Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 21 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 I DU N 1890
värtes bra som tandpulver och som ströpulver
vid hudlöshet.
MasJcfrö (Flores Oince). Åt barn x/2—2
gram (ät äldre 3—5 gram) med socker eller
sirup vid spol- och springmask.
Natriumbicarbonat, bicarbonat (Bicarbonas
natricus). Invärtes i dosis af 1 gram i lik-
nande fall som magnesia.
Nervdroppar (se under Kamfer!)
Nicht (Lycopodium). Ströpulver vid hud-
löshet.
* Opiidroppar (Tindura thebaica). Se under
diarrhédroppar.
Prinsens droppar (Liquor aeetatis ammonid
pyroleosi). 25—50 droppar i vatten såsom
upplifvande (skrämsel, vanmakt etc.) och så-
som krampstillande. Åt barn: 3—12 droppar.
Ricinolja. 1—2 matskedar åt fullväxta,
* Sublimat (1 : 1,000 till utvärtes bruk i
sår o. d.).
Tandåroprpar. 1) Stigzelii tanddroppar; bra
medel, fås utan läkares recept. 2) * Cocain-
lösning (cocain 50 centigram i utspädd sprit
eller kamfersprit 15 gram) till ingnidning på
tandköttet och med försiktighet i själfva tanden.
Terpentinolja. Utvärtes till omslag, ingnid-
ningar vid smärtor, reumatism etc. Invärtes
vid hosta som emulsion, som beredes för till-
fället af 1—2 teskedar rå terpentinolja, väl
blandad med 50 gram honung, 50 gram vat-
ten och en äggula. Tages teskedvis flere gån-
ger dagligen.
Thielemanns droppar (Mixtura Tltielemanni)
se Diarrhédroppar.
Vaselin. Till ingnidning på sprickig, öm-
tålig hud, o. s. v.
Öfvermangansyradt kali. En för tillfället
beredd svagt ljusröd eller violett lösning (c:a
1 : 5,000) lämplig till munvatten (elak ande-
dräkt), till sköljningar vid difteri o. s. v. Ut-
märkt medel för rengöring af sår (isynner-
het illaluktande), då något starkare lösning
(1 : 200—500) användes.
Häftplåster (helst utbredt amerikanskt).
Bomull {ren, fettfri, från apotek) till förband
på sår o. d., fuktad med någon af de ofvan
nämnda antiseptiska medlen (t. ex. borsyra).
Gasbindor (c:a 8 centimeter breda) till för-
band.
1 sköljkanna med ansatsrör dels för lave-
mang (bättre än lavemangspruta) och dels för
underlifssköljningar.
1 större och 1 mindre sårspruta.
Våg med gramvigter.
1 eller flere droppflaslcor (för drypning af
droppar).
Husapoteket bör förvaras helst i särskildt
skåp eller åtminstone i en särskild afdelning
i annat skåp (t. ex. linneskåp) på ett ej allt
för varmt ställe. Alla flaskor och burkar
böra vara försedda med tydlig etikett, å hvil-
ken finnes påskrifvet med tydlig stil invärtes
eller utvärtes, samt, om det ej fås utan läka-
res recept, gift; vidare medlets namn och an-
vändning, samt nederst huru mycket af med-
let kan och bör gifvas. Bäst är, att en af
familjens medlemmar har hand om husapo-
teket, och, så vidt sig göra låter, lemnar ut
medicinen i hvaije fall. Alltid är att ihåg-
komma, att husapoteket är en hjälp blott i
lättare fall eller i första hand, tills man får
hjälp af läkare, som då ock ur ett någor-
lunda fullständigt husapotek har möjlighet att
utvälja lämplig medicin, tills den af honom
foreskrifna hinner anskaffas. D:r —d.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Yrkes- och stiuliistipendier för kvinnor.
Fredrika Bremerförbundets fond för detta ändamål
har under 1889 mottagit i bidrag 10,248 kr., så
att den nu uppgår till 20,077 kr. Inga stipendier
komma emellertid attoutdelas, förr än fonden upp-
går till 150,000 kr. Åtskilligt återstår således än-
nu, hvadan vi erinra den välgörande allmänheten
om det goda och nyttiga ändamålet.
