Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 9 maj 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
1890
taga vara på tiden, och läsning hade aldrig
roat henne.
»Är det något du vill?» frågade hon emel-
lanåt, — som hon själf trodde med hvi-
skande röst.
Det kom intet svar. Lisen låg med öppna
inåtvända ögon, läsande i sitt flydda lif som
i en öppen bok, och ville ej bli störd.
Först var det barndomstiden, som trädde
fram. Små episoder, dunkla, otydliga och
utan sammanhang, men ljufva i alla fall.
En liten silfvertratt på moderns toalett, som
hon lekt med. En gammal tant i storblom-
mig sidenklädning, hvit »négligé» och brode-
rad »pirat», ur hvilken karameller alltid döko
upp. En herre, som ledt henne öfver en bro,
under hvilken vattnet brusat. Ett rum med
storrosiga tapeter och en ljuskrona, i hvars
glaskläppar prismor lekte. En sybåge, öfver
hvilken modern suttit lutad. En liten hvit-
målad säng, där hon legat med knäppta hän-
der, stammande sin första bön, medan denna
samma moder hviskat före hvarje ord, som
skulle sägas. Söndagsfrid, nya kläder, dans
kring runda bordet i matsalen. Vårgrönska
öfver trädgårdsrabatterna utanför. Blomman-
de lönnar, rinnande vatten, barnaskratt och
jubel. — Hon kunde ej hålla fast något,
där det gled förbi i brokigt vexlande bilder,
medan tår efter tår silade utför bleka kin-
der. Skoltiden sedan! Det glittrade till i
hennes ögon. Hvilken glad, ostyrig, rask
flicka hon varit! Jämngod med hvilken pojke
som helst i språng och brottning. Den för-
sta vid lexan som i leken. Den första i
upptåg, påhitt och odygd. Varmhjärtad, mun-
ter och frispråkig. Lärares och kamraters
gunstling.
(Forts.).
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Bäst hvarken brödlös eller
rådlös.
Hederscmnämndt svar på prisfrågan VII,
af »Blind hönan.
Î
ldun framställdes för en tid sedan följande
fråga: »Min man öfverraskar mig i snart sagdt
sista stund med underrättelsen, att han med-
för ett par affärsvänner till middagen. Hur
skall jag väl nu i all hast bära mig ät för att
snabbast och bekvämast få en presentabel middag
i ordning frågar en fru, som blifvit ”bränd”».
Besvarandet häraf ställer sig olika allt efter vi-
stelseorten, d. v. s., om den är stad eller land.
I hvilket fall som hälst blir hufvudsaken att på
förhand förse sig med sådana matvaror, hvilka
duga att förvara längre tid samt tillika ej fordra
mycken tid vid beredandet, för att hastigt kunna
tagas till vid förefallande behof. Af sådana mat-
rätter finnas Here, hvilka ej allenast tåla vid till-
lagning flere dagar förut, utan äfven vinna därpå,
förutsatt att det är en kall årstid och man har
goda förvaringsrum. Som hushåll i stad och på
land i alla afseenden äro så olika, enär man ju
merändels i ett stadshushåll ej brukar förse sig
med större partier matvaror än som efter några
dagar lätt kunna ersättas af friska sådana, så
gestalta sig äfven förberedelserna för att hastigt
kunna arrangera en god middag åt oväntadt främ-
mande mycket olika.
Några detaljerade beskrifningar kunna ej lemnas,
då så många skilda förutsättningar måste tagas
i betraktande med afseende å tjänstepersonal,
penningar, tid, smak, årstid och en mängd andra
förhållanden, men några vinkar kunna alltid gif-
vas, därvid jag gör början med ett landthushåll.
Det gäller således att tänka ut, huru man skall
kunna skaffa sig de viktigaste rätterna, såsom
soppa, fisk och kött, så förvarade och på förhand
I DU N
beredda, att de må kunna anrättas utan för myc-
ket besvär och tidspillan, då den oväntade gästen
anländer.
