Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 21 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3890 85
I DU N
Bör den kvinliga äktenskaps-
åldern höjas?
Hr F. T. Borgs motion i första kammaren.
(Forts, o. slut.)
/®\ lägenheterna häraf skulle dock betyda mindre,
\2£/ om blott vore ett fåtal unga kvinnor, som
gjorde bruk af denna olyckliga frihet. Men
det visar sig tvärtom, att deras antal varit ganska
stort. Under de tio åren 1871—80 gifte sig i
Sverige 281,498 kvinnor för första gången, och af
dem 29,112, eller 10,55 %, före fyllda tjuguett år.
Dessa giften i otid voro under de tio åren stadda i
stark tillväxt, och uppgingo 1871 till 8,74 %, men
1880 ända till 13,27 % af hela antalet. De för ti-
diga äktenskapens antal stiger och faller, allt efter
som de yngre åldersklasserna af befolkningen äro
mer eller mindre talrika.
En ändring häri påkallas alltså af ett trängande
behof; och skall den tillfredsställa ett vaket rätts-
medvetandes kraf på samma gång som vetenskapens
och lifvets fordringar på ett i kroppslig och andlig
måtto sundt och lifskraftigt slägte, så låter den sig
svårligen utföras på mer än ett sätt. Detta sätt är
att låta äktenskapsåldern sammanfalla med myndig-
hetsåldern, så att kvinna lika väl som man linge
träda i gifte först vid fyllda tjuguett års ålder. Då
ju någon åldersgräns måste sättas, är denna af alla
sakkunnige erkänd och af all erfarenhet visad såsom
den bästa och lämpligaste. Detta naturligtvis oaf-
sedt de många undantagsfall, där den omyndige kan
ha nått större mognad än den myndige, och som
lika Mtet kunna undvikas, som i alla andra fall, så-
som vården af egendom och dylikt, där samhället
funnit nödvändigt föreskrifva en viss åldersgräns för
fullmyndighet.
Detta sätt för en ändring skulle medföra den för-
delen, att vår äktenskapslagstiftning i ofantlig grad
förenklades. Huru förfaras skall, då myndig kvinna
gifter sig, därom är lag stiftad, och således ingen ny
behöflig. Det hela komme att bestå däri, att en del
stadganden, som genom förändringen förlorat all
kraft och verkan, ur lagen uteslötes, och några af
de kvarstående förenklades. Kungl. förordningen af
d. 8 nov. 1872 om giftomannarättens upphörande
för myndig mö torde bland annat kunna försvinna
ur lagen, enär denna rätt ju af sig själf bortfölle i
och med en lag, som tilläte endast myndig mö att
gifta sig.
Det allvarsammaste inkast, som kunde göras mot
förslaget, vore väl det, att om utsikten till äkten-
skap vore afstängd för den omyndiga kvinnan, kunde
lätt hända, att olagliga förbindelser trädde i stället
för lagliga äktenskap ; och det vore att bota ett ondt
med ett dubbelt värre. Men då i Sverige under åren
1871—80 medelåldern för de kvinnor, som födt oäkta
barn, uppgick till den oväntadt höga siffran af 27,83
år, och då bland dem endast voro 6 %, som ännu
icke uppnått det tjuguförsta lefnadsåret, så inses det
lätt, att det icke är de yngsta kvinnorna, som ut-
sättas för de största frestelserna, Den anledning till
ett ökadt antal sedliga afsteg, som skulle ligga i ett
minskadt antal äktenskap, förefinnes icke heller, då
antalet män, som kunna vilja gifta sig, icke in-
skränkes.
Samma skäl, som tala för höjande af kvinnans
äktenskapsålder, tala äfven och med samma styrka
för höjande af den ålder, då förberedande steg till
äktenskap må tagas.
Ar det af vikt, att ingen gifter sig före myndig
ålder, är det naturligtvis lika viktigt att ingen, vare
sig man eller kvinna, före denna ålder ingår i så-
dant aftal, som till äktenskap förbinder, afslutar
fästning eller trolofning eller uttager lysning. For-
dras för det ena en myndig människas mogna och
fria vilja, måste den lika ovilkorkligt fordras för
det andra.
