Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 11 april 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3890 177
I DU N
utgått från föreningen —■ och som denna dräkt på
mångahåll mött det mest energiska motstånd, så har en
del af denna motopinion drabbat ejälfva föreningen.
Ingenting kan likväl vara orättvisare än detta. För
att gifva ett riktigare begrepp om föreningens verk-
samhet, vilja vi här meddela, att styrelsen utarbetat
fullständiga underdräkter för barn af alla åldrar, från
och med det nyfödda barnet till den nästan vuxna
skolflickan, för den senare med särskildt afseende på
lämplighet for gymnastiken. Äfven har föreningen
låtit utföra modeller till en enkel, praktisk dräkt
för arbetskvinnor, hvilka vid fyra särskilda tillfällen,
i förening med upplysande föredrag, af några med-
lemmar af föreningens styrelse förevisats för kvinnor
ur arbetsklassen. Dessutom har till föreningen af
fröken Lundin, Stockholms förnämsta sömmerska,
skänkts en förträfflig klädning för blifvande mödrar,
hvilken vi särskildt anbefalla till vederbörandes, så-
väl som till herrar läkares uppmärksamhet.
Sedan ungefär ett år tillbaka har föreningen an-
ordnat en utställning af alla dessa modeller, jämte
försäljning af mönster, i fröken Ohlsons modehandel,
Blasiebolmstorg 14, och sedan detta års början fin-
nes där äfven tillfälle att få köpa och beställa fär-
diga klädesplagg af alla nyssnämnda slag, utförda
efter föreningens modeller, omsorgsfullt och punkt-
ligt, af goda materialier, samt till relativt moderata
priser. Särskildt torde få påpekas det tillfälle, som
här erbjuder sig för unga mödrar att, där det möj-
ligen skulle befinnas för dyrt ätt beställa hela den
lilla utstyrseln, kunna få köpa en fullständig modell-
omgång småkläder, efter de nyaste och af några af
våra förnämsta läkare gillade och förordade modeller.
Vi kunna försäkra våra läsare, företrädesvis mö-
drar och uppfostrarinnor, att det lönar mödan att
taga i skärskådande de resultat, som af Dräktreform-
föreningen åstadkommits under de få år den egt be-
stånd, och detta ehuru den haft ytterst små pennin-
geresurser till sitt förfogande. Dess uppgift är utan
tvifvel i hög grad behjärtansvärd, detta erkännes af
såväl medicinska auktoriteter som annat förståndigt
folk, och den förtjänar i sanning mera uppmuntran
och en allmännare tillslutning än hvad som hittills
kommit dess sträfvanden till del.
För dem, som till följd af denna lilla uppsats kunna
känna sig manade att närmare taga reda på saken,
vilja vi påpeka att Dräktreformföreningen har sitt
årsmöte d. 16 d:s (se annonsen!), vid hvilket tillfälle
kommer att framläggas en redogörelse fcr dess hittills
varande verksamhet. Därefter vore meningen att fa i
gång en diskussion om bästa sättet att understödja
och utvidga föreningens verksamhet, hvilken för
närvarande, af brist på medel, måst betydligt inskrän-
kas, oaktadt styrelsens goda vilja och osparda möda
i föreningens tjänst. Naturligtvis blifver då äfven
tillfälle för nya ledamöter att anteckna sig — års-
afgiften är 1 krona,
Teater och musik.
Påskkonserterna hafva i år som vanligt varit syn-
nerligen talrika. På långfredagen gafs enligt gam-
mal sed Haydns oratorium »Skapelsen» inför en
talrik och andäktigt lyssnande publik. Och påskda-
gen bjöd på ej mindre än två synnerligen framstå-
ende musiktillstäliningar, nämligen hr Rundbergs
mâtiné i Berns salong samt på aftonen symfonikon-
sert å k. operan. Den senare, hvilken var den
sjunde i ordningen under säsongen, bjöd på två ny-
heter, nämligen uvertyren »Olaf Trygvason» af den
danske tonsättaren E. Henriques, som själf ledde
utförandet, och en ny konsert för piano och orkester
(a-moll) af k. operans värderade andre kapellmästare
E. Henneberg. Det förstnämnda numret förrådde
någon oklarhet i ämnets utarbetning samt för liten
nyansering i orkesterbehandlingen. Det tycktes ej
heller väcka vidare intresse. Hr Hennebergs piano-
konsert däremot slog synnerligen väl an och detta
med rätta. Kompositionen vittnade ock om ton-
sättarens synnerliga förtrolighet med sitt instrument
och särskildt med orkestern och dess behandling.
