Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 21 mars 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 I DUN 1890
vi i stånd att själfva uträtta något på det psy-
kiska området för grundläggandet af våra barns
anlag. Antag, att jag af naturen har ett het-
sigt temperament med alla dettas svagheter:
häftigt lynne, obetänksamhet, själfsvåld, nyck-
fullhet o. s. v., men att jag genom uppfostran
och ännu mera själfuppfostran kväft dessa då-
liga böjelser och i stället tillkämpat mig själf-
beherskning, mildhet och sinnesallvar, så kan
jag ha godt hopp om, att dessa senare egen-
skaper skola plantas in på mina barn ; åtmin-
stone skola de förra, äfven om de förefinnas,
vara så betydligt försvagade, att de med en
därpå riktad klok uppfostran tämligen lätt skola
kunna bortarbetas, hvilket ieke blifvit fallet,
om anlaget hos mig fritt fått rotfastas.
Af ännu större betydelse blir detta psykiska
experiment, om det gäller bekämpande af någon
viss inom släkten utpräglad eller ärftlig last,
mani, sjukdom eller svaghet.
Jag vill endast nämna dryckenskapslasten,
hvilken vi alla veta sträcka sina följder in på
barnen, oftast i flere led.
Huru oändligt mycket skulle icke mödrarna
här kunna uträtta, om de blott kände sin plikt
och egde tillräckliga kunskaper!
Här trädde den andra sidan af deras psy-
kiska uppgift oss till mötes: den nämligen att
bilda en stark motvikt till de dåliga anlag
eller skadliga impulser barnen kunnat mottaga
af sin far eller t. o. m. af far- och morföräl-
drar. Sådana arf, som liksom hoppa öfver ett
släktled och in i nästa äro för såväl psykolo-
gen som fysiologen väl bekanta och bruka be-
nämnas »bakslag».
Det skulle föra mig längre än utrymmet
denna gång ruedgifver, om jag inläte mig på
en närmare granskning af mödrarnas ställning
till barnens från andra håll mottagna impulser.
Må de gifna antydningarna tills vidare vara
nog och om möjligt hos en eller annan ung
mor eller ung kvinna skärpa intresset för hit-
hörande studier!
Elna Tenow.
TVloder och smak.
Några iakttagelser
af Helena Nyblom.
(Forts.)
Paris fråga icke damerna först: »Hvad
•sik är modet, så att jag kan klä’ mig där-
efter?» De fråga: »Hvad finns det i da-
gens mod, som bäst passar för min person?»
Och det finns alltid någonting för alla. En
ung och en gammal dam, en brunett och en
blond, en smärt och en korpulent dam kläda
sig icke på samma sätt.
Hvarje fin dam i Paris klär sig efter sin
figur, sin färg och sin ålder. På gatan är
ingen fin dam klädd på något påfallande sätt;
oftast i mörka färger, hälst svart, med någon
liten plym eller blomma, som antyder, att
det icke är sorgdräkt. Damerna i vagn kläda
sig redan mera elegant. En fin dams eki-
page är en del af hennes hem, där är hon
»hemma hos sig» och kan bära de färger,
hon behagar, och hvilken fantastisk hatt som
klär henne.
På teatern, egentligen på operan, kläda
sig pariserdamerna i stor toalett, barhalsade
med blommor och juveler. De ogifta unga
damerna bära aldrig prydnader, utom kanske
någon lefvande blomma i bröstet, och i det
hela anses det för god ton, att de unga flic-
korna kläda sig så enkelt och anspråkslöst
som möjligt. Det nuvarande modet, bluslif
med ett bredt bälte eller skärp och en enkel
rynkad kjol, är väl det, som bäst af allt
klär en ungdomlig figur. De gifta damerna
däremot uppträda i sina loger och hemma
hos sig själfva med all den lyx, de behaga
och ha råd till, men man ser sällan två da-
mer lika klädda. En elegant afton i operan
kan man se så många variationer af toalet-
ter, att det nästan stöter på kostym, men
dessa dräkter äro för det mesta valda med
en smak och en hänsyn till den person, som
bär dem, att de i de flesta fall göra det be-
hagligaste intryck.
För en fransk dam med smak är hon själf,
icke hennes toalett, det viktigaste. Allt pas-
sar för henne och samlar sig till ett helt så
harmoniskt, att man ofta knappt observerar
det förrän så småningom.
Hur ofta upplefva icke vi andra att först
förvånas, ja förfäras öfver en eller annan
toalett och så, slutligen, upptäcka, att den
hänger på en människa.
För en fransk dam höra alltid först
och främst till en nätt toalett skor och
handskar, som sitta bra. Den enklaste tjänst-
flicka tänker först på sina skor eller kängor
och, utan att vara »bien gantée», kan man
icke anses vara ordentligt klädd. Dessa ting
höra till det absolut nödvändiga, men för
resten kan, som sagdt, hvar enda dam i
Paris finna, hvad hon önskar, och välja, hvad
hon vill, af de millioner detaljer, som modet
bjuder henne.
I allt detta herskar den största frihet. Men
det finns ett absolut vilkor för alla franska
toaletter, en obevekligt sträng utgångspunkt,
utan hvilken man ej kan tänka sig en fransk
toalett, och det är — korsetten. Jag tror,
att en fransk dam hällre skulle taga lifvet
af sig än taga snörlifvet af sig. Det finns
undantag bland de helt unga och smärta,
och en af de vackraste damer, jag någonsin
sett, var en ung fransyska, som icke bar kor-
sett; men regeln, den stränga, obevekliga re-
geln är: först korsetten, sedan kunna vi tala
om resten! Då en fin svensk dam, med
mycket pengar och, som hon trodde, god
smak, ville sy sig en klädning hos en af de
stora, de högtidligt stora pariserskräddarne,
kastade »artisten» försten domareblick på henne
och sade: »Madame, jag syr ingen klädning, om
jag icke först får sy er en annan korsett!»
Därför bära också alla parisertoaletter ett
väl starkt kännetecken af det gemensamma
grundlaget. Det är någonting styft, hårdt
och precist vid kostymen, som ser plågsamt
ut, i synnerhet då många af damerna i Paris
äro ganska korpulenta.
Men försöken, mina damer, att föreslå en
pariserdam reformdräkt! . ..
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