En mycket befogad fordran är emellertid, att en
förändring, som starkt bryter mot häfdvunna före-
ställningssätt, må ske varsamt och med sådana öfver-
gångar, som lemna rådrum att växa in i de nya
förhållandena. Sålunda böra bland annat de kvinnor,
som vid den nya lagens införande fyllt femton, men
»j tjuguett år, fortfarande behålla den rätt att gifta
sig, som redan var dem medgifven, då alltså en
sexårig öfvergångstid skulle föregå reformens full-
ständiga genomförande. Vidare borde omyndiga
kvinnor, liksom nu omyndige män, i trängande fall
få träda i gifte, om konungen dertill gifver Iof, i
hvilka fall giftomannarätten naturligtvis stode kvar.
Hithörande stadganden torde böra sammanföras på
ett ställe, vare sig i en särskild förordning eller
kanske hellre i ett kapitel om äktenskap af omyn-
dige, som fogas till giftermålsbalken efter dess slut.
Att stadga särskild laga påföljd för den sig omyn-
dig gifter eller fäster, torde ej vara nödigt, då i ty
fall 2 kap. 12 § Giftermålsbalken om ansvar för
olaga vigsel lär lemna full trygghet. Anses ändock
ett dylikt stadgande af nöden, då torde det kunna
insättas i stället för 2 kap. 10 §, som föreslås att
utgå.
Då jag här nedan ansett mig böra i formulerade
lagparagrafer affatta mitt förslag, har detta endast
skett för att möjligast tydligt angifva syftet med de
önskade lagförändringarna, men icke med anspråk
att härmed ha åt dem gifvit en juridiskt nöjaktig
form. För dess vinnande torde de fast hellre böra
underkastas en strängt nagelfarande pröfning af er-
farne jurister; och litar jag i ty fall på att Lagut-
skottet, till hvilket jag anhåller att motionen må
hänvisas, skall göra sitt bästa.
(Här följer förslag till ändringar i och tillägg till
Giftermålsbalken.)
Skulle emellertid riksdagen anse en vidare utred-
ning af frågan, än den riksdagen är i tillfälle att
åstadkomma, vara erforderlig, vågar jag föreslå, att
riksdagen i skrifvelse till kgl. maj:t måtte anhålla,
det täcktes kgl. maj:t låta verkställa en dylik utred-
ning samt därefter förelägga riksdagen förslag till
lagförändringar i ofvan angifna syfte.
Husapotek.*
«©SÇ i lemna här nedan en förteckning pâ de
viktigaste läkemedel och dylika saker,
som böra finnas till hands i ett hem,
isynnerhet pä landet, där man ofta har långt
till läkare och apotek. Yi upptaga dem i
bokstafsordning med de svenska namnen och
ofta nog de latinska inom parentes för för-
vexlings undvikande. En * anger sådana
läkemedel, som ej fås utan läkares recept.
Alun. Till gurgelvatten (4 delar lösas i
100 delar hett vatten) eller till sköljningar
(4 : 1000).
Ammoniak. Som luktmedel vid svimming
o. d. samt som retmedel till ingnidningar på
huden.
Bäska droppar eller dubbla malörtsdroppar.
1 tesked i vatten 2—3 gånger dagligen ss.
»magstärkande».
Blyättika. Däraf beredes blyvatten sålunda,
att 1—2 matskedar blyättika blandas med 2
matskedar brännvin och c:a 1 liter vatten (helst
destilleradt eller snö- eller regnvatten). Bly-
vatten användes som omslag (flitigt vexlade)
vid kontusioner, svullnader, »ros» 0. s. v.
Borax. 3—5 lösning till penslingar af
munnen vid »torsk», difteri, svalgkatarr.
Borsyra (den verksamma beståndsdelen i
aseptin). En lösning af 4 delar borsyra på
100 delar vatten bör finnas färdig till ren-
göring af och omslag på sår, till gurgelvatten,
munvatten, ögonvatten o. s. v.
*Bröstdroppar, Roséns (Vinum Glycyrrhizæ
thebaicum). Användes med försiktighet mot
hosta och såsom rogifvande i dosis af 15
droppar 4—5 gånger dagligen eller 40 drop-
par 1—2 gånger dagligen. At barn propor-
tionsvis mindre och alltid med yttersta försik-
tighet; åt barn under året aldrig utan läka-
res föreskrift.
Bröstkakor med opium (Trochisci Glycyrr-
hizce thebaid) . Mot hosta. Fås utan läkares
recept. Åt fullväxta 2—6 dagligen. Eör
barn se ofvan under bröstdroppar!
