Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 4 april 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 I DU N 1890
Bismarck hotades till och med att få en nästan lika-
dan högmålsprocess, som han själf fordom anställt
mot grefve Arnim »för offentliggörandet af ministe-
riella frihandlingar». Det är ju också en nemesis.
Under tiden har den första konferensen för lös-
ningen af den sociala frågan fullbordat sina arbeten.
Icke kan man väl egentligen säga, att de af konfe-
rensen föreslagna skyddsåtgärderna (förbud mot min-
deråriges användande i arbete, skyddsåtgärder mot
olycksfall m. m.) varit af synnerligen genomgripande
art, men de äro lika välmenta som tvifvelsutan väl-
görande och utgöra sålunda god början på en bana,
där kraftigare fortsättning är att vänta i framtiden.
Andra, politiska företeelser kunde väl vara att om-
nämna; men i jämförelse med de stora tilldragelser,
som under den förgångna månaden timat i Berlin,
förblekna de som stjärnorna inför solen.
Otto Sjögren.
»Under toffeln?»
schwabisk augustinermunk Benedict An-
ttGi selmus berättar om detta uttrycks ursprung
följande: Påfve och kejsare hade efter blo-
diga strider ändtligen slutit fred. För att fira freds-
slutet anställdes nu fester och torneringar, till
hvilka blomman af det dåvarande ridderskapet in-
bjöds. Hvar och en af deltagarne i torneringarna
skulle på sin hjälm bära antingen påfvens eller
kejsarens färger. En tapper riddare, Polyfem,
med tillnamnet järnmannen, hade ej lust att
bära någondera af dessa färger; han skulle,
förklarade han för sin hustru, endast glänsa
genom sina manliga, bragder. Fåfängt bad fru
Beatrice honom att likväl för hennes skull
anlägga en af de respektive parternas färger.
Då han bestämdt afslog hennes bön, brast hon
i gråt och påstod, att han inte längre älskade
henne. Den ädle riddaren försäkrade henne
högtidligt motsatsen och erbjöd sig att aflägga
vittnesbörd om sin kärlek genom att utmana
tolf riddare till strid på skarpa vapen. Men
hans hustru ville ej höra talas därom. I samma
ögonblick ljöd trumpeternas smattrande för att
bebåda, att torneringen nu tog sin början.
Halft besinningslös fick den väldige Polyfem
fatt i den lilla guldbroderade toffel, hans för-
törnade äkta hälft tappat i brådskan, och stack
den i sin hjälm. Härolderna tillropade honom:
»Ställer du dig under påfvens kräckla eller
kejsarens spira?» — »Under toffeln!» ljöd
svaret. Det ordet blef snart kändt öfver hela
riket, och det visade sig, att toffeln räknade
fiere undersäter än kräcklan och spiran till-
sammans.
Saneta Theresas grundsatser.
Var icke nyfiken om det, som icke rör dig.
— Säg intet ondt om någon annan än dig
själf, och lyssna till intet. — Tvista ej om
saker af ingen betydelse. —■ Uppgif ingenting
för sanning, hvarpå du ej är säker. — Gif
inga hastiga omdömen. — Undvik tomt prat.
— Gör icke jämförelser. — Var icke egen i
klädsel eller föda och var ej högljudd i ditt
skratt. — Var mild mot andra och sträng
mot dig själf. — Tala liöfligt till tjänare. —
Lägg ej märke till andra människors fel. —
Lägg märke till dina egna fel och till andras
goda sidor. — Skryt aldrig. — Gör aldrig
någonting, när du är ensam, som du ej skulle
vilja göra inför andra.
Sen till, att Idun med Æodetidning
finnes hos alla edra bekanta!
John Ericssons hustru.
Amalia Byam—Ericsson.
f|W®l
»John Ericssons hustru!» — utbristen I
helt viss förvånade, ärade läsarinnor! »Var ej
John Ericsson en af dessa olyckliga, förstoc-
kade gamla ungkarlar, som aldrig fått smaka
det äktenskapliga hemlifvets sällhet? Så ha
åtminstone vi alltid tänkt oss det.»
