Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 14 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N 73
och dryck. I längden straffa sig omåttlighet
och fråsseri oftast icke mindre strängt än allt-
för ringa och för dålig kost. Om också James
Eyres uttryck, att »storätare gräfva sin graf
med sina tänder», innebär en viss öfverdrift,
står dock icke mindre säkert fast, att det
ansträngande arbete, som pålägges magsäck och
tarmkanal, i förening med det öfvermått af
starka näringsämmnen och kryddor, som till-
föres blodet, lägger en säker grund till svåra
lidanden, som yttra sig företrädesvis i oord-
ningar i matsmältningsorganen, sjukdom i lef-
ver och njurar, blodfullhet, gikt och anlag
för slag; ja historien glunkar om månget krönt
och högt hufvud, som aflidit till följd af’ en
indigestion, ännu med pastejsmaken på tungan.
Hvad för öfrigt denna jordenes högt uppsatte
stundom mäktat åstadkomma i konsten att
äta gränsar till det otroliga. Vi vilja icke
närmare uppehålla oss vid de gamle romar-
nes utsväfningar vid bordet, där man till
och med intog kräkmedel för att kunna börja.
en måltid om igen, utan välja några fram-
stående exempel från tider, som ligga när-
mare vår egen. Mången högt uppsatt per-
sonlighet har till och med mera utmärkt sig
för sin storartade aptit än för sina öfriga
bedrifter. Furst Potemkin, kejsarinnan Kata-
rina II:s af Eyssland gunstling, kunde t. ex.
till frukost spisa en gås och en skinka, Lud-
vig XIV åt vid middagstaffeln regelbundet
sina 12 rätter mat och Ludvig XVI beva-
rade ännu i sin fångenskap en förmåga att
äta, som kom drottningen, Marie Antoinette,
att blygas för honom.
Naturen fordrar i allmänhet icke så mycket,
och om också fråssare och finsmakare länge
nog ostraffadt följa sina böjelser, träffar dem
ofta slutligen straffet, just där det kännes som
smärtsammast, i det att de förlora matlusten
och angripas af magåkommor; i bästa fallet
nedsjunker mången storätare till en blott mat-
smältningsmaskin, och det är en gammal er-
farenhet, att intellektuelt arbete icke går bra,
om man icke håller måttlig diet. Allvarliga
och trägna arbetare på hvilket område som
helst bli sällan feta, och att tänka djupt och
vara fet passa icke ihop. Då Lewton skref
sina berömda studier öfver gravitationen och
ljuset, berättas hans dagliga föda hafva be-
stått af endast några skorpor och ett par glas
vin. Kejsar Josef II brydde sig föga om bor-
det, liksom Cæsar och Napoleon I, våra
svenska regenter Carl XI och Carl XII samt
den utmärkte Ganganelli, sedermera påfve
under namn af Clemens XIV, och många
flere exempel kunde anföras. Dess större
tjusningskraft egde däremot taffeln för Fre-
drik II af Preussen, som blifvit uppfostrad
vid ölsupa och ifrigt rekommenderade denna
förträffliga anrättning, men noga aktade sig,
att själf mera smaka den.
(Forts.)
Nytiilträdande abonnenter
kunna mot insändande af 40 öre i frimärken er-
hålla Iduns julnummer med porträtt af tid-
ningens redaktör och nitton af de mest framstå-
ende kvinliga och manliga medarbetarne. Numret
innehåller dessutom 20 sidor intressant och om-
växlande text samt torde i detta afseende vara
den rikhaltigaste jultidning, som någonsin utkommit.
Talande siffror.
ar månne föräldrarnes ålder något inflytande
på barnens lifskraft? Se här, hvad stati-
stiken ger till svar:
Med afseende på faderns ålder visar det sig,
att barn af fäder under 25 år ha en svagare kon-
stitution. Barn af 25—40 år gamla fäder äro
friskare, medan barn af äldre fäder återigen bli
svagare.
Med afseende på moderns ålder äro de barn,
som äro födda före hennes 35:te år, de starkaste,
de som födas i hennes 35—40:de år äro 8 proc.
svagare, och de, som födas efter hennes 40:de år,
äro omkring 10 procent svagare.
Med afseende på föräldrarnes inbördes ålders-
förhållande äro de barn, som stamma från en
äldre fader och en yngre moder, de friskaste. Äro
föräldrarne lika gamla, eller modern äldre, blir
afkomman svagare.
Aldersförhållandet mellan brudgum och brud
bör, med afseende på att uppnå en så sund af-
komma som möjligt, helst följa denna skala: När
hustrun är yngre än 30 år, får hon de bästa bar-
nen med en något äldre man. Är hon 35—40
år, bör hon hellre välja en 21—30-årig än en
40—öCkårig man. — När mannen är 30—50 år
gammal, får han den friskaste afkomman med en
21—30-årig hustru; väljer han en 5 år äldre kvin-
na, så blir redan barnens lifskraft mindre. Den
40—50-årige mannen kan med dess större säker-
het räkna på en frisk afkomma, ju yngre brud
han väljer. Ju äldre hon är, dess svagare blir
afkomman.
Sätter man dödligheten bland barn efter40—50-
åriga fäder och 21—30-åriga mödrar till 100, så
stiger samma dödlighet vid 30—35-åriga hustrur
med samme man till 122, vid 30—40-åriga hu-
strur till 132.
Från läkarens mottagningsrum.
