i England, i Amerika ha sedan
länge skolråden stått öppna äfven för
qvinnan; for en snar reform inom vår egen
lagstiftning i samma riktning uttalade de
församlade sina varmaste sympatier.
Och det är klart för enhvar, som vill se
saken i dess rätta ljus, att qvinnan här vidlag
endast yrkar på sin obestridliga rättighet.
jr o
Fredrika Bremerförbundets samqväm.
®
t»T likhet med foregående år hade Fredrika
Bremer–J förbundet anordnat sitt sedvanliga höstsamqväm i
Frimurarelogens lokal.
Förväntningarne slogo icke felt. Gästerna samlades
redan kl. 7 e. m., och sedan den älskvärda värdinnan
och hennes outtröttliga medhjelparinnor serverat teet,
uppsteg professor Montelius å talarestolen oeh höll
ett högst intressant och sakrikt föredrag om sin
ridt titt Troja.
Derpå uppträdde en ung musikälskarinna och
föredrog »Natthimlen» af Geijer, »Valsaria» ur »Romeo
och Julia», samt »Folkvisa», arrang. af I. Dannström.
Härefter följde »Gluntar», hvilka utfördes af tvänne
af sällskapets manliga medlemmar, hvarefter »Ljudens,
saga af H. C. Anderssen, framsades af en af de unga
damerna.
Stämningen var liflig, man drog sig in i
smårummen, der en liten utställning af träsniderier och
porälinsmålningar var anordnad, och under samspråk
och skämt förnyade man gamla bekantskaper,
»utbytte åsigter», som det stått i bladens notiser. När
slutligen supén intagits, var man åter redo att
fortsätta med sången oeh diskussionerna sins emellan;
med ett ord — man fann det hem trefligt i den krets,
som slutit sig kring Fredrika Bremers fana.
Bland deltagarna märktes, förutom förbundets öfriga
styrande medlemmar,. S. L-d Adelsparre, professor
Beauchet med fru och professor Kovalewski.
Det bela bar en familjär prägel, och en hvar
kände sig utan tvifvel fullt belåten med sin afton.
C. s.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Teater och musik.
Teatrarna.
Kungl, operan. Då detta nummer af Idun
utkommer, har fröken Gina Oselio uppträdt både som
Carmen i operan af samma namn och som
Margareta-Helena i »Mefistofeles». Hvad Carmens roll
beträffar är fröken G:s uppfattning af den samma ej så
obetydligt afvikande från hvad vi här förut varit
vana att se. Carmen blef här en hjertlös och vild
kokett, och med denna uppfattning gjorde fröken
O. rollen alltigenom konseqvent. Hvad det vokala
utförandet beträffar, måste det räknas till det allra
bästa. — I afton (onsdag) uppträder fröken O. som
Marga rata-Helena i »Mefistofeles», likaså på fredag.
Om måndag återupptages »Lohengrin» med hr
Brun i titelrollen, och kort derefter gifves som den
tolfte reprisen för innevarande säsong Beethovens
storslagna opera »Fidelio» med fru Carolina Östberg
i Leonoras parti. Öfriga hufvudroller innehafvas af
fru Edling samt hrr Strandberg och Nygren.
Nästföljande repris blir »Den stumma», i hvilken
opera hr Hagman (förut anstäld vid Vasateatern)
debuterar som Masaniello.
K. dramatiska teatern har till omvexling med
»Galeotto», som fortfarande drager fulla hus, upptagit
ett alldeles nytt program, bestående af trenne
mindre stycken. Det första stycket »En hofsven», svenskt
originalskådespel i 2 akter, är temligen löst
hopkommet och af föga värde. Fru Rundbergs friska
och hurtiga utförande af titelrollen torde dock komma
att hålla skådespelet uppe någon tid. Fru Fahlman
gjorde hvad göras kunde af sin otacksamma roll
som den polska adelsdamen Jadviga. Hrr Palme,
Thegerström oeh Ortengren fylde ganska väl sina
platser som Gustaf II Adolf, qvartermästaren Åke
Tott och polacken Kramoiski. Händelsen tilldrager
sig utanför Riga år 1621.
De båda återstående styckena utgjordes af tvänne
en-akts-lustspel. Det första, »Ringarna» af Chr.
Boeck, var något uttänjdt, men för öfrigt ganska
nätt. Fröken Sandell gaf en ^fin och älsklig bild af
Anna Blicher, och fröken Åhlander väckte i den
giftaslystna hushållerskans roll mycken munterhet.
Hrr Törnqvist och Hillberg återgåfvo likaledes
förtjenstfullt sina resp. roller, den förre som den
förälskade fästmannen och den senare som en likaledes
kär, men blyg och tafatt läkare.
