Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 28 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3890 I DU N 95
kvinnan ej envist hålla på sin rätt eller
visa humör, utan öfverlägga, huruvida hon
ej själf tagit fel eller skulden kanske varit
hennes. Redan som fästmö bör hon aldrig
»låta solen gå ned öfver sin vrede», d. v.
s. aldrig skiljas, utan att allt är godt och
väl och hvarje liten misshällighet utjämnad,
eljes växa sknggorna allt mera och begrafva
både lycka och frid.
En allvarlig själfuppfostran hjälper öfver
många svårigheter, och därför måste den unga
kvinnan, om ej förr, så dock under förlof-
ningstiden, genom själfpröfning söka att lära
känna sina fel och redligt strida emot dem.
Hon får ej glömma, att hon i en kanske
snar framtid skall i eget hem vara ett före-
döme för sin trolofvade, bör likt en sol-
stråle sprida värme i hemmet, så att föräl-
drar och syskon ej förlora henne genom de
band, hon knutit, utan i stället vinna en, om
möjligt än mera kärleksfull dotter och syster.
Sann kärlek har en förunderlig makt att
räcka till för många och att bli rikare och
varmare, åt ju flere den delar med sig.
Ett lif af mycken själfuppoffring och själf-
försakelse går den unga kvinnan till mötes,
när hon träder öfver det egna hemmets trö-
skel, hvarför det är godt, om hon redan förut
öfvat sig i själlförsakelsens svåra konst. Ett
nöje, som uppoffras, ett ovänligt svar, som
undertryckes, en kär önskan, som af hänsyn
till andra ej uttalas, i allt sådant kan den
unga flickan visa sin sträfvan att öfva sig i
kärlek och eftergifvande af det egna jaget.
Likaväl som fästmön söker uppfostra sig
själf, bör hon ock inverka förädlande på sin
fästman och äfven hos honom söka väcka
håg för en moralisk framåtsträfvan. Yägen
går här ej genom många och långa tal, utan ge-
exemplets makt och genom ett och annat
kärleksfullt ord i sinom tid. Den förlofvade
flickan bör dock äfven gärna ock med tack-
samhet taga emot ett allvarligt sanningsord
från sin trolofvades läppar och ej anse sig
själf fullkomlig. Så nödvändig denna ömse-
sidiga uppfostran än är, så måste dock var-
nas för det begär, som ofta framträder, att
vilja göra våld på den andres individualitet.
Hvar och en bör få utveckla sig i öfverens-
stämmelse med sin egen natur, ty blott så
kunna lycka och harmoni bestå i äktenskapet.
Slutligen skulle vi i detta sammanhang
vilja gifva den unga förlofvade kvinnan en
vink om att, oaktadt all kärlek, dock vara
sparsam med sina ömhetsbetygelser, utan att
därför visa sig kall eller på minsta sätt från-
stötande. I sällskap bör hon ej hafva ögon
och tanke blott för sin trolofvade, utan min-
nas, att god ton fordrar, att man bidrager
till det allmänna nöjet och ej skänker sin
uppmärksamhet blott åt en enda.
Om vi i det föregående sysselsatt oss med
den unga kvinnans etiska plikter under för-
lofningstiden, så vilja vi nu vända oss till
de mera praktiska och här först framhålla
hennes fysiska plikter emot sig själf.
Äktenskapet kan ej bli fullt lyckligt, om
hustrun har en svag och klen kropp, och
sjuklighet hindrar henne att med lust och
glädje uppfylla sina plikter i hemmet. Ma-
kans och moderns kall ställa så stora for-
dringar på hennes fysiska krafter, att dessa
ofta ej stå bi och samtidigt både ungdom och
skönhet allt för tidigt gå sin kos. Mycket
af den svaghet, som hemsöker våra fruar,
skulle dock kunna undvikas, så vida redan
den unga flickan, om ej förr, dock under
förlofningstiden lade sig vinn om att rätt
vårda sin kropp efter helsolärans fordringar.
Plit höra ett riktigt användande af friskt
vatten (dagliga tvättningar eller bad af hela
kroppen) och frisk luft (dagliga promenader),
vidare en sund och kraftig näring, en hygie-
nisk beklädnad samt förståndig vexling mellan
hvila och arbete. Genom en dylik helsovård
blir kroppen sund och frisk, lynnet spänstigt,
och den unga kvinnan får en fond af helsa
och krafter, som gör att hon ej så lättdukar under
för de ansträngningar, som vänta henne,
samt längre än eljes bevarar sin ungdom och
sitt utseende.
Liksom mannen kan af sin blifvande hust-
ru fordra, att hon vårdar sig om sin helsa,
så har han ock rätt att begära, att hon re-
dan som fästmö sätter sig in i de plikter,
som vänta henne, särskildt som husfru och
moder. För den skull bör den förlofvade
kvinnan söka skaffa sig både teoretisk och
praktisk insikt i hushållets förande, i mat-
lagning samt äfven i barnavård.
Hvad hushållets inlärande beträffar, bör
hon gå med och deltaga i alla hushållsgöro-
rnålen, så att hon praktiskt lär sig, hur hvarje
sak skall rätt utföras. Naturligtvis beliöfver
hon ej själf lägga hand vid de allra gröfsta
sysslorna, men bör dock känna dem för att
en gång kunna gifva sina tjänare tillbörlig
ledning. Pion må gärna åtaga sig öfverva-
kandet af den dagliga städningen, så att hen-
nes blick skärpes och ögat vänjer sig att ge-
nast upptäcka fel mot ordning och renlighet.
