Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 28 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 I D U N 1890
läkemedel och drycker? Gestalterna af en
Medea, en Gudrun, en Isolde träda fram för
våra ögon, och därtill komma skuggbilderna
af alla de arma, man brände som hexor för
tillredandet af dylika läkemedel. Men det
är icke blott sagorna och myterna, som för-
tälja oss om kvinnans skicklighet i denna
konst, äfven en blick på apotekaryrkets hi-
storia visar oss, att kvinnan icke blott i en-
staka fall, utan mycket ofta utöfvade detta
yrke och att hennes insikter däri hade högt
anseende. Hon var ensam läkarnes hjälpa-
rinna, medan apotekarekonsten ännu hvilade
i deras händer som en del af deras yrke,
och innan den utvecklat sig som en själf-
ständig vetenskap. Dessa assistenter åtnjöto
stor aktning, men måste äfven genom eds af-
läggande åtaga sig allt ansvar. En gammal
tafla visar oss den mest berömda represen-
tanten, Dorothea Büeherin, omgifven af sina
böcker, retorter och glas. I gamla krönikor
ses ofta klagovisor öfver för stor kvinlig kon-
kurrens o. s. v. Det åttonde århundradet
berättar oss om de äldsta apoteken i Bagdad
och Salerno. Först i trettonde århundradet
bief apotekarkonsten en själfständig vetenskap,
och därmed infördes en sträng apotekarför-
ordning, medicintaxa och statens pröfning af
apotekarnes kunskaper och skicklighet. Och
nu börjar det allmänna utbredandet af apo-
teken, hvarmed kvinnorna utträngdes ur yr-
ket. Likväl låg dess utöfvande i klostren
i kvinnans händer, och världsbekanta blefvo
ofta de där tillredda förträffliga läkemedlen,
salvorna, dryckerna o. s. v. Äfven nu se
vi, särskildt vid katolska sjukhus, systrarna
inom sina apotek vara duktiga, med rikt ve-
tande begåfvade farmaceuter.
Hvad fordrar då detta yrke ? Först och främst
anlag förnaturvetenskapen, insikt i zoologi, mine-
ralogi och fysik,men förnämligast i botanik, par-
makognosi och kemi: i botanik, från hvilken en
stor del medicin härstammar, parmakognosi,
som hufvudsakligast handlar om medicinens
ursprung, egenskaper och användning, kemien,
som lär oss tillredningen och pröfningen af
densamma, medikamenternas blandning och
gifternas verkan efter sträng vetenskaplig
grund. Vidare fordras en frisk kropp, som
är fullt vuxen den icke obetydliga ansträng-
ningen, men äfven ett icke obetydligt kapital
för den långa studietiden. Jämföra vi nu
dessa fordringar med en kvinnas anlag och
ställa den frågan till oss, om hon är egnad
för detta kall — lyder svaret därpå obetin-
gadt gynnsamt. Ja, det motsvarar alldeles
egendomligheten i kvinnonaturen. Ty utöf-
ningen af detta yrke fordrar icke utträde i
offentligheten, utan hänvisar hennes verksam-
het till hemmets härd, till den lidande mänsk-
lighetens välsignelse för att fruktbringande
tillämpa den förvärfvade skatten. Och skulle
inte kvinnans eljes ofta prisade lätta hand-
lag, som särskildt fordras för kemiska arbe-
ten, hennes stränga samvetsgrannhet till cch
med i de minsta saker, hennes utpräglade ren-
lighet, ordningskärlek och punktlighet vara
tillräckliga egenskaper för detta yrke? Dessa
alla äro specielt kvinlig aegenskaper, och där-
till komma hennes kärlek till naturen och
en viss köpmansbegåfning, som till och med
hennes motståndare måste erkänna.
