Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. Fredagen den 7 december 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålles ett nummer I veckan under hela qvartalet. För hvarje 6-tal abon- i r\ | | k | Idun, erhållet eit gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken
abonne-nenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insände» till Redaktionen af I U U IN mentet räcker. Äro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera-
Från qvinnans arbetsfält.
Studier från Stockholms horizont
af J. N—g.
I.
Några inledande ord.
åland de sociala frågor, som i dessa tider,
stå på dagordningen, har väl näppeligen
någon större rätt till en uppmärksamhet, som
den ock i rikt mått vunnit, än just
qvinno-frågan. Denna senare skulle vi i sin ordning
vilja uppdela i trenne hufvudfrågor, berörande
den första qvinnans politiska ställning i
samhället, den andra hennes ställning i
äktenskapet och hemmet oeh den tredje hennes
ställning på arbetsområdet.
Det är vid denna sista — qvinnans
ställning på arbetsområdet — vi i den serie
uppsatser, hvarmed här göres början, ämna
uppehålla oss. Det är ingalunda vår mening att
komma med någon vetenskapligt grundlig
nndersökning och utredning; i det abstrakta
resonerandets väg har på senaste tider öfver
denna sak mycket både kompetent och godt
blifvit skrifvet: i hvad mån lärda utläggningar
här vid lag gagna eller icke vare en fråga
för sig, om hvilken vi ej vilja tvista. Vår
afsigt är helt enkelt den att genom några
korta skildringar från de olika yrken och
brancher, inom hvilka qvinnorna, särskildt i
hufvudstaden, vunnit ökad arbetsterräng, för
våra läsarinnor framlägga det rent praktiska
resultat, till hvilket striden i saken här uppe
ledt; ett resultat som väl torde få anses något
så när typiskt för hela landet, då i
hufvudstaden, del andliga och materiella arbetets
centralpunkt, äfven de flesta oeh mest
varierande arbetstillfällen erbjuda sig.
Man må vara en vän eller ej till den s. k.
qvinnoemancipationen, vill man vara oväldig
måste man medgifva, att våra dagars ändrade
förhållanden på det. ekonomiska området rent
utaf tvinga qvinnan att se sig om efter nya
arbetsfält i ersättning för dem storindustriens
maskinarbete frånröfvat henne. Otaliga alster
af qvinlig hemslöjd i allt hvad rör, exempelvis,
beklädnader, belysningen, uppehället ha nu
utträngts eller utträngas allt mer af billigt
industrikram, mot hvilket det ej kan
uppehålla konkurrensen. Väfstolen i kammaren
höres ej för slamret från jätteetablissementens
mönstermaskiner, det hemstöpta ljuset är en
saga blott i lysoljornas, gasens och de elektriska
glödlampornas tid, oeh till oeh med det
gammaldags kökets hushållsproduktion kringskäres
väsendtligt af ångbagerier, charkuterier,
bryggerier, konserverier och hvad de nu allt
benämnas dessa moderna inrättningar, som
förvandlat den husliga Gastrea till direktrice på
en korfstoppningsfabrik.
Emellertid är den tidpunkt icke synnerligen
aflägsen, då qvinnan rent utaf genom lagens
skrankor utestängdes — endast oeh allenast
derför att hon var qvinna — från flera lönande
arbetsfält, på hvilka dock hennes begåfning
och förmåga särskildt bort finna god
användning. Härutinnan äro numera lagarne ändrade
till ett bättre, ehuru visserligen mycket
återstår att göra. Hvad som dock ännu lägger
svåröfverstigliga hinder i vägen för den unga
arbetssökande och arbets behöfvande qvinnan,
särskildt’ ur de högre samhällslagren, är den
förvända uppfostran, som i regel bestås henne
i hemmet och i pensionen. I det förra lär
hon sig ofta att, om ej med afgjordt
fördömande, dock med ett visst ogillande och
löje betrakta de qvinnor såsom oqvinliga,
hvilka i kampen för en hederlig ställning och
utkomst brutit sig nya banor. I den senare
uppmuntras på allt sätt denna vrånghet i
uppfattning och syn på lifvet, samtidigt med
att de kunskaper, som bibringas, äro allt för
irrationelt serverade, allt för mycket anlagda
på ett yttre sken för att på något sätt kunna
lemna henne rustad, om en gång — och hur
lätt, hur snart kan det icke hända! —
förändrade förhållanden tvinga henne in på den
hänsynslösa konkurrensens fält.
Detta är en sak, som enligt vårt förmenande
knappast tillräckligt allvarligt kan läggas mödrar
och uppfostrarinnor på hjertat, och vi ha ej
kunnat undgå att inledningsvis oeh i
förbigående beröra den. Vi öfverlemna den
emellertid nu, då den i det hela ligger utom planen
för här tillämnade skildringar, till öfvervägande
och dryftning eder sjelfva emellan. Iduns
spalter stå som alltid gerna öppna, om någon
skulle känna sig manad i saken taga till ord.
