Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Fredagen den 21 december 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, så »Ida porto bl. I Pl II M Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 26 öre pr
4-fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. I L/ U IN spalt, petitrad (=. 10 stafvelser). Ingen annons införes under I krona.
möjligen med något enstaka undantag, skäligen
matt. Men ungdomen är ju poesiens tid; man
förmenar ej friska sinnen att ge sina känslor
uttryck i sång, om ock rösterna ej alltid äro så
skoJade och rena. Man läser gerna deras poesi
— till och med den dåliga — och förlåter den!
Flit, kraft och karaktär, vägen till framgång;
af William M. Thayer. Denna ypperliga bok är
icke längre någon nyhet för svenska läsare; den
liar här, som i sitt hemland, förvärfvat vänner i
rikaste mått. En bättre bok kan knappast en
moder sätta i den unga dotterns eller sonens hand.
Också har redan det stora gillande, hvarmed den
mottagits, nödvändiggjort en 2:dra svensk
upplaga, hvilken i dessa dagar utsändts i
bokhandeln.
En moders testamente eller Harrys fader; af
Silrm K. Hockiwj.
Fröken Con och hennes unga skyddslingar; af
■tgnes Gibernc.
Tvänne goda öfversättningar från tvänne goda
■engelska original, underhållande särskildt för unga
flickor, gcnomandade af varm religiositet.
Synnerligen lämpliga som julgåfvor.
Den oljade fjädern; af P. B. Poicer (fjerde
svenska upplagan). En liten bit uppbyggelse i en
praktisk och sund framställningsform. De många
upplagorna tala för bokens popularitet och värde.
Huru 10 öre kunna skapa en förmögenhet. En
öfversättning från ett exemplar af det 135:te
tusendet, en god liten bok, rik på värdefulla praktiska
vinkar och råd, hvika väl följda och väl förstådda
nog kunna bidraga att bringa oss åtminstone ett
godt stycke på väg till ekonomiskt tryggad
ställning. Förtjenar uppmärksammas.
Blå bandet, illustrerad kalender för 1889,
presenterar sig med ett omvexlande och intressant
innehåll, som bör kunna finna läsare äfven utom
nykterlietsabsolutisternas kretsar.
Arbetsstugor för barn, redogörelse för deras
organisation och första verksamhet. Från flere håll,
dels från enskilda personer, dels från skolor och
myndigheter i flere af Sveriges städer, har
begäran framställs om uppgifter rörande Stockholms
arbetsstugors inrättning och organisation, i
ändamål att upprätta dylika på andra orter. För att
tillmötesgå så behjertansvärda önskningar har
detta lilla häfte föranstaltats, nu tillgängligt i
bokhandeln för en hvar, hvilken intresserar sig för
den vackra idén och dess framfart.
ms
Ett gratisexemplar erhåller en hvar, som
samlar fem abonnenter å Idun och till Red.
direkt insänder beloppet.
Ett storstadsbarn.
Berättelse för lckin
af Johan jlordling.
(Forts.)
iföfjet blef en tid af lugn för lluth efter
denna sista uppskakande qväll — en
tid af tungsint, slö ro, som efter de senaste
månadernas nervösa spänning kändes oändligt
lisande. Den unga kärlek, som jagat upp all
jungfruns svärmiskhet till blossande lif, hade
grymt svikits; så hade detta fräcka anlopp mot
det känsligaste, det noblaste inom henne följt,
medan såren ännu .svedo; det tunga lifvet i
hemmet, hvardagsarbetet och hvardagsbekymren
lade sten på börda; — det var naturligt att
till och med detta spänstiga unga sinne
slutligen skulle mista sin motståndskraft!
Reaktionen kom. Det föll en domnad öfver hela
hennes känslo- och tankelif, en trött
likgiltighet, som gjorde, att hon kom och gick emellan
sina sysslor på ateliern oeh sina omsorger för
den gamle fosterfadern som i en drömlös sömn.
Hade hon haft någon, något enda lefvande
väsen att förtro sig åt, hade hon varit lycklig.
Men nej — pappa • Rebolledo var som ett
barn, för svagt att bära ens sina egna
bekymmer; förhållandet mellan henne och Klara
hade åter gått till baka till den gamla
ljumheten, en ljumhet, som hade starkt tycke af
kyla. Det var tanken och minnet af Karl,
som stod dem emellan: den ena var syster
och försvarade dock för sig sjelf, så godt ske
kunde, broderns handlingssätt; den andras
ögon-skenliga och undergifna lidande föreföll Klara
som retande förebråelser.
XII.
Ruths julfest.
Emellertid vardt det jul, och staden låg
bvit af snö. Det var en frisk kyla i luften,
högblå himmel med sol om dagarne, om
qvällen gasens och de elektriska lågornas
strålglans, bjellerklang, brusande gatulif och rösters
stim.
Minnet af svunna barndomsår och den stora
helgens trefna glädje, medan ännu »lilla mamma«
lefde, och familjen inom den gröna porten såg
lifvet gladt och förnöjsamt an, vaknade med
ens till lif hos lluth. Hon kände en
begärelse att söka upplifva något af de gamla goda
traditionerna. När julaftonen kom, tog bon
sig derför ledigt från fabriken hela dagen.
Den värsta arbetsbrådskan var nu förbi, så
att det lät sig godt göra.
Det skulle bli en öfverraskning för pappa
Rebolledo; han fick partout intet ana. Nå,
ban var nu icke synnerligen skarpsynt och
skarphörd, så den saken lät sig godt ordnas.
De hade icke firat jul de senaste åren, sedan
den lilla frun föll ifrån — ja, väl firat den,
med en smula ljus, en portion gröt och litet
Guds ord; men icke riktigt: med gran oeh
julklappar och stor glädje på det gamla goda
viset! Nu skulle det allt bli, som det borde!
