Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Fredagen den 21 december 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
Se! hur när på dörren gläntas
De i andlös spänning stå!
— Stumma af den fröjd, som väntas,
Tassa de så tyst på tå. —
Och när sedan bud du skickar,
Att i sal’n de komma må,
Julljus eller barnablickar —
Hvilka tindra inest väl då? —
Mormor sjelf, så fin och smyckad,
Leende bland barnen står;
ITenues glada fest är lyckad,
Glädjen högt i taket står!
Mången jul hon lyckligt firat
Med de sina, glad och nöjd,
Mången gran hon vackert sirat
Båd’ till barns och barnbarns fröjd.
Se på »Mormors gamla Mina» !
Kry vid sina åtti’ år,
Fröjdas liksom barnen dina,
Fast en tår i ögat står! —
Många dagar, bittra, tunga,
Flyktat sedan dessa år,
Då som de hon kunde sjunga,
Jubla i sin barndoms vår.
Bruten är den glada ringen,
Der sjelf förr en länk hon var!
Bland dem alla fins nu ingen
Mer än hon i lifvet qvar. —
Men fast hennes öga tåras
Vid en blick på forna dar,
Uti hennes sinne våras,
Hoppet har den gamla qvar!
Lycklig den, som i sin vinter
Eger vår i hjertat qvar,
Den som, om än foten slinter,
Något stöd för själen har!
Julljus skola honom lysa
Åter till hans barnaverld,
Julefrid hans själ skall hysa,
Julfröjd samlas vid hans härd!
»Hibou».
m
"Hvita liljan."
Tvänne bref om en behjertansvärd sak.
Bästa fröken Gertrud!
Den godhet och välvilja ni alltid visat mig
ger mig mod att komma med en rysligt näsvis
och nyfiken fråga; ni kommer helt visst att
finna mig påflugen, men jag har verkligen
slagit vad med två af mina vänner, att jag
skulle locka ut er hemlighet, och jag (ror, att
ni ej blir ond på mig. Saken är den, att vi,
när vi varit i edert sällskap, observerat, att
ni på er ena hand bär en liten ring med de
tvänne bokstäfverna »H. L.» ingraverade, och
vår vetgirighet eller nyfikenhet, om ni så vill,
har af dessa hemlighetsfulla bokstäfver hårdt
satts på prof. Hvad betyda väl dessa
bokstäfver? Annie påstår och tror, att den ring
ni bär är en ordensring, och att tecknen gömma
ordenshemligheten. Är det verkligen så? Och
kunna inte äfven vi andra bli intagna som
medlemmar i orden?
Vi skulle visst icke svika ert förtroende,
om ni vore så god och svarade på våra frågor.
Men det skulle vara så förtjusande att reta
bröderna, som, i parentes sagdt, äro lika
nyfikna som vi, och riktigt visa dem en gång,
att vi kunna tiga!
Snälla fröken Gertrud, blif nu icke allt
for ond på er o förståndiga och frågvisa
Eva.
P. S. Mina två väninnor ha rest ut till
landet öfver julferierna och föreslå derför, att
jag skulle bedja fröken svara på vår fråga i
»Idun». Det tycker jag är dumt i alla fall,
ty då kunna ju bröderna få reda på saken lika
godt som vi. Och den der hemligheten, som
ligger bakom, är nog fröken så snäll och
talar om endast för mig. ü. S.
* *
Snälla fröken Eva!
Hur gerna än jag vill gå er önskaD till
mötes, så förefaller mig allt uppgiften en
smula kinkig, då ni sätter i fråga, att jag
skall svara i »Idun». Hur skola väl mina
anspråkslösa rader taga sig ut bland alla
dessa konstiörståndiga uppsatser från öfvade
och skickliga pennor? Det är nästan litet
orimligt att begära det af en ensam qvinua,
som aldrig i sin dar skrifvit ens en
orlofs-sedel. aldrig gjort några »hushållsrön», aldrig
dryftat frågan om barnauppfostran och slika
— jag medger det gerna — både vigtiga
och intressanta tiug. Emellertid har jag inte
hjerta, mina älskvärda damer, att låta er bära
på den svåra nyfikenheten hela den långa
helgen öfver, utan får jag väl derför först
som sist berätta eder, att »H. L.» betyder
»Hvita liljan», och att icke något
ordens-makeri med pikanta hemligheter och slikt
döljes der bakom.
»Hvita liljan» är endast en anspråkslös
fruntimmersstiftelse, upprättad i ändamål att
hjelpa och understödja fattiga nattvardsbarn
eller i nöd stadda qvinnor och barn.
Sällskapets årsafgift är 1 krona, inträdesafgiften
50 öre; och den som så önskar kan ock —
ehuru mot särskild afgift — fä en liknande
ring med min, hvilken utgör föreningens tecken.
Gonom lottning, som verkställes en gång
om året, utdelas föreningens små tillgångar i
poster af 20 kronor på olika händer att
användas till hjelp och glädje i fattiga hem.
Tvänne gånger har jag varit nog lycklig att
emottaga en sådan lott, som satt mig i
tillfälle att fröjdas af att göra en smula godt.
Vill nu någon af er, mina damer, uppoffra
1 krona om året för »Hvita liljan» och vår
sak, så står eder föreningen med glädje öppen,
och fröken Evas fråga har ländt till det
godas befrämjande. Sjelf skulle jag med nöje
anmäla eder hos direktionen, om ej min
förestående afresa hindrade mig. Dock är jag
viss, att genom korrespondens med fröken
Brigitta Påhl, Saltmätaregatan 11, Stockholm,
stadgar och alla nödiga upplysningar kunna
erhållas.