För saken intresserade personer erhålla närmare
upplysningar genom sekreteraren i förbundets
stipendiikomité, hvilkens adress är Malmtorgsgatan
5 Stockholm.
Teater och musik.
Kungl. operan. Med anledning af danska kron-
prinsparets bärvaro gafs på onsdagen i denna
vecka galaspektakel, hvarvid operan »Lakmé» upp-
fördes. Alla biljetter voro naturligtvis slutsålda
i förköp.
K. Dramatiska teatern har gjort ett i alla af-
seenden lyckligt grepp genom återupptagandet af
Sardous spännande komedi »Dora». Stycket eger
såväl i sig själf som i det sätt, hvarpå dej: här
utföres, alla förutsättningar att för andra gången
kunna bli en verklig kassapjäs. Så som hr Fre-
drikson spelar Favrolle står han säkerligen oöfver-
träffad äfven af utlandets bästa skådespelare.
Hvarje liten detalj är så väl genomtänkt, men på
samma gång så naturlig, och.det hela blir som
sagdt till en scenisk skapelse af första rang. Hr
Palme har som André de Maurillac en af sina
allra bästa roller och hr Thegerström gör den ill-
sluge diplomatiske agenten van der Kraft med
god beräkning och verkan. Bland de öfriga man-
liga rollinnehafvarne torde särskildt böra nämnas
hrr Rydgren och Hamrin som resp. Tekli och
Toupin. Kommer så fruntimmerssidan. Hvad som
förlänar denna repris ett särskildt intresse är den
omständigheten, att en af teaterns bästa skåde-
spelarinnor, här fått försöka sig på ett nytt fält.
Fru Hartman har nämligen öfvertagit titelrollen i
stycket, och hon utför densamma med en värma
och innerlighet, som göra, att man gärna öfverser
med att hon i de starkare scenerna ej fullt räcker
till. Den framstående och begåfvade skådespeler-
skan har dock i denna roll visat, att hon äfven
förstår att anpassa sig för uppgifter af större och
allvarligare art än dem, i hvilka hon hittills bril-
jerat. Fru Littmarck genomförde sin roll konse-
kvent, men gjorde sin markisinna väl simpel. Fru
Rundberg var förtjusande som den politiserande
prinsessan Bariatine. Främst på spinnsidan står
dock fru Fahlinan, hvilken nästan i hvarje ny
uppgift, som förelägges henne, kan sägas taga ett
nytt steg framåt. Hennes grefvinnan Zicka, denna
ränksmidande, svartsjuka och moraliskt förfallna
kvinna, är alltigenom förträffligt hållen och för-
tjänar det största erkännande. Stycket, ypperligt
iscensatt af hr Fredrikson, bör ses af en hvar,
som älskar god scenisk konst. Det lifliga bifall,
som hvarje afton kommer detsamma till del från
den fullsatta salongen, tyder på, att »Dora» ej så
snart kommer att försvinna från repertoaren.
På fredagen i denna vecka uppföres 3-akts-ko-
medien »Lilla svärmor».
Konserten till förmån för Eugeniahemmet hade
nästan till sista plats fyllt Östermalms kyrka. Att
den skulle slå lifligt an, kunde man vänta sig, då
ju så många bland våra förnämsta solister med-
verkade. Som det i dubbelt afseende intressanta-
ste numret på programmet får räknas »Stabat
Mater» af pseudonymen Lago. Som bekant döl-
jer sig bakom denna signatur en kvinna. Ovan-
ligt är ju ej, att en kvinna egnar sig åt den ska-
pande musiken, men mera ovanligt att hon här-
vidlag går in på den högre musikens område. Ja,
de finnas, som påstå, att kvinnans begåfning ej
alls skulle ligga åt det hållet. Men hvarför skulle
ej kvinnan, som ju är mäktig så djupa och inner-
liga känslor, så varm religiositet, hvarför skulle
hon ej kunna skapa den härligaste kyrkomusik,
blott hon fått den för detta skapande i allmänhet
nödvändiga underbyggnaden? Lago har med sin
nu uppförda komposition visat, att det går för sig,
visat att hon har förutsättningar härför. Om och
hennes »Stabat Mater» naturligtvis kommer tiil
korta vid jämförelse med de erkända inästarnes
tonskapelser på detta område — men dylika jäm-
förelser äro ju onödiga — så måste dock erkän-
nas, att hennes arbete inger de bästa förhoppnin-
gar om, att hon framdeles skall komma med ännu
mognare alster på detta område. Lago, hvilken
under de senaste åren gjort sig synnerligen för-
delaktigt känd genom sina sång- och pianokom-
positioner, har emellertid genom sitt »Stabat Ma-
ter» visat, att det ingalunda är omöjligt för en
kvinna att tränga in i de djupare schakten af den
skapande tonkonsten.
