Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 3 januari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 1890
alnars afstând ifrån sig. Hon öppnade ehif-
foniern.
Det var första gången efter mannens död.
Där hade svåger och kompanjonen, som fort-
satte firman under sitt och enkans namn, vid
bouppteckningen lagt in hennes mans korre-
spondens, familjepapper, räkningar etc. etc.
Det hade aldrig fallit henne in att se på bref-
ven en gång. Mannens korrespondens ! Det
kunde ju inte innehålla något intressant.
(Forts.)
.
Från Iduns läsekrets.
Till »Frida N. N.»
(På Here af Iduns prenumeranters uppmaning har
jag skrifvit följande lilla poem till Frida N. N. Hon
har gifvit oss så många goda och nyttiga råd, att
det varit med verklig saknad vi ej på en längre tid
vidare hört af henne.)
Säg, Frida, hvarför skrifver du ej flera
Af dina goda råd, som förr du skref?
Vi alla längta att få höra mera
Från den, som redan allas älskling blef.
I hvarje nummer förr stod alltid Frida
I främsta led oeh visdomsråd oss gaf,
Men nu alltjämt förgäfves få vi bida,
Och vår förhoppning ständigt går i kvaf.
Med denna tanke vi oss svårt förlika,
Att ej ditt namn i Idun mera se,
Så gif för våra varma böner vika!
I nästa nummer råd oss åter ge!
Af vanlig män’ska kan man ej begära
Mer än ett litet enkelt råd ibland,
Men du ovanlig är. Det är din ära,
Din fröjd att räcka konsterfaren hand.
Vi lägga ner den varma offergärden
Och tacka för hvar skatt af dig vi fått.
Ditt vackra namn har klang, mest dock vid härden,
Där skörda vi hvar dag hvad du har sått.
A—r V.
I DU N
Har kärleken rätt att på förhand binda?
I n:r 49 af Iduu förlidet år framställde Iduna
en så lydande fråga (n:r 324):
Kan det vara ohederligt af en ung man att binda
en ung flicka vid sig, jämväl om han ej på några
år kan ha utsikt att bjuda henne ett hem?
Bland andra svar har nedanstående ingått, hvil-
ket vi anse tillfredställande belysa saken :
Fröken Iduna !
Min blick föll nyligen på eder i »Idun» fram-
ställda fråga, och jag ville gärna med några ord
besvara densamma, förutsatt att detta med några
ord låter sig göra. Mer kan det dock ej bli, då
sannolikt hr redaktörens utrymme är lika kring
skuret som min tid är knapp.
Den form eder fråga har torde sannolikt ej vara
afsiktlig, ty i denna form är den ej värd ett skär-
skådande och — med förlof — hart när naiv.
Ej vill ni väl på allvar spörja, om det kan vara
ohederligt af en ung man att binda vid sig en
flicka, äfven om han ej på några år kan erbjuda
henne ett hem? Härom lära väl knappt två menin-
gar kunna tänkas, åtminstone med de förutsätt-
ningar jag tänkt mig för framställandet af eder
fråga. Naturligtvis måste del vara ohederligt af
en ung man att vid sig binda en flicka, om ej
hans motiv för denna förbindelse äro hederliga
och ärliga. Ni förstår, hvad jag menar, och är
helt visst med mig ense; — är det yttre fördelar,
sinnlig böjelse, tom nyfikenhet måhända 1. d., med
ett ord, är det ej en allvarlig, redbar och ärlig
böjelse — kärlek — som ledt honom härtill —
visst har han handlat ohederligt! Ty under denna
förklädnad — jag menar den sanna kärlekens —
vilja ju alla mer eller mindre orena motiv för
äktenskapliga förbindelser uppträda.
Efter denna preliminär framträder för mig gifvet-
vis frågan i en långt mer generel form: >:Är det
ohederligt af en ung man att binda en ung flicka
vid sig, jämväl om han ej på några år kan ha
utsikt att bjuda henne ett hem?» Det är på denna
fråga jag ville svara ett ord. ^ Indirekt har jag,
så långt jag ämnat inlåta mig på detta intressanta
och ej oviktiga spörsmål, ofvan antydt det svar,
jag skulle vilja ge på er fråga. Jag svarar på
densamma: nej. Skall jag anföra skäl för min
mening, blir detta naturligtvis hufvudsakligen ett
upprepande af ofvan förda resonnemang från an-
nan syi.punkt. Sker en dylik förbindelse på grund
af verklig, sann böjelse och sympati — hvad vi kalla
kärlek i detta ords bästa bemärkelse — hur skulle
den kunna vara ohederlig? Vet ni hvad kärlek
är — det kan ju ej förklaras — har ni känt det,
hvilket jag gärna ville anlaga för att kunna för-
klara er fråga, då tror jag helt visst, att de be-
tänkligheter, som densamma tyckes antyda, ej
skola vara af allvarligare art. Känner ni er fästad
vid en person — ej till följd af en tillfällig känslo-
stämning eller ett ögonblicks pjunkiga sentimen-
talitet, utan med en kärlek, som ni på allvar kan
kalla sann och ädel — då skall ni ej tveka att
binda er, äfven om eder fullständiga lycka, före-
ningen med den älskade, kan synas något fjärran.