Hr H., hvilken själf på ett förträffligt sätt skötte
pianostämman, helsades såväl vid sin entré som ef-
ter utförandet af hvarje sats med energiska applåder.
— De båda återstående numren i programmet ut-
gjordes af det vackra förspelet till tredje akten ur
Wagners »Mästersångarne» samt Beethovens allbe-
kanta Sinfonia Eroica. Båda kompositionerna erhöllo
ett synnerligen förtjänstfullt utförande af hofkapellet
under hr Nordquists ledning samt väckte det lifli-
gaste bifall. Förspelet måste till och med omtagas.
Ahörarne voro mycket talrika.
Hvad hr Kundbergs mâtiné beträffar, så hade den
att uppvisa ett alltigenom intressant och omvexlan-
de program. Bristande utrymme hindrar oss full-
Författarinnan till ”Onkel
Toms stuga.”
/vi
WW%.UJ
.
Den moderna literaturen är rik pä rykt-
bara kvinnor, men, strängt taget, torde likväl
fä af dem kunna hänföra det rykte de ha
att glädja sig åt, till verkligt framstående
förtjänster. Till dessa få måste man afgjordt
räkna Harriet Beecher—Stowe, som äfven
bland de flesta literära kvinnor intager en
undantagsställning, i det hon kan göra an-
språk på en lika framstående rang, både som
skrifställarinna, maka och moder.
Böcker ha sina öden, och bland de literära
produkterna från nittonde århundradet står
Harriet Beecher—Stowes roman, Onkel Toms
stuga, i första rummet. Den har gjort den
genialiska författarinnans namn världsbekant
och gaf på samma gång den kraftigaste im-
puls, till att negerslafvarnes beklagansvärda
öde, som förut i alla sina rysligaste deltaljer
ej nått allmänhetens öron, genom frigörelsen
gestaltade sig ljusare och gladare.
Harriet Beecher—Stowe föddes den 14 juni
1811 i Liehtfield (Connecticut). Hennes far,
Dr. Lymann Beecher, var en framstående
kalvinistisk predikant, hennes mor, dennes
första hustru, Boxarna Foote. Bedan som
barn visade Harriet en påfallande begåfning
och längtade alltid efter andlig vederkvickelse,
men på den tiden fanns endast en obetydlig
lektyr for ungdom, och när Harriet en gång
efter långt sökande i en mörk bodkammare
upptäckte »Tusen och en natt», var hon öf-
verlycklig. Barndomstiden i Liehtfield efter-
följdes af skoltiden i Hartford, där hennes
äldsta syster Katharina inrättat en skola.
Under det omedelbara inflytandet af denna
syster fortsattes här Harriets uppfostran. 1832
följde dr. Beecher en ärofull kallelse som
föreståndare för teologiska Laneseminariet i
ständigt genomgå och omnämna detsamma. Utfö-
randet var emellertid på alla händer godt och bifal-
let efter åtskilliga nummer rent af stormande. Ett
nummer å programmet vilja vi dock särskildt om-
nämna såsom enligt vår åsikt det främsta af dem
alla, nämligen Siegmund och Sieglindas duett ur
Wagners opera »Die Walküre», hvilken affru Östberg
och hr Lundquist utfördes på ett öfverdådigt präk-
tigt sätt. Skada blott, att ej orkesterackompagne-
mang fanns att tillgå ! Vi hoppas dock, att duetten
måtte upptagas (ja helst hela operan !) ännu en gång
och då med orkester. —- Salongen var öfverfylld,
och matinéen torde kunna räknas som en af de bästa,
som här gifvifs.
