Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. 31 januari 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 IDUN 49
Jag själf gick in i ett nattkafé för att
värma mig med en kopp kaffe. Men ehuru
jag i och för min nattliga vandring lånat
mig en slokhatt à Vitalimne och anlagt
min långa resrock, hvars krage jag till yt-
termera visso hade uppvikt, fann jag publi-
ken alltför misstänkt. Jag lemnade därför
det lilla eleganta kaféet, innan alla stolar
voro sönderslagna.
Också en sida af lifvet kring hallarne!
* *
*
Tiden lider och himlens svarta färg ljus-
nar till grått. Landtborna komma i allt
större antal. Torget förslår ej längre. Nu
krälar och myllrar det i sidogatorna . . .
Klockan 6 slås dörrarna upp.
»Man öppnar, man öppnar!» ropas det, och
in i hallarne strömma nu, hullér om buller, lik-
som i en våldsam kamp egarinnorna af de
1,500 butiker, hvaraf hallarne bestå. Och
medan de flämtande gasblossen där ute kämpa
med dagbräckningen, stiger mumlet allt star-
kare uppåt. . . det breder ut sig . . . det växer
till sorl...
I den breda midtelavenyen ökas trängseln
och villervallan, vagnar rada sig vid vagnar
med gröna, hvälfda tak, hästar frusta, och
hjul gnissla.. Nu är den första kommersen
börjad — butikegarinnornas. De armbåga
sig ut på trottoaren, de betrakta varorna, de
fråga efter priset, de rycka på axlarna, de
tillkalla bärarne, fadeur’erna, som samlas i
allt större skaror -— pittoreska karlar i blå
blusar och blodröda, napolitanska mössor och
med sin fyrkantiga korg fastbunden på ryg-
gen. Man köpslår, man lassar af och las-
sar på, man tränges, man brottas, utan miss-
kund, utan pardon — det kunde kallas en
strid för tillvaron!
Och medan gasen släckes och dagsljuset
böljar in i ljusblå floder, är det ett dån, som
stiger upp mot zinkhvalfven . . .
(Forts, och slut i nästa n:r.)
Priset i iduns julklappsbazar
har tilldelats fru Ebba Larsson, Lund, hvilken
insände en hel serie omvexlande beskrifningar,
af hvilka flere erhållit våra läsarinnors förord.
Redaktionen.
Att hembrygga godt öl och svagdricka.
Prisbelönt svar å prisfrågan I.
ör att få ett godt öl och måltidsdricka fordras
väl beredd malt, och då denna uppsats väl sär-
skildt är afsedd för landtfruar, äro de ju i tillfälle
att i sina hem mälta för att få’ en både billigare och
bättre vara, än,den man köper. ■ Jag har därför an-
sett lämpligt att inleda min uppsats med en be-
skrifning på, huru god malt åstadkommes.
$:
*
Man sätter upp ett lagom stort kar, väl rengjordt,
på en bänk, lägger en slå emot på baksidan under
botten, så att det lutar emot tapphålet.
En torr viska eller halmvridning lägges innanför
tapphålet. Då detta är gjordt, ilägges stridt och vik-
tigt korn, och friskt brunnsvatten slås därpå, hvar-
efter tappen urtages, så att vattnet får sila igenom
och taga med sig allt dam, som möjligen kan finnas
i kornet. Sedan sättes tappen åter i, och öses så
mycket vatten på, att det står väl öfver kornet, och
får det så stå i 3 dygn, efter hvilken tid vattnet
tappas från kornet, som får ligga kvar i karet för
att taga värme och visa tecken till grodd, omkring
två dygn under den kallare årstiden, men blott ett
under vår- och hösttid. Sommartid brukar man
vanligen ej mälta.
Kornet lägges därefter upp i hög på ett väl sku-
radt golf för att gro ut. Och bör det under tiden
flitigt omröras och hopläggas i än tjockare, än tun-
nare lager, för att gro ut jämnt. Skulle mältan kän-
nas vara allt för torr, bör man slå på några skopor
vatten och blanda om den väl. Noga bör tillses, att
den ej får gro ut för fort, så att den blir klimpig,
hvadan den flitigt bör omröras med händerna. Of-
ver åtta dagar kunna stundom åtgå, innan mältan
blir lagom utgrodd, sedan den tagits ur karet.
