Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 28 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I D U N 97
regel för uppvärmningen, ty detta måste praktiskt
läras genom noga aktgifvande på ugnens beskaffen-
let och inhemtas rätt snart genom öfning. Behand-
lingen af de stora ugnarne vidrör jag ej, enär detta
ligger utom frågans besvarande, hvilken rör bere-
dandet af färskt bröd för hvarje dag, således en
så liten kvantitet som godt bör kunna gräddas i
besparingsugn.
Innan brödet insattes i ugnen, kan man för att
höja dess färg och utseende bestryka det med vispad
äggula eller också bara varmt vatten.
Bröd, bakadt på ofvanbeskrifna sätt, håller sig
jämförelsevis saftigt och torkar ej så fort, som eljes
är fallet, på samma gång man utan allt för mycken
tidsutdräkt kan hafva det färdigt, så att det redan
vid 9 eller 1/2 10 tiden kan ätas, om man sätter
det att svalna, i stallet för att, som eljes brukas och
hvilket är att föredraga, genast efter uttagandet ur
ugnen lägga det på en mjuk kudde, öfverholjdt med
en ylleduk och låta afsvalningen ske långsammare,
hvarigenom skorpan ej blir så hård.
Vill man baka en större mängd, så får man sätta
degen tidigare på aftonen eller stiga tidigare upp
följande morgon, allt i enlighet med den önskade
degens myckenhet och jästens godhet. Till 1,3 liter
(1 stop) mjölk utan smör brukar jag taga 25 gr. (6
ort) jäst, men till s. k. vattenbröd eller »franskt
bröd» tager jag 42 gr. (10 ort) jäst till 6,5 dl. (1/2
stop) vatten och 51 gr. (12 ort) smör; men ett
vant öga märker snart utan vägniug, huru mycket
jäst som erfordras. Blott hvetebrod och fint råg-
bröd — rågsikt — har jag bakat enligt ofvanstäende
beskrifning, och jag förmodar, att meningen ej heller
kan vara att i familj baka groft bröd för hvarje dag,
ty det blefve slöseri med både tid och ved samt allt
utom ekonomiskt.
Ett annat sätt att hastigt och utan vidare för-
beredelser erhålla ett godt hvetebröd i mindre kvan-
titet är att begagna jästpulver samt då rätta sig
efter den bruksanvisning, hvilken alltid tryckt med-
följer hvarje liten burk, som finnes ait köpa i alla
väl sorterade kryddbodar; men ofta upprepadt faller
sig detta rätt dyrt.
I England och Amerika tillverkas hvetebröd rätt
hastigt i privata familjer medels tillsats af soda,
bicarnonat och andra ämnen, men brödet tager gärna
en kärf och besynnerlig bismak däraf och håller sig
ej sä länge mjukt som det med jäst tillsatta.
Men, oaktadt meddelandet af min bakningsmetod,
som jag pröfvat under åratal, kan jag ej underlåta
inlagga en gensaga mot olämpligheien af bakning
för hvarje dag.
Ekonomiskt tör väl dylikt tillvägagående näppeligen
blilva, enar spisen i sådant fall vanligen måste eldas
starkare, än hvad jämt och nätt behöfves för dagliga
matlagningen; och bränslet, om man än tager det i
egen skog, representerar dock ett kapital samt kostar
för öfrigt att hemförda, söndersåga och uppbära i
köket. Stenkol blifva äfven dyra och tillika besvär-
liga att transportera och förvara.
Dessutom vet en hvar, huru odrygt det nyss ba-
kade brödet är i jämförelse med det, som blifvit
något äldre, t. ex. en à två dagar gammalt, liksom
det ju äfven är en känd sak att i sanitärt hänseende
och isynnerhet i magsjukdomar, så vanliga i vår
tid, är del vida nyttigare att förtära bröd, som ej
är alldeles färskt.
Hvad åter angår tiden, så blir det ju ändå alltid
tidspillan att baka hvarje dag, äfven om jag skulle
kunna komma därhän att däriill använda kanske
blott 1 eller 1 1/2 timme dagligen, men tiden är dyr-
barare än allt annat. Tid är pengar!
