Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 24 januari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 IDUN 37
mycket att göra och äro färdiga att digna under
bördan. Hvilken angenäm känsla erfar man ej i
det hus, där individen lugnt och tyst förrättar
sitt arbete som hjulet i en stor maskin, och hur
obehagligt stämd blir man ej, där husmoderns kom-
mandoord oafbrutet ljuda, där det slås i dörrar-
na och allt är oro och rörelse. Och trots all
denna brådska är arbetets resultat här oftast min-
dre och arbetets kvalitet underordnad. När då
herskarinnan i detta rike, klagande, men afundsjuk,
får en inblick i ett välordnadt hushåll och halft
misslynt, halft vetgirig, frågar den styrande: »Hur
kan ni ha det så?» måste hon alltid få det öfver-
raskande svaret: »Genom en riktig indelning af
arbetstiden.»
Däri ligger hela hemligheten, hvars afslöjande
blir till välsignelse för både stora och små. Hus-
modern måste icke blott lära sig indela sin egen
tid, utan äfven samvetsgrannt och konsekvent ge-
nomföra det för sina barn och tjänare.
På en riktig tidsindelning är hela samhällslif-
vet bygdt och först och främst mannens lif. Pla-
nen för barnens undervisning pröfvas och fast-
ställes ju oftast af staten. Från och med det
ögonblick barnet träder ut i lifvet och får sin
plats på skolbänken inpräntar man, samtidigt med
den smula lärdom, det lilla hufvudet kan motta-
ga, äfven något annat, nämligen begynnelsegrun-
derna till en riktig tidsindelning. Den lille pysen,
som för första gången kommer hem från skolan,
visar stolt för sin moder schemat, som han ej
ens ännu kan läsa, men om hvilket han vet, att
däri står upptecknadt ett antal timmar, som äro
bestämda till arbete, till läsning. Detta antal
timmar växer, utan att själen, som småningom
blifvit van vid detta arbete, känner sig nedtryckt
däraf, och när mannen en dag träder ut för att
ingå i ett kall, som kanske sysselsätter honom
många timmar om dagen, finner han sig lätt däri ;
han är ju van att se sin tid indelad, jämnt ar-
bete förefaller honom icke tröttande. Oaktadt
kvinnorna ha detta goda föredöme i mannens
regelbundna arbete, händer det likväl ofta, att de
ej hemta lärdom däraf för sig själfva och för allt,
som lyder under deras spira.
Hur lätt kunde ej detta gå för sig, och hur väl-
görande verkar ej en riktig indelning både i fy-
siskt och moraliskt hänseende !
Låtom oss först tala om barnen. Vid sidan
om schemat från skolan borde man uppsätta ett
liknande inom hemmet för alla dagens timmar
Det borde börja från det ögonblick, barnen stiga
upp om morgonen, och sluta med den strängt be-
stämda tid, då de skola gå till sängs. Hvarenda
kvart borde vara samvetsgrannt öfvervägd och
indelad, i det hänsyn tages både till sanitära och
andliga fordringar.
Barnen böra om sommaren stiga upp kl. 6 och
om vintern kl. 7, därpå ger man dem tillräcklig
tid till toaletten och låter dem förstå, att det inte
alls skall räknas dem till någon förtjänst, om de
skynda sig, emedan kroppen ovilkorligen skall
lida däraf. Öfver hufvud bör tiden för hvarje
sysselsättning hvarken vara för rikt eller för
knappt tillmätt, liksom man bör ge akt på, att
indelningen ordentligt följes, emedan allt hastverk
är upphetsande och befordrar nervositet.
När barnet är i ordning i rätt tid, kan det äf-
ven med största smak äta sin frukost och till-
ryggalägga vägen till skolan lagom fort; det blir
ej tvunget att skada sin mage med att hälla i sig
varmt kaffe och behöfver icke springa så fort
som möjligt till skolan för att hinna dit i sista
minuten och sedan sitta slött af utmattning den
första kvarten af lektionen.
Äfven i hemmet bör man anslå lagom tid åt
barnen att förbereda sig till skolan, att lära sig
sina hemlexor, att promenera, att läsa »roliga»
böcker, att leka o. s. v.