För min del har jag gemenligen brukat mälta på
11 à 2 tunnor korn (2 à 31 hektoliter) åt gången
för ett hushåll af omkring tio personer.
En gammal sägen är, att mältan är färdig att torka,
då man i en hand full äf densamma finner trenne
korn utgrodda. Därefter föres den nu färdiga
mältan till badstugan, spm för ändamålet är förut
uppeldad och varm, samt bredes ut på lafven bra
tunnt under första dygnet ; men då den legat där till
kvällen, under flitig omröring hela tiden, lägges den
i hög för att blifva söt, men utröres dock emellanåt,
tills maltet är så torrt, att det knaprar under tän-
derna, då man biter i ett korn. Sedan föres det till
kvarnen och gröpes groft. Där badstuga saknas, an-
vändes vanlig s. k. »torkplåt». Värmen i det rum,
på livars golf kornet lägges för att gro, bör ej öfver-
stiga åtta grader.
Och nu öfvergår jag till själfva brygden. Ett par
dagar före brygden gnidas alla tunnor och kärl,
som vid densamma skola användas, med granris och
kallt vatten samt sedan ytterligare med stark och
het enlag,, hvilken sednare står kvar i kärlen ända
till kvällen före brygden, då i stället friskt vatten
iöses. Samtidigt därmed uppmätes maltet, och tages
däraf allt efter som man vill hafva ölet starkt. Det
lägges ned i ett rymligt kar, och några skopor friskt
vatten påhällas under flitig omröring. Detta kallas
att »syfta» maltet, som bör blifva väl genomblött,
hvarefter det täckes öfver och får stå omkring fyra
timmar.
I god tid morgonen därpå kokar man upp en
pannmur vatten, så att tillräcklig tillgång därpå fin-
nes. Af detta varma vatten slås sedan några skopor
i sänder på det sålunda kallt brukade maltet, och
omröres grundligt alltsammans med ett s. k. »roder».
Observeras bör, att högst ett ämbar vatten för hvarje
gång påspädes, och fortsättes därmed, tills kvantiteten
i karet blir sådan, man vill hafva den. Brukningen
eller omröringen bör ske med all kraft under om-
kring en timmes tid, hvarefter karet väl täckes och
får stå en kvarts timme. Därpå öses försiktigt det
tunna ölämnet åter i den tomma pannmuren för
att ånyo uppkoka, hvarpå det slås tillbaka igen i
karet; detta förfaringssätt förnyas i fyra omgångar,
och bör brygden under tiden stå väl öfvertäckt med
en linneduk samt däröfver täcke eller filt, till kylas
och därmed följande surnings förekommande. För
att undvika att något af maltet följer med det tunna,
då man sålunda i sakta mak öser fram och åter till
och ifrån pannmuren, bör en halmkrans hopvridas och
läggas under skopan, hvarmed ösningen försiggår.
Nu bör det s. k. »påbäringskaret» vara i ordning,
och ställes detta upp på en bänk nära pannmuren
med ett mindre vedlräd lagdt under botten å bak-
sidan, så att det lutar något framåt. Käppar af en,
väl barkade och rengjorda medels enlag och varmt
vatten, läggas sedan kors och tvärs på botten af
karet, de kortaste och flesta närmast tapphålet. Se-
dan hopvrides af långhalm ett armstjockt band, som
lägges rundt omkring på botten, samt vidare ett kors
af likadana halmstrån, hvilket lägges i midten af
karet, och böra armarne på detta kors vara så långa,
att de räcka öfver kanten på detsamma, och förses
med knutar i ändarne. Slutligen lägges en liten
halmkrans i hvarje fjärdedel samt ett lager af tunn
halm däröfver. Några skopor varmt vatten påösas,
för att rena halmen, och få afrinna genom tapphålet.
Under den tid vörten för fjärde gången uppkokas,
bäres maltet på »rosten» (så kallas nämligen det
nyss beskrifna karet), dock så, att när en half tunna
däraf är påburet, bör man hafva i ordning att lägga
emellan ytterligare tvänne nya halmband till ett
kors och fyra små kransar samt däröfver ett tunnt
halmlager, alltsammans förut väl rengjordt innan re-
sten af maltet påbäres (detta. under förutsättning att
brygden är någorlunda stor). Vid denna påbäring
af maltet bör mycken försiktighet iakttagas, så att ej
för mycket för hvarje gång lägges på »rosten» ; ty
då händer lätt, att halmen för hastigt blir nedtryckt
och därigenom sjelfva afrinnandet försvåras och blir
för trögt.
