Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Fredagen den 1 februari 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, sä vida porto bl- i I l kl Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 25 öre pr
fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. I LJ U IN spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons Införes under 1 krona.
I öfrigt uppföres å denna scen fortfarande med god
framgång »Så tuktas en argbigga» och »Galeotto».
Svenska teatern har under de senaste dagarne
med god framgång gifvit »Högmod går för fall»,
folkkomedi med sång i 5 akter, lokaliserad
bearbetning af B. Schröders »En börsbaron». Stycket är
visserligen ej af något högre värde, men har många
anstående pointer, hvadan det ock förmått väcka
lifligt intresse hos en stor del af de teaterbesökande.
Härtill bidrager nog i främsta rummet det på alla
händer goda utförandet. Priset tages här vid lag
naturligtvis af hr Holmquist som den hederlige
kopparslagaren Bruse. Vidare förtjent» att omnämnas
äro hr Selander som grossh. Pilgren, fru Littmarck,
dennes hustru, fru Anna Lundberg som den
äckliga yrhättan Tony och hr Warberg som Nikolaus
Borre. Samspelet är jemnt och uppsättningen
härtill — två nya dekorationer af Grabow, föreställande
Ladugårdsgärdet och Gnesta i Södermanland —
förträfflig.
Vasateatern synes nu ock hafva fått sin kassapjes.
Upptagandet af den outslitliga operetten »Boccaccio»
har nämligen, att döma af de första föreställningarna,
krönts med fullständig framgång. Härtill bidrager
naturligen i främsta rummet fröken Anna Petterssons
förträffliga utförande af titelrollen. Genom denna
roll har bon ytterligare stadgat sitt rykte som en
af de förnämsta operettsångerskor, vi här egt. Fru
Grunders präktiga röst och goda sångsättt gjorde
sig likaledes väl gällande i tunnbindarehustruns
parti. Äfven Peronella och Fiametta hade fått goda
representanter i fruarna Bergström och Carlbeck.
Hr Kloed var en rolig prins, hr Clementsson en dito
tunnbindare. Hr Gränder var — hr Gründer, d.
v. s. temligen stereotyp i Lambertuccios tacksamma
roll. Ledsamt nog får man nu sällan se något
verkligt nytt af denne skådespelare. Öfriga
rollinne-hafvare gjorde sitt bästa, och samspelet var godt.
Musikföreningen och Filharmoniska sällskapet hafva
hvardera med en festkonsert bidragit till firandet af
h. m:t konungens öO-årsjubileum. Båda sällskapen
hafva gjort det på ett i allo värdigt och lyckadt
sätt och med uteslutande svenska kompositioner på
programmet. Båda sällskapen hade ock att glädja
sig åt lifligt bifall från en fullsatt salong,
Musikföreningen å kungl, operan och Filharmoniska
sällskapet i musikaliska akademien. Bristande utrymme
hindrar oss ty värr att närmare redogöra för de
båda intressanta konserterna, hvilka lända såväl
ledarne som de utförande till heder.
Grünfeld-konserterna hafva såväl i Göteborg som
Kristiania och Köbenhavn, der de senast hållits,
väckt formlig entusiasm. Bröderna Grünfeld hafva
nu anländt hit och skola nog veta att äfven här
häfda sitt rykte och väcka den musikälskande
allmänhetens bifall. Första konserten gifves här
torsdagen i denna vecka och har således redan gått af
stapeln, då detta nummer kommer i våra ärade
läsarinnors händer.
Den 30 jan.
En god stek är bordets krona.
u god stek är bordets krona, det må nu
gälla en festmåltid eller enkelt
hvardagslag i familjen. Men otroligt nog möter man
ofta just angående detta kapitel af kökets konst
mycken okunnighet och förvändhet.
I många hus smakar allt kött lika, det må
vara kommet från oxe, kalf eller svin, och
till och med det ädla villebrådet ger knappt
sitt ursprung tillkänna. Husmodern eller
kokerskan känner nätt och jemt till ett enda sätt
att bereda steken. De låta köttet brynas på
ytan i det heta fettet, slå vatten på och låta
det pyra och dunsta — ju längre dess bättre,
ty — mena de, dess mörare blir steken.