Diarrhédroppar (diarrhé, kolik): 1) * Opii-
droppar (Tinctura thebaica) 10 droppar 2—4
gånger dagligen i vatten. 2) Thielemanns
droppar: 25—50 droppar i vatten. 3)* Tinc-
tura thebaica —■ Tinctura nacis vomicce lika
* Då intet af de ingångna svaren å prisfrågan
IV om »inrättandet af ett husapotek» af sakkun-
nige ansetts nog korrekt och uttömmande, har
Iduns läkare uppsatt följande artikel i den viktiga
frågan.
delar. 10—15 droppar i vatten 3—4 gånger
dagligen. Med alla dessa preparat bör för
späda barn och i synnerhet för barn under
året iakttagas den största försiktighet. Jämför
Bröstdroppar!
Engelskt salt. 15—30 gram på en gång
som afföringsmedel.
Fläderblommor, till fläderte (1 handfull
till omkring 1 liter vatten), som svettdrifvande
mot förkylning.
Frangulabark. 30—40 gram skuren bark
kokas 1/2 timme med så mycket vatten, att
den silade återstoden efter kokningen utgör
V3 liter. Till laxermedel: 1—3 matskedar
på kvällen.
Hoffmanns droppar (Aether spirituosus). 25
—50 droppar i vatten eller på socker vid
kramp eller som upplifvande medel.
*Jodoform. Utmärkt medel att strö på sår,
helst blandadt med dubbla mängden pulveri-
serad borsyra. Bör dock användas försiktigt.
Kalkvatten. (Sol. Hydrat, calcici). Till gurg-
ling eller sköljning (sprutning) af mun och
svalg isynnerhet vid beläggningar i bakre
delen af svalget. Vidare till omslag vid hud-
lösheter eller brännskador, hvarvid dess ver-
kan betydligt förstärkes genom blandning med
lika delar linolja, då genom omskakning er-
hålles s. k. lealklininient, godt medel mot bränn-
skador.
Kamfer. I dosis af 5—10 centigram kan
det försökas vid smärtsam urinafgång, och som
svettdrifvande eller upplifvande medel. Af
kamfer beredas följande preparat:
1) Kamferolja. (1 del kamfer, 4 delar rof-
olja.) Omskakas emellanåt. Användes ut-
värtes till ingnidningar vid smärtor, isynner-
het af reumatisk natur.
2) Kamfersprit (1 del kamfer, 9 delar bränn-
vin). Till ingnidningar som föreg. Eljes vid
kylskador, kylknölar, etc.
3) Bangs nervdroppar (.Aether spirituosus
eamphoratus). 1 del kampher, 6 delar Hoff-
manns droppar. 20—30 droppar i något slem-
migt fluidum eller i vin såsom stärkande eller
krampstillande.
Karlsbadersalt konstgjordt. 1 tesked till ett
glas kallt vatten på morgonen s.s. lätt lö-
sande. Eljes vid »magsyra» enligt läkares
särskilda föreskrift.
Kina (Sulphas chinicusj. Yid feber och
som medel mot frossa 1—1*/2 gram. Som
stärkande medel i smärre doser: 5—10 centi-
gram 3 gånger dagligen.
Klorsyradt kali. Lösning (4 : 100) till gurg-
ling, sköljning, pensling vid svalgkatarr, »torsk»,
difteri, o. s. v.
Kräkmedel (vid misstänkta förgiftningar,
strypsjuka etc.): 1) Kopparvitriollösning (Sul-
phas cupricus, köpt från apotek) i styrka af
3 gram på 100 gram vatten; däraf åt full-
växta 1/2—1 matsked hvar tionde minut,
tills kräkning uppstår, åt barn på samma
sätt 1/2—1 tesked med varsamhet. 2) Kräk-
rotvin ( Vinum Ipecacuanha), lämpligt isynner-
het åt barn i dosis af 1—2 teskedar hvar
tionde minut, tills kräkning Uppstår — dock
ej för många doser!
Laxermedel: engelskt salt, bittervatten, ricin-
olja. För längre bruk (dock ej utan läkares
medgifvande): franguladekokt och sammansatt
lakritspulver (se under dessa rubriker!)
Lakritspulver, sammansatt (Pulvis Glycyrr-
hizce compositus). 1—2 teskedar på kvällen
vid trögt lif.
Magdroppar. Se Bäska droppar!
Magnesia (Hydratocarbonas magnesicuspulve-
ratus). 1—2 teskedar i vatten en à flere
gånger dagligen vid »magsyra» (grossess). Ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