Betydande nutida auktoriteter hafva tiller-
känt kvinnan synnerlig skicklighet, ja glän-
sande begåfning inom apotekarkonstens om-
råde. Det bästa beviset därför är, att kvin-
liga assistenter med bästa resultat blifvit an-
ställda vid betydande laboratorier, ja till och
med många gånger få företräde framför de
manliga assistenterna. Och om hennes intel-
lektuella begåfning, så väl som hennes kropps-
krafter, äro tillräckliga, för att hon skall kun-
na genomgå de erforderliga examina — om
äfven hos oss hörsalarne öppnas för henne,
skall hon säkert visa sig fullkomligt medve-
ten sin stora uppgift, sin ädla ansvarsfullhet
just beträffande detta kall, af hvars mest
samvetsgranna utförande ofta tusendes väl
beror, och hufvud och hjärta i förening skola
säkert åstadkomma de bästa resultat, därmed
lemnande det bästa beviset på, att äfven den
tyska kvinnan är fullt värdig detta svåra,
men välsignelserika yrke. »
Helt visst eger det mesta i denna den
tyska tidskriftens framställning äfven sin till-
lämplighet för svenska kvinnor och svenska
förhållanden.
Teater och. musik.
Kungi. operan. Nästa repris lär bli Rossinis »Bar-
beraren i Sevilla» med fröken Petrini som debutant
i Rosinas parti.
K. dramatiska teatern ger med behaglig omvexling
och allt fortfarande för fulla eller goda hus de trenne
styckena »Chamillac», »Dora» och »På nåd och onåd».
Vasateatern, som fortfar att med oförminskad fram-
gång spela »Mikadon», hvilken redan gifvits ett 30-
tal gånger, förbereder till uppförande Millöckers nyaste
operett »Der arme Jonathan», hvilken öfverallt i
utlandet vunnit det mest entusiastiska bifall.
Hrr Arvid Ödmanns och Salomon Smiths mâtiné sistl.
söndag hade naturligtvis alldeles fyllt Berns stora
salong. De båda sångkonstnärerna, hvilka väl torde
få anses vara de mest framstående hvar på sitt om-
råde i vårt land, skördade det mest entusiastiska
bifall. Ett värdefullt biträde lemnades ock af fröken
Petrini samt professor Ivar Hallström och hr John
Jacobsson, de båda senare som tonsättare och ackom-
pagnatörer. Programmet var ock synnerligen väl
sammansatt. Tillställningen kan räknas till de för-
nämsta under säsongen.
Musikföreningen gifver fredagen den 28 dennes sin
första konsert för i år, då Berlioz’ »Faust», hvilken
redan nästan hunnit blifva populär, för sjunde gån-
gen uppföres. Solisterna blifva de samma som förut,
nämligen fru Edling, hrr M. Strandberg, S. Smith
och H. Nygren. Säkerligen skall ingen musikvän
försumma att återhöra det märkliga tonverket.
Filharmoniska sällskapet är äfvenledes färdigt att
gifva sin första konsert för året, tisdagen den 4 mars.
Denna torde ock varda oen af de intressantaste, som
här på länge gifvits. A densamma kommer nämli-
gen att utföras Joh. Seb. Bachs Mattheus-Passion,
skildringar af Jesu lidandes historia efter evangelisten
Mattheus af Picander, öfvers. till svenska språket af
Adolf Lindgren. Orkesterbearbetningen är af Rob.
Franz, aekompagnementet till recitativen af N. W.
Gade och A. Hallén, sällskapets nitiske och skicklige
dirigent. Som solister uppträda fru Dina Edling,
fröken B. Wichman, hrr M. Strandberg (evangelister),
C. F. Lundqvist (Jesus) och G. Holm (öfverstepre-
sten, Pilatus). Orkesterackompagnementet utföres
af Balduin Dahls orkester från Köbenhavn, förstärkt
med flere härvarande musici. Det hela lofvar en
sann musikalisk högtid. Konserten hålles i Öster-
malms kyrka och börjar kl. 7,30 e. m.
Mâtiné gifves söndagen 2 mars i musikaliska aka-
demien till förmån för Brefbärarnes enke- och pupill-
kassas grundfond. Medverkande äro fru Östberg, frö-
ken Jungstedt, operasångarne Ödmann, Lundquist,
Nilsson, Edberg och Bröderman, premieraktör Bæck-
ström, brefbäraren Vestin samt en utvald manskör.
