Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 7. 14 februari 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 I DU N 1890
höra den kära stämman eller kyssa de äl-
skade läpparne. Kanske skulle en annan
kvinna le mot lionom och älska honom och
få hans varma, ädla kärlek tillbaka––––––
en kvinna som vore bättre och värdigare än
den öfvergifna!
Den unga hustrun hade aldrig förr i sitt
lif erfarit sådana kval, som hon denna stund
kände.
Och hon tyckte likväl, att det skedde
henne rätt, ty hon hade icke förtjänat bättre
Men tänk ändå, att han skulle vara borta
just nu! Om hon dock fått träffa honom
bara en enda gång till! Hon hade velat
luta sitt hufvud intill hans och hviska ho-
nom i örat en underbar liten hemlighet —
en hemlighet, som ju också rörde honom själf.
Kanske hade den gjort honom glad, kanske
hade den bevekt honom att glömma det för-
flutna och att förlåta henne allt, allt, och
återtaga henne till sitt hjärta!
— — — — — — Det var ju så dok-
torn sade! O, det var så underligt och till-
lika så ljuft att tänka därpå, och dock öfver-
fölls hon af en bäfvan vid denna tanke. Och
denna bäfvan sällade sig till sorgen öfver att
hafva förlorat honom . . .
* *
*
»Min älskling, ack, gråter du i sömnen,»
utropade i detta ögonblick en välbekant röst,
och innan hon hann öppna ögonen eller svara,
kände hon sin mun tillslutas af en varm
kyss.
»Nu får du inte gråta, älskling; kommer
du inte ihåg, hvad doktorn sade?»
»Åh — är det sanning, Kurt, är det sannt,
att du älskar mig än —• — jag har drömt
så ohyggligt!»
»Min dyra maka, hädanefter skola vi äl-
ska hvarandra mer än någonsin; vår lilla
ljufva hemlighet skall ännu fastare förena
oss.»
»Och du vill förlåta mig allt mitt egen
sinne och allt annat?»
»Allt, allt, min älskling. Vi måste öm-
sesidigt förlåta, älska, hjälpa och stödja hvar-
andra. »
Bör den kvinliga äktenskaps-
åldern höjas?
Hr F. T. Borgs motion i törsta kammaren.
jpwiji omnämde för ett par veckor sedan den
märkliga motion, hr Borg väckt vid
nu samlade riksdag angående, äktenskajis-
ålderns höjande för kvinnan från 15 till minst
21 år. Vi anföra nu hr Borgs grundliga
motivering, hvilken, som vi antaga, bör ega
intresse för hvarje svensk kvinna.
Gentemot de sträfvanden till familjebandens upp-
lösning och den kristna moralens undergräfvande,
som i våra dagar med allt större styrka framträda,
är det af nöden, att alla vänner af en rätt fattad
sedlighet enigt samverka genom åtgärder, som afse
att stärka den pä ett fast äktenskap grundade fa-
miljen och bereda den för en högre och renare upp-
fattning af denna för samhällets bestånd så högvik-
tiga institution.
I detta afseende lemnar den moderna lagstiftningen
äfven i Sverige rum för en väsentlig anmärkning.
Enligt svensk lag (Giftermålsbalken kap. 1, § 6)
gifves nämligen rätt åt kvinna att träda i gifte, redan
då hon fyllt 15 år. Det inses lätt och styrkes dess-
utom af all erfarenhet, att en kvinna vid så tidig
ålder blott i ytterst sällsynta fall kan vara vuxen
att uppbära eller ens medveten om de plikter och
det ansvar, som följa med det viktiga steg, hvilket
för hela lifvet förenar två människors öden och af-
gör öfver deras väl eller ve. Det kan ej vara en-
ligt med en på religiös och sedlig grund hvilande
uppfattning af lifvets viktigaste handling att låta
den begås af ett barn, hos hvilket man ej ens eger
rätt att påräkna förmåga att uppbära dess kroppsliga
eller andliga följder. Det kan här ej ens blifva tal
om en förening mellan två fullmogna människor,
som af egen fri vilja beslutit dela lifvets lust och
nöd. En femton-, sexton eller sjutton-årig brud kan
ju ej rimligen ega de egenskaper, som fordras för
att påtaga sig en dylik uppgift. Men då är också
regeln, alt dylika äktenskap äro på förhand uppgjorda
af föräldrarna, visserligen i bästa afsikt att bereda
sitt barns väl, men med föga eller intet afseende på
detta barns egen vilja och mycket ofta med högst
fördärfliga följder för hela dess framtida lycka. Dy-
lika merendels på egennyttiga beräkningar grundade
förbindelser pläga vanligen icke föra lycka med sig,
utan snarare leda till split och kallsinne makarne
emellan och ofta nog till skilsmessa.