Herrar Arvid Ödmann och Salomon Smith gifva
om söndag mâtiné i Berns nya salong. Vi be-
höfva ej säga mera, för att alla våra läsarinnor
i hufvudstaden och kanske äfven många från lands-
orten skola rusa dit. De biträdas af fröken Märta
Petrini, prof. Ivar Hallström och hr John Jacobs-
son, de båda senare som ackompagnatörer.
Hr Ossian Hamrin gifver söndagen den 9 mars
mâtiné å Dramatiska teatern, hvarvid bland annat
uppföres den bekanta farsen »Otellos triumf».
Fru Littmarck spelar sin gamla roll. Hr Personne
spelar aktören Ramp och fru Hartman utför sko-
makarpojken Fritz’ parti.
Konstnärskarnevalen i Berns’ salonger lördagen
den 1 mars blir en tillställning, som kommer att
medföra både nytta och nöje. Behållningen är
nämligen anslagen till Dramatiska och musikali-
ska artisternas pensionsförening. Ändamålet är
sålunda behjärtansvärdt, och nöje af tillställnin-
gen torde en hvar med säkerhet kunna påräkna.
’’Bildning.”
En berättelse från Skåne
af
Jane Gernandt.
S
röken Karin Tydén — alias Karna Truls
Jins — stod framför spegeln och redde
ut sitt länga, svarta här, som gick i böljor
under kammen. Hon skulle på ’höstagille’
hos länsman Topps, och det var en smula
’oppstäldt’ omkring henne: en styfstärkt sits
klädning pöste ut från dörrhängslet och ett
snörlif låg kastadt öfver en stol, men det
gjorde ingenting; — kammaren såg så ljus
och treflig ut i det gula eftermiddagssolske-
net . . . Frökens egna starka armar hade ju
skurat golfvet på förmiddagen, just som Ka-
triDa Topp kom och skulle bjuda, och där
hon nu stod och log emot det grönskiftande
spegelglaset, tänkte hon på, hur brådt hou
haft att skjuta undan baljan, innan det tog
i dörrlåset: — Toppens töser voro ju så fina
på det, båda två, att de inte tålde ta i en
skurbalja en gång, om den också var så
blank, att man kunde äta rödgröt ur den.
Fröken Tydén började vrida upp sitt här
på ‘det moderna viset’, så att hon fick allt-
sammans öfver hjässan, ty modern, det ville
hon vara, fast det inte fanns någon, som för-
stod sig på det här i Tyddinge, utom möjli-
gen Toppens, och de begrepo det inte heller,
så sällan som de kommo in till Lund . . .
Det var nog sannt, att det gått ett år, sedan
fröken Tydén själf gick i skola där, men det
kunde då ingen märka. Hon talade lika.
fint nu, som den dag hon kom därifrån, och
det hände henne allt emellanåt, att hon fick
se Per Pers Hana stöta till Hans Jins Per-
nilla och höra dem hviska: »Jess, hva’ Kar-
na Truls Jins förvänner målet.»
Det var för resten en tre fyra år sedan,
hon kändes vid namnet Karna Truls Jins.
Den dagen hon åkte in till sta’n med far,
tog in hos handlande Jippsons vid Lilla Torg
och presenterade sig i fru Björlins skola som
Karna Trulsson, rann den tanken upp för
henue, att hon inte var från Tyddinge för
intet. Både frun och de leda sta’botöserna
hade dragit på munnen, då hon sade sitt
namn, och det satt hon och grundade på hela
eftermiddagen med det resultatet, att hon
kunde somna in på ett beslut om kvällen.
När solen lyste in genom herrskapet Jippsons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
