Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 7 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 I DU N i89a
son? Det är icke Bismarck, ännu mindre Boulan-
ger; nej, det är Stanley. Efter långvarig oro fick
man under sista månaden förlidet år underrättel-
se om framgången af hans senaste expedition.
Under detta år hafva vi förnummit, huru han
som segrare kom till Zansibar och däröfver (14
jan.) till Kairo; nu förestår hans festliga motta-
gande i Europa.
Åtskilligt mer kunde vara att tillägga för janu-
ari månad; men det må, i betraktande af det re-
dan starkt anlitade utrymmet, komma som inled-
ning till nästa månadsöfversikt.
Otto Sjögren.
Af d:r Emil Kleen ha vi erhållit den upplysningen,
att det med detta namn undertecknade poem
»Serenad», som förekom i Iduns senaste num-
mer, ej är af honom författadt.
Red.
April i februari.
jf.an har kallat oss nordens fransmän ; vi
få snart göra skäl för namnet nordens
italienare. Tänk bara denna vinter, min fröken !
Hur ofta har ni inte rullat upp er gardin i
förhoppning att finna snöskimrande tak och
termometern långt under fryspunkten. Men
termometern har varit som besatt i år. Den
måtte i sitt kvicksilfverhjärta gömma någon liten
förälskelse från sommarn, efter som den ’ är så
varmblodig af sig.
Sommaren — ja, snart ha vi den här igen.
Det är ju redan vår, full vår med soligt blå
himmel, blåsippor ute i Djurgårdsskogen och
ett vatten mellan Museum och Slottet — ett
vatten, som härmar Medelhafvet, där det speg-
lar Capri och Vesuvs rökhvirflar. Ja, det
måtte vara vår — april i februari. Världen
har nu så länge varit på tok, attMet inte alls
är att undra på, om exemplet till sist skulle
smitta och naturen bli det också.
spisa på den soliga verandan, med fjärden glitt-
rande framför oss . . .
»Men, min herre...»
Herregud, det är luften, vårluften, som gör
mig yr i hufvudet. Ni med mig på Lidingö-
bro .. . lake och Johannisberger ... det vore
världens sista dag — hvad skulle alla edra
tanter säga?»
»Ni måste vara förnuftig!»
Förnuftig — ja, min fröken’, jag vill vara
förnuftig, men det har sig så svårt. Se då
på alla dessa unga damer, eleganta, korrekta,
se hur denna fläkt af berusande sydlig vår
kommer deras ögon att tindra, läpparne att le,
farligare, skälmskare än vanligt •— men låtom
oss vara förnuftiga! Ingen lake, ingen Johannis-
berger — en bakelse och en kopp choklad
inne hos Hellbachers —
»Nej, ingenting — ingenting alls!»
Men jag trodde . ..
»Ni har trott galet — tror ni världen ens
tillåter en ung dam att äta bakelser och dricka
choklad inne på ett konditori med en ung herre ?
Nej, det går visst inte an ! Det är i balsalen
vi i tusen små friheter få ta skadan igen —
i balsalen äro vi fria, där tar konvenansen sig
en lur, emedan den tror sig så säker.»
Akta er, min fröken, ni ironiserar...
»Ack ja, det är vårluften, som ni själf sa’.
Låt oss gå ut . .. långt ut . . . öfver Skepps-
holmen ända ut till den sista klippan på Kastell-
holmen .. . där andas man friare.»
Hvad tänker ni på?
»På att drömma, att jag lefver ... att våren
har kommit på fullt allvar, utan att, som den
nu kanske gör, narra oss april .. . april i
februari... att vildgässen ha kommit... att
svalorna bygga ho. .. att åDgbåten för mig
långt — långt dit ut, där jag kan se hafvet. ..»
Alldeles som Ibsens Frun från hafvet. ..
»Ack, Ibsens hafsfru finns hos oss alla; det
är det underliga, det okända, det berusande
fria, det är ... »
nes porträtt. Vi ha haft nöjet på samma
väg mottaga miss Bly’s personliga svar,
det hon omgående till Iduns läsarinnor af-
sändt silt porträtt, hvilket kommer att in-
föras, så snart det hunnit hit anlända och
reproduceras.
Om circa 14 dagar hoppas vi sålunda
kunna bjuda våra läsarinnor på det intres-
santa originalporträttet af Nellie Bly.
m-
Smånotiser från kvinnovärlderu
En dockutställning. Englands första kvin-
liga läkare, Elisabeth Garrett Anderson, öppnade
för omkring 15 år sedan i London ett sjukhus
för kvinnor, där läkarevården såväl för de på
stället vårdade som vid den talrikt besökta klini-
ken bestrides af henne själf och andra kvinliga.
läkare. Sjukhuset har alltjämt underhållits genom
frivilliga bidrag och inkomsterna från någon kon-
sert eller bazar jämte de mindre afgifter, som
erläggas af hvar patient. Så småningom har ut-
rymmet i det för ändamålet inköpta huset vid
Marylebone Road visat sig otillräckligt, och förra
året lade prinsessan af Wales grundstenen till en
ny, större och ändamålsenligare byggnad. Medel
till denna nybyggnad hafva skänkts af flere för
saken intresserade personer, men ännu behöfves
en större summa, och för att anskaffa denna kom-
mer en bazar att anordnas i den nya byggnaden
den 29 april d. å. En afdelning af bazaren är
afsedd att tillika utgöra en utställning, egen i sitt
slag, af dockor, dockmöbler, dockkläder m. m.,
och för att göra denna så rikhaltig som möjligt
erbjuder utställningskomitén 22 pris, hvardera å 9’
hr., samt ett första pris å 95 kr. och tvänne an-
dra pris, hvardera å 57 kr. Närmare plan och
regler för täflingen kunna erhållas genom fru J.
