Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 14 mars 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 I D U N 1890
sition af de bästa produkterna af den italien-
ska kvinnans geni.
Från den åsyftade expositionens president,
den spirituelle italienske skalden och skrift-
ställaren grefve Angelo de Gubernatis, har
Iduns Redaktion mottagit inbjudning och pro-
gram till
Beatriee-expositionen,
nationell exposition af kvinlig konst och indu-
stri i Firenze,
med begäran om deras framläggande för
Sveriges kvinnor.
»Den verkställande komiténs afsikt», heter det, »är
att göra Beatriee-expositionen lifligare och tillop-
pet af italienare och främlingar i Firenze under den-
samma så mycket större genom en serie fester, mot-
svarande det högtidliga tillfället. Namnet Beatrice
signifierar den italienska kvinnans vaknande till lif
och verksamhet; genom att uppmuntra och beskydda
arbetet skola vi öka dess anseende, och ingen stad
egnar sig säkerligen bättre än Firenze att bidraga
till höjandet af det kön, som haft hedern att räkna
Beatrice bland sina representanter.
Expositionen kommer att vara från 1 maj till 30
juni i Kgl. Politeamas rymliga och förträffliga lokal.
Under de 9 första dagarne af maj, årsdagarne af
Beatrices första förälskelse, och den 9 juni, sexhun-
drade årsdagen efter hennes död, komma stora fester
att firas i samma lokal.
Man kan bland dessa redan bebåda en serie ele-
ganta tableaux vivants i kostymer, illustrerande Dan-
tes verk, diskussioner hållna af kvinnor med pris-
utdelning, instrumental- och vokalkonserter, en serie
literära konferenser rörande kvinnofrågan m. m.
Själfva utställningen indelas i åtta sektioner, om-
fattande : målning, teckning och gobelinväfnad ; skulp-
tur och etsning ; literatur ; sömnad och broderi ; kvin-
liga prydnadsföremål; undervisning; huslig hygien;
diverse industri.
På en särskild tribun till Beatrices ära skola sam-
las alla upplagor och illustrationer af Vita Nuova
och allt, hvad som skrifvits och utförts beträffande
Beatrice. För denna särskilda tribun skall med
glädje ses främlingars medverkan.»
Bä långt komiténs inbjudning. I sitt bref
till Red. uttrycker grefve de Gubernatis sin
förhoppning att bland andra besökande af
expositionen i Firenze äfven få se svenskor
i mängd, och för att uppnå detta, föreslår
han bildandet af en komité af tolf svenska
damer i Stockholm, hvilkas mål skulle vara
att bidraga till Sveriges representerande vid
festligheterna.
»Vi begära endast att man kommer,» sä-
ger han, »och om de tolf damerna kunna
komma öfverens om att skicka ett minne af
den svenska kvinnan till Beatrice-expoéitio-
nen, skulle efetta med största tacksamhet mot-
tagas af oss för att exponeras på den
särskilda tribunen till Beatrices ära och se-
dan förvaras i Dantes hus i Firenze. På
samma tribun mottages äfven allt, som i
Sverige skrifvits och målats, rörande Beatrice,
och borde det vara den svenska damkomitén
i Stockholm, som skulle öfverlemna dessa al-
ster till komitén i Firenze.»
I Göteborg föreslår Grefve de Gubernatis
bildandet af en underkomité af 6 damer med
samma syfte som stockholmskomitén.
Samma önskningar, som expositionens pre-
sident uttrycker beträffande svenskorna, nämli-
gen att de måtte intressera sig för expositionen
och de sympatiska festerna och i stort antal
i maj månad styra kosan till Firenze, gälla
äfven deras systrar på andra sidan riksgrän-
sen, och för att visa, hur välkomna de skola
helsas i Italien, utlofvas det största möjliga
tillmötesgående i pris på järnvägarne i Italien.
»Maj månad är i Firenze härlig,» säger
grefve de Gubernatis, och han hoppas, att
»la meilleure moitié de la Suède» skall skynda
sig begagna detta tillfälle att besöka eller
återse denna minnesrika stad.