Under sådana omständigheter skall barnet göra
säkra framsteg, känna trefnad och finna glädje
i att lära.
Och när sönernas skoltid är förbi, skola de
själfva uppställa för sig en sträng tidsindelning
och finna sig, på hvilken plats de än bli ställda.
Och döttrarna skola bli samvetsgranna och på-
litliga hjälpredor åt sina mödrar i hemmet, utan
att därvid försumma de sköna konsterna, som un-
der åratal kostat så stora, offer af pengar och
möda, eller handarbetet, som är kvinnans tacksam-
maste sysselsättning. När de sedan en gång be-
träda tröskeln till sitt eget hem, skall det falla
sig lätt för dem att äfven där anvisa hvar och
en sin andel af arbetet.
Därmed komma vi till en liufvudpunkt : tidsin-
delningen för tjänarne. Hvarje husmoder bör ej
endast ba tänkt ut tidsindelningen för de dagli-
gen återkommande göromålen, utan måste äfven
i förväg tänka på och fördela arbetet för hela
veckan. Det bör vara hennes stolthet att kunna
bestrida alla de periodiskt återvändande rengörin-
garna med husets egna krafter, utan legd hjälp.
I en liten bok, som man ger hvarje tjänstflicka,
när hon tillträder platsen, bör man inskrifva in-
delningen för dagen och veckan, och hvarje duk-
tig, flitig tjänare skall studera den samvetsgrannt
för att sätta sig in i sitt arbete. När hon sedan
profvat indelningen och funnit den bra, skall hon
lära sig att värdera den och glad gå till sitt ar-
bete. Om det än nu för tiden finns många dåliga
tjänare, så finnas likväl ännu många bra flickor,
som stanna trogna på sin post, då de se, att det
arbete, som pålägges dem, icke öfverstiger deras
krafter, utan att man underlättar deras sträfvan.
I den lilla boken bör, som redan anmärkts,
icke blott dagens, utan hela veckans arbeten no-
teras, och vi tillråda indelningen af hvarje månad
i två stora arbetsperioder. I de hus, där man
tvättar hemma, bör hvarannan vecka offras till
tvätten och klädernas lagning, de mellanliggande
dagarne åt rengöring i stor stil. Sålunda bör
man anslå en dag till att piska möbler och mat-
tor, en annan till grundlig mönstring af sängarne,
en dag till att tvätta dörrar och fönster, en till
att putsa silfret, dörrlåsen och tvätta prydnads-
föremål.
Naturligtvis får man icke heller glömma
den alltjämt återkommande putsningen och
borstningen af möblerna, och den sjätte dagen
bör man slutligen underkasta små och storas
garderob en grundlig granskning. På detta
sätt kan arbetet aldrig sammanhopas, så att det
blir en tryckande börda, och man behöfver ej bli
vitne till, hur tjänarne använda de lediga timmar-
ne för att sladdra med grannjungfrurna.
Alla dessa arbeten fordra likväl icke så lång
tid, att man icke skulle kunna afstå en eller an-
nan stund af dagen till tjänarnes fria disposition,
så att de kunna få tid att laga sina kläder och
ej vara tvungna att gå omkring som en skam för
huset. Förebrår man dem något med afseende
på klädseln, ha de alltid till hands svaret: »Vi
ha ingen tid för oss själfva.»
Men om man har tilldelat dem en viss tid till
egen disposition, kan man åberopa sig därpå, då
de visa sig i smutsiga eller söndriga kläder.
Om man ej styr om tvätten hemma, får man
ännu bättre tid till de öfriga göromålen och kan
i alla riktningar fordra ett ordentligt och utmärkt
arbete.
Ibland kan det väl hända, att tjänarne oppone-
ra sig mot den stränga indelningen och göra för-
sök att fördela arbetet efter sitt eget hufvud. I
sådana fall bör husmodern ej pocka på sin ofel-
barhet, utan lyssna till tjänarnes invändningar,
pröfva dem och behålla det bästa. Men är den
indelning, husmodern själf gjort upp, den rikti-
gaste, skall äfven hos de tjänande infinna sig en
viss känsla af lugn och behag, som förmår dem
att böja sig under matmoderns indelning af göro-
målen.
