Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 28 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I D U N
ger hade alls icke velat höra talas om, att
hon skulle ut och söka tjänst — — — —
»Pastorn kan väl själf ha nytta af henne
i huset,» sade riksdagsman Måns Hansson
pâ en kyrkostämma.
»Jag ber sä mycket om ursäkt, men min
svägerska är ett fruntimmer med ’bildning’,»
svarade pastor Collin.
Ifrån den dag Karna kom till prästgården,
satt hon vid fönstret vecka ut och vecka in
och broderade pâ en spräcklig katt, som in-
tresserade hela huset. Mor Truls Jins och
pigorna gjorde stora ögon, bara de kommo i
fenomenets närhet, och pastorn frågade oupp-
hörligt, hur långt Karin hade hunnit. Det
var också märkvärdigt att se, hur stilla hon
satt där och sydde, och hur blek och fin hon
blef om sin kind. August Collin drömde,
att han såg sin blida Ingrid stå upp i henne,
men kom han bara fram och ville stryka
henne öfver håret, kastade hon med hufvudet
som en vildfåle och såg upp med ett par
ögon, som sade honom besked: Tam! /i.h-
nej, du, det blir jag aldrig!
Han gick där och preludierade till frieriet,
men hon ville icke höra på honom, annat än
då han talade om katten. Skulle den bott-
nas med pärlor eller silke? — Garn kunde
naturligtvis icke komma i fråga till en katt,
som låg på silkesdyna.... Ja, nog låg han
på silkesdyna, det var då visst och sannt,
men det kunde väl ingen människa rätt gärna
missunna honom, när det var det enda han
hade att hålla sig till i ett haf af ljusblå
glaspärlor, som växte dag efter dag, fast frö-
ken Tydén visade sig besynnerligt håglös, när
det led mot våren och ’utarbetet’ började på
markerna. Hon satt och petade i pärlorna
med en nålstackare, som såg bedröfligt liten
och vilsekommen ut mellan hennes stora,
styfva fingrar, och så kom hon att stöta till
asken, så att pärlorna trillade ut på golfvet.
Tog det henne, kunde hon låta dem ligga
_ # # OO
dar och springa ned i trädgården, där mor
Truls Jins stod och gräfde omkring krusbärs-
buskarna.
»Åb, mor, låt mig ta’ ett spadetag,» bad
Karna.
»Är du tosig, tös?» Mor Truls Jins såg
sig ängsligt omkring: »Tänk, om pastorn
skulle komma.»
»Ja, hvad bryr jag mig om det? Jag
gör hvad jag vill,» sade tösen.
»Stora ord och fett fläsk fastna inte i hal-
sen. Gå du bara in med dig.»
»Nej, gonn, gör jag ej,» skrattade hon och
grep fast i spaden.
I det ögonblicket kunde skälmen blänka
fram i de gamla ögonen under kluten och
mor Truls Jins ropa:
»Karna! Passa dig! Länsmannens Ka-
trina ! »
Flickan släppte spaden och stod rak som
ett ljus med armarna nedåt sidan, men hen-
nes mor förde handen öfver muDnen och strök
bort ett litet leende: »Tös, hvad du är dum!»
Karna vände sig om ; - - hon såg inte
skymten af Katrina Topp, och hon visste
inte, om hon skulle känna sig ond eller god
på ’det gamla lif,’ som böjde sig öfver spa-
den, men hur som helst så hade hon blifvit
påmind om, att hon var fröken Tydén, och
det enda fröken Tydén hade att göra, det
var att gå in och plocka upp de blåa pär-
lorna och sätta sig till att bottna katten.
Men att han verkligen blef bottnad, det hängde
på ett hår, ty fröken var nästan omöjlig för
’inarbete’, när det blef sommar och hövag-
narne skramlade förbi kammarfönstret. Hon
höll katten en hel aln ifrån sig och hennes
blåa ögon blänkte mot hans gröna: »Ditt
räliga kattalif, skall jag aldrig bli af med
dig?» sade hon, och så ryckte hon honom till sig
och sydde fast ett par pärlor, som kommo
åt galet håll. Fröken Tydén grät i förar-
gelsen, sedan så for katten i väggen och frö-
ken ned för trappan och ut i trädgården.