Såsen härtill är en mjölvälling, och i stället for
att denna ensamt bör vara vittnesbörd nog,
från hvad slags kött den stammar, smakar så
den ena som den andra såsen just detsamma
— brändt mjöl.
I stället för dessa saft- och kraftlösa stekar
och underhaltiga såser, kan emellertid, utan
ökad kostnad oeh med fjga större möda, något
verkligt godt åstadkommas, om blott lika mycken
omsorg egnas häråt, som man så gerna offrar
på annan slags matlagning eller bakning. Kött
är en dyrbar vara, och den, som vill och kan
bestå sig en stek, borde ock söka åstadkomma
det möjligast bästa häraf, i annat fall — är
det slöseri.
Förutsatt att köttet i ock för sig är godt,
af friska, unga djur, så gäller frågan för hvarje
särskildt slags kött, om det bör användas
nyslag-tadt eller efter någon tids förvaring. Bör man
helst använda kalf- och svinkött färskt, så är
deremot ox- och fårköttet Dyslagtadt så godt
som obrukbart och blir allt bättre, ju längre
det fore anrättningen kan förvaras utan att
skämmas. Äfven vildt och fogel böra ej
användas allt för färska. Under det gås mycket
väl fordrar kyla, blir oxköttet derigenom hårdt
och träigt. Derför måste äfven
förvaringsplatsen väljas med omsorg.
Vi vända oss nu till det allmännast använda
köttet, det af oxe. Här har man att skilja
på sådana stekar, som böra tillredas raskt, och
andra, som bäst anrättas långsamt. Surstek
och grytstek äro de enda, som tåla den här
ofvan klandrade tillagningen, ja, rent af kräfva
den, och utgöra ett mellanting mellan kokadt
och stekt kött. De brynas i hett smör (eller
buljongfett och blandadt smör), först derefter
vändas de i mjöl; derpå pågjutes låogsamt
varmt vatten, och får så köttet jemte öfriga
nödiga ingredienser i riklig spad och i slutet
kärl sakta ångkoka under flere timmar. För
sådana stekar fordras ingen stekugn, de kunna
anrättas ofvanpå spishällen.
Rostbiff deremot och filet kräfva snabb
stekning Förfogar man öfver en verkligt god
stekugn, kan man utan vidare genast skjuta
in steken med nödigt fett (smör). Annars
brukas ock, att den först lindrigt förstekes
ofvanpå spiseln och derefter sättes i ugnen.
På steksmör får man ej spara; det förfares ej
och kan derför ej betraktas som slöseri; det
steksmör, som efteråt slås utaf, finner alltid
användning i köket. Ingen stek blir saftig
vid allt för stor sparsamhet i denna väg. Nu
är flitigt pågjutande vid god värme
hufvudsaken, och framför allt — ej för lång stekning!
Det är en smaksak, om steken invändigt skall
vara mer eller mindre röd eller icke röd alls,
men saftig måste den i hvarje fall vara, och
mörheten uppstår ej af långvarig, utan af god
stekning och vederbörlig bultning på förhand.
En nyare metod är att steka rostbiff och filet
på öppen stark eld, hvilket nog förtjenar
rekommenderas, men är ganska besvärligt, då
man hela tiden måste stå öfver elden och
flitigt pågjuta steken.
Hvad kalfstek angår — särskildt gäller
detta om kalfkylen (bogen) — beror tiden för
stekningen af storleken; men hufvudsaken är
särskildt härvidlag just den, att kalfsteken
kommer i mycket het ugn, så att sjelfva
stekandet hastigt börjas och fullbordas. En
saftig kalfkyl är en läckerbit, uttorkadt eller
ofvanpå spisen långstekt kalfkött är ej vardt
att kasta ut penningarne for.
Fårstek kräfver äfven het ugn, men mycket
längre stekning. Fårkött får aldrig längre
synas rödt invändigt, lika litet som svinkött;
flitig öfvergjutning måste så mycket mer
användas för att förebygga uttorkande.