Skulle våra ärade läsarinnor på något sätt
vilja yttra sig eller framkomma med förslag
i detta ämne, stå Iduns spalter som alltid
för dem beredvilligt öppna. För öfrigt lem-
nas å byrån alla möjliga upplysningar beträf-
fande saken i fråga.
Teater och musik.
Kungl. operan har i denna vecka återupptagit
Rossinis opera »Barberaren i Sevilla», hvilken ej
varit gifven härstädes sedan maj 1884. Reprisen
vinner ytterligare i intresse därigenom, att fröken
Petrini, hvilken med sin första debut, som Lakmé,
vunnit så mycket bifall, här fått sin andra debut-
roll som Rosina. Enär tidningen redan lagts i
press, innan första föreställningen gifvits kunna
vi ej förr än i nästa nummer meddela något om
denna debut.
Gina Oselio, denna med rätta så högt uppburna
operasångerska, har återkommit till hufvudstaden
och börjat ett nytt gästspel å k. operan. I mor-
gon afton uppträder hon som Valentine i Meyer-
beers »Hugenotterna».
K. Dramatiska teatern gifver i morgon lördag
en premiere, som väl torde få räknas till de in-
tressantaste under spelåret, nämligen Strindbergs
genialiska skådespel »Mäster Olof».
Vasateatern gaf i onsdags lovfemtionde gången
»Mikadon». Operetten gifves fortfarande alla dagar.
Filharmoniska sällskapet uppförde 2 ggr under
loppet af förra veckan i Östermalms kyrka Joh. Seb.
Bachs härliga Matteuspassion. Utförandet för-
tjänar, trots de" få repetitionerna med orkester och
trots alla motigheter, med hvilka sällskapet denna
gång haft att kämpa, synnerligt beröm. Och den
musikälskande allmänheten står i stor tacksam-
hetsskuld till Filharmoniska sällskapet och dess
lika nitiske som skicklige ledare, hr A. Hallén,
för framförandet af det hänförande tonverket.
Det vackra templet var ock båda gångerna fyldt
med en andäktigt lyssnande publik. Såväl solister
som körer och orkester skötte sig på det hela
taget förträffligt/ Orkesterackompanjemanget ut-
fördes af, Balduin Dahls välkända orkester från
Kjöbenhavn.
Musikföreningen lär inom kort komma att upp-
föra Mozarts »Requiem».
En längre följetong,
intressant och fängslande, tager sin början ?■
nästa nummer af Idun. Den kommer att heta
”Striden om hjärtan”
och är skrifven af hr Johan Nordling, förf.
till bland annat ”Ett storstadsbarn”,
som på sin tid väckte sådant intresse hos
läsarinnorna af Iduns följet07igsafdelning.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Kvinnans äJetenslcapsålder. Lagutskottet
bar afstyrkt den af hr Borg väckta motionen, att
kvinnans lägsta äktenskapsålder skulle flyttas från
15 till 21 år.
Utskottet har meddelat en statistik öfver antalet
kvinnor, som ingått äktenskap i en ålder af mellan
15 och 21 år. Det visar sig af denna, att endast i
medeltal 14 à 15 femtonåriga och 60 sextonåriga
flickor om året ingå äktenskap. För sjuttonåringarna
och de högre åldersklasserna stiger antalet med Here
hundratal för hvarje åldersklass.
Utskottet anser emellertid, att de skäl, som motio-
nären anfört mot de tidiga äktenskapen (bristande
utbildning i såväl kroppsligt som andligt afseende),
icke förefinnas annat än möjligen beträffande femton-
och sextonåringarna, för hvilka antalet af ingångna
äktenskap dock »icke är större, än som kan mot-
svaras af antalet fall, i hvilka kvinnan vid ifråga-
varande ålder uppnått erforderlig utveckling för
äktenskaps ingående.»
I onsdags föll motionen i riksdagens båda kamrar.