Ja väl, I och de flesta ha härvidlag be-
dragit sig. Eller rättare — hela världen hade
totalt hunnit förgäta denna gamla historia,
detta korta romantikens kapitel ur den store
praktikerns lif.
Det är en amerikansk tidskrift, Scribners
Magazine, som helt nyligen väckt i minne den
förening, som den 15 oktober 1836 i St. Johns
kyrka, Paddington, London, genom äktenska-
pets band ingicks mellan dåvarande kapten
Ericsson och miss Amalia Byam, dotter till
sir John Byam, f. d. engelsk kommissionär å
Antigua. Brudgummen var då 33 år, bruden
endast 19. Fru Ericsson beskrifves såsom en
mycket vacker kvinna, intelligent och af ett
älskvärdt sinnelag. Sedan mannen ölverflyttat
till Amerika, begaf sig också hon dit, och de
bodde då dels i Astor House och dels vid
Franklingatan. Efter några år återvände hon
dock till England, där hon sedermera kvar-
stannade; en vänlig skilsmässa gjorde nämligen
slut på John Ericssons korta dröm om huslig
sällhet. Han bidrog frikostigt till sin f. d.
frus underhåll, och de fortforo att korrespon-
dera till hennes död, som inträffade 1868. Hen-
nes bref till honom andas aktning och tillgif-
venhet. Hans svar ha icke blifvit besvarade,
men smeknamnet »Duck», som han alltid an-
tecknade å hennes bref, hvilka enligt hans
metodiska vanor noga förvarades, visar tydli-
gen hans känslor mot henne, som han bru-
kade tala om såsom den mest förtjusande
kvinna, han någonsin träffat.
Vi hafva ur den ofvan nämnda amerikanska
tidskriften hemtat bilden af vår store lands-
mans hustru, en bild som vi förmoda med in-
tresse skall mottagas af svenska kvinnor.
4»
Teater och. musik.
Kungl. operan gaf i söndags för 200:de gången
»Bobert af Normandie». Den fullsatta salongen gaf
upprepade gånger sitt bifall tillkänna, särskildt efter
de akter, där fruarna Östberg och Edling hade till-
fälle briljera med sin sångkonst. Operan gick för
öfrigt i sin helhet bra.
Programmet till påskdagens symfonikonsert är så-
lunda bestämdt: 1) Ouverture, »Olaf Trygvasen»
af Robert Henriques; 2) Konsert för piano och or-
kester (a moll) af Kichard Henneberg (pianopartiet
utföres af hr Henneberg); 3) förspel till 3:dje akten
ur »Mästersångarne i Nürnberg» af Bichard Wagner;
4) Sinfonia Eroica (n:r 3, Ess) af L. v. Beethoven.
K. Dramatiska teatern uppförde i måndags afton för
första gången skådespelet »Guldkorn» af den bekanta
tyska romanförfattarinnan E. Werner (pseudonym för
Elisabeth Bürstenbinder). Stycket påminner i sin
helhet starkt om dessa dussinromaner af Marlitt,
Werner och Heimburg m. fl., hvilka ju hafva sin
publik, men det lemnar den, som i en produkt för
scenen vill se något spår till karaktäristik och scha-
blonfri dramatisk byggnad, alldeles oberörd. Figu-
rerna äro oklart tecknade och handlingen slites mel-
lan det farsartade och det högdramatiska. Hvad som
här emellertid gör stycket någorlunda njutbart är det
på de flesta händer goda utförandet. Främst för-
tjänar härvid att nämnas fru Hartman samt hrr
Palme, hvilken gaf den unge varmhjärtade Ervin von
Hardecks roll med lidelsefull känsla och utan öfver-
drift, Personne, Ilillbcrg och Bœckstrô’m. I den kvin-
liga hufvudrollen, Olga von Arnewald, hade fru Emy
Keyser sin andra debut. Trots säkerligen goda be-
mödanden lyckades hon dock ej alls motsvara de
anspråk, denna viktiga roll kräfver af dess framstäl-
larinna. Framställningen var alltigenom stel, matt
och färglös. — Bifallet var under de senare akterna
mycket lifligt, tack vare det, som sagdt, å de flesta
händer goda utförandet.
