Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 14 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 I DU N 1890
mast omgifva dessa. Den andra portionen
bara rent kött utan ben. Allt kött af första
portionen sönderhackas och benen klyfvas
längsefter. Sedan lägger man alltsammans i
vatten, beräknar 3 liter (1 kanna) vatten till
500 gram (lV6 skålp.) kött; häraf får man
ungefär en liter kraftig köttsoppa. Yatten,
som varit uppkokt oeh kallnat, är bättre än
friskt, emedan det senare oftast är kårdt (kalk-
haltigt). Sedan vattnet blifvit -tillräckligt sal-
tadt, tillsättes något saltsyra, ungefär 6 droppar
till 500 gram kött. Nu låter man det stå
kallt i 2 timmar. Därunder utdrager vattnet
all kraft ur köttet. — Därefter uppvärmes det
helt långsamt, och när det börjar porla, inlägges
den andra portionen kött, sedan man förut
ombuncjit den samma med en stark tråd. Då
denna andra portion inlägges i bokande vat-
ten, så stelnar dess yta hastigt. Denna stel-
nade, ogenomträngliga betäckning hindrar ej,
att köttet blir kokt, men förekommer att saften
och kraften gå bort. Man låter nu köttet
koka långsamt, till dess det blir mjukt. — Dé
flockar af ägghvita, som utfällas, skummas bort,
och så snart buljongen kokar klar, tillsättas
persilja, selleri, morötter och palsternackor
efter smak. — Då man kokar på en liten
kvantitet oxkött, så utfälles sällan sä mycket
fett, att man behöfver skumma, men sker
detta på större stycken, t. ex. på 5 kilo (5,000
gr., omkr. 111/2 skålp.), då simmar en mängd
fett ofvanpå, som måste borttagas. — På detta
sätt erhåller man ur första portionen en god
soppa och ur den andra ett saftigt stycke kött,
om än af mindre vackert utseende.
Vidare lästes där:
Wiels gelé för magpatienter tillagas sålunda:
Fyra kalffötter, 1 kilo (3 skålp.) oxkött och
ett höns kokas under loppet af en eftermiddag
i 5 liter vatten med 15 gram koksalt. Mot
slutet af kokningen tillsätter man äfven en
mindre gädda. Blandningen skummas uppre-
pade gånger. Det hela får sedan stå öfver
natten att kallna. Följande morgon aflägsnas
fettet, som lagt sig ofvanpå, geléet stjälpes ut
och klaras efter långsam uppvärmning med
den piskade hvitan af 6 ägg och kokas, så
länge större ägghviteflockar afskilja sig. Där-
efter silas genom en fuktad servet. Till det
silade sättas 20 gram köttextrakt, hvarefter
blandningen ställes att kallna, helst i en källare.
Under den varma årstiden, då man kokar
för blott en person, kan satsen icke tagas mer
än en fjärdedel så stor.
Hjorthornsgelé tillagas sålunda: Hjorthorn
30 gram kokas med vatten 300 gram.
Till det frånsilade geléet sättes: socker 30
gram, rhenskt vin 50 gram, citronsaft 20 gram.
Gelatingelé med rhenskt vin och saltsyra
tillagas såluuda: Gelatin 15 gram, kokas med
vatten 300 gram.
Till det frånsilade sättes: saltsyra 1,5 gram,
rhenskt vin 25 gram, socker 40 gram.
{Helsovännen.)
Teater och. musik.
Kungl. operan uppförde i tisdags Meyerbeers
opera »Robert af Normandie», som här ej varit
gifven på elfva år. Operan innehåller visserligen
åtskillig god musik, men ock mycket gammalmo-
digt och banalt. Libretton är helt enkelt ohjälp-
ligt enfaldig. Att reprisen slog sig någorlunda väl
igenom torde få tillskrifvas fruarna Östbergs och
Edlings så väl i vokalt som dramatiskt hänseende
ypperliga utförande af sina resp. roller, prinsessan
Isabella och Alice. Hrr LUndrnark som Robert
och Scllergren som Bertram redde sig tämligen
godt med sina partier liksom ock hr Strandberg,
hvars vackra röst man nu så sällan får böra.
Uppsättningen är som bekant präktig ocftffeffekt-
full. o V
»Lakmé» gifves fortfarande hvarje gång för fullt
hus. Denna vackra opera synes komma att varda
lika populär som t. ex. »Konung för en dag»,
hvilket den ock förtjänar.
K. Dramatiska teatern gifver på torsdagen
denna vecka en synnerligt intressant repris, näm-
ligen Sardous 5-akts-komedi »Dora» med fru Hart-
man i titelrollen.
Pä den.konsert, som lördagen den 15 dennes
gifves i Östermalms kyrka, vilja vi fästa våra
läsarinnors synnerliga uppmärksamhet. Konserten
gifves till förmån för Eugeniahemmet samt anord-
nas under kronprinsens beskydd af den framstå-
ende tonsättarinna, som döljer sig under pseu-
donymen »Lago», och under ledning af tonsättaren
E. Åkerberg. Yid utförandet af det synnerligen
anslående programmet medverka fru Edling,
fröknarna Nordgren, Jungstedt, Karlsohn, Riego
och Wellander, hrr Ödmann, Salomon Smith,
Lindström och Woltmann. Att kyrkan vid detta
tillfälle kommer att varda fylld, taga vi för all-
deles gifvet.
Den 12 j’ebr.
-«05-
Besegrad.
Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna.