Med ojäfviga bevis låter sig ock styrkas, att dylika
i otid ingångna giften öfva ett högst menligt in-
flytande på såväl moderns som afkommans helsa och
kroppsliga utbildning. Sålunda är det utrönt, att
dödligheten är mycket större bland kvinnor, som
gift sig för tidigt, liksom ock bland deras barn,
medan en betydligt högre grad af sundhet och lifs-
kraft finnes hos de kvinnor, som först vid uppnådd
kroppslig och andlig mognad trädt i gifte, äfvensom
bland deras afkomma. Allt detta kan styrkas med
en mängd exempel, som blifvit insamlade från alla
delar af världen, och som på det mest ovederläggliga
sätt lägga i dagen de menliga följder, som i otid
ingångna äktenskap medföra för människans kropps-
liga och andliga välfärd.
Äfven ekonomiska olägenheter följa därmed. Då
åldersgränsen for kvinnans inträde i äktenskap är sex
år lägre än för mannen, så leder detta till, att an-
talet af ogifta qvinnor i äktenskapsåldern är långt
större än antalet män, ja, stundom öfverstiger detta
med mer än hälften. Härmed följer åter, att kvin-
nan är långt mindre fri i val af make än mannen
och ofta nog nödgas finna sig i att taga en dålig
man för att väl bli gift och ej på gamla dagar stå
oförsörjd. Men i alla fall måste en stor mängd öfver-
taliga kvinnor förblifva ogifta och, då de nu måste
försörja sig själfva, trängas med männen på arbets-
marknaden och göra det svårare för dem att försörja
sig och de sina.
Det har också visat sig, att de äktenskap, där
bruden är mycket ung, ofta nog obetänksamt ingås
vid första möjliga tillfälle till arbetsförtjänst, som
kan gifva medel till bosättning, men utan tillräcklig
ekonomisk grundval för framtiden. Särskildt är
detta fallet i fabriksdistrikt, där en tillfällig arbets-
brist är nog att kasta en mängd af dessa obetänk-
samt grundade familjer på fattigvården. Har åter
kvinnan vid sitt gifte nått myndig ålder, är alltid
större utsikt för, att hon hunnit afsätta en liten
sparad styfver, som gör det lättare att möta fram-
tiden med dess vexlingar. Enär skilnaden i ålder
makarne emellan visat sig i regeln vara störst i de
äktenskap, där bruden gift sig i tidig ålder, ha dessa
tidigt gifta hustrur mycket större utsikt än andra
att förlora sina manliga försörjare och såsom änkor
mången gång falla fattigvården till last.
Ett annat icke mindre vanligt förhållande, som
särskildt ofta inträflar på vår landsbygd, är, att de
mycket tidiga giftena medföra så ringa skilnad i ål-
der mellan föräldrar och barn, att de förra ännu stå
i sin kraftigaste medelålder, då de senare redan äro
fullvuxna och fordra att få komma fram i världen.
Dr den oundvikliga trängsel, som då uppstår, här-
flyta ofta slitningar, som kunna leda till de bedröf-
ligaste följder, hvilka stundom spränga alla familje-
band. De vackra familjetaflor, som då och då er-
hållas af ända till fem släktled, som sämjas under
ett tak, taga sig kanske något olika ut för den
medelåldrige familjefadern, som det åligger att för-
sörja såväl den åttio- eller nittioåriga mormodern
som det späda barnbarnet. De s. k. undantagstvi-
sterna, som fylla några af de sorgligaste bladen i vår
rättegångshistoria, visa tydligt nog, huru detta ålig-
gande stundom kan fyllas. Att de för tidiga äkten-
skapen mer än något annat bidraga till denna släk-
ternas alltför hastiga vexling är lika uppenbart, som
att deras afskafifande mer än något annat skulle-verka
till inskränkning däri.
