Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 2 maj 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 I DU N 1890
tig herkulesvilja, beredd att bruka »sin stora
makt» för deras förverkligande, griper han själf
beslutsamt om regeringstyglarne och ställer sin egen
person i förgrunden. Dristigt griper han sig an med
försöket att lösa tidens mest brännande fråga, in-
för hvilken statsmännen hittills stått oroliga och
tveksamma, och han synes ej frukta den splitets
brand, den lidelsernas storm, som däraf månde
uppväckas. Huru skall detta sluta? Skall han,
såsom den ungdomsvarme Eros i den helleniska
skapelsemyten, lyckas försona de jäsande och mot
hvarandra stridande krafterna i detta kaos? El-
ler skall han komma att likna mytens Faëton, hvil-
ken med ungdomlig dristighet tog sig för att köra
solens vagn, men ej utförde uppdraget bättre, än
att världen sattes i brand och äfven han själf
därvid gick under? Endast framtiden kan gifva
svaret på dessa frågor, och det svaret måste denna
gång med stort intressa afbidas; ty den rörelse,
som nu utgår från Tyskland, kommer, hurudan
utgång den än får, med sina verkningar att ge-
nomgå hela Europa.
Ja, väl mer än Europa; ty arbetarerörelsen är
»internationel» i så vidsträckt betydelse, att den
sträcker sig äfventill de öfrigavärldsdelarne, så långt
europeisk kultur utsträckt sitt herradöme. Till
den stora arbetaredemonstrationen, hvilken skall
börja den 1 maj, och hvilken, då detta nummer
af Idun utkommer, utförts eller kanske ytterligare
fortsättes, hafva under april månad vidtomfattande
förberedelser gjorts i Europas och Amerikas skil-
da länder, ja, äfven i Australien. Med mer eller
mindre ängslan hafva regeringarne i olika länder
vidtagit sina försiktighetsmått för att förebygga
reformrörelsens urartande i revolutionsyra. I
främsta rummet kommer att framställas yrkande
om 8 timmars normalarbetsdag; därtill komma
emellertid att ansluta sig en mängd andra yrkan-
den, olika i olika länder. I alla händelser kom-
mer den 1 maj 1890 att blifva en världshistorisk
bemärkelsedag.
I synnerhet har denna arbetaredemonstration
med stor oro motsetts i Österrike, där upphets-
ningen i arbetarelagret är så intensiv, att orolig-
heter redan förefallit och än ytterligare afvaktas.
Denna rörelse började i Böhmen och Mähren samt
inleddes med en stor arbetarestrejk, som utbröt
den 16 april. Sedermera har rörelsen utbredt
sig till Galizien och andra landskap.
Vid sidan af kejsar Wilhelm och den sociala
frågan ådraga sig fortfarande Stanley och Emin
pascha den civiliserade världens uppmärksamhet.
Den rivalitet, som mer och mer yppat sig mel-
lan dem båda, innebär i själfva verket en rivali-
tet mellan England och Tyskland som afrikanska
kolonialmakter. Ur sådan synpunkt har i Tysk-
land intresset för Emin stigit nästan till kokpunk-
ten. Där har utrustats en expedition, som under
ledning af Emin och major Wissman i slutet af
april dragit in i det inre Afrika. Det talas om
att denna expedition ämnar sig till stranden af
Victoria Nyansa, hvilken stora sjö tyskarne synas
vilja draga inom området af sin »intressesfer»,
samt därifrån ännu djupare in i landet. Sultanen
af Zansibar lär vara ombetrodd att medla fred
mellan tyskarne och höfdingen Bana Heri, hvil-
ken senare skulle förmås ställa sig under tyskt
beskydd. Synbarligen vilja tyskarne bilägga alla
tvister på kustområdet för att med full kraft kunna
fullfölja sina stora planer i det inre. Det är na-
turligt, att dessa planer från Englands sida ses
med oro och misstroende; England ger lugnande
försäkringar, men söker ändå vara på sin vakt.
I vårt land samlar sig ännu det politiska in-
tresset kring riksdagens förhandlingar. Biskop
Billings anlopp mot statsanslaget till Stockholms
arbetarinstitut berörde på sätt och vis den stora
sociala frågan och blef, till stor del ur sådan syn-
punkt, flitigt debatteradt i prässen. Vid den slut-
liga omröstningen blef detta anlopp tillbakaslaget.
Af mer genomgripande art är den under april må-
nad af vederbörande utskott förberedda läroverks-
reformen, hvars afgörande förestår. De åt för-
svarsväsendet, isynnerhet det maritima, beviljade
stora anslagen höra äfven till denna riksdags
minuesvärdheter.
Otto Sjögren.
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
Marja Tsehebrikowa.
-mm
Denhittills okända ryska skriftställarinnans namn
flög med ens öfver världen!
Marja Tsehebrikowa blef hjältinnan för dagen
öfver allt, där ännu ett hjärta klappar varmt för
de förtryckta.
Hvem var hon då? Hvad gjorde hon?
Marja Tsehebrikowa, hustru till en rysk embets-
man, sedan länge bekant som en anspråkslös
skriftställarinna, vågade för Rysslands tsar, själf-
herskaren, blotta en smula af allt det elände,
hon såg.
Från Paris sände hon honom ett öppet bref,
hvari hon i glödande ordalag skildrade de orätt-
visor, som i tsarens namn, men säkert utan hans
vetskap, öfvas af den ryska »tschin» och sprida
olyckor öfver hela det heliga riket.
Det var djärft, trotsigt, men hon visste, att bak-
om henne stod allt hvad intelligens är i det olyck-
liga landet.
Förloppet är bekant. Resultatet däremot icke.