Naturligtvis bör tiden om sommaren såvälför barn
sop tjänare indelas annorlunda än under vinter-
månaderna och för alla husets medlemmar med-
föra ett större antal fritimmar. Liksom barnet,
styrkt af sommarluft och sommarferier, återupp-
tar vinterns arbeten med ökade krafter, skola äf-
ven tjänarne när de med sitt herrskap återvända
från landet, vara bättre beredda att utföra allt
det arbete, som väntar dem i vinterkvartalen, då
husmodern under sommarmånaderna hållit töm-
marne mindre stramt, och deras spänstighet skall
oftast hålla ut till kommande vår. Det är oför-
svarligt, att så många husmödrar förbittra som-
marvistelsen för sina tjänare genom att öfver-
hopa dem med göromål, ja, genom att ofta neka
dem att hvila ut på en afsides plats i det gröna,
där de i fulla drag kunna njuta af den friska luf-
ten, som är så nödvändig för hvarje människa,
hon må vara hög eller låg. Ett sådant obetänk-
samt handlingssätt straffar sig själf; tjänarne bli
antingen ovilliga, då de skola taga itu med vin-
tergöromålen, om man ej unnat dem litet frihet
under sommaren, eller också ha de ej blifvit stärkta
af landtluften och kunna ej fullgöra sina plikter.
Båda delarne __ kasta skugga öfver hemmet, som
lider däraf både med hänsyn till den behagliga
prägel, som bör hvila öfver det hela, och till det
arbete, som utföres.
Men slutligen får en husmoder icke glömma
att indela sin egen tid riktigt, så att alla de kraf,
lifvet ställer på en hustru, moder och husets her-
skarinna, måtte uppfyllas.
Hon bör bestämma den tid, hon vill använda
både till allvarligt arbete och underhållande läs-
ning, till uppsyn öfver barnen, till att represen-
tera utom hemmet och — last but not least —
den tid hon med friskt sinne och med det glada
medvetandet, att hon uppfyllt sina plikter, kan
offra åt mannens förströelse. När han kommer
hem från dagens arbete, bör han kunna få hvila
ut i samtal med de sina och aldrig få svaret :
»Förlåt, men jag har något jag måste uträtta.»
Den mest otillbörliga och den mest förkastliga
af all tidsindelning är den, som beröfvar honom
dessa stunder af förtroligt samspråk, om hvilket
han alltid förnöjd bör kunna säga: »För dessa
stunder kämpar och arbetar jag gärna!»
Hvarje husmoder, som i sin indelning af dagen
glömmer dessa timmar — hon må vara en aldrig
så duktig matmoder — måste vi gifva det vitt-
nesbördet, att hon icke förstått indela sin tid rätt.
Jenny Neumann.
Nytillträdande abonnenter
kunna mot insändande af 40 öre i frimärken er-
hålla Iduns julnummer med porträtt af tid-
ningens redaktör och nitton af de mest framstå-
ende kvinliga och manliga medarbetarne. Numret
innehåller dessutom 20 sidor intressant och om-
växlande text samt torde i detta afseende vara
den rikhaltigaste jultidning, som någonsin utkommit.
Föräldrar och barn.
Små verklighetsbilder, samlade af Lola.
’’«§|0nl’ lät mig fläta ditt J’ag kan iute
rééx med de där loekarne. » — »Nej, nej,
mamma, flätor äro inte vackra; låt mig be-
hålla loekarne!» — »Visst inte, du skall ha
flätor.» Modern slätar ut håret; barnet grå-
ter öfver sina lockar — och modern löser
åter upp flätorna och lockar barnets hår.
Louise lät sina saker slängas rundt om-
kring. På måndagen lågo söndagskläderna
på soffa och stolar. »Barn då, du är för
oordentlig! Hvart skall det ta vägen med
dig?» Och medan modern talar på så sätt,
samlar hon ihop Louises kläder och hänger
in dem i skåpet.
Ü:
Ett barn skar sig i fingret. ȁh, stackars
liten,» ropade modern. Och medan hon sö-
ker förbinda såret, fortsätter hon med sin ve-
klagan. »Hvad skall farmor säga?» —
»Gör det mera ondt?» — »Ib, min lilla
stackare!» — »Sitt bara stilla, så går Maria
efter en kaka åt dig.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