Skälen mot de för tidiga äktenskapen skulle kunna
mångfaldigas nästan i oändlighet. Här må blott till-
läggas, att den omsorg, som hvarje djuruppfödare
pålägger sig, att hans boskap ej må lemna afkomma,
förrän den blifvit utvuxen, på det att afkomman
må blifva sund och kraftig, — denna omsorg lem-
nar han stundom alldeles åsido, då det gäller mänsk-
liga varelser, och därtill hans egna barn. Och lagen,
som så noga kringgärdat rätten att köpa och sälja
fast egendom, och som rättvisligen med sådan om-
sorg därifrån uteslutit den omyndige — lagen, som
med sådan stränghet vakar öfver hans eller hennes
egodelar, har lemnat det öppet för den omyndiga
kvinnan att allt ifrån sitt femtonde år fritt förfoga
öfver sin person och därmed bestämma ej blott om
sin egen, utan ock om kommande släktens hela fram-
tida välfärd. (Forts. o. slut i nästa n:r.)
Tillkännagifvandet angående utgången af prisfrå-
gorna IV—VI måste uppskjutas till nästa num-
mer, då vi nödgats hänskjuta afgörandet om
skrifterna öfver inrättandet af ett hus-
apotek till sakkunnig farmaceutisk auktoritet.
Red.
Mat och matlagning.
För Idun af 0. H. D.
■
ellan satsen: »äta för att lefva», såsom
den odödlige Harpagon hos Molière
uppfattar densamma, till dess motsats: »lefva
för att äta» ligga en mängd mer eller mindre
berättigade och af nödvändigheten betingade
gradationer och inskränkningar. Om vi be-
teckna den senare satsen: »lefva för att äta»
såsom ett människan ovärdigt och för henne
rent af skamligt tillstånd, så följer dock inga-
lunda, att vi böra eller ens hafva rätt att
helt och hållet försaka eller försumma de njut-
ningar, ett godt bord skänker oss. Redan den
mångfald af närings- och njutningsmedel na-
turens stora riken erbjuda oss i allt, som växer
på jorden, lefver och rör sig på densamma,
flyger i luften och simmar i vattnen, visar
oss ohållbarheten och falskheten af dessa läror,
som gått ut på kroppens späkande genom fasta
och umbärande, och där icke denna omstän-
dighet i och för sig i detta hänseende verkar
bevisande eller öfvertygande, så tillkommer
hela den utvecklingsgrad, till hvilken vår civili-
sation och kultur hunnit, för att ytterligare
säga oss att utan sund, riklig och närande föda
är det människosläktet omöjligt att med fram-
gång lösa de uppgifter, det fått sig förelagdt,
och att utveckla sig i andlig och lekamlig måtto
till ett till själ och kropp sundt, arbetsdug-
ligt, kraftfullt och företagsamt slägte.
För sanningen af detta vårt påstående skulle
vi kunna anföra många blad ur världens och
folkens historia, och vi skulle kunna visa, att
de tidsskeden, under hvilka högt utvecklade
samhällsförhållanden med en rik kultur gått
under och den mänskliga odlingen nästan för
hela århundradet stått stilla, om den icke skridit
till baka, varit tider, då hungersnöd, brist
och armod i alla former varit rådande dels
som följd af, dels som orsak till de nämnda
omstörtningarna. Men ännu bättre bevis lem-
nas oss af helsoläran och fysiologien, som
visa oss, att där ingen näring tillföres lifvet,
där kan detta icke heller ega bestånd, och
att där näringen är ofullständig och dålig
endast en del af organismens behof tillfreds-
ställes, men ännu många återstå otillfredställda
och därigenom förstöra lifvet genom den »fy-
siologiska brist», som sålunda uppstår. Hunger
och svält i hvarje form således, vare sig ge-
nom fullständig saknad af föda eller af att
födan är af dålig beskafienhet och ringa mängd,
att kroppens’ blod ofullständigt förmår till-
godogöra sig densamma, äro inga lämpliga till-
stånd för att åstadkomma en kraftfull, flitig
och driftig verksamhet och ett gladt och friskt
lefnadsmod.
Men å andra sidan hafva vi därjernte att
akta oss för öfverdrifter med afseende på mat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0080.html