Tappen tages nu ur, och ett lagom horn inpassas
i tapphålet, hvarpå den kokande vörten sakta öses
i karet och därifrån utrinner, bildande en fin stråle.
Skulle den vid afrinnandet ej befinnas lika klar som
vin, så låter man den ännu en gång koka upp och
passera genom »rosten» i karet.
Sedan ändtligen all ölvört afrunnit, sättes den att
koka i en annan pannmur under tre timmars tid
och påspädes med kokande vatten, så att ingen minsk-
ning i kvantiteten inträder. Vidare ilägges minst
ett halft skålpund (213 gr.) humle till tre såar öl;
och bör denna humle förut hafva legat i ett såll
samt där blifvit hastigt öfveröst med kokt vatten,
som fått afrinna. I s. k. »julöl» bruka somliga
ilägga pomeransskal och russin, ett halft skålpund
(213 gr.) af hvardera sorten mot tunnan (l,o hl.)
malt. Då ölet är färdigkokt, uppöses det i ett kar,
som sedan sättes i ett åtta graders varmt rum för
att afsvalna och sedan jäsa, hvilket senare sker ge-
nom att ilägga en half liter god färsk jäst mot öl
efter en tunna (1,6 hl.) malt. Karet bör därun-
der vara väl täckt, och då humlen så småningom
börjar flyta upp, så tappas ölet på tunna, och sprun-
det lägges löst öfver under halfva första dygnet.
Sedan tillklämmes det hårdt, med linne lagdt emel-
lan sprundet och tunnan, och öfvertäckes till sist
med en deg af aska och vatten, som väl tilltryckes
om sprundet.
Vill man buteljera ölet, så låter man dessförinnan
tunnan stå orörd i en sval källare under en tid af
fyra veckor, och bör vid buteljeringen noga tillses,
att tunnan varsamt behandlas, så att ingen jäst med-
följer, i hvilket fall buteljerna springa,
»Drickatn beredes på det sätt, att sedan man fått
ölvörten i pannmuren, fortsättes påösning med varmt
vatten å »rosten», så länge man känner någon malt-
smak; kokas sedan såsom ölet, dock ej mer än under
en timmes tid, och humle ilägges efter smak.
»Prestfrun.
Vår söndagseftermiddags-
klubb.
Gerdas funderingar angående äktenskapet.
’|n god fortsättning, Matilda, och mätte
ditt kaffe dagligen tilltaga i styrka
och renhet!»
»Hå, hå, ja ja! Tiden lider, året går,
aldrig får jag man i år.»
»Det förbjude Gud, hvad skulle du här
med en man, för att plantera cigarrstumpar
på dina blomkrukor och knäppa aska på din
förmaksmatta!»
»Nej men, Elma ! Du pratar som om det
ej funnes annat än obehag i äktenskapet;
det är riktigt rysligt att höra, då du -varit
gift så många år?»
»Ja, ser du, just det, att man så länge
varit lycklig, gör, att man tryggt kan skämta
litet med äktenskapet, ty ej må du tro, att
vår lycka går omkull för några skämtsamma
ord. Men det var sannt: Gerda skulle upp-
bygga oss med ett längre föredrag i äkten-
skapsfrågan; allt med anledning af att hon nu
studerar Idun’ och fått tag i fru Langlefs
artikel. Så att om Matilda nu forser mig
med två koppar kaffe för att stärka tåla-
modet, så må du börja; Matilda blir den
intresserade åhörare-skaran, jag den erfarna
kritiken.»
»Tycker ej Gerda om fru Langlefs åsik-
ter ?»
»Jo visserligen, och jag har visst ej tänkt,
att man skulle anse hela sitt äktenskap olyck-
ligt därför, att man någon gång råkar ut
för små meningsutbyten. Man kan ju gräla
ganska skarpt med sina syskon och om en
stund vara lika goda vänner igen. Lättare
ännu måste det väl vara att försona sig med
en, som man älskar så högt som sin make.»
»Ja, det är då säkert, men må man ej
låta misshälligheten så småningom jämka ut
sig, ty då stannar alltid en liten udd kvar.
Nej, man måste åstadkomma en riktig för-
soning. Må man efter ett, på omständighe-
terna beroende, längre eller kortare »tjurarn1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0057.html