Vill man därför baka blott 2:ne gånger i veckan,
så skulle man kunna farska upp det gamla brödet.
Detta tillgår bäst på löljande sätt. I en kastrull
med kokande vatten ställer man ett bleckmått, som
måste vara så mycket lägre än kastrullens höjd som
brödets tjocklek, men också fylldt med kokhett vatten,
fast ej ända till brädden, utan blott så pass mycket
att stark imma utvecklar sig, utan att vattnet kokar
öfver. Ofvanpå måttet lägger man brödkakan, men
tillser att ej så mycket vatten finnes i kastrull eller
mått, att det når eller beiör kakan, hvarefter man
pålägger locket och låter brödet kvarligga, tills det
blifvit väl genomvärmt utaf imman. Om denna är
tillräckligt stark för att uppmjuka kakan, behöfver
vattnet ej koka, medan kakan ligger ofvanpå måttet,
i annat fall tillser man, att jämn och lindrig kok-
ning försiggår, så att vattnet ej får stänka upp pä
brödet, hvilket, sedan det är väl genomvarmdt, bort-
tages, aftorkas och lägges på mjuk kudde och täckes
med ylle, tills det svalnat.
Då man sålunda uppvärmer brödet, bör man ej
taga mer, än som för hvarje gång åtgår, ty om det
efieråt får ligga och torka, blir det vida hårdare
än förut.
Syster Rose Gertrud.
iinniin
’■nms
Byn Combe Down, två mil från Bath, har haft
den glädjen att utgöra hemvist åt en af dessa
hjältinnor, som visa oss, hur stark en kvinna kan
bli i sin tro. Då Miss Amy Fowler, numera
känd som Syster Rose Gertrud, föreståndarinna
vid Damiens sjukhus i Kalawas, Molokai, ännu i
högsta blomningen af kvinnans ålder, hängifver
sig åt dessa olyckliga, pestsmittade varelser, hvil-
kas öde på senare tid väckt så mycken allmän med-
ömkan, ålägger hon sig ett martyrskap, som be-
röfvar döden dess udd För endast tjugufem år
sedan såg den vackra staden Bath födas andra
dottern till Rev. F. W. Fowler, då adjunkt i St.
Marys församling, Bathwick. Barnet, som alltjämt
visat en ovanlig intelligens, hade knappast lagt
de tidigaste flickåren bakom sig, när hennes far
utnämndes till predikant vid Baths arbetsinrättning,
en post som han ännu innehar, och familjen flyt-
tade till Combe Down. Amy Fowlers begåfning
kunde ej döljas under »ena skäppo»; hon gaf sig
hemifrån och blef sekreterare åt en konstkritiker
i London. Därpå begaf hon sig till Paris och
lärde sättaryrket, efter några års allvarligt öfver-
vägande omfattande den romersk-katolska tron.
Vid ungefär 20 års ålder beslöt hon att studera
för det steg, hon nu tagit. Hon lärde alla en god
sjuksköterskas plikter och innehar en mängd be-
tyg. Hon egnade sig särskildt åt fall af spetelska,
af hvilka alltid förekomma några få vid sjukhusen
i Paris, och vid expositionen därstädes i fjol un-
dersökte hon med intresse modellerna af lemmar
och hufvuden af hawaiske spetelske, hvilka voro
så vederstyggliga, att de flesta åskådarne så fort
som möjligt vände ryggen åt dem.
Miss Fowler lemnade England den 18 jan. detta
år för att ensam resa genom Amerika till sin be-
stämmelseort, i bästa helsa både till kropp och
själ. Hon kommer ej att stanna längre i Amerika,
än som är nödvändigt för att besöka en bror,
bosatt där, och fortsätter sedan sin färd från San
Francisco till Honolulu. Liksom alla starka an-
dar är hon omedveten om sin heroism. Hennes
egen risk är för henne helt och hållet af under-
ordnad betydelse — endast en möjligen inträffan-
de omständighet, som ej får eller kan afskräcka
henne, ehuru hon är tillräckligt medveten om sin
fara för att uttrycka sin afsikt att noggrannt an-
vända alla möjliga försiktighetsmått mot smitta.