Slutligen återstår då endast här att
uppräkna några af rubrikerna på de uppsatser,
denna serie kommer att omfatta, för att
dermed redan nu gifva våra läsarinnor ett begrepp
om de olika synpunkter, ur hvilka vi ärna
behandla ämnet. Så finna vi i promemorian:
qvinnan som telefonist; qvinnan i posten,
telegrafen oeh vid kartverket; fabriksarbeterskan;
sömmerskan och modisten; tjenarinnan;
skollärarinnan ; grofarbeterskan; skådespelerskan;
qvinnan på kontoret oeh i handeln; typografen,
fotografen och xylografen; på schweizeriet
oeh i kaféet; qvinnan som skriftställare och
konstnär. Denna skenbara oordning torde
förvåna, men då hvarje uppsats blir ett
afslutadt helt för sig, ha vi af flera skäl ej
ansett nödigt eller lämpligt strängt systematiskt
ordna det rika materielet.
Som nämdt komma studierna att
hufvudsakligen beröra Stockholmsförhållanden, och
vilja vi ej alls hafva sagdt, att de ej under
arbetet kunna svälla ut och nya synpunkter
gifva sig sjelfva.
Iduns
fjerde pristäfling.
1) För den bästa uppsats i något ämne,
som berör qvinnans lif oeh verksamhet i eller
utom hemmet, hemmet sjelft eller barnens
uppfostran, utdelas ett pris af 25 kronor.
Uppsatsens längd får ej öfverstiga fyra spalter i
Idun.
2) För den bästa berättelse, skiss eller
novellett om liögst fyra spalter lemnas ett pris
af 20 kronor.
3) För det bästa nyårspoemet lemnas ett
pris af 15 kronor.
Hvarje pristagare erhåller derjemte en
årgång af Skandinavisk Modetidning for
1889.
Täflingsskrifterna, som böra skrifvas endast
på en sida af papperet och förses med namn
eller signatur och förseglad namnsedel, skola
vara inlemnade senast den 24 december. Å
baksidan af konvolutet bör tecknas ordet:
Täflingsskrift. Redaktionen.
Förnya prenumerationen så fort som
möjligt, på det ej något afbrott i
tidningens expedition till Eder må
behöfva ega rum!
Från en af den aflidna författarinnans närmaste
vänner har Red. mottagit denna uppsats, hvilken
meddelar flera intressanta utdrag ur bref från Ernst
Ahlgren och som lemnar flera bidrag af vigt till
hennes biografi.
Några drag af Ernst Ahlgren.
»feyfrnst Ahlgren», den aflidna och saknade
s^t författarinnan, tillhörde de menniskor,
som ej läto mycket tala om sig. Hon lefde
uteslutande för sitt arbete, men det är aldrig
exempel på, att hon gjorde något väsen af sin
person. Som hon sjelf en gång yttrade, var
det hennes diktade eller från verkligheten till
dikten öfverflyttade personer, som lefde, medan
hennes eget jag allt mer och mer uppgick
i dem.
Det var först hennes död och de
ofullbordade eller outgifna arbeten, hon lemnade efter
sig, som läto hennes karaktär träda fnllt fram
i dagsljuset. Det var ej blott en tom
nyfikenhet, som kastade sig öfver den bortgångna
och ville ha svar på frågan, hvarför hon
dödade sig, — det var ett helt naturligt begär
att lära känna denna ovanliga, skarpt
utmejslade karaktär, hvilken dolt sig så väl för
verlden, som gjorde deltagandet så allmänt.
Ernst Ahlgren hörde ej till dem, som dö
i oeh med det de upphöra att lefva. Hennes
djupaste inre lif, hennes karaktärs möjligheter,
hennes sträfvan och hennes ensidighet, hela
hennes inre lif, den strid, som kämpades ut
inom den skenbart lugna ytan, — allt detta
fick sig det starkaste uttryck först i de skrifter,
hon lemnade efter sig, i hennes bref oeh
anteckningar liksom i ett och annat utkast, ett
och annat ofullbordadt arbete.
Sluten i sitt uppträdande, var Ernst
Ahlgren i bref till sina närmaste öppenheten sjelf.
Man fick ibland intrycket af. att hon var rädd
att bli missförstådd af dem — eller ock rädd
för att sjelf bli svag, och att hon derför kände
denna ständiga håg att klargöra för andra de
grundsatser, som ledt hennes lif Hon ville,
att hennes vänner skulle känna henne, och
hon afslöjade för dem sitt tanke- och
känslo-lif temligen hänsynslöst.
Det jag här har att meddela, utgör endast
några få och spridda drag till Ernst Ahlgrens
karakteristik. De förutsätta, att läsaren känner
de yttre grunddragen af hennes lif samt äfven
hennes arbeten.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
