Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 7 mars 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10(5 1890
1 DU N
j&*&AA&***!)i******&&A*****A**£A*A*&*&*************&*A*****ÉÉÉ£ÉÉàÉâ£******àÉÉÊÊÉéÊ*****&££É.
Kärleken är lifvets skönsta blomma; Låt se’n mödor eller sorger komma
Älska dina, må de älska dig! Mot ditt liem de söndersplittra sig.
J. A.. Wachnan.
■ ’ \ . ’ . y
444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444*444444444444444444444444*
skånsk släkt, och lian hade med henne sex barn,
två söner oeh fyra döttrar, af hvilka senare
Martina var den äldsta. Föräldrarnes obero-
ende ställning gaf dem tillfälle att ge henne
en god och vårdad uppfostran. Af brödernas
informatorer och en synnerligen kunnig och
nitisk, sitt kall hängifven, samt både på huf-
vudets ocb hjärtats vägnar rikt utrustad lärar-
inna erhöll hon undervisning i musik, lefvande
språk och vanliga skolämnen. På lediga stun-
der ströfvade hon omkring i skog och mark,
besökte ofta de underhafvande och var i mån-
get torftigt hem en kär och välkommen gäst.
Att på nära håll se armodets barn växa upp
i nöd och fattigdom gaf henne tidigt en all-
varlig blick pä lifvet och väckte ett varmt
deltagande för de många olyckliga varelser,
som, andligen och lekamligen vanlottade, aldrig
få njuta den härligaste af alla lifvets gåfvor,
en sund själ i en sund kropp, ett deltagande,
som med åren utvecklade sig allt mer och
mer samt framdeles, då tillfälle därtill erbjöds,
gaf sig luft i en välaignelsebringande verksam-
het för det uppväxande släktet.
Tiden gick emellertid, Martina växte upp
till ung kvinna och njöt i fulla drag af ett
lyckligt familjelif på landet i den natursköna-
ste trakt i Småland, där fadern vid Möckeln
köpt en vacker landtegendom. Hon hade dock
ej fyllt tjugu år, då en plötslig omstörtning i
faderns affärer gjorde slut på detta sorgfria
lif och oförmodadt lade i dagen de sällsynt
praktiska anlag, som hos den unga flickan hit-
tills legat slumrande. Den sträfsamme man-
nens med arbete och sparsamhet samlade för-
mögenhet hade, ej genom eget, utan andras
förvållande, hastigt smält samman, och ruin
stod för dörren. Under så hopplösa förhål-
landen fann Martina det vara sin oeftergifliga
plikt att själf förtjäna sitt uppehälle och äfven
söka hjälpa sina systrar fram i världen. Att
kasta sig in på lärariunebanan syntes henne
vara ett första steg till oberoende, men där-
till fordrades större kunskaper, än Martina då
hade, isynnerhet i franska språket, hvarför en
föregående pensionskurs i Schweiz var nöd-
vändig. Att af fadern få medel därtill skulle
blott varit att påskynda hans ruin. Den unga
flickan beslöt då att på egen hand låna den
erforderliga summan, hvilket ock lyckades henne
genom en välvillig släktings löfte att gå i
borgen därför. Med svårighet fick hon sedan
föräldrarnes tillåtelse att sätta sin plan i ver-
ket. Det var för dem en tung plikt att nöd-
gas låta dottern, öfver öronen skuldsatt, börja
den hårda kampen för lefvebröd.
Martina lemnade hemmet med friskt mod
och stora förhoppningar på framtiden. Efter
ett års vistelse i Schweiz erhöll hon plats i
Skåne som lärarinna, hvilken hon samvets-
grannt skötte i två år, hvarpå hon begaf sig
till hufvudstaden för att söka vinna en för
framtiden säkrare utkomst.
I förbigående må nämnas, att hon där gjorde
bekantskap med en framstående kvinna, Con-
cordia Löfving, hvilken sedermera skulle komma
att märkligt ingripa i hennes lif.
Åtskilliga försök att komma in på den ena
eller andra banan misslyckades för Martina,
som dock ej tappade modet och slutligen er-
höll en förmånlig plats hos redaktionen för
Nordisk Familjebok. Där gjorde hon bekant-
skap med sin nuvarande man, lektorn vid
Stockholms högre realläroverk, fil. dokt. Edvin
Österberg. Det var dock först ett tiotal år
senare, som de förenade sina öden. Det trägna
och stillasittande arbetet på Nordisk Familje-
boks redaktionsbyrå var ingalunda öfverens-
stämmande med Martinas lifliga skaplynne och
tillfredsställde ej hennes längtan efter en vid-
sträckt och gagnerik verksamhet, hvarför hon
ock efter tre år lemnade den för att åter mot-
taga en lärarinneplats, denna gång i London,
hvilket gaf henne ett efterlängtadt tillfälle att
ytterligare studera engelska språket.
Nu återknöts bekantskapen med Concordia
Löfving, hvilken var anställd såsom inspektris
öfver gymnastiken i Londons småbarnsskolor
och folkskolor för flickor. Hon var emellertid
af en eller annan anledning betänkt på att
lemna sin viktiga befattning, så snart en lämp-
lig efterträdarinna funnes att tillgå. Martina
beslöt då, uppmuntrad dertill af Concordia Löf-
ving, att genomgå Gymnastiska Centralinstitutet
i Stockholm, ehuru det var en både lång och
dyr kurs. Detta afskräckte henne dock ej, ty
hon såg däri ett medel för realiserandet af
sina djärfvaste förhoppningar. Den stora världs-
staden med dess millioner människor var ett
rikt fält att bearbeta. Där, om någonstädes,
skulle hon tillkämpa sig det hittills allt längre
och längre bort hägrande oberoendet.
