Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 50. Fredagen den 14 december 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tifjM ske å närmaste postanstait.— Bidrag från alla områden för qvinlig i r~\ i | Kl användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I LJ U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
förnuft och hjerta öppna för qvinnornas
hittills allt för förbisedda rätt, förbisedd till och
med då det, som här, gällt uppfostran af
deras eget kön. Den redogörelse öfver det
väsentliga innehållet i komitébetänkandet, som
lektor A. Linder inledningsvis afgaf, väckte
ock så godt som enstämmigt bifall.
Det ofantligt rika materiel till
öfverläggning och öfvervägande, som utlåtandet erbjöd,
tillät naturligtvis endast ett par detaljfrågor
att under aftonens lopp komma på tal.
Detaljfrågor — säga vi! Visserligen — i
jemförelse med det hela, men dock hvaije för
sig af synnerligen väsentlig vigt. För
sam-skoleidén — flickors och gossars
samundervisning — ett kapitel af så omfattande social
betydelse, att det ensamt kunde kräfva
utredning i volymer, uttalade de närvarande
varma sympatier. Rörande införandet i
flickskolorna af fysiologi och helsovårdslära
bevisade ock de olika talarinnornas oeh
talarnes utlåtanden varm anslutning.
Föreningen har för afsigt att^låta den
synnerligen intressanta sammankomsten inom kort
åtföljas af en ny, der dessa vigtiga frågor
upptagas till fortsatt behandling.
Ett inlägg i en vigtig fråga.
Om den sexuela hygienen och några af dess
etiska konseqvenser. Tvänne föredrag af
Seved Ribbing, prof. i prakt, medicin vid
universitetet i Lund. (Vilhelm Billes förlag,
Stockholm). Vi meddelade i förra numret af Idun,
att nyssnämnda bok inom loppet af en vecka
slutsålts i bokhandeln. (Andra upplagan har i
dessa dagar utkommit). Detta ger vid handen,
att boken mer än vanligt är af märkligt
innehåll. Också torde den komma att väcka både
de varmaste erkännanden och de lifligaste
gensagor, allt efter den ståndpunkt, hvar och en
intager till den föreliggande frågan.
Arbetet sönderfaller i tre föreläsningar; dessa
föreläsningar höllos för ett par år sedan af
förf. inför medlemmarne af Lunds akademiska
förening. Den första föreläsningen afhandlar
kömlifvets anatomi och fysiologi, den andra
äktenslcapet och den tredje könssjukdomame.
Förf. förutskickar det meddelandet, att han
kommer att alldeles oförbehållsamt och rakt på
saken yttra sig om sitt ämnes alla detaljer och
ej det ringaste beslöja det. »Det kan mycket
väl hända,» säger han, »att ett sådant
behand-ligssätt rent af framkallar ett fysiskt illamående
hos en och annan; och de, som icke känna
sig säkra på sig sjelfva, göra bäst i att aflägsna
sig.»
Boken är naturligtsvis ej afsedd att utan
vidare sättas i händerna på unga flickor. Hvarje
till förståndet mogen qvinna torde deremot ur
den samma kunna hemta de nyttigaste
lärdomar, såväl för sig sjelf som, om hon är moder,
för sina barns uppfostran.
Förf. uppträder med kraft och skärpa och
man finner tydligt, att boken är skrifven i den
ädla afsigten att åstadkomma en ändring till
det bättre. Hvad förf. för öfrigt vill,
framhåller han i följande slutord:
Hvad är det jag vill ? Vill jag arbeta på en högre
könsmoral? Svaret derpå kommer att vexla efter den
granskandes ståndpunkt.
Min mening har varit att framställa några drag af
monogamiens naturlära, att påpeka den for kropp
och själ, för individer och folk helsobringande kraft,
som ligger i en verklig och ärlig monogami.
Nå! intet annnt än det, torde kanske mången
utbrista, sådana uppmaningar få vi nog till lifs; sådana
råd att vara tillfreds med bestående missförhållanden
äro mycket billiga att gifva, hvad vi behöfva, är
reformer! Det vill jag icke neka eder. Keformer
önskar jag såväl som någon af eder; men icke
reaktionära reformer, icke atavistiska återfall utan
verkliga framsteg. Vår uppfostran måste blifva egnad
att göra kroppen sundare, vi måste anpassa oss till
kulturen, vi måste bereda oss mera nerv, för att få
mindre nerver, vi måste beflita oss om att uppföda
det kommande slägtet i mera ren andlig atmosfer.