Svinkött blir saftigare och mörare, om det
först förvälles med vatten, innan det stekes.
Det är en missuppfattning, att det derigenom
skulle förlora.
För allt vildt är äfven rask och kort
stekning fördelaktig. Bland fogel behöfver gås
den längsta stekningstiden; äfven anka temligen
lång. Gås blir äfven smaklig, stekt i täckt
kärl ofvanpå spiseln, endast man icke derför
förkortar stekningstiden, ty då går det bästa
förloradt.
Äfven en större kalkon behöfver temligen
lång stekningstid. Här vid lag äro meningarne
delade, om det är bättre att genast steka med
smör eller, som sker med gåsen, först behandla
med vatten. För ett ungt, mört djur är
emellertid det förra att föredraga, så som man
äfven bör steka sommargåsen, hvilken ej ännu
sjelf eger tillräcklig fetma, med smör och ej
allt för länge. Smärre fogel kan med fördel
ganska väl tillredas på hällen i sluten kastrull.
Stekning på spett är visserligen att
anbefalla i en del fall, dock endast för så vidt
anordningarne härför äro verkligt mönstergilla.
Om andra moderna inrättningar såsom
»snäll-stekarei och dylikt kan ej här bli tal; de
flesta hushåll tillreda ju dock maten på en
ordentlig spiselhärd.
Till sist ännu ett ord om såserna, ty —
utan en god sås ingen god stek! Här vid lag
begås ofta det stora felet att steken tages ur
såsen för denna senares »afredning». Detta
bör ej ske, om ej steken skall lida skada,
och är ej heller behöfligt, ty det finnes intet
skäl att förderfva såsen med bryndt mjöl.
Har steken sjelf den rätta bruna färgen, får
såsen den äfven, vill man förhöja den, så bör
detta ske med köttextrakt oeh ej med mjöl.
För flere stekar, såsom filet, får, vildt och
äfven kalfstek, göres såsen lämpligast simmig
med den — till mycket användbara — sura
grädden. Eljes rör man något mjöl eller
stärkelse till smet med kallt vatten i en kopp
och vispar omedelbart fore sjelfva serveringen
detta till såsen, i det man håller stekpannan
på lut. Det flytande fettet bör derförut
skummas utaf. Ingen sås bör vara tjock, endast
nätt och jemt simmig; för fågel gör man bäst
i att afstå från allt mjöl för att ej förderfva
den fina smaken.
La cuisinière.
Våra barn.
Mödrar, som sjelfva amma sina barn,
hafva att vara särdeles aktsamma om
sig, ty hvaije liten oförsigtighet
återfaller på barnet genom modersmjölken.
De fä ej taga iskallt vatten eller blifva
förkylda, ej dricka jästa drycker, ty
härutaf får barnet »knep» samt blir
mer eller mindre oroligt. Ölost, thé
och alla sorters simmiga soppor äro
särdeles bra, och det förstnämnda
isynnerhet mycket digifvande. Arter och
bruna bönor skola vara förbjuden mat
för ammor. Om modren ej sjelf kan
amma sitt barn, bör hon anskaffa
lämplig amma. Hvarje amma bör akta sig
för alla häftiga sinnesrörelser, särskildt
vrede och aldrig under eller strax efter
en sådan lägga barnet till bröstet.
Hoi.
Bostaden.
Att polera messing. Man har ett
par mjuka, ullna lappar, strumpsockor
eller dylikt, tillreds samt
messingsvat-ten, stearinolja och wienerkalk. Först
gnides messingen öfver med
messings-vattnet, hvars ändamål är att aftaga
de värsta fläckarne. Derefter med
stea-rinoljan, som gör det hela blankt och
vackert, samt slutligen med en ny
lapp doppad i wienerkalken, som
gifver ett verkligt gnistrande sken och
gör sakerna blanka som en spegel.
Som en regel vid all rengöring är
denna: att ej låta sakerna stå för länge
emellan hvarje putsning, utan hellre göra
detta oftare, hvar åttonde eller fjor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