Hon ville se den, som kunde hindra henne
99
att ’luka upp’ ogräset, när själfva länsman-
nens Katrina ryckte upp nässlor med hand-
skar på de små torra frökenfingrarne — de
skulle ju alltid vara så fina på’t, de där
Toppens.
Nu var det lif i fröken Tydén: »Gå där
och spela herrskap, det ska ’tjyfvingen’,»
mumlade hon för sig själf, där hon låg och
rasade mot allt, hvad hvitrot och snärjgräs
hette, eller plockade upp äpplekart för att
kasta dem efter ’pågalifven’.
Mor Truls Jins skakade på hufvudet åt
sin dotter: »Är du inte litt’ skickeligare,
Karna, så kör pastorn af både dig och mig,»
sade hon.
»Åh, det passar han sig noek för, så länge
han är förmyndare för mig,» svarade Karna.
»Du är så stor på dig för de där hundra
kronorna. Hur långt tror du, att du kan
komma med dem?»
»Så långt jag vill. Jag behöfver dem för
resten inte för min del. Jag kan nock ta
mig fram ändå.»
»Ja, på hvad vis?»
»På hvad vis? Det var besynnerligt. Kan
jag inte bli guvernant?» frågade fröken
Tydén.
(Forts.)
Från Iduns läsekrets.
Till dem, som uti n;r 1 af Idun för i år upp-
mana Frida N. N. att insända nya »råd och rön»,
härmed ett hjärtligt tack för vänliga öfverseendet
med bristerna uti det, som redan varit infördt! Hvar
det tjänat till verkligt gagn, om ock blott för en
enda oerfaren och villrådig ung husmoder, är jag
mer än belönad och skall gärna emellanåt låta höra
af mig. Men inga stora förväntningar om något nytt
eller säreget, ty meddelanden på detta område in-
sändas ju från när fjärran och från långt erfarnare
husmödrar, så att fordringarna måste blifva ytterst
små.
Frida N. N.
Förslag till matordning för veckan
2—9 mars.
Enklare bord, billigare anrättningar.
Söndag: Buljong med ris; kokt
oxbringa med pepparotsås och potatis;
apelsinpudding.
Måndag: Puré på bruna bönor;
stufvadt kokt oxkött med äpplen.
Tisdag: Inkokt braxen ; risgryns-
välling.
Onsdag: Hvarjehandapudding; saft-
soppa.
Torsdag: Ärter och fläsk ; plättar
med sylt.
Fredag: Ärtpuré med fläsk (fläsket
skuret i tärningar och jämte rostadt
bröd serveradt i purén); arma riddare
med sylt.
Lördag: Skifiax med stufvad po-
tatis; äppelsoppa.
Recept.
Apelsinpudding: Mjölk, mjöl och
smör få koka tillsammans, kallna och
tillsättas med tre väl vispade ägg, soc-
ker och apelsinmarmelad, hvarefter allt-
samman hälles i en form, beklädd med
smördeg, och gräddas.
Stufvadt oxkött med äpplen : Ofver-
blifvet kokt oxkött skäres i tunna skif-
vor, det fela nedlägges på botten af
kastrullen, det magra ofvanpä, kryddas
med salt, nejlikor och stekes en stund
i sintet kärl. Äpplen skalas, urtagas,
skäras i tunna skifvor, som läggas of-
vanpä köttet, och några skedar vatten
tillsättas; kokas därefter utan att om-
röras. I stället för äpplen kunna äf-
ven goda sviskon användas.
Arma riddare: Ägg, socker och
mjöl vispas. Mandelbrödet skäres i
skifvor och doppas häri. Smultron el-
ler jordgubbar eller andra bär, körsbär
o. s. v., krossas och blandas med soc-
ker och några till hårdt skum vispade
hvitor samt utbredas fingerstjockt på
brödskifvorna, som stekas i smör, utan
att vändas, men under stekningen be-
gjutas med det heta smöret. De krossade
bären kunna äfven läggas mellan två
brödskifvor, hvilka sedan behandlas på
ofvan angifna sätt.
I stället lor bär kunna syltade bär
och syltad frukt användas; likaså kan
brödet äfven stekas i smör, då det är
doppadt i ägg och mjölk, och serveras
då med skumsås eller någon fruktsås.
Mycket fin och god efterrätt.
O. H. IX
Bakning1.