(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)
» |*vvitnnui är själf orsaken till sitt förtryck,»
«fe’» skref han; »jag känner kvinnor, som
plåga lifvet ur männen med sin oändliga kärlek
och klagan, att de offra allt och ändå få
intet till ersättning. De öfverhopa oss med
beröm, och det smickrar vår egenkärlek, hvar-
för neka till det; men man tröttnar–––––-
Det blir så vanligt. Efter otåligheten följer
ringaktningen. Hvad är hon väl värd denna
kvinna, som likt papegojan blott kan upprepa
ett enda ord: bra, bra! Man blir ursinnig
och kastar af sig tvångströjan ; då först vak-
nar denna kvinnas själfkänsla och ropar:
»förtryckt!» Bah, du har ju själf beredt dig
plats vid våra fotter. Det finnes dock lyck-
ligtvis högsinta, stolta qvinnor; de blifva
kanske också förtryckta, men är lifvet, som»
Fortsättningen var bortrifven. Signes hjärta
klappade häftigt.
Hon hade således plågat honom med sin
ömhet, sina rädda frågor. Stackars lilla
Signe kände sig mycket olycklig, men på
samma gång lycklig. Hon hade ju framtiden
i sin hand. Han skulle aldrig mer få se
henne gråta. Han skulle lära sig att hög-
akta henne. Det kom en ovanlig liflighet i
hennes rörelser, det var som hade hon länge
gått vilse och nu ändtligen funnit vägen,
vägen till detta stolta, själfständiga hjärta.
Hon hade nyckeln i sin hand, den stängda
dörren måste gå upp.
Klockan var mycket. Hon ordnade med
vanlig uppmärksamhet det trefliga tebordet
och hade just ställt en äggkopp vid hans
plats, då det rmgde. Hon kände så väl
igen Åkes ringning.
Han kom in och helsade litet förundrad.
Hvarför hade inte Signe kommit ut och kysst
honom under tusen varma lyckönskningar,
segervisst förklarat, att det naturligtvis gått
utmärkt? Hade hon blifvit illamående? Nej,
där stod hon ju vid teköket, blid och vänlig
som alltid.
»God afton, kära Åke,» helsade hon gladt,
»kom nu och drick en kopp varmt te!»
De sutto båda tysta; han väntande på be-
röm och stolta frågor, hon med möda kväf-
vande dessa varma känsloutbrott, som växt
tillsammans med hennes eget hängifna, älskan-
de väsen.
Men hon stred modigt. Det gällde ju att
visa honom, hennes själs afgud, hvad hon
kunde förmå för att vinna hans kärlek och
aktning.
»Det var mycket folk på föreläsningen i
kväll,» började han dröjande.
»Det var roligt att höra.» Signe nickade
vänligt.
»Ja, det är det jämt för öfrigt, » bifogade
han vårdslöst. — — —• — — — — —
När de slutat supera, gick Signe tyst och
ställde undan. Åke hade gått in till sig.
Detta skulle inte bli lätt, tänkte hon. Så
långt hon kunde minnas tillbaka, hade hon
beundrat hvarje hans ord och handling och
gråtit förtviflans tårar, när han varit hård
emot henne. Deras barndomshem lågo hvar-
andra så nära, att de växt upp nästan hand
i hand.
»Signe!» Åke stod framför henne med ett
skälmskt leende på läpparne. »Nu förstår
jag.»
»Hvad förstår du?» Signe blef blodröd.
Hon anade, att han funnit manuskriptet på
orätt plats, ocb att detta förrådt henne.
»Kära, lilla hustru,» hans röst var ovan-
ligt vek, »du har läst mitt föredrag; neka,
om du kan.»
Han höll upp papperet mot ljuset, där
syntes fläckar efter tårar på den prydliga
skrifvelsen.
»Ja — nej,» stammade Signe förvirrad.
»Och så ville du visa din orättvise man,,
hvilken liten hjältemodig kvinna du kunde
vara. »
Han strök smekande öfver hennes ljusa
hår.
, »Men du genomskådade mig.»
»Ja, jag blef förvånad öfver din envisa
tystnad och sökte lösning på gåtan.»
»Ack, jag bar mig visst dumt åt. Det är
så svårt att förställa sig, när man» — —
Signe stannade tvärt.
»— — tror så fast som jag, ville du nog
säga, liten ; det behöfver du visst inte heller,
jag menade inte alls dig, ty mina tankar»
— — nu var det hans tur att afbryta sig.
»— — gå mera vidt omkring,» ifyllde
Signe.
»Ja, förlåt mig Signe. Jag har glömt
min stackars lilla hustru allt för ofta, men
var lugn, nu har mitt samvete vaknat. Vi
skola vara mycket tillsammans. Du kommer
med på mina föreläsningar, gör du inte det?»
Det glödde en varm hänförelse i Signes
blick, men ändå svarade hon litet värdigt:
»Jo det gör jag gärna, om ämnet intres-
serar mig.»
»Du lilla hycklerska!»
Det var, som om all hans kärfhet hade
smält bort. Han stod där, vacker, öm och
glad. Signe var öfverlycklig. Nu var dörren
öppen, och hon fick genast flytta in i hans
hjärta.
¥
Det finns kvinnor, som äro mäktiga genom
blotta ljudet af sin röst. De sätta hjärtat i
dallring, och man älskar dem, innan man
ännu tänkt på att betrakta dem.
Saint-Prosp&r.
Kvinnorna vilja tusen gånger hellre lida
än misshaga. Thomas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