Ni skall få se, att den känslan är en makt, som
under tiden skall bilda och förädla er och göra er
lycklig i blotta hoppet om en fnllkomlig lycka. —
Jag förutsätter, att ni valt eder ett fullt värdigt
föremål för er kärlek, som kan skänka er lika
mycken sann och uppriktig kärlek tillbaka, och
till hvilken ni kan hysa fullkomlig tillit och för-
troende. Detta åter beror till stor del af er själf.
Det ligger en påtaglig sanning i Mattias Skards
ord vid hans föreläsning för någon tid sedan om
äktenskapet och familjen: »En ädel yngling kastar
endast sina blickar på en ädel kvinna; en dålig
yngling på en dålig kvinna.» Och jag ville än
vidare citera samme man i hans slutord efter den
tillämpning han gjorde af Amor och Psyche-myten
på den sanna kärleken. »Blott på den fulla tilliten
kan den riktiga kärleken fotas, och del är kärle-
kens hemlighet att bringa vår i ett pinadt, för-
fruset menniskosinne.»
I största hast har jag sökt besvara er fråga.
De antydningar jag velat göra — om de ock fram-
ställts fragmentariskt och utan sammanhang —
tror jag dock ni skall rätt förstå såsom de äro,
ett försök att vindicera gent emot de tomma for-
merna det sanna, djupa innehållets rätt, oberoende
af dessa förra. Det är lika mycket bedrägeri att
mörda en sann och ädel kärlek som att upphöja
en tom lidelse och ett tillfälligt romantiskt känslo-
pjunk till rang af kärlek.
Den sanna kärleken låter sig ej förklara; det
är som Röckert någonstädes säger:
»Liebe ward der Welt von Gott verliehen,
Um zu Gott die Seele zu erziehen». —
U-e.
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
Förslag till matordning för veckan
5—11 jan.
Söndag.
Måndag.
Tisdag.
Onsdag.
To r sdag.
Fredag.
Lördag.
Buljong med grönsaker (ju-
lienne).
Späckad oxhare med grön-
saker.
Mosspudding.
Griljeradt oxkött med per-
silja.
Puré på jordärtskockor.
Kokt salt fårbringa med
brynta rötter.
Tisdagssoppa (soupe å la
reine).
Köttbullar med bruna bö-
nor.
Mannagrynsvälling, serve-
ras med socker och kanel.
Ärter och fläsk (med varm
punsch).
Tunna pannkakor med sylt.
Kokt gädda med pepparrot.
Ärtpuré.
Biffstek med lök och potatis.
Hafresoppa.
Recept :
1.) Griljeradt oxkött med persilja:
Återstoden af steken från söndagen (el-
ler annat oxkött, stekt eller kokt) skä-
res i skifvor. Smör lägges i en stek-
panna, och sedan det smält, iläggas
köttskifvorna, som icke få ligga på hvar-
andra, och soro dessförinnan doppats i
vispadt ägg och rifvet bröd. Kryddas
med litet salt och peppar, vändas, kryd-
das på andra sidan med salt och pep-
par, uppläggas på varmt fat. K11 par
skedblad ättika olås till smöret i pan-
nan, omblandas, får koka en minut
och slås öfver köttet, som öfverströs
med en sked finhackad persilja. I all
dess enkelhet en god anrättning.
2.) Mosspudding för 8 personer: 8
äggegulor, 5 hvitor, 210 gram socker,
saften och skalet af 2 citroner, ett dricks-
glas hvitt vin vispas öfver elden, tills
det tjocknar, Sedan lösas 6 skifvor
gelatin, som ihälles, livarefter grädd-
skum vispas af | liter grädde och Lo-
res. Halles i form att kallna; garne-
ras med makaroner (vanligen, men orik-
tigt kallade bisquiter) eller ananas och
inlagd frukt.
Hafresoppa för 4 personer: En te-
kopp prima hafregryn kokas 1| timme
med vatten i slutet kärl utan salt; spä-
des, om så behöfves; drifves genom
hårsikt och bör då vara tämligen ijock.
