Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. Fredagen den 26 april 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ön ske å närmaste postanstalt.— Bidrag från alla områden för qvinlig i r-v i ■ ki användas och marginal lemnat. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endasten sida af papperet bör I LJ V_J IN angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas
denna enda uppgift, under det moderns är
splittradt på tuseu ting; hennes omdöme är
icke förblindadt af moderskärleken, men
understödt af hennes kunskaper och den vakna blick,
som gerna förvärfvas af den, som, sjelf i en
beroende ställning, kommer i beröring med
främmande menniskor.
Guvernantuppfostran synes mig derför icke
vara ett så bedröfligt ting, som pastor Ostermann
håller före.
För det andra tror jag icke, att det är de
mödrar, som syssla med arbete utom hemmet,
som mest skada sina barn — naturligtvis
från-räknadt de fattiga dagsverkshustrurna, om hvilka
dock ej här kan bli fråga, de ha minsann
inga guvernanter till sina ställföreträderskor —
utan de mödrar, som flacka från nöje till nöje
ocli vexla bort mot glitter och sällskapsnöjen
den smula guld i karaktären, som de skulle
gifvit i mödernegåfva ät sina små.
Men dessa äro de minst emanciperade.
Guido.
En
åkerbrukskoloni
för små fattiga, värnlösa barn
liar, såsom vi förut meddelat, fröken Concordia
Löfving satt sig före att upprätta, och att hon här vid
lag lägger i dagen ett nit och en uppoffring af tid och
möda, som äro ytterst sällsynta, det vet en hvar.
Hennes senaste åtgärd är anordnandet af en basar,
hvilken skall gå af stapeln den 8 och 9 inst. maj,
och som kommer att bjuda på åtskilliga
öfverraskningar. För det synnerligen goda syftet bar helt
nyligen utsändts ett upprop, undertecknads utom af
fröken Concordia Löfving, af den i dessa dagar till
sorg för så många hjelpbehöfvande bortgångna
prinsessan Eugenie och ett antal varmhjertade qvinnor.
I detta upprop uppmanas en hvar att bidraga till
den goda sakens framgang, vare i-ig med penningar
eller föremål af säljbar beskaffenhet. De minsta
bidrag äro välkomna. Vi äro ö’fvertygade om, att en
stor del af Iduns läsarinnor med glädje skola
begagna tillfället att på ena eller andra sättet bidraga
till det goda ändamålets vinDande. Gåfvorna böra
iore basareDS öppnande inlemnas hos fröken Löfving,
Nybrogalan 11 B, eller till någon annan af de
talrika undertecknarinnorna, hvilkas namn och adresser
återfinnas i de dagliga tidningarna
m
Från våra badorter,
i.
En Marstrandssejour sommaren 1887.
Af Silah.
Prisbelönad vid Iduns femte täfling.
(Slut fr. föreg. n:r.)
jP|jO|an beskyller i allmänhet qvinnan för att
<*’ ^ uteslutande kokettera för mannen, men
att så ej är förhållandet märks bäst i
Marstrands badhus.
Kostymernas färger öfverensstämma så väl
med det i koketta badmössor fängslade håret,
och under stundom ser man en liten skönhet,
hvilken mycket länge uppehåller sig på
trappan för att låta beundra sig i sin vackra
tri-cotdrägt, som tydligt framhäfver kroppens mjuka
linier. Här oeh der ligga unga flickor, likt
hvilande najader, behagfullt utsträckta på
vattenytan, andra kasta sig med ett djerft språng
i hafvet, hvirflande upp en hel kaskad af
glänsande vattenstrålar, och åter här och der synes
ett rosigt flickansigte sticka upp ur vågorna.
Barnens bassäng är mycket talrikt besökt, oeh
de små ungarne äro verkligen förtjusande, så
snart de inte skrika. Efter badet rusa alla
upp i bergen oeh hoppa omkring på klippaf-
satserna, till dess Dormal kroppsvärme åter
inträdt.
För dem, som ej tåla att begagna de kalla
baden, finnes ett förträffligt varmbadhus, som
är mycket anlitadt. — — — En à två
gånger i veckan arrangerar direktionen »pic nicsi>
ut till de närbelägna öarna, då man utau
ringaste besvär och med helt obetydlig kostnad
kan påräkna en förtjusande dag. Affärden sker
kotteri-vis i segelbåtar, då man förkortar vägen
genom att sjunga eller berätta roliga historier.
Sången tar sig här synnerligen väl ut, och
klipporna kasta ett rent och klingande eko efter
sångaren. Rikliga förfriskningar serveras vid
framkomsten till någon af öarna, musiken
blåser upp en francaise, och snart är ungdomen
i full gång. De äldre damerna och herrarne
slå sig ned på improviserade bänkar, och
kritiken blir väl understundom skarp nog, men
hvad behöfver man väl bry sig derom? Hvar
på Guds gröna jo:d finnas ej små intriger och
små skandaler? Och en badort är ju en
synnerligen tacksam jordmon derför. — — När
man sedan far hem om aftonen för en sakta
bris, afbrännas raketer från de flesta af
båtarne, och under hurrarop och i den
festligaste sinnesstämning tågar man upp till
»Alphyddan» för att på ett värdigt sätt afsluta
dagen med en glad supé. — — Kanske ett
af de behagligaste nöjena i Marstrand äro de
s. k. »musikaftnarne på sjön». Artiga
kavaljerer anskaffa en segelbåt, hvilkens master och
reling prydas med kulörta lyktor. Champagne,
drufvor och cakes stufvas in i akterskåpet, och
dermed äro alla förberedelser vidtagna.