För sådant ändamål ser man till, att man all-
tid är försedd med buljong; den starkaste kan
användas klar med klimpar eller grönt uti eller
helt enkelt med rostadt bröd, eller ock kan man
bjuda blott påbredda smörgåsar med ost därtill,
såvida man ej börjar middagen med smörgåsbord,
hvilket merändels af herrar är omtyckt. Till smör-
gåsbordet bör man alltid hafva i beredskap: ost,
medvurst, rökt skinka, kryddsill m. m., hvilket
lätt kan åstadkommas, och har man ej tillfälle
att dagligen erhålla färskt bröd, gör man klokt
uti att alltid hafva till hands små hårda runda
knäckebrödskakor af hvetemjöl, hvilka länge hålla
sig goda, och för öfrigt kan man ju baka mjukt
bröd ett par gånger i veckan. Dessutom kan
smörgåsbordet förstärkas med någon liten låda af
fläsk, sill eller ost, hvilket ej tar mycken tid.
Har man blott svag buljong, kan den användas
till grönsoppa samt redas med några gulor och
litet grädde. Finnes ej buljong — hvilket man
dock, så vidt möjligt är, bör ha till hands — kan
man, där förrätten tillåter, möjligtvis i stället an-
vända vinsoppa (vinkallskål på sommaren), äfven
chokolad, dock något tunnare och svagare än som
brukas om förmiddagarna samt serverad med vispad
grädde, eller ock i nödfall utesluta soppa och en-
dast hafva fisk, kött och en efterrätt samt öl och
vin, där sådant begagnas.
Har man tillgång på fisk, kokar man à la dau-
ber eller gör stufningar, som sedan kunna använ-
das till mellanlägg i omeletter, hvilka gå rätt fort
att tillaga, eller ock krocketter, som dock fordra
mer tid. Finnas kräftor, bör man vid tillfälle rensa
dem för att använda såsom särskild rätt eller blott
till garnering.
Hvad åter vidkommer köttet, så väljer man vid
stekarna ut bitar, passande till stek, rostbiff, kot-
letter m. m. Dessa senare äro hastigt tillagade,
men rostbiffar, stekar, eller hare kan man på
för hand steka och slå upp såsen för sig, dock
bör man ej fullsteka, dem, utan blott så mycket,
att de kunna hastigt anrättas. Detsamma gäller
om höns och vildt. För öfrigt är det mycket
praktiskt att koka in god kalops, som ju blott be-
höfver föga tid för att kunna serveras. Likaså
kan man lägga in stekar i ättika och dricka, s.
k. marinad eller surstek, eller koka in geléstekar,
hvilka senare användas kalla med skarpsås till.
Brynt potatis går ännu fortare att tillaga än kokt,
och lagar man så, att man allt emellanåt har rif-
ven potatis eller potatismos, så kan man lätt för-
skaffa sig potatisbullar, potatisplättar eller kroc-
ketter. Har man råd, så kan man ju alltid vara
försedd med konservburkar och medels dem ha-
stigt erhålla ej blott legymer till kött, utan äfven
själfständiga rätter, sparrisomelett t. ex., men
detta blir i längden dyrbart, ehuru det visserligen
är fint samt i trängande fall ganska behagligt att
kunna få en ögonblicklig förlägenhet afhjälpt.
Som bekant innehålla dylika i handeln förekom-
mande konservdosor ej blott legymer, utan äfven
fisk- och kötträtter, rätt användbara, med hvad
beträffar de senare, omåttligt dyra.
»Kvagliobuljong» i små kapslar bör man dock
ej vara utan, ty de kunna hjälpa upp en svag
soppa eller dålig sås utan allt för stor motsva-
rande kostnad.
Hvad beträffar efterrätten, så är den merändels
lättast att åstadkomma, såvida man har tillgång
på ägg, smör eller grädde, hvilket är en nödvän-
dig förutsättning, naturligtvis isynnerhet på lan-
det, men äfven i stad, om man vill slippa att
allt för mycket anlita de dyra sockerbagarne.
Då lämplig årstid inträder, förser man sig med
så rikligt med saft- och syltförråd, att de räcka
till följande år, och särskildt användbara äro
kompotter af alla slag, hvilka anses rätt fina, ej
behöfva vidare tillagning samt äfven äro helsoj
samma och omtyckta af de flesta. Om man på
vintern’ kokar färsk kompott, kan den förvaras
god rätt länge, utan att läggas ned i burk, såvida
man har god källare eller skafferi; äfven kan man
under många veckor, ja till och med därutöfver,
hafva äppelbasta stående i formar, färdiga att
blott hvälfvas upp vid behof, liksom hvar hus-
moder vet, huru vigt det är att kunna taga till
lingon- eller ingefärspäron, om oförmodadt främ-
mande kommer. De gamla bekanta rätterna: plät-
tar, munkar och våfflor äro ej heller att förakta.