En mängd, hvarandra motsägande uppgifter angå-
ende följderna af detta steg sägo dagen i den eu-
ropeiska prässen.
Enligt somliga af dessa hade brefvet kommit
tsaren tillhanda, och han hade uttryckt sin ön-
skan att inga rättsliga åtgärder skulle vidtagas
mot författarinnan.
Enligt andra blef hon genast häktad, och en-
ligt sista underrättelsen skall hon för sitt modiga
tilltag blifvit transporterad till en stad i östra
Sibirien.
Huru som helst. Hon har, liksom amerikanaren
Kennan och säkert med större sakkännedom än
han, för det förfärade Europa lyft en flik af det
elände, som döljes inom Ryssland, och mot hvil-
ket intet tyckes hjälpa, hvarken fanatismens dy-
namit och revolvrar eller den varma, ädla foster-
landskänslans öppna frimodighet.
Klädedräkten och våra
barns helsa.
Prisbelönadt svar å frågan XVII.
ånga personer mena det vara åtmin-
stone till en viss grad en onyttig och
fåfäng möda att söka skydda de små mot
sjukdom. »Hvad gör en liten snufva eller
liosta?» hör man så ofta sägas, och likaså i
fråga om flere af de s. k. barnsjukdomarna:
»mässling och skarlakansfeber skola de ju
ändå ha en gång; därför är det ej lönt att
hålla dem afstängda.»
Men upprepad snufva eller hosta kan blifva
kronisk eller grundlägga någon svårare sjuk-
dom, som den vuxna flickan eller gossen har
men af i hela sitt lif, och huru lätt kan icke
en af de gängse smittosjukdomarna sänka
hemmet i sorg? Visserligen är det godt, när
barnen ha genomgått dem, men vi ha ingen
rätt, vare sig i detta eller andra afseenden,
att gå försynen i förväg.
Åtskilliga mödrar lägga an på att »härda»
sina barn. Ja, detta är nog en god sak,
blott detta härdande ej går till öfverdrift,
drifves såsom ett slags sport (förlåt uttrycket!)
eller gränsar till vanvård.
Ett lika svårt fel är att slå öfver till den
mest öfverdrifna försiktighet, som icke tillåter
lekar i fria luften, ej fördrar en vindfläkt o.
s. v. Nej, barnen skola hvarken vara drif-
husplantor eller vanskötta små telningar, utan
vårt land behöfver friska, starka plantor, om-
sorgsfullt och noggrannt vårdade med hänsyn
till våra klimatiska förhållanden.
Låtom oss därför tillse, hvad som bör und-
vikas, och hvilka åtgärder som kunna vidta-
tagas till skyddande af våra barns helsa.
Hvad gossars beklädnad angår, är den ju
erkändt bättre och betydligt mera praktisk
än flickornas, och följaktligen finnes ej heller
på långt när så mycket att anmärka motden förra
som mot den senare. Vanligen ha flickornas un-
derkläder det felet att ieke räcka till ; af ärmar
finnes knappt ett spår på det allra intimaste
lilla plagget, och hals, bröst och rygg äro
af samma plagg ej i minsta mån skylda, så
snart nämligen flickan vuxit ifrån sin första,
vida ändamålsenligare uppsättning af linne.
Bär då den lilla allra innerst på kroppen
ett stickadt yllelif, så äro i de flesta fall är-
marna på detta ännu knappare, och natur-
ligtvis får det ej heller räcka högre upp kring
halsen än den fina, spetsprydda eller brode-
rade Chemisetten. Dock kan man våga an-
taga, att många mammor nu i våra dagar
lärt att inse, huru fördärfligt ett sådant be-
klädningssätt är, och i stället skaffat sina
döttrar linnen, som ha kvarterslånga ärmar,
och som blott lemna halsen bar, men ej ryg-
gen och bröstet, samt yllelif, hvars ärmar
räcka till armbågen, och som kring halsen
hållas skyddande tillsammans af en snodd.
Dessa yllelif böra ej på något vilkor få läg-
gas af förr än efter första kallbadet på
sommaren.
En andra hufvudregel är: laga att fotbe-
klädnaden är god! Under vintern böra så-
väl gossar som flickor ha högskaftade kängor
eller stöflar. Samma skodon måste bibehål-
las så länge som möjligt; skor få ej ifråga-
komma utomhus, förr än våren visat tydliga
tendenser att på allvar stanna. De tjocka,
varma ullstrumporna kunna under maj må-
nad utbytas mot tunnare sådana, men dessa
ej mot bomullsstrumpor förr än i juni.
Hvad vinterytterplaggen beträffar, borde
de om möjligt ej göras »tunga och oviga»,
utan så, att de tillåta barnen att äfven un-
der vinterdagarne fritt leka och röra sig.
Medgifvas kan dock, att de i alla händelser
mot våren blifva både för tunga och för
varma för att lämpa sig för lekarna ute.
Skaffa då åt flickorna enkla, löst åtsittande
vårkappor, som tåla sol och regn, och låt
dem under dessa bära långa, stickade koftor,
som gå högt upp i halsen och ha långa är-
mar. När sedan maj kommer med soliga,
varma dagar och stadig väderlek, blir det
tillräckligt med ettdera af dessa plagg.
En gosse är väl skyddad af en ej för lång,
men väl tillsittande kavaj, som bör vara för-
färdigad af starkt och varmt tyg, och som
gifver honom frihet att röra sig. Klart och
tydligt är, att våta kläder så väl som våta
skodon genast måste ombytas.
Det bästa af alla mot förkylning lämpliga
skyddsmedel är att hvarje morgon gifva bar-
nen en kall afrifning medels ett lakan, dop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