Jag kan endast antyda några af vägarne. Vi måste
sky alkoholens förderf; icke kan jag begära att hvar
och en skall förena sig med ett absolutistiskt
samfund, men jag kan begära, att han är nykter, det
vill i min mening säga, att han aldrig förtär så
mycket alkohol, att någon kroppslig eller själslig
förändring deraf härflyter. Vi måste undvika psykiska
retmedel, literatur, bilder, skådespel m. m. af den art,
som retar sinligheten. Vi måste lägga an på en större
naturlighet i det allmänna umgängeslifvet, låta män
och qvinnor oftare träffas, se hvarandra under
enklare hvardagsförhållanden, än nu är fallet, då man
hufvudsakligen sammanför ungdomen till balernas
nöjen, dervid allt för många skrankor, t. o. m. den
anständiga drägtens skranka dem emellan nedrifves.
För min del hoppas jag förbättring i sederna
genom samuppfostran, när den rätt utföres, oeh då
uppfostrare af båda könen deri deltaga; uti
undervisningen bör på hvarje utvecklingsstadium ingå
det qvantum af kunskap om könslifvet, som är
passande. Allt sådant vetande gör mera gagn, om det
kommer på den lagliga undervisningens väg och icke
på förstulna omvägar. 1 denna undervisning borde
ingå slutligen någon kurs i anatomi, demonstrerad
på menskliga lik, en metod, som skulle efter mitt
förmenande borttaga en del af den nyfikenhet, som
nu. på detta område utöfvar ett skadligt inflytande.
Vi måste vidare lägga an på större sparsamhet i
vårt dagliga lif. I detta fall vet jag knapt någon
klass, hvilken så försyndar sig som Sveriges bildade
manliga ungdom. »Jag nekar mig ingenting,
naturligtvis», sade häromdagen åt mig en student, som
lefde på sin~_fars arbete, och han tyckte, att han
dervid var i sin goda rätt. Studieskulderna, ofta
onaturligt höga, äro en specifik svensk samhäUsolyeka,
hvars verkningar gå igen generation efter generation.
Derom kunde vara mycket att säga från åtskilliga
synpunkter, men jag erinrar nu endast om, att
skuldsättningen uppskjuter giftermål, förlänger öfver höfvan
förlofningstiden, hindrar många partier mellan
passande individer och förstör många hems trefnad.
För att qvinnan ur de bildade klasserna skall mera
lämpa sig att blifva en passande maka samt moder
för kommande slägten, fordras hufvudsakligen bättre
helsokraft, större arbetsförmåga och mindre anspråk
på lifvets beqvämligheter.
Jag vet icke om det är orätt, men för mig är den
sexuela frågan både roten och bioraman, både början
och slutet af all moral. Arbetar man än dag och natt
för medmenniskors väl, ofirar man än derför lif och
förmögenhet, så synes det mig allt till intet nyttigt,
om man vanvårdar, försummar och förnedrar
sexual-lifvet, naturens egen evigt föryngrade elementarskola
för sann altruism. I kännen alla det gamla språket:
»framför allt bevara ditt hjerta, ty derutaf går lifvet»;
jag skulle vilja af denna sats göra en tillämpning.
Liksom hvarje menskligt lif och tillvaro ha sin
upprinnelse i ett könsförhållande, så kan detsamma
betraktas såsom mensklighetens hjerta. Rubbas och
förstöres detsammas verksamhet, så lida
mensklighetens alla lemmar med.
Det bar från Frankrike utgått en grundåskådning
som gifvit sig uttryck i ordspråket: »Oü äst la
femmeU —hvar är hon, denna vanligen hemska,
demoniska, sirenlika varelse, delta väsen, som ingen
manlig kraft och karakter kan motstå, detta dunkla,
oförstådda naturmedium, som trånande och omättligt
bedöfvar, bedårar, neddrager och tillintetgör hvaije
manligt väsende. Det ordspråket har fått sitt
komplement, hvilket också på franskt tungomål lyder:
fdues-lah, döda henne, något annat argument finnes
ej i mannens hjerta och själ, döda henne eller du
tillintetgöres sjelf!
Vare det hellre vårt valspråk för hvaije steg vi
gått framåt, för hvaije svårighet vi besegrat, för
hvarje förädling vi vunnit, vare det vårt valspråk,
derför att det är sant, empiriskt sant — »das ewig
weibliche. zieht uns hinan.»
Teater och musik.
Kungl, operan. Den märkligaste repris å denna
scen under innevarande spelår är onekligen
Beethovens härliga opera »Fidelio», som i lördags gick af
stapeln efter flerårig hvila. Liksom mångenstädes i ut-
landet är fallet, så borde ock här denna opera,
Beethovens enda, vara ständigt stående på repertoaren.
Det sätt, hvarpå operan denna gång framföres, är
ock egnadt att väcka det lifligaste intresse och det
tacksammaste erkännande. Få operor, om ens
någon, torde ställa så stora fordringar på de
uppträdande som »Fidelio». Att de mötande svårigheterna
emellertid här öfvervinnas är ett faktum, och detta
på ett sätt, som måste framkalla rättvist erkännande.