Ute i boden satt pappa Rebolledo som
vanligt och halfsof vid sin disk, medan Ruth
fejade och styrde i de tvä rummen der inom.
Han hade nog förvånats en smula, när hon
utan vidare stannade hemma om morgonen och
ej i vanlig tid gaf sig i väg till fabriken ; men
hon förklarade, att arbetet var instäldt för
helgen, och att hon skulle begagna förmiddagen
till litet rengöring, som var välbehöflig.
Dermed var han till freds.
Ilon hade redan dagen förut skaffat sig en
gran, som ett stadsbud smyaslat hem om
qvällen, i skym undan för pappa Rebolledos ögon
bakom den täta bersån i trädgårdstäppan. Och
i hennes byrålåda väntade ett glittrande
upplag af vaxljus, guldtråd och brokig konfekt att
smycka julträdet.
Allt efter som Ruth sysslade med
anordningarne till qvällens fest, intogs hon af en
glad ifver, som kom blodet att röra sig i
hennes ådror lättare och friskare än på länge
— ack, hur oändligt länge! Hon släpade sjelf
in den stora granen öfver trädgårdens drifvor,
så att den kom upp på förstugutrappan med
sina gröna grenar pelsbrämade af snö; det var
så vackert, att hon tyckte det var verkligt
synd, då garnityren droppade bort i
kammarvärmen. Och rätt som det begaf sig, medan
hon flink och beställsam sysslade rundt om
trädet med anbringande af de brokiga ljusen,
de glittrande, förgylda kottarne oeh de
rosen-kindade vinteräplena, öfverraskade hon sig sjelf
med att hon sjöng, gnolade med halfhög röst
gamla visor från gamla dagar, som ej kommit
öfver hennes läppar sedan dess!
När hon med ens beslog sig sjelf med denna
numera sä ovanliga glädjeyttring, blef hon så
förvånad deråt, att hon tvärt afbröt sin sång.
Men om en sekund tog hon upp den igen med
ett litet lätt, sorglöst skratt åt sin egen
barnslighet.
I all hemlighet hade hon köpt pappa
Rebolledo ett par anspråkslösa julklappar, och
hon gladde sig redan i tanken åt, hvilket
intryck dessa anordningar med alla sina
erinringar från flydda lyckliga dagar skulle göra på
den gamle.
Den korta vinterdagen led emellertid till
sitt slut; öfver södra bergen bredde sig en
violett skymning, som snart tätnade till svart
mörker, och stjernorna tändes deröfver;
utanför det lilla huset i Hornskroken låg den vinda
gatan kanderad af snö, som skimrade i
gasljuset, trottoarens träläggning knarrade under
tunga fötter, som nu i god tid, lätt och gladt,
skyndade hem från arbetssläpets möda till
anspråkslösa hem, der julen väntade. Då och
då hördes det glada bjellrandet från ilande
slädar, Liljeholmsbor, som vände åter från de
sista juluppköpen i den stora staden. Den
glada aftonen var inne.
Ute i den lilla butiken rådde tystnad och
mörker. Pappa Rebolledo hade slumrat in
vid sin disk under intryck af den bastanta
doppemiddagens välmåga; hans jemna
snarkningar, der han satt med hufvudet hvilande
på sina armar, förnummos ända in till Ruth
och voro henne lugnande tecken till, att hon
i ro kunde lägga hand vid de sista bestyren
utan att frukta upptäckt i förtid.
Ändtligen var allt klart. I salen, pappa
Rebolledos rnm, stod den vackra granen
skildt-vakt vid fönstret, mot hvars snöhvita gardiner
den mörka grönskan och det brokiga
prydnads-kramet gjorde sig väl. Och huru skönt den
strålade af de många ljusen! När Ruth fått
dem alla tända, måste hon stiga till baka på
afstånd att beundra sitt verk; hon kände det
bli så varmt inom sig, hennes blå ögon blefvo
glänsande klara, och hon kunde icke återhålla
att slå samman sina händer i barnslig
förtjusning.
Omkring den gulnade gamla affischen från
»Kronjuvelerna», som hängt der så black och
melankolisk under sitt glas, allt sedan pappa
Rebolledo offrade sin lagerkrans i den lilla
fruns graf; omkring affischen grönskade —
o, under! — en ny krans, om ock ej af lager
(en sådan dyrbar utgift hade de knappa
jul-pengarne ej tillstadt) så dock af frisk ljung
och mörkgrönt krösaris!
Till sist, när allt var redo, smög Ruth på
tåspetsarne ut att väcka den sofvande gamle
koristen, sä tyst, så lätt som en flägt genom
dörrgläntan. Hon fick sina mjuka små händer
om hans grå hufvud i mörkret, lutade sig ned
och hviskade i hans öra: »vakna, pappa
Rebolledo, vakna -— granen är tänd!»
Pappa Rebolledo känner den ljumma
andedrägten kittla i sitt öra oeh spritter yrvaken
upp. »Granen, säger du — granen — ja
visst, granen — — Kors, det är ju alldeles
mörkt 1» Så vaknar hans minne så småningom,
och det rinner upp för honom, att julqvällen
står för dörren. Han blir så ovanligt blid
och vek, och han böjer Ruths lilla varma mun
ned emot sig till faderliga kyssar — alldeles
som i de gamla dagarne! »Det är julafton i
qväll, barnet mitt, och vi kunna väl derför
stänga butiken litet tidigare,» säger han.
Stänga! — ja, nog kunde de stänga; der
hade ej varit en kund inne på hela dagen, så
julafton det var! »Det är redan gjordt,»
svarar Ruth.
Och gjordt var det.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