Med nyväckt hopp om slutlig framgång åter-
vände Martinä till fäderneslandet, men här vän-
tade henne en stor sorg, faderns icke långt
därefter inträffade död. Modern hade ett par
år förut gått bort, och Martina stod nu, jämte
sina yngre systrar, föräldralös. Detta blef för
henne en ny sporre att så fort som möjligt
söka komma till oberoende.
Hon genomgick med stor heder Centralinsti-
tutet och, utrustad med högsta betyg därifrån,
reste hon åter till England hösten 1881. Kort
därefter erhöll hon Concordia Löfviugs plats,
som denna innehaft i två och ett halft år, samt
började med ifver sitt arbete i folkskolorna,
hvilket hon skötte till höga vederböraudes stora
belåtenhet. Hon gaf själf undervisning i frisk-
gymnastik åt en del barn och hade om kväl-
larne, efter en ytterst mödosam dag, extra
kurser för gymnastiklärarinnor.
Viden större gymnastikuppvisning 1883 väckte
Martina med sin lilla raska trupp af väl in-
öfvade folkskoleflickor såväl prinsens af Wales
som flere inflytelserika personers uppmärksam-
het. Långa artiklar därom stodo att läsa i
»Times» och andra Londontidningar. Ett all-
männare intresse för saken var nu väckt, och
pressen bidrog ej litet att sprida det till alla
delar af landet. Detta sporrade Martina ännu
mer att med allvar söka sätta i verket en
länge närd plan att i London inrätta ett insti-
tut, i viss mån motsvarande Gymnastiska Cen-
tralinstitutet i Stockholm. Dess förnämsta
ändamål skulle vara utbildandet af skickliga
gymnastiklärarinnor, men patienter och yngre
elever i friskgymnastik skulle äfven där emot-
tagas.
I Hampstead, en af Londons rikaste förstä-
der, lät nu Martina Bergman under sin ledning
uppföra och inreda en lämplig lokal, som redan
1885 öppnades under namn af »Hampstead
Physical Traiuing College & Gymnasium.» Det
med svensk apparelj synnerligen väl inredda
institutet sköttes på ett i allo utmärkt sätt,
vann allmänhetens förtroende och rönte så stor
framgång, att Martina efter hand därmed kunde
förena en närbelägen stor siminrättning, där
hon åtog sig att öfvervaka simundervisningen.
Hon införde äfven undervisningskurser i svensk
slöjd för både äldre och yngre elever, med
lärarinna från Nääs, svenska verktyg, svenska
modeller och svenskt virke.
»Det har varit min idé,» skrifver hon härom
till en vän i oktober 1888, »att förena allt,
som fysiskt utvecklar det uppväxande släktet.»
Det storartade företagets varaktiga framgång
var emellertid i hög grad beroende af herrar
läkares välvilliga upptagande däraf och ingri-
pande intresse för saken. Det var dock svårt
att få Londons skickligaste läkare att taga
närmare kännedom om det i Hampstead, långt
från stadens centrum liggande institutet, hvar-
för Martina slutligen kom på den tanken, och
äfven lyckades genomföra den, att vid Begent
Street, i närheten af Oxford Circus, själfva
brännpunkten för den ofantliga världsstadens
pulserande lif, låta inreda ännu en gymnastik-
lokal för såväl frisk- som sjukgymnastik. Under
namn af »The Swedish Gymnasium» har detta
institut nu öfver ett år varit i full verksamhet
och såväl af läkaretidskrifter som alla pressens
öfriga organ blifvit på det amplaste vitsordadt.
Samma beröm har äfven i rikt mått kommit
institutet i Hampstead till del.
»The Hampstead and Highgate Express»
skrifver bland annat härom: »För tre år sedan
öppnades af fru Bergman Österberg Hampsteads
Gymnasium. Dess stora framgång berättigar
oss till fullo att ge våra läsare en kort redo-
görelse för denna viktiga inrättnings syftemål.»
Efter uppräknande af de många stora, men
hittills opåaktade fördelar för hela samhället,
som erbjudas det uppväxande släktet genom
införandet i skolorna af den svenska gymnastiken
efter Lings system, afslutar tidningen sin arti-
kel med en varm önskan, att det förträffliga
institutet i Hampstead snart måtte vinna efter-
följd och liknande läroanstalter uppstå ej blott
flerstädes i London, utan äfven öfver hela
landet, och att andra lika nitiska, skickliga
och människoälskande lärarinnor måtte komma
att egna sina krafter åt det uppväxande släktets
sundare fysiska och i följd däraf äfven mora-
liska utveckling samt därigenom rikligen för-
tjäna ej allenast sin samtids, utan äfven kom-
mande generationers tacksamhet.
Att den svenska gymnastiken genom Martina
Bergman Österbergs energiska bemödanden är
på god väg att vinna insteg öfver snart sagdt
hela England bevisa tillräckligt följande siffror.
Redan år 1888 voro 800 gymnastiklärarinnor
af henne utbildade, omkring 60,000 barn åtnjöto
genom examinerade lärarinnor undervisning i
gymnastik, som var införd i icke mindre än
280 folkskolor, bland andra i följande städer:
Bath, Bedford, Birkenheed, Bradford, Brighton,
Bristol, Cambridge, Croydon, Leeds, Liverpool
och Shrewsbury.
Att ett slikt jätteverk icke kunnat åstad-
kommas utan en aldrig sviktande energi och
en arbetsförmåga utan like, faller af sig själft,
och resultatet är så mycketmer förvånande, som
Martina Österberg de första åren af sin verk-
samhet i London hade att kämpa mot en till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