^pXörren öppnas försiktigt. Doktorn ser
KjVy först en näsa, därpå ett ansikte, så huf-
^37 vudet och slutligen hela figuren af en
grofbyggd kvinna, hvilken långsamt oeh betänk-
samt stiger in, såsom om hon fruktade, att hon
komme på ett farligt ställe.
Hennes hull och öfriga utseende anger ingen
synnerlig sjukdom, men hyn har en viss grå-
daskighet. Åldern är omkring 50 är. Då
hon icke gör min af att så snart öppna sam-
talet, frågar doktorn:
»Nå, hvad ondt lider ni af?»
’»Jo, si, jag har för mycket hiärtvatten, eller
kanske det är magflen. Det värker och brän-
ner här i bröstet om mornarne, när jag vak-
nar, så det känns riktigt ut i ryggen, och så
får jag mun full med surt och hett vatten.»
»’Hjärtvatten’ och magflen’ äro olika namn
på samma sjukdom. Är ni kokerska?»
»Ja, det är jag och har varit det i tjugu
år. Men jag har varit frisk till de si3ta åren. »
»Jojo men, man står bättre emot, så länge
man är yngre. Nå, ni kastar upp surt vatten
och sur mat efter måltiderna också?»
»Ja, i fall jag äter något ordentligt. Men
det blir ieke ofta af. Jag äter litet då och
då, när det passar sig, ty hungrig är jag ändå
aldrig.»
»Men kaffe med dopp tager ni väl några
gånger på dagen. Och så smakar ni på all
maten ur grytan.»
»Något skall man väl ha,» svarar patienten
med en viss skärpa i rösten. »Ibland dricker
jag kaffe med dopp och ibland utan; det är
som det faller sig. Jag tycker jag har rätt
till det. Och maten beliöfver jag smaka på,
det hör till min tjänst.»
»Och både kaffe och mat tager ni så het,
att den bränner i munnen.»
»Usch, kallt kaffe, hvad det är uselt! —
Vidare gör min mage så dålig tjänst, hvarför
jag tagit in mycket.»
»Jo, det kan väl hända! Ni lider af trög
öppning med andra ord, hvaremot ni tager in
laxermedel. Men ni torde också lida af då-
ligt — lynne. Ni fräser kanske ibland lika
bra som grytorna i spiseln?»
»Nå det kan väl hända! När man inte är
bra, så.. . Och så sofver jag ofta dåligt och
går och gäspar om dagarne; men knoga måste
man ändå. Det är inte alltid så roligt att vara
i tjänst heller!»
»Tror nog det; men det är inte alltid så
roligt heller att vara matmor till en kokerska
med dålig mage och dåligt —• lynne.»
Patienten ser på doktorn med en förvånad
min, hvarpå hon med en ljusning i blicken,
såsom om ett nytt ljus gått upp för henne,
utbrister :
»Kanske det beror på magen, att jag är så
argsint. Bota mig, doktor, så blir frun så
glad.»
»Den saken beror på er själf mera än på
mig. Vill ni blifva bra, måste ni iakttaga en
ny och noggrann lefnadsordning. För det
första måste ni börja med ordentliga måltider
på bestämda tider efter den matsedel, jag ger
eder, och då skall ni sätta er ned i ro för att
äta. För det andra måste ni lägga bort allt
kaffe och alla de laxermedel, ni brukat. För
det tredje får ni icke äta het mat eller smaka
på maten direkt ur grytorna. Den måste
kallna först, så att den bara är ljum.»
»Hvad skall jag då äta?»
»På morgonen, synnerligen när ni känner
benägenhet till sura och heta uppstötningar,
dricker ni ett glas kallt (dock icke iskallt)
vatten med en half tesked karlsbadersalt uti.
Ät sedan hvar fjärde timme på dagen, t. ex.
kl. 8, 12, 4 och 8. — Kl. 8 dricker ni te
med en skorpa utan grädde och blott en soc-
kerbit. Därjämte får ni äta något gelé eller
någon fruktkompott. Kl. 12 äter ni buljong
med ett rått ägg uti samt en smörgås, eller
också i brist därpå en portion ox-, lam- eller
magert svinkött med spenat eller blomkål
samt vidare väl kokt frukt eller en fruktkom-
pott. Kl. 4 äter ni såsom på morgonen och
kl. 8 såsom på middagen. När ni blir bättre,
kan ni få taga hälften mjölk till teet. Om
ni vaknar på natten och känner er hungrig,
får ni äta några skifvor kallskuret kött.»
»Får jag inte äta potatis?»
»Nej, hvarken potatis eller mjöl- eller gryn-
rätter och endast obetydligt bröd. — Känner
ni benägenhet för sura uppstötningar, oaktadt
denna diet, eller är inagen fortfarande trög,
dricker ni ett glas vatten, också på kvällen
med en half tesked karlsbadersalt. Hjälper
det ändå inte till afföring, åtminstone hvar-
annan dag, så må ni begagna vattenlaveman-
ger, men ej taga in några laxermedel, hvar-
med ni troligen redan mycket förderfvat eder
mage.»
»Huru skall jag koka buljongen och geléet?»
»Här är föreskrift på det. Lyd nu mina
råd riktigt en tid, så kanske ni snart kan få
mera frihet, men ni får aldrig mera äta hvad
som helst.»
Doktorn lemnar patienten ett papper; hvarpå
hon, djupt nigande, ehuru med en förvånad,
min, aflägsnar sig.
=a *
På papperet stod att läsa:
Närande buljong tillredes sålunda : Då köttet
om morgonen hemkommer från slaktaren, delas
det i två portioner. Den ena portionen inne-
håller alla senor, ben och de delar, som när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
