Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 10 januari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 I DUN I860
Kejsarinnan Teresa af Brasilien.
Yi ha tagit för afgjordt, att bil-
den af den nyligen aflidna kejsarin-
nan skulle vara våra läsarinnor väl-
kommen. Hennes tragiska öde är
ock egnadt att väcka medkänsla.
Nyss drifven från den tron, det hem-
land hon vid sin mans, kejsar Dom
Pedros sida innehaft i öfver ett halft
sekel, ryckes hon, flykting i fjärran
land, af den nu allmänt smygande
epidemiska sjukdomen plötsligt bort
från den åldrige make, hvars tröst
och stöd hon nu mer än någonsin
kuude behöft att vara.
Kejsarinnan Teresa var född 1822
och dotter till konung Frans I af
Bägge Sicilierna. Ar 1843 förmäldes
hon med kejsar Dom Pedro. Af de
fyra barn, som föddes i detta äkten-
skap, nedstego två söner tidigt i graf-
ven; af de båda döttrarna är ännu
en i lifvet, prinsessan Isabella, på
hvars klerikala politik man skyller
utbrottet af revolutionen. Den andra
dottern afled efter några års äkten-
skap med prins Gaston.
dugde väl. Det är så tråkigt att vara bestämd och
låta allting gå efter en .viss plan. Nej — inga
band. Lefve friheten ! Ar ni färdig nu, fröken ?»
»Ja, men det är dumt!»
»Att hysa barnsliga fördomar, mycket sannt!»
»Här är mössan, nej, låt mig sätta på den. Ni
skall ha en lock där på ena sidan. Ni passar till
frihetsgudinna, fröken Ihre, den frygiska mössan
klär er. Ska’ ni ha muff också? Nu dä !>
Han öppnade porten, och nu stodo de framför
det snöbetäckta landskapet; belysta af solens strålar,
gnistrade och blänkte träden och de hvita slätterna
i en bländande skrud af tusen, sinom tusen små
stjärnor.
»Vårt land är fattigt,» sade kandidaten, till hälf-
ten föraktligt. Han slängde kälkremmen öfver axeln
och gick i lugn promenadtakt bredvid Ester.
»Fattigt?» Hon såg menande upp.
»Ja, allt detta är ju egnadt att föra vårt lif till
fryspunkten. Tanken mäktar ej beundra denna döda
prakt. Man får en känsla af öfvergifvenhet och
misströstan, när man sett solen försvinna och land-
skapet gömmes i de dystra, mörka skuggorna. Men
nu ska’ vi inte resonera om det där tråkiga längre.
Här är en bra backe. Sätt er nu på, så börja vi.»
Ester tvekade. Då kände hon två armar kring
sitt lif, blott en sekund, men nu satt hon på kälken,
lätt och säkert.
»Luta er mot mig, litet mer på sidan ska’ ni
hålla hufvudet, nu bär det af!»
Ester var mycket rädd under den korta färden,
men efter några tag började hon njuta af det friska
nöjet. De mörka ögonen strålade och kinderna fin-
go färg.
»Hur länge stannar ni här, fröken Ester?»
»Öfver vintern, kanske.»
»Och så är det er mening, att vi aldrig skola träf-
fas mer?» Hans ton var något för häftig för en så
kort bekantskap, men han var ett stundens barn och
rycktes med utaf stämningen.
»Ja,» svarade Ester kallt.
Detta retade hans egenkärlek, men han teg.
När de hunnit ned nästa gång, bad han : »Tag min
arm och låt oss promenera litet.»
Hon lade otvunget sin arm i hans, och tysta gin-
go de framåt skogen. Den susade emot dem med
ett vemodigt, smekande ljud som af lockande, men
sorgsna aningar.
»Fröken Ester, om ni kunde göra en människa
riktigt lycklig, skulle ni göra det, äfven om det
kostade er en uppoffring?»
»Ja, om denna vore värd en sådan.»
»Värd, skulle ni först taxera dess värde?»
»Man blir ju så lätt bedragen,» — det sades till
hälften urskuldande med en vek, bönfallande röst.
»Ja, det är en erfarenhet, som jag just nu gör,»
svarade han hårdt.
»Hvad vill ni då?» Det brände i hennes pulsar
af hett, sjudande ungdomsblod. Hjärtat arbetade
med häftiga slag, och tankarne drogos med kärlekens
magnetnål rundt om en enda punkt: hvilken upp-
offring ville han då begära, hvad skulle han säga?
Hvad vill ni då? hade hon frågat. Det enstafvi-
ga svaret hade utöfvat ett mäktigt lugnande infly-
tande på hans upprörda sinnestillstånd. Hvad hade
han varit på väg att begära? Kanske skulle han i
nästa minut offrat sin frihet, om icke dessa små för-
nuftsfulla ord med sitt tvingande kraf : antingen-ellcr
kommit honom att rygga tillbaka för det sluttande
planet.
»Jag vill vara er vän,» yttrade han slutligen. Han
visste ej riktigt, om han skrek eller uttalade orden
anmärkningsvärdt tyst; de surrade förbi honom helt
meningslöst.