Slutstycket, »Hjerterdam» af Max Bernstein, var
onekligen det bästa på programmet. Idén är
visserligen ej alldeles ny, men stycket, som framställer
en interiör ur ett äkta pars lif, är väl gjordt och
erhåller derjemte ett utförande, särskildt hvad de båda
hufvudrollema beträffar, som säkerligen ganska länge
kommer att hålla det på repertoaren. Ella, fru
Hartman, kommer under fund med, att hennes
man Frans von Staff — hr Fredriksson — börjat
ledsna vid det äktenskapliga hemlifvet och står i
begrepp att begå ett snedsprång. Hon beslutar
emellertid att återvinna honom, men ej genom
förebråelser eller tårar, ulan genom ökad kärlek och
älskvärdhet. Och nu utspinner sig samma afton, som
hennes man står i begrepp att bege sig till den dam,
som bedårat honom, en scen, i hvilken mannen
genom en tillkommande väns — hr Personne —
obetänksamhet blottas. Ella låtsas emellertid ej
begripa någonting, utan visar sig vid det älskvärdaste
lynne, så att, sedan vännen gått, hennes man ej alls
känner sig hågad att gå bort, utan tvärt om tillstår
allt för sin lilla hustru, hvarefter naturligtvis
fullständig försoning inträder. — Hr Fredrikssons och
fru Hartmans spel var alltigenom det allra bästa
och framkallade äfven det lifligaste bifall. Hr
Personne framstälde en rolig typ af den obetänksamme
och pratsjuke vännen, och hr Norrby hade en af sina
ganska karaktäriska betjentroller.
Vasateatern gifver lördagen den 24 dennes första
föreställningen af Sullivaus lysande operett »Den
nye Mikadon». De flesta biljetterna äro tingade
långt i förväg.
Musikföreningen gifver sin första konsert för
innevarande säsong torsdagen den 29 dennes å k. operan,
hvarvid ånyo kommer att utföras Berlioz’ »Faust»
med hr Salomon Smith som Mefistofeles, hr
Strandberg som Faust, fru Edling som Margareta och hr
Nygren som Bränder.
Filharmoniska sällskapets första konsert eger rum
den 27 dennes. Programmet upptager, utom
acapel-lakörer af Mendelssohn, Schumann, Dvorak, Hallén
och John Jacobsson, Heises storartade manskör
»Volmerslaget» med messingsackompanjemang.
Den 21 nov. F. Hbg.
Literatur.
Spörsmål, granskade af Emil
Svensén; I: Qvinnofrågan. (Stockholm,
Fahlcrantz & comp. 201 sid.; 2 kr. 25 öre). Det
är icke mannens egoism och maktmissbruk,
som äro orsak till qvinnans underordnade
ställning, utan det är qvinnans underordnade
ställuing, som är orsak till mannens egoism
och maktmissbruk. Från denna uppfattning
såsom grund går hr Svensén ut vid sitt
skärskådande af den vigtiga frågan, derigenom
väsendtligt skiljande sig från en del andra
författare på samma område — enkannerligen
qvinliga — hvilka alldeles omvändt
förhållandet mellan orsak och verkan. Hvar då,
frågar författaren, finna orsaken till qvinnans
underordnade ställning? Han svarar sig sjelf:
i hennes af lagen tillstadda lägre
äktenskapsålder än mannen. Då enligt svensk lag en
man först vid uppnådda 21 år eger rätt att
ingå äktenskap, är minimiåldern för qvinnan
15 år; häraf uppstå flera qvinliga
åldersklasser på äktenskapsmarknaden än manliga;
männen komma i fåtal och bli de väljande
och dermed ock de beherskande. -
Som botemedel yrkar derför förf., att
qvinnans äktenskapsålder höjes till 21 år i
likhet med mannens. Vetenskapsmän och läkare
ha förr uttalat sig i samma rigtning,
varmhjertade vänner af qvinnans sedliga höjande
ha förenat sina röster med deras. Ingen af
dem har emellertid vågat tänka sig reformen
genomförd på lagstiftningens väg. Hr
Svensén förmenar, att denna reform i vår svenska
lagstiftning dock vore lätt vidtagen, och fordrar
den för qvinnan såsom en särdeles betydande
rätt.
Hr Svenséns arbete, som utmärker sig
genom en klar och ledig framställning, är
egnadt att gifva många intressanta och nya
synpunkter i qvinnornas vigtigaste lifsfrågor,
och vi kunna på det lifligaste rekommendera
det åt enhvar af Iduns läsarinnor.
J. N—g.
Svenska parnassen, ett urval af Sveriges
klassiska literatur under redaktion af docenten E.
Meyer har börjat utgifvas på Fahlcrantz & komp:s
förlag. Samlingen är afsedd att göra våra store
skalder och skriftställare från äldre tider bekanta för
allmänheten genom sådana af deras skrifter, som
ännu med nöje kunna läsas. Företaget är värdt allt
erkännande och kommer nog att röna uppmuntran
derefter.
Värt Land, en skildring i ord och bild; nv
subskription, 2:a häftet, Fahlcrantz & komp.
Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun
af Johan ]nordling.
IX.
Ung kärlek.
(Forts.)
Jjløfins det något herrligare än en
matsäcks-«j8=l> middag i det gröna, ett litet förtroligt
kotteri lägradt i gräset, mot hvars grönska
den hvita serveten tecknar sig så bjert soui
en qvarglömd drifva midt i skogens flor; de
kalla äggen oeh de påbredda smörgåsarne bli
veritabla läckerheter, och äppelkakan som
de-sert förefaller en som qvintessensen af
kulinarisk produktion. Det friska vattnet i
kopparkrukan, nyss hemtadt ur källan under den stora
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