Af stor ekonomisk vikt är en riktig be-
handling af tvättkläderna, hvarför det är hö-
geligen angeläget, att den unga flickan söker
skaffa sig insikt däri och lär, hur tvätten bör
skötas för att minst skada kläderna. De
rena klädernas vidare behandling genom ut-
dragning, mangling och strykning bör natur-
ligtvis äfven läras, men därvid ej glömmas,
att intet söndrigt plagg hamnar i linneskåpet
eller byrån, utan lägges å sido till lagning,
då det knappt finnes något, som så bringar
skapelsens herrar — och det med rätta —
ur humör som att i sina lådor finna skjortor
utan knappar eller strumpor utan häl.
Ej mindre viktigt är, att den unga kvin-
nan lär sig att rätt hushålla med tiden och
följa en förnuftig tidsindelning, så att hon
får verklig nytta af sina hushållsstudier och
ej planlöst skyndar från det ena till det an-
dra. Just denna svåra konst — tidsindel-
ningen — blir ofta en stötesten för mången
ung fru, som med lätthet skulle kunna sköta
både sysslor och förströelser, men af bristande
kunskap om tidens värde och uttänjbarhet ej
hinner med något ordentligt.
Om vi hitintills sysselsatt oss med hushål-
lets förande i allmänhet, vilja vi nu vända
oss till matlagningen. Familjens helsa och
välbefinnande beror till stor del på det kost-
håll, densamma får, hvarför det är en oefter-
giflig plikt för den förlofvade kvinnan att
skaffa sig insikt i, hvad människokroppen
behöfver för att bevara helsa och krafter,
samt att lära sig bereda en sund och närande
föda. Matlagningen läres naturligtvis bäst
genom praktisk öfning, menvi skulle vilja råda
unga fästmön att samtidigt studera någon bra
kokbok och då allra helst Hagdahls, som
just nu utkommer i en ny billigare upplaga.
I denna kokbok kan man hemta goda nyt-
tiga råd, såväl för den finare som för den
tarfligare matlagningen, och behöfver aldrig
frukta att misslyckas i sina försök.
För en god husmoder är det emellertid ej
nog att kunna laga maten, hon bör ock veta,
huru råämnena skola vara beskaffade för att
vara goda och prisvärda. För att detta skall
kunna uppnås, bör den unga flickan följa
med, när inköpen göras, och efter någon tid
försöka att handla på egen hand. Skulle
den unga flickan i sitt eget hem omöjligt
kunna få tillfälle att lära sig hushåll och
matlagning, så är det nödvändigt, att hon i
ett annat hem under en god husmoders led-
ning inhemtar de kunskaper, som det är hen-
nes plikt att ega, innan hon åtager sig en
husmoders ansvarsfulla kall.
Innan vi lernna de praktiska plikter, som
åligga den unga kvinnan under förlof-
ningstiden, vilja vi fästa uppmärksamheten
.på en särskild och synnerligen viktig omsorg,
som nästan alltid försummas — den att re-
dan före äktenskapet göra sig något hemma-
stadd med den fysiska barnavården. Det är
väl ytterst sällan, det ej fiunes små barn i
vårt umgänge, så att tillfälle skulle saknas
att få lära något om vården af de små. Den
unga fästmön skulle göra sig själf en stor
tjänst, om hon under någon tid, om ock blott
för några timmar dagligen, erbjöde sig
att hjälpa till i någon bekant familj vid
barnens skötsel. Hon skulle ej då i en fram-
tid behöfva stå så rådvill, så förtviflad, som
mången ung, oerfaren mor gör, när hon ej
vet, hur hon skall sköta sitt lilla barn, när
hon genom oförståndig behandling förvärrat
en kanske från början obetydlig krämpa och
med själfförebråelser får erkänna, att hennes
eget oförstånd möjligen vållat hennes älsklings
ofärd. Hur kommer det sig väl, att så ofta
de förstfödda barnen dö i späd ålder? Sä-
kerligen mången gång en följd däraf, att de-
ras mödrar, af falsk blygsamhetskänsla eller
hvad det nu vara må, försummade att, me-
dan tid var, förbereda sig för sitt blifvande
moderskall.
Utgången af Iduns nionde
stora pristäfling.
Inom den utsatta tiden, den 15 dennes, hade
till täflingen sammanlagdt 30 skrifter inkommit,
af hvilka endast sex behandlade det första
ämnet: den bästa biografiska uppsats öfver
någon i en eller annan riktning framstående
svensk kvinna.
De öfriga 24 rörde sig om ämnet n:r 2,
nämligen: Den unga kvinnans plikter under
förlofningstiden.
Som ingen af de förstnämnda uppsatserna
synts ensam ega öfvervägande förtjänster öfver
alla de andra, ha vi efter moget öfverväganåe
beslutit dela det första priset å fyrtio kronor i
två pris å hvcirdera tjugu kronor,
af hvilka det ena tillerkänts Blenda Anderson
för biografien öfver Martina Bergman-Öster-
berg; det andra tillfaller fru Ellen Byström
för teckningen öfver Lotten Wennberg.
Det för den andra gruppen utsatta priset å
tjugufem kronor
har förvärfvats af signaturen kina, hvars upp-
sats å annat ställe meddelas i dagens nummer.
Af stor förtjänst har äfvenså signaturen L. v.
D:s artikel synts oss, och ha vi därför beslutit
tilldela densamma
ett extra pris å tio kronor.
Fristagarnc torde omgående insända sina
adresser till Iduns byrå, hvarefterprisen omedel-
bart utbetalas.
Stockholm den sista februa/ri.
Redaktionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