Goda malagarussin, som förut blifvit
kokta, äro fullt svällda oeh klara, iläg-
gas äfven som mandelstrimlor,och hafre-
soppan serveras. På hvarje tallrik ser-
veras vispad grädde; grädden kan vi-
spas i soppskålen. Likaså kan man,
om så önskas, tillsätta en tesked smör
till hafresoppan, då denna slås upp i
skålen.
Anm. Så väl ärter som bruna bönor
kokas betydligt lättare, om de, innan
de anrättas, få ligga ljugufyra timmar
i vatten. O. H. H.
Matlagning-.
Sås till kalfdans. Man tager mjölk,
som kokas upp med socker och något
kardemumma samt litet salt. Då det
kokar, ivispas litet mjöl ; råmjölksgrädde
helst, annars god vanlig grädde vispas uti.
Sedan får det ej koka. Vispas, så det
blifver fraggigt.
Brödpudding. 212 gr. (| ®) stötta
skorpor, 65 cl. stop) god mjölk,
85 gr. (20 ort) smält smör, 3 bitter-
mandlar, socker efter smak, 4 ägg och
1 spetsglas konjak. Gräddas. Åtes som
efterrätt med vaniljsås.
Makaroni-låda. Makaroni förvällas i
mjölk, tills de bli mjuka. Lådan smör-
jes med smör. Makaroni lägges däri
och beströs med hvitpeppar och socker.
Sedan vispas några ägg med litet gräd-
de och hälles öfver samt gräddas.
Lapskojs. Kokt, råskalad potatis stö-
tes och färskt buljongskött skäres i bi-
tar. Buljong eller lindrigt saltspad
hälles i’en kastrull att koka, däri läg-
ges köttet samt litet starkpeppar och
sist potatisen. När detta uppkokas,
ilägges litet smör.
Potatisbullar. Kokt, råskrapad potatis
sönderstötes. Salt, starkpeppar och soc-
ker ilägges samt litet mjölk och en
nypa -mjöl Rullas i rifvet bröd och
stekas i flott eller smör (eller häst båda
delarna).
Drycker.
Ett ersättningsmedel för te kan man
erhålla genom hallonbuskens blad, hvilka
afplockas och torkas. Kokningen sker
på samma sätt som med te, man skall
endast akta sig för att lägga för myc-
ket på pannan, ty då blir afkoket för
starkt; det är eljes mycket välsmakligt.
Allmännyttigt.
Att borttaga oljefläckar från papper
Man bestiör den smutsiga fläcken med
rifven hvit krita, låter papperet ligga
24 timmar i en lagom pressning och
renar det sedan från kritan med en
borste. Skulle fläcken, det oaktadt,
ännu icke vara försvunnen, så påläg-
ger man mjukt rent läskpapper och
för några gånger öfver den med ett
varmt strykjärn. Anna.
Att taga bläck och flottfläckar ur golf.
Tag mycket fin skursand och saplödder
och gnid på fläcken starkt med en gam-
mal, ren skosula, så skall den snart
vara försvunnen. Anta W.
Att taga bläckfläckar ur golf. Där-
till begagnas svafvelsyra, hvilken kö-
pes på apoteket ; man häller några
droppar däraf på fläckarne, som där-
efter skuras med sand och vatten. Af-
sköljes några gånger med vatten. Man
bör akia sig, att intet af denna syra
kommer på fingrarue och kläder, eme-
dan hon bränDer. Anna.
Sällskapslifvet.
Bjudningar. De, som icke hafva verk-
ligt god råd till att hälla stora, bril-
janta kalas, borde aldrig af konven-
nans eller andra skäl befatta sig med
dylikt. Stanna då hellre vid de stora
»juntorna» eller hvad ni vill kalla dem,
där man utan frack och dekolletering
kan helt treäigt lefva familjelif i stor
skala. Lägg då ej heller an på att
lysa med öfverflöd i mat och dryck,
utan tänk på mindre materiella nöjen
åt edra gäster: litet god musik, en be-
skedlig »priffe», något litet deklamation,
godmodigt kall-prat och skämt, allt un-
der damernas flit vid bandarbetet Fram-
för allt, sammanför icke några stridiga
element. . . allt för skarp disharmoni
spolar trefnaden från däck — ohjälp-
ligt.
Toaletten.
Att befria tänderna från vinsten. Man
renar tänderna med en i vinättika
doppad tandborste. Därefter begagnar
man pulveriseradt kol och ralanhia-
tinktur, hvarigenom bildningen af vin-
sten förhindras. Anna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