S. de C. heter ett välgörande sällskap här i
I hufvudstaden, bestående af ett tjugutal unga damer.
1 förra veckan hade sällskapet anordnat ett par
dramatisk-musikaliska soaréer å hotell W-6:s festsal.
Konungen och prinsarne öfvervoro den första före-
ställningen, hvilken var till trängsel besökt.
Äfven vid den andra var salen fullsatt af en ele-
gant publik, som med stort intresse följde presta-
tionerna å den lilla scenen. En tablåserie efter
Topelii dikt »Miranda» skördade lifligt bifall. Likaså
de båda enaktskomedierna »Punkt för punkt» och
»Il Bacio» samt ett par sångnummer af fröken Piehl.
Programmets mest intressanta del var likväl An-
dersens saga »Tomten hos hökarn», berättad af fru
Hartman. Hvad som ej minst bidrog till den en-
tusiasm, med hvilken detta nummer helsades, var
den omständighet, att fru Hartman under aftonen
uppbar titelrollen i »Dora» å Dramatiska teatern,
och att det var under en af detta skådespels mellan-
akter, hon hade den älskvärdheten att i största hast
fara till W-6 oeh berätta sin saga.
Då ridån hade fallit, försökte publiken med de
mest energiska handklappningar få se ännu en skymt
af fru Hartman. Men omöjligt. Fru Hartman satt
redan i sin vagn, som i tempo prestissisimo förde
henne tillbaka till Dramatiska teatern.
”Bildning.”
En berättelse från Skåne
af
Jane Gernandt.
tForts. och slut.)
den skulle vara bra dum, som kunde
3, att man tog pojken, där man släppte
honom. Han säg nog, att moster Karna var
litet mildare än vanligt den kvällen, och han
visste också, hvad för en vexel han skulle
draga på hennes goda humör.
»Får jag gå och titta pä dansen hos Måns
Nils i kväll?» bad han brådskande. »Jag
säger till far, att jag fått lof af moster.»
Det klack till i Karna: Ȁr det dans
hos Måns Nils?» frågade hon.
»Ja, det talte Ola Nils om för Per Pers
frågar, och de komma också dit,» sade py-
sen med ögonen på moster Karna . . . Hon
teg . . . Han grep raskt efter ’beredskapsma-
ten’; »Nu går jag,» skrek han och satte i
väg, utan att vänta på svar
När han kom utanför grinden, tog han
saken litet lugnare, högg in i sin smörgås
och försjönk i djupa funderingar öfver, hur
lyckligt det ändå är att vara försedd med
sked, om det händelsevis skulle regna välling.
Där Karna nu gick omkring i trädgården,
visste hon ingenting mer, än att hon var ’ån-
gerköpt’, men det hade hon åtminstone klart
för sig, och det hände henne ett par gånger,
att hon stannade, slet upp ett grässtrå och
mumlade »tjyfvingen» eller »den uschla Agust»,
ty sådana uttryck bubblade alltid upp, när
fröken Tydéns inre kom i kokning. Och nu
kokade det. Hon tyckte sig se dansen i Måns
Nils loge och Ola Nils, som svängde om med
någon af töserna––––––-Nej, nej, hon
måste dit! — — — I ett nu var hon ute
om grinden . .. Hon ville bara se, om han
dansade med Per Pers Hana . . . Gjorde han
det, så skulle hon, skulle hon — —- »Nej,
Ola! »Det var inte långt ifrån, att Karna
vacklat till i landsvägskrökningen midt för
Ola Nilsson, som stannade och tog hatten
af: »God kväll, fröken Tydén.»
Åhnej •— att han kunde se så spanskt på
henne! »Ola,» sade hon litet osäkert, »hvar
skall Ola gå?»
»Ut och spasera, » svarade Ola, så fint han
kunde, och hon förstod så väl, att han gjorde
narr af henne.
»Men det -är ju dans ’te jert’ i kväll,»
sade hon.
»Jag bryr mig inte om det flänget!» Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