Särskildt kan fru Östberg räkna utförandet af Fidelios
parti som en ny triumf till sina många föregående.
Alla de öfriga sköta likaledes sina partier särdeles
förtjenstfullt. Hvad det orkestrala beträffar, väckte
i synnerhet de båda härliga uvertyrerna, som på det
mönstergillaste sätt utfördes af k. hofkapellet under
hr Nordquists ledning, det mest stormande bifall.
Ingen verklig musikvän bör försumma att höra och
höra om igen denna opera, som aldrig kan bli
föråldrad.
K. dramatiska teatern gifver torsdagen och lördagen
innevarande vecka »Herr Derblays giftermål», i
hvilket stycke fru von Koch debuterar som Claire. På
fredagen gifves »Rose», »En kopp te» och »I
telefon». Detta blir nog en angenäm afton, så mycket
mer som allmänheten får tillfälle återse sin gunstling,
hr Svante Hedin, hvilken en längre tid af sjukdom
hindrats uppträda. Han utför nu åter sin gamla
roll som Camouflet i »En kopp te».
Svenska teatern gaf i tisdags för första gången
Alexander den äldres skådespel »Henrik III och
hans hof». Stycket, som erhållit en präktig
utstyrsel och ett vårdadt inöfvande, väcker i våra dagar
ej vidare intresse. För dem, som älska starka scener
med gift och dolk, lönmord och dueller, torde det
dock komma att utgöra en dragningskraft.
Utförandet förtjenar beröm. Sr Ofesoii ger en god och
karaktäristisk bild af den svage Henrik III.
Derjemte torde särskildt böra framhållas hr Lundberg
som grefve Saint-Mégrin, fröken. Lundqvist som
hertiginnan af Guise och hr Banft som hertigen af
Guise.
Svenska teatern förbereder till julen en repris af
Zacharias Topelius’ stämningsfulla och fosterländska
skådespel »Regina von Emmeritz» med följande
besättning af de vigtigaste rollerna: Gustaf II Adolf
hr Ranft, fursten af Emmeritz hr Lundberg, Regina
fröken Lundqvist, Pater Hieronymus hr Olsson,
Larsson hr Nilsson, Kätchen fru Stenfelt och Dortlie
fru Littmarck.
Härförutom komma - följande pjeser att uppföras
under loppet af innevarande säsong:
»En börsbaron», folklustspel i o akter, af Richard
Schröder; »Byråkraten», komedi i 4 akter af G. von
Moser; »Den vandrande juden», drama i 11 tablåer
af Eugène Sue; »Åkerman & Son», komedi i 4
akter af G. af Geijerstam; »Kejsarens nya
kläder»,komisk operett i 3 akter af Charles Kjerulf;
»Fruntimmersskolan», komedi i 4 akter af Moliére;
»Trettondagsafton», komedi i 5 akter af Shakespeare, samt
»Flickornas gossar», fältmanöverfars i 8 tablåer,
öfversättning från danskan.
Under förberedelse att uppföras ett kommande
spelår äro: -Götz von Berlichingen», historiskt
drama af Goethe, samt »Eva», sorgspel i 5 akter af
Richard Voss.
Vasateatern har återupptagit det roliga
sånglustspelet »Resan til! Kina». Hufvudrollerna
innehafvas af hrr Kloed, Grfinder, Hirsch och Paulsson
samt af fruarna Bergström, Carlbeck och Cederberg.
Len 12 dee.
.Literatur.
Qvinnans kallelse och uppfostran af Nils Hertzberg
(P. A. Norstedt och söners förlag). F. d. norska
statsrådet Hertzberg utsände förlidet år under
motsvarande rubrik i sitt hemland detta arbete, hvilket
der väckte stor och gillande uppmärksamhet. En
af författaren sjelf ombesörjd svensk upplaga har nu
utsändts i vår bokmarknad.
Författaren har under sin verksamhet som
statsråd och pedagog haft rikt tillfälle att förvärfva sig
erfarenheter och kännedom, hvilka i detta verk
komma till sin rätt, och hvilka ge det en pregel af
vederhäftighet. Om omfånget och grundligheten af hr
Hertzbergs undersökning kan man bilda sig ett
begrepp redan genom ett flygtigt öfverskådande af de
speeialfrågor, som der stailas under debatt: betydelsen
och omfattningen af våra dagars qvinnofråga; hvad
som i vår tid manat fram den s. k. qvinnofrågan;
Stuart Mill och hans skrift »qvinnans underordnade
ställning», Herbert Spencers utvecklingslära;
qvinnans uppgift i sedligt och socialt hänseende;
utvidgning af området för qvinnans förvärf; qvinnans
rättsliga ställning i öfverensstämmelse med gällande lag.
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