Cincinnati, där Katharina Beecher grundade
ett gymnasium för flickor och Harriet blef
hennes utmärkta medbjäjparinna.
På en resa, som Harriet sommaren 1835
gjorde österut för att närvara vid sin älsk-
lingsbroders, Henry Wards promotion, blef
hon djupt uppskakad af sorgeposten, att hen-
nes väninna Elisa Tyler, gift med professor
Stowe, aflidit. Den svåra förlust, som drab-
bat den senare, uppväckte så lifligt hennes
deltagande, att detta så småningom öfvergick
till en innerlig tillgifvenhet, och Harriet E.
Beecher blef efter en kort förlofning profes-
sor Stowes maka.
183G företog professor Stowe en resa till
Europa. Under hans frånvaro uppstod i Cin-
cinnati ett slafuppror, öfver hvars förlopp
Harriet samvetsgrannt lemnade sin man redo-
görelse i dagboksform. Samtidigt offentlig-
gjorde hon korta noveller och utkast i skilda
tidningar. I alla dessa artiklar uttryckte bon
visserligen sin motvilja mot slafegarne, men
var ännu ej en förklarad ifrarinna för slat-
veriets afskaffande.
Aret 1850 var såväl för Förenta staterna
som för familjen Stowe ett minnesvärdt år.
Frågan om slafveriets afskaffande upptog allas
tankar, och Harriet fick en mängd bref från
sin svägerska och andra vänner om de för-
skräckliga följderna af desserteringslagen, ge-
nom hvilken hela familjer gingo under. Mrs
Beecher skref vid denna tid i ett af sina
bref till mrs. Stowe: »Om jag kunde bruka
pennan som du, min Hattie, skulle jag skrifva
något, så att hela världen väcktes till besin-
ning, om hvilken förbannelse slafveriet är.»
Då mrs. Stowe hade läst detta bref för
hela den församlade familjen, sprang hon
plötsligt upp från stolen med utropet: »Ja,
jag skall skrifva något! Jag skall det så
vidt jag får lefva!» I detta utrop finna vi
ursprunget till »Onkel Toms stuga.»
Denna sensationsbekanta berättelse började
offentliggöras den 5 juni 1851 i »National
Era». Senare har Harriet Beecher—Stowe
mången gång sagt: »Jag kunde inte längre
hålla berättelsen i styr, den skref sig som
af sig själf.» Eller en annan gång: »Jag
skulle vara författarinna till »Onkel Toms
stuga»? Nej, Gud själf skref den, jag var
ingenting annat än ett obetydligt verktyg i
hans hand. Pionom ensam tillkommer all
ära. »
För offentliggörandet i »National Era»
fick författarinnan ett honorar af 300 dollars.
Samtidigt erbjöd sig en förläggare i Boston
att förlägga arbetet mot halfva vinsten, för-
utsatt att mr. och mrs. Stowe äfven åtoge
sig hälften af kostnaderna. Professor Stowe
afböjde detta anbud med svaret, att de båda
voro för fattiga för att kunna inlåta sig på
ett sådant vågspel, hvarpå slutligen träffades
en öfverenskommelse om 10 procents vinst-
andel. Den 14 mars 1852 undertecknades
öfverenskommelsen, och redan den 20 samma
månad följde första upplagan på 5000 exem-
plar. Inom ett år såldes 120 upplagor med
öfver 300,000 exemplar. Oaktadt denna oer-
hörda framgång sysselsatte sig mrs. Stowe
med utarbetning af en nyckel till »Onkel
Toms stuga» och erhöll alltid så mycket nytt
material, att hon 1855 och 1856 utgaf be-
rättelsen »Bred». 1872 skref Harriet en serie
Floridaskizzer, som under det följande året
utkommo i bokform under titeln »Palmblad».
1878 följdes dessa af hennes sista större ar-
bete »Poganue People»; likväl fortfor mrs.
Stowe ännu flere år att skrifva kortare skis-
ser och artiklar.
Jggk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