Vasateatern gaf torsdagen den 27 mars för första
gången en ny operett, som är af särskildt intresse,
därför att kompositören är svensk. Operetten eller
buffaoperetten, som den med rätta kallas, bär nam-
net »Prinsessa för en dag» och har till kompositör
Vasateatems unge och intelligente kapellmästare hr
Herman Bercns. Libretton utgör en »fri bearbetning
efter ett franskt ämne», verkställd af hr Ernst Wall-
marks vana penna. En mängd kvicka repliker och
lustiga infall jämte anspelningar på förhållanden här
hemma hos oss — handlingen är eljes liksom i ope-
ran »Den stumma», om hvilken liksom om »Konung
för en dag» den i mycket påminner, förlagd till
Napoli — hålla publiken hela tiden vid det gladaste
humör. Musiken har att uppvisa många reminiscen-
ser från alla möjliga operakompositörer, men är på
det hela taget tilltalande, melodiös som den är och
uppburen af en viss sehvung. Fiere melodier äro
riktigt vackra och anslående. Operetten röjer i alla
händelser både skapartalang och rytmiskt formsinne
samt visar, att man af hr Berens väl kan vänta, att
han framdeles skänker oss både gedignare och mera
själfständiga tonalster.
Samspelet gick vid första föreställningen bra,
men, hvad den vokala delen beträffar, är, som bekant,
denna teater ej så väl rustad på manssidan. Här
hade dock denna gång vunnits en betydande förstärk-
ning i — fröken Anna Pettersson, hvilken i den unge
napolitanske fiskaren Lazarillos parti åter firade en
glänsande och välförtjänt triumf. Bedan med den vackra
serenaden efter ridåns uppgång i första akten fram-
kallade hon det mest stormande bifall och sedan
för öfrigt hela stycket igenom. Hr Strömberg ska-
pade genom sin lugna komik en förträfflig figur af
barberaren Cuccumaffa samt föredrog sina kupletter
under det lifligaste bifall. Af öfrige representanter
å herrsidan förtjenar särskildt hr Akerblomen mention
för sin ypperliga maskering à la salig Abjörnsson.
Han behöfde ock endast visa sig för att framkalla
åskor af applåder. Sist, men ej sämst, må nämnas
fröken Ekström som innehafvarinna af titelrollen.
Hennes utförande af barberaredottern-1-dag-prinses-
sans roll förtjänar beröm beträffande såväl sången
som spelet. Bifallet var, som sagdt, hela aftonen
synnerligen lifligt och bådade godt för operettens
framtid. Efter sista akten framkallades utom de
spelande kompositören, hr Berens, själf och fick
mottaga en lagerkrans. Operetten gifves tills vidare
hvarje afton.
Matinéer och soaréer öfverflöda som vanligt under
och omkring påsken. Så ock nu. Vi anse oss så-
lunda böra påpeka — gående i tidsföljd — först och
främst fröken Georginet Bäckströms recett å k. operan
torsdagen den 3 dennes, då »Fregattkaptenen» upp-
föres med hr Almlöf som Fromont, hr Lagerqvist
som bögbåtsmannen, recettagerskan som Cadet, fru
Hartman som Celeste etc., hvarjämte grefvinnan Taube
f. Grabov och hr Odmann föredraga fjärde aktens
duett ur »Borneo och Julia». Fröken Bäckström
har nu tillhört k. teatern i 25 år.
»Skapelsen» af Haydn uppföres som vanligt på
långfredagen i Östermalms kyrka.
Ett synnerligen framstående rum bland dessa da-
gens musiktillställningar intager operasångaren hr
A. liundbergs mâtiné påskdagen i Berns salong.
Programmet upptager idel utmärkta saker, däribland
fiere märkliga nyheter, samt utföres af våra förnäm-
sta förmågor.
Nya konstnärsgillet gifver en synnerligen tilltalande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