Hon skall bli föreståndarinna vid det sjukhus,
som bildades af pater Damien i Kalawas, på ön
Molokai, för ej länge sedan en af de ömkligaste
trakter på jorden, nu vaknande till lif och verk-
samhet och lysande som ett centrum för det and-
liga lif, som tänder i hvart hjärta en gnista af
beundran och sympati. Miss Amy Fowler skall
bebo en hydda nära sjukhuset och skall under
sig ha en stab af infödda sköterskor. Flere barm-
hertighetssystrar från franciskanerklostret i New
York verka redan vid kolonien, men syster Rose
Gertrud är den första kvinna, som lemnar Europa
för denna ädla mission, och har med svårighet
kunnat öfvertalas att mottaga lön af hawaiska
regeringen. Denna lön ämnar hon använda till
att skaffa sina lidande patienter förströelse.
Historien om pater Damiens ädla lif och de
olika skildringarna rörande spetelska från Indien
och Caplandet ha väckt allmän medkänsla för
dessa olyckliga, och i England har bildats en fond
till deras förmån. — Miss Amy Fowlers ädla
plan var före hennes afresa känd endast af några
få, ty hon hatade tanken att prisas och berömmas,
för hvad hon anser vara sin enkla plikt. Ehuru
det gick henne djupt till sinnes att skiljas från
sin sörjande familj och sina vänner, som icke
kunde undgå att känna, att de sannolikt sågo
hennes rosiga ansikte och klara ögon för sista
gången, kände hon dock ej ett ögonblick modet svika
att ej orubbligt fullfölja den väg, dit hennes hjär-
tas röst ledt henne in.
Med detta nummer följer till prenumeranter i lands-
orten ett cirkulär från L. Westerbergs Tekn.
Fabrik, Gefle, ang. M. Larsens sundhetsbalsam.
Egnar sig apotekaryrket för
kvinnan?
gKwjänner och gynnare af kvinnorörelsen söka
ifrigt att utvidga området för de för
kvinnan egnade yrkesarterna, såväl i industrielt
hänseende —- för att allt mera utveckla hen-
nes handlag för arbeten, hvilkas utförande
förut varit uteslutande öfverlemnadt åt män-
nen — som med afseende på de psykiska
anlagen för bestämda vetenskaper.
I Tyskland har nyligen inom en kvinno-
förening, »Frauenwohl», diskuterats frågan
om kvinnans kapacitet för apotekaryrket, och
vi vilja nu anföra några, kommentarier, som
med anledning däraf varit synliga i en tysk
tidskrift.
»Motståndarne till våra sträfvanden,» heter
det i denna tidskrift, »skola ifrigt svara:
men hvart vi än se oss omkring i Tyskland,
representeras detta yrke endast af män, och
säkert skall kvinnan äfven svårligen kunna
bereda sig tillträde därtill.» Ja, tyvärr ha
dessa motståndare ända hittills haft rätt, och
det behöfs ett särskildt mod för att här re-
presentera denna sak. Vi måste förgäfves
se oss omkring i vårt fädernesland efter en
enda kvinlig representant för detta yrke, och
likväl lär oss en öfverblick af våra närma-
ste grannlaud, att t. ex. i Zürich finns en
kvinlig apotekare, att en därvarande apote-
kare förklarat sig mycket villig att som väl-
komna hjälparinnor med god lön anställa da-
mer, som egnat sig åt detta yrke; Frankrike,
England, Belgien och framför allt Ryssland
visa oss fast anställda kvinliga apotekare;
här lemnar äfven universitetens frisiuthet
kvinnan obehindradt tillträde till detta yrke,
och resultaten af dessa anställningar, af denna
själfständighet bevisa, att kvinnan är det full-
komligt vuxen. Och kasta vi en blick bortom
Atlanten, visa oss ganska höga siffror att kvin-
norna där i mängd äro apotekare, såväl som
skickliga läkare.
En sådan vy kommer modet att växa och ma-
nar oss att varmt uppträda för saken, på samma
gång historikern lär oss, att detta yrke en gång i
tiden nästan uteslutande låg i kvinnohänder.
Förekomma icke i hvarje folks sägner och
sagor historier om kvinnans alldeles särskilda
begåfning och skicklighet att tillreda allehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