En hjertlig önskan om en angenäm jul och
ett godt och gladt nytt år till er, fröken Eva,
och edra väninnor från er tillgifna
Gertrud.
Teater och musik.
Kongl, operan. Sistlidne söndag och tisdag
uppfördes åter efter några veckors hvila Wagners
storslagna opera »Tannhäuser», som denna gång fick
ökadt intresse genom fröken Gina Oselios
uppträdande i Elisabets roll. Och i bättre händer har
säkerligen, både hvad sång och spel beträffar, nämda
parti å denna scen aldrig varit. Bifallet var
stormande.
På torsdagen i denna vecka gifver k. operan
sin femtonde repris, nämligen -.Den stumma». Ma-
379
saniellos parti sjunger denna gäng den unge
tenoren hr^ Hagman, som nu för första gången
uppträder å denna scen. Han har förut varit anstäld
vid Vasateatern.
Med denna vecka slutas verksamheten före juJ
å k. operan. Annandag jul gifvas tvänne
föreställningar, den ena på middagen, då
»Vermlän-dingarne» uppföres, och den andra på aftonen,
hvarvid »Faust» gifves. I veckan mellan jul och
nyår gifvas omvexlande »Vermlåudingarne»,
»Oberon» samt »Romeo och Julia».
Vasateaterns senaste program, »Resan till Kina »,
lustspel med säng af Labiche och Delacour, har
i den dåliga leatersäsongen närmast före jul icke
förmått locka mer än medelgoda lius, ehuru både
stycket sjelft ocli utförandet bort betinga lifligare
besök. »Resan till Kina» är af ganska
underhållande och muntrande art, ej för lang att trötta och
tillräckligt besatt att hålla skrattmusklerna i jemn
gäng. Hr Grunders de Rosenville var af stor
komisk verkan och hr Paulsons gamle efterbängsne
notarie karaktäristisk. Fruarna Cederberg och
Cartbeck skötte behagligt och täckt de obligata
unga giftasvuxna damernas partier. SvagasL
föreföll oss hr Hirsch-, denne duktige komiker tycktes
här ha råkat ut för ett parti, som ej »låg» för
honom eller ej intresserade.
Den 19 dec.
Literatur.
Mellan skål och vägg, nya humoresker, skisser,
bagateller och reseskildringar af John, Johnson
(Kapten Punsch). Den i vida kretsar kände och
omtyckte skämtaren har kommit ihåg sina vänner
— och de äro legio, ty de äro många — med en
ny samling till julen. Samma oförargligt
godmodiga humor, samma öppna blick för det
karaktäristiska hos menniskorna och tingen, samma
grundton af varm medkänsla, som så lyckligt
kännetecknat författarens föregående arbeten, göra sig
äfven här i rikt mått gällande. Detta att hans
böcker, på samma gång de skänka oss en mer än
vanligt muntrande och uppfriskande läsning,
dertill äro genomandade af verklig poesi, der
skildringen sådant kräfver och betingar, innebär helt
visst icke minst hemligheten af John Johnsons
ovanliga framgång.
»Något trefligare och mera underhällande att
läsa högt i familjekretsen än Kapten Punsch’s
böcker, kan man omöjligt tänka sig», hörde vi
just häromdagen en ung fru af innerlig
öfvertygelse försäkra. Vi tro, att denna unga fru skall
få lika mänga instämmarinnor som »kaptenen»
läsarinnor.
Nornan, svensk kalender tör 1880. Nornan, som
nu utsändt en ny årgång under samma talangfulla
redaktion, som den egt sedan åtskilliga år sedan,
har härmed fyllt sitl sextonde år. Den nya
årgången står i intet afseende sina föregångare efter,
man må afse text eller illustrationer — häri
ligger det största beröm, vi kunna gifva den. Ett
synnerligen vackert porträtt af Ebba Bernadotte
inleder verket, som i öfrigt prydes af Ernst
Ahl-grens, Nils Forsbergs, Sigurd Lovéns m. fi.
välkända drag. Det vexlande textinnehållet räknar
ett 20-tal författarenamn, bland hvilka vi återfinna
en stor mängd högt uppburna och gerna lästa
pennor.
Från Fyris strand; dikter och berättelser af
Up-saktëtudmter. Sedan de sju ocli de nio
signaturernas dagar har endast en gång den gamla idén
upptagits: på våren 1884 utsände, under namn af
»Studenternas Vårkalender», en samling nya
vitterlekare från den gamla universitetsstaden en
gemensam profkarta på sin literära alstring.
Företaget möttes af allmänhet och kritik med den
välvilja, som så ofta, vi kunna säga: så genomgående,
kommit hvarje lifsyttrmg i god riktning från de
ungas stad till del. Det har nu ock manat till
efterföljd.
Den nya sàmling af Upsalastudenter, som
föreligger i julmarknaden, innehåller emellertid idel
nya namn; af de gamla från 8-4 ha vi endast
kunnat återfinna ett enda. Särskildt egnad att väcka
uppmärksamhet är samlingens fattigdom på
prosabidrag; de som finnas äro till på köpet
synnerligen obetydliga, hr Bolanders »På genomresa»
undantaget. Den sistnämde författaren
ådagalägger nämligen en god stil och blick, hvilka nog
torde gifva hopp om framtida, mer betydande al
string. Hans poem är betydligt svagare.
Af alla de andra många skalderna gifva vi
obetingadt priset åt hr Söderman; hr Nycanders
bidrag sakna ej heller värde. Det öfriga förefaller,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