Vid 9-tiden på aftonen vimlar hamnen af
hundratals segelbåtar och tusentals kulörta
lyktor, och då och då stiger en raket med ett
fräsande ljud mot aftonhimlen. Bland allt detta
sorl och lif brusa musikens tonvågor fram, än
starka, än dämpade, allt efter som man närmar
och fjärmar sig derifrån. Ack, hvilka lustiga
scener man kan blifva vittne till!
En segelbåt utan lyktor är i allmänhet ett
ganska misstänkt föremål. Ett par unga,
lyckliga menniskor sitta som oftast deri och njuta
af hvar andras sällskap i den alldeles oriktiga
tanken, att ingen ser dem, ty, o ve, en illvillig,
kanske afundsam person låter helt plötsligt en
raket stiga upp just öfver denna båt, -och lika
plötsligt dragas händer, som råkat på villospår,
till baka till sina rätta egare. Men i sjelfva
verket är en sådan afton förtjusande.
En sysselsättning, som flitigt anlitas, är fiske.
Man hyr dagen förut en fiskarbåt och beger
sig ut vid 8-tiden på morgonen, i allmänhet
utåt »Klädesholmarne», der det bästa fisket är
att tillgå.
Båtens egare anskaffar några slags öfvertåg
af oljeduk, refvar, bete m. m., och har man
tur, kan man draga upp ända till 30 stora
glänsande fiskar i timmen.
Fiskarfolket är ett kraftigt, gediget oeh
gudfruktigt folk, ärligt som guld.
Det är för resten anmärkningsvärdt för denna
lilla ö, att ej i mannaminne en stöld der
blifvit begången; man lemnar sina nycklar uti
lådor och dörrar, och aldrig behöfver man frukta
för vare sig tjufuad eller prejeri. — — —
Segelbåtarne äro alla däckade, mycket
prydliga och beqväma, men rulla otäckt i sjögång.
Största antalet badgäster ligger ute på sjön
hela förmiddagarne, men de, som ej äro dess
lifligare Neptuni-dyrkare, ligga hellre uppe bland
bergen oeh gassa sig i det härliga solskenet.
Marstrands klimat är sommartiden tvifvelsutan
det härligaste i Sverige. Aldrig för varmt och
aldrig för kallt, luften ljum och mild till framåt
kl. 2 på nätterna.
Danssoaréer gifvas 3 à 4 gånger i veckan,
då man grundligt roar sig, och mellan danserna
promenerar man i parkalléerna, derefter
superar man på »Alphyddan» i kotterier under
musikens än jublande, än svärmiska toner.
Sedan händer, att man gör »stora promenaden»
ut till »Kruthuset» i ett gudomligt månsken,
längs hafvet, som här stundom bryter sig i
bränningar mot klipporna och fradgande och
brusande kastar hvita skumstänk högt upp på
land, stundom ligger stilla med somnad våg —
endast månstrålarne glittra och darra på déss
ytta. Grottor och bänkar befinna sig här och
der vid vägen, öfverallt träffar man på grupper
af menniskor, och understundom tränga tonerna
af en mansqvartett från klipporna mäktigt fram
genom nattens tystnad.
Stundom, men ganska sällan ser man en
bärstol, buren af några kraftiga åboar. Ett
blekt, magert ansigte blickar undrande och
sorgset en till mötes, och på ett ögonblick dör
leendetbort vid åsynen af den hjerta motsats,
som lifvet här erbjuder: å ena sidan sprittande
lif och lefnadskraft, å andra sjukdom och
hotande död; för resten, — hvem vet, — kanske
går man sjelf ett liknande öde till mötes —
ingen anar ju, hvad framtiden bär i sitt sköte.
I den lilla vackra kyrkan hållas utmärkta
morgonböner af framstående predikanter, och
tillfälle att deltaga i körsång finnes trenne
gånger i veckan.
Som jag ej sjelf begagnar mig af någon
läkarevård, kan jag ej yttra mig derom, men har
jag all anledning tro den vara utmärkt.
Jag har nu sagt en hel del om Marstrand
— visserligen kunde jag utförligare berört den
ekonomiska sidan af en sejour derstädes, men
de, som önska en detaljerad underrättelse
härom, hafva endast att under kamrer Süfversvcms
adress reqvirera ett prospekt öfver badanstalten,
— och vill jag nu sluta med det rådet, att
hvar och en, som har godt om pengar och
dessutom tid att fara bort öfver sommaren,
ställer kosan till Marstrand; jag tror ej att
någon skall ångra att hafva tillbringat några
veckor på denna förtjusande lilla ö, sora likt
en hafsdrottning sticker sitt fästningskrönta
hufvud upp ur böljorna.
God ton.
fif||lamerna kunna träda iu i ett rum med
parasollen, men paraplyn sätter man
från sig i tamburen. Herrarne sätta alltid
ifrån sig sina käppar och, om det ej är en
allt for flyktig visit, äfven sina öfverplagg.
En herre sätter sig aldrig bredvid en ung
flicka i en soffa, med mindre de äro goda
bekanta; om han likafullt gör det, bör hon
gifva honom en liten lektion genom att under
en eller annan förevändning resa sig.
Om husets fru är något till åren kommen,
kan hon anmoda en herre, som är på visit,
att taga plats bredvid sig i soffan, men herrn
bör icke göra det utan uppmaning.
En herre på visit bör icke i närvaro af
andra personer, som äro komna i samma
ärende, öfverräcka en dam någon present.
Om han medför exempelvis en bukett, låter
han denna stanna i tamburen och öfverlemnar
den först, när de andra lemnat rummet. Det
hör i::"mligen ej till god ton att direkt eller
indirekt säga de andra, att de kommit med
tomma händer.
En dam frågar aldrig en man, hur han
befinner sig, om ej i det fall att vederbörande
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