Programmmet är mycket anslående.
I Blanch’ konstsalong förevisas tills vidare alla dagar
tvänne fonografer. Se vidare annonsen !
Kärleken är kvinnornas lefnadshistoria ; bos
männen är den en episod.
Fm de Staël.
”Bildning.”
En berättelse från Skåne
af
Jane Gernandt.
(Forts.)
8
et var en sex sju år sedan August Jonathan
Collin fick Tyddioge pastorat och gifte
sig med Truls nämndemans äldsta dotter. Den
dag, man kunde kalla hans Ingrid ’fru pa-
storskan’, var nämndemannen icke god att
möta i en smal gata. Högfärden hade farit
i honom, och det första han gjorde var att
sätta Karna i stadsskola. Där blef hon fiö:
kenbildad för två kronor i månaden, om man
inte räknade de syndapengar, som kastades
ut för musik, men dem kunde Truls Jins nog
hålla reda på. Han talade om för hvem,
som ville höra på honom, att ’Nepoleoms
Mars’ gått till femton kronor efter tjugufem
öre i timmen, och knep och knep på de styf-
rar, som skulle ut till ’mosiklärdomen’. Det
hindrade honom dock inte att köpa ett af de
dyraste pianon, som stodo att få för pengar
inne i Lund, eller att vara ’spendersam’,
när det var fråga om skolan, där Karin
Tydén studerade ’bibelsk’ historia, skref ef-
ter förskrift och läste tyska, fast hon aldrig
kom så långt, att hon hann hemta sig
från sin förvåning öfver, att tyskarne sade:
ich hin gewesen, när ’jag har’ nu en gång
för alla heter ich habe. Det, som tog mest
tid och ’en hisklig hop’ med pengar, var lik-
väl alla de fina arbeten, ’skolefruen’ kunde
hitta på, och det var ingen ända på alla de
pärlor och all den ’virkeltråd’, Karna kunde
skrifva upp, när Truls Jins var sinnad att
se, hvar frökenbildningen satte hårdast åt
hans skinnpung. Men hade han fått sig ett
par glas, så kunde han bli våt i ögonen,
bara han tänkte på ’tösabiten’, som gick där-
nere i Lund och blef så bildad, att hon väl
knappt ’estimerade’ far sin: »Du och
jag, mor, vi har inte lärt nå’t, därför kan
di spektakla, hur di vill, med oss två gamla,»
sade han, men den, som ’spektaklade’ allra
bäst, det var i alla fäll han själf, ty då han
en vacker dag lade sig ned att dö, blef det
en storartad konkurs efter honom. Mor Truls
Jins fick gå från gård och grund, och om
inte pastorskan Collin dött från två små poj-
kar ett halft år förut och det behöfts en
barnpiga hos prestens, hade väl nämndemans-
mor fått tak öfver hufvudet, där hon minst
väntat, ty hela Tyddinge sade, att pastorn
knappast skulle dragit sig för att se sin svär-
mor på fattighuset, när Truls Jins gjort ho-
nom det sprattet att lefva så skamligt ’öf-
ver sig’.
Men hvad ingen Tyddingefantasi kunde
drömma om, det var hvad pastorn kände, när
hans unga svägerska kom hem till sin fars
begrafning och han såg henne fullt utvecklad
— stark, nästan grofbyggd, med en fast ung-
domlig fyllighet öfver den höga gestalten och
med ett ansikte, så egendomligt vackert, att
han endast sett ett sådant förut. Hon var
som Ingrid och ändå ieke som Ingrid; det
var samma mörka skönhet, men yppigare,
uttrycksfullare — nästan vild. August Col-
lin fick hjärtklappning inför denna sjutton
års flicka. När han skulle tala till henne,
ville alla ord springa ifrån honom, och han
satt där handfallen — skygg.
En dag stodo alla Tyddingetungor stilla
af förvåning; — prästgårdskammaren hade
upplåtits åt fröken Tydén, som drog dit in
med stramalj och tapisserinål. Hennes svå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