Nu var det således sagdt. Ester kände sig full-
komligt lugn. »Vi känna hvarann så litet, men jag
är ju möjligen äldre än ni och har större erfaren-
het.» Hon sade detta sista med ett försök till
skämt.
»Ni vill ej förstå mig.» Det föreföll honom som
om han stått och nystat upp en tråd, hvilken oupp-
hörligt gick af.
»Ah, jo, visst vill jag det.» Hon log.
»Vill ni som jag, gå vi hem.»
»Som ni behagar, fröken,»––– så nu gick trå-
den af igen.
De gingo tysta hemåt.
»Ah, jag är trött,» sade Ester, då de hunnit upp
på gården. »Vet ni, vi äro för gamla att leka.»
Hennes läppar skälfde som af undertryckt gråt, men
hon skyndade hastigt förbi honom in i byggningen.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Ärade läsarinnor!
Enligt hvad vi redan före jul förklarade
som vår afsikt, komma vi nu åter för att
bedja eder benäget vara oss behjälpliga vid af-
görandet om det utsatta priset till »Iduns
julklappsbazar». Vi blefve eder synnerligen
förbundna, om en hvar af eder, som prak-
tiskt pröfvat någon eller några af där insända
beskrifningar, med en rad på ett brefkort un-
derrättade oss om, hvilken af dessa täflande
anses böra komma i åtanke. Vi räkna på
denna vänlighet för att finna lämpligaste led-
ning vid vårt afgörande och våga hoppas, alt
våra läsarinnor gifva oss omgående SV(IV.
Redaktionen.
”Koka med gas!”
g
å lyder en uppmaning, som under de
senaste månaderna hos hufvudstadens
inbyggare blifvit inpräntad med »eldskrift».
Mänga af Iduns läsarinnor ha med anled-
ning af de lysande orden tillfrågat oss, om
det verkligen är idé i att koka med gas,
om det icke är alldeles för dyrt o. s. v.
Vi ha därför om saken förskaffat oss ne-
danstående uppgifter, och af dessa framgå,
att det ovilkorligen är idé i det — och en
ljus idé — och att resultatet äfven i ekono-
miskt afseende är lysande.
Gasen såsom bränsle är i flere hänseenden
fördelaktigare än något annat bränsle, nämli-
gen bekvämare och billigare.
Gasen förorsaker ingen rök och intet sot.
Maten kan således aldrig bli »rökig», och kok-
kärlen bli icke sotiga; man är fri från inrök-
ning och slipper sotning. Därjämte undviker
man vid gaskokning allt det dam, sot och
aska, som äro oundvikliga vid eldning med
ved eller kol. #
Det besvär och den tidsutdräkt, som äro
förbundna med uppgörande af eld med sist-
nämnda sorter bränsle, ifrågakomma icke vid
användande af gasbränslet. I samma ögon-
blick, matlagningen skall börja, öppnar man
gaskranen, tänder lågan och har »full fyr».
Om köksan tillfälligtvis är borta, kan lilla
frun utan olägenhet själf göra upp eld och
påbörja kokningen i rätt tid.
»Men om det kokar öfver?»
Nej, min nådiga, ni kan med tillhjälp af
gaskranen helt och hållet moderera hettan,
och om ni känner fördelen af att låta bul-
jongen koka sakta och länge, så kan ni på
gaskök börja dess kokning på kvällen och
ha buljongen färdig, när ni vaknar. Den ko-
kar aldrig öfver, om ni ställer kranen, så
att lågan är liten.
Vid sjukdomsfall och särskildt vid vår-
den af små barn är gasköket synnerligen
lämpligt, — ja, man kan säga oumbärligt
för skyndsam uppvärmning af vatten, mjölk
och dylikt.
Den naturliga följden af att lågorna kunna
modereras och släckas, så snart de ej längre
behöfvas, är att all obehöflig och besvärlig
hetta i köket kan undvikas.
»Men om vintern kan värmen behöfvas i
köket. »
Ja, för det ändamålet finnes i de flesta
större gasspislar en särskild kamin för upp-
värmning af köket, då sådant är nödvändigt.
»Nå, men hur kan det vara billigare att
koka med gas än med annat bränsle?»
Jo, ni kan tillgodogöra er all den gas, ni
bränner; ni tänder den först, när kokningen
skall börja, och släcker den, när kokningen
är gjord, under det att ancat bränsle brinner
onödigtvis och utan gagn både före och efter
kokningen.
Besvärligheten att göra upp eld med ved
eller kol ger ofta anledning till, att spiselden
underhälles hela dagen, och det finnes till och
med köksor, de där känna ett svenskt ord,
som heter »nattved». Besparingen vid gas-
kokning belöper sig till omkring 25 proc.
Vid anställda försök hos en familj om sju
personer uppgick kostnaden för kokning med
ved och kol till 48 öre per dag. Under lika
lång tid belöpte sig kostnaden för gaskokniug
till 36 öre per dag. Och dessa besparingar
ökas än ytterligare, om ni i stället för de
vanliga kopparkärlen använder tunna, helst
emaljerade järnkärl, och borttager den sot-
skorpa, som finnes under botten pâ de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