Maränger, (som svar till frågan 386),
tillredas på följande sätt: 4 st. ägg-
hvitor vispas till hårdt skum ; 213 gr.
(’/a ®) finsiktadt socker arbetas däri
tillika med några droppar citronsaft,
så att skummet blir krithvitt samt
glänsande! En planka, lagom stor att
insätta i stekugnen, göres i ordning,
därpå lägges tjockt, hvitt skrifpapper.
Af smeten tages med en dessert- eller
matsked (beroende på den storlek man
önskar) och lägges på papperet; då
detta är fullt, öfversockras marängerna
med fint socker, hvilket lägges i en
gles linongslapp (däraf blir ytan knap-
rig). Därpå insattes plankan i svag
ugnsvärme; så snart marängerna fått
en ljusbrun färg, uttages plankan; de
lossas försiktigt med en knit; 2 och 2
läggas tillsammans, sedan man på ena
halfvan lagt litet såsfria syltade hallon.
Dessa maränger hålla sig goda några
dagar; de böra förvaras på ett stort
porslinsfat, i ett lager, ej på hvarandra,
i svalt rum. Piccola.
Mjuka pepparkakor. 10 st. äggulor,
24 cl. (3 jungfrur) sirap, 130 gr. (10
lod) socker röras med en träsked un-
der 20 minuter; därefter nedröras 235
gr. (18 lod) hvetemjöl under 10 minu-
ter. Kryddor efter smak : kanel, in-
gefära, nejlikor (15 gr. = 1 lod af
hva*je) 2 matskedar fint skurna, syltade
pomerans- eller apelsinskal; sist till-
blandas 6 st. till hårdt skum vispade
ägghvitor; massan slås i väl smord
och bröad form attj gräddas i ej allt
för het ugn; tål en timma ungefär.
Piccola.
H emfärg1nin g\
Vacker gul färg på ullgarn. Tag
garnet, smutsigt som det kommer från
spinneriet, och lägg ner det i kokhett
vatten med 100 gr. soda till hvarje
skålp. (425 gr.) garn. Lägg tyngd på,
så att vattnet står väl öfver. Öfver-
täckes med en tjock filt eller dylikt
och får stå öfver natten, hvarefter det
sköljes. Vackert till barnkläder, kan
tvättas ofta, utan att förlora sitt ut-
seende. Maja.
Fönst erträdgård en.
Palmerna behöfva under vintern allt
det lilla solljus årstiden har alt er-
bjuda; under sommaren är däremot
skuggning mot starktsolsken nödvän-
dig, såframt de ej stå vid fönster, be-
lägna mot öster. Viola.
Hvarjehanda.
Mjölk såsom medel ait släcka brin-
nande fotogen. Mången står säkerligen
villrådig om, hvilket släckningssätt bör
användas, då en fotogenlampa slås om-
kull. Därför tillåter jag mig omtala
något, som nyligen tilldrog sig i en
familj. Jungfrun hade af oförsikiighet
råkat slå omkull en brinnande fotogén-
lampa. Man försökte allt möjligt för
att få elden släckt, men utan resultat,
tills flickan i yttersta nöd fick tag i
ett spann mjölk och tömde det öfver
elden, som genast släcktes. Äfven an-
dra ha pröfvat medlet och funnit det
förträffligt. Siri S.
Efterrätter.
Kväkarpudding. I 7 decil. söt grädde
vispas 3 hela ägg och 3 äggulor, hvar-
på man däri blandar 3 rifna franska
bröd, litet socker, salt, rifven muskot
och en sked rosenvatten. Massan häl-
les i en med smör bestruken och med
mjöl strödd handduk, som knytes till-
samman, eller i en med skorpor be-
strödd form, och puddingen kokas tre
kvarts timme i svagt saltadt vatten.
Serveras med frukt- eller vinsås.
Tarflig äppelkaka. Några stycken
äpplen skäras i skifvor, och lägges ett
bvarf däraf i väl smord och strödd
bleckform. Öfver äppelskifvorna strös
ett tjockt lager af rifvebröd eller skor-
por järnte något socker; så fortfares
hvarftals till den storlek, man önskar
få kakan, hvarefter några bitar kallt
smör läggas liär och där öfverst i for-
men. Den insattes i tämligen varm
ugn för att om en stund uttagas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