A. Westerberg, Kungsportsavenyen 15, Göteborg,
eller fröken Lotten Lagerstedt, Hvitfeldsplatsen 7
därsammastädes. Man vågar göra sig den för-
hoppning, att bidrag till dockutställningen skola
inflyta äfven från Sverige. Och detta hopp näres
af tanken på att mer än en lidande svenska sökt
och funnit hjälp å detta sjukhus och med tack-
samhet minnes det välvilliga deltagande hon där
fått åtnjuta.
- Men härligt är det i alla fall. Man vaknar
upp som en fluga, som sofvit vintern öfver,
och det är med en känsla af oändligt välbe-
finnande man andas in denna rena, milda luft.
Den vårsolen — hur den kan förgylla allt —
inte endast plåttaken, kronan på slottets flagg-
stång, masttopparna längs Skeppsbron, kyrkor-
nas kors — utan också lynnet — hvardags-
lynnet.
Tag på er lilla förtjusande hatt, den där
som kom julaftonen, inpackad som en liten
hertig, så fint var det gjordt, men så kom den
också direkt från Paris — eller från Labatt
i Stockholm, hvilket ju är lika bra. Men tag
på den i alla fall. Så er kappa, fodrad med
märd, edra gants de Suède och er långa boa,
som också jag hade godt af en gång — ni
minns, när jag följde er hem från teatern den
där kvällen, då det smällde till — pardon, frös
på, vill jag säga.
Och nu er arm !
»Hvad tänker ni på, min herre?»
Nej, det är sannt vi ä’ i Stockholm och inte
i Paris, och jag är inte heller det minsta för-
lofvad med er. Det är synd, men det är en
sanning.
Framåt således, min fröken, på vanligt sätt
som ett par istadiga hästar, som inte ännu
lärt sig dra jämnt! Vet ni, hvad —
»Säg ut!»
Det föll mig något in — vet ni hvad det
är för väder i dag?
»Ni ä’ lustig!»
Visst inte — det är Lidingöbroväder. Kän-
ner ni då inte i tankarne, hur godt det skulle
smaka, stufvad lake och gammalt rhenskt, att
Vårluften, som söker... den för med sig
så många gamla drömmar — helst när man är
tjugo år .. .
»Och lefver som i ett kloster hos fyra tanter !»
Ja, så är det!
Daniel F—m.
&
Nellie Bly -
se där ett namn, som på senaste tiden
öfver hela den bildade världen väckt det
lifligaste intresse och varit snart sagdt dag-
ligen på tal. Vi förmoda ock, att knap-
past någon af våra läsarinnor finnes, som
ej i pressens spalter mött intressanta redo-
görelser för den unga amerikanskans ovan-
liga bragder, nu särskildt senast hennes
resa kring jorden på 72 dagar, genom hvil-
ken Jules Vernes bekante Phileas Fogg för
evigt ställts i skuggan.
I förra veckan återkom miss Bly från
sin uppseendeväckande färd via San Fran-
cisko till New York, genom hela den stora
nordamerikanska världsdelen helsad med
jublande ovationer som en af vår tids ovan-
ligaste representanter för kvinlig företag-
samhet, djärfhet och energi. Nellie Bly är
dock ännu en helt ung kvinna på föga öf-
ver 20 år.
Omedelbart efter hennes återkomst af-
sände Iduns redaktion till den stora New-
Yorktidningen »The World», på hvars be-
kostnad miss Bly företagit den enastående
färden, kabeltelegram med anhållan om hen-
Teater och musik.
Kungl. operan. Sjette symfonikonserten egde
rum sistl. lördag med biträde af den framstående
och med rätta härstädes så högt uppburne Vio-
loncellisten Frans Neruda, hvilken äfven denna
gång i ett af honom själf komponeradt konsert-
stycke lade i dagen de solida egenskaper,^ som
göra honom till en af nutidens mest framstående
exekutörer på sitt svåra, men tacksamma instru-
ment. Programmet inleddes med Dentes i Berlin
prisbelönta d-moll-symfoni, korrekt och i klassisk
stil hållen, med korta, melodiösa och väl genom-
förda satser. Kompositören, som själf ledde ut-
förandet, helsades med lifliga applåder. Konser-
tens intressantaste nummer var otvifvelaktigt det.
sista, emedan det för oss presenterade en här
alldeles ny tonsättare, den i utlandet högt upp-
burne ryssen P. Tschaikowsky. Den nu framförda
symfonien (g-moll) tillhör visserligen hans ung-
domsarbeten, men vittnar dock tillräckligt om, att
man här har att göra med en tonsättare af rang.
— Programmet utfylldes af hr Lundqoist, hvilken
förträffligt tolkade Södermans vackra ballad »Tann-
häuser». Salongen var fullsatt och bifallet efter
alla nummer lifligt.
Måndagens föreställning af »Lakmé», gafs för
utsåldt hus och bevistades af konungen med
uppvaktning, jämte ett antal inbjudna damer och
herrar.
Första - föreställningen af Meyerbeers »Robert
af Normandie» vid dess nu förestående repris
kommer att gifvas som recett för Kungl. teatrar-
nes pensionsinrätining. Under inöfning äro: Ver-
dis »Othello», Rossinis »Barberaren i Sevilla» och
Mozarts’ »Figaros bröllop».
K. dramatiska teatern har redan upptagit ett
nytt stycke, ehuru den ännu alltjämt i »Ghamillac -
har en gifvande kassapjäs. Det nya stycket »På
nåd och onåd», komedi i fyra akter af Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