Många olika bakelser, hvilka hålla sig rätt länge
goda, kan man ju vid tillfälle anskaffa, hvarvid
bör märkas, att de hembakade nästan alltid län-
gre bevara sin goda smak än de köpta. Till dy-
likt ändamål kunna med skäl rekommenderas man-
delmusslor, mörbakelse, s. k. rulltårta, olika slags
sockerkakor och tårtbottnar m. fl.
233
Den bekvämaste efterrätt och äfven billig är
s. k. alterationscrème, och en annan, äfven gan-
ska hastigt tillagad, fast ej lika ekonomisk, är ka-
trinplommon med gräddskum. Om sommaren
äro ju vilda bar särdeles användbara och på
landet billiga.
Efter middagen bjudes kaffe med eller utan
likör.
(Forts.)
Teater och musik.
Kungl. operan. Första Bötel-föreställningen gick
förl. fredag af stapeln. Det första intryck, den cele-
bre gästen gjorde, var ej något så utomordentligt;
men hvart efter det operan gick, stegrades intres-
set, och stämningen i salongen började visa be-
tänkliga symptomer att vilja rusa upp öfver kok-
punkten. Efter första akten följde många inrop-
ningar, efter den andra ännu flere, och vid slutet
af den tredje kände det ursinniga jublet inga grän-
ser. Med kraftig, metalliskt klingande bröströst
utslungade hr Bötel det höga c, och då publikens
hänförelse och jubel härvid ej ville taga något
slut, sjöng han strettan ytterligare två gånger och
detta tydligen utan den minsta ansträngning. Kort
sagdt — hr B. segrade fullständigt äfven här, och
allt tyder på, att vi stå inför en intensiv Bötel-
feber. Liksom den för ej länge sedan här hörda
Mierzwinski förfogar hr B. öfver en fenomenal
stämma; den senares stämma, en den präktigaste
hjältetenor, är dock vida mera välklingande än
den förres. Hvad hr B. förmår i dramatiskt hän-
seende, hade man föga tillfälle se i Trubadurens
parti, då ju detta ej lemnar något tillfälle att visa
prof härpå. Bättre är i sådant afseende Raouls
parti i »Hugenotterna», hvilket utgjorde hr B:s
andra roll härstädes.
Den gamle »Trubaduren» gick för öfrigt nästan
alltigenom väl. Särskildt förtjänar fru Östberg
beröm för sitt ypperliga utförande af Leonoras
maktpåliggande parti och fröken Wolf för sin
Azucena, bra sjungen och i dramatiskt hänseende
förträffligt hållen. Hr Lomberg sjöng grefve Lu-
nas parti med sin präktigt klingande. röst, men
var oförlåtligt stel och chablonmässig i alla sina
rörelser.
Salongen var i det närmaste fullsatt och bifal-
let, som sagdt, stormande.
Andra Bötelförestättningen, då Hugenotterna
uppfördes, egde rum i söndags inför ännu mera
fullsatt hus än den första. I k. logen märktes
konungen med talrik svit.
Bästa totalintrycket gjorde hr Bötels Raoul i
första akten, då han gaf fullt skäl för Nevers’
omdöme: »Han är minsann rätt bra, mer bildning
skall han få». Han var här afgjordt finare än
Wachtel, hvilken i denna scen var för simpel.
Men däremot höjde han sig icke till Wachtels
storslagenhet i fjärde akten. Det var visserligen
lifaktighet och värme, men icke någon öfverty-
gande uppfattning och framställningsgåfva, utan
endast yttre, inlärda uttrycksmedel för situationens
växlingar. Beundransvärdt var hr Bötels föredrag
af den berömda frasen »Du liebst mich», varmt
och glänsande, effektfullt, men äfven smakfullt,
utan öfverdrifven bravur. Äfven fröken Oselio
öfverträffade sig själf och sjöng denna gång med
rätta på tyska språket. Båda inropades fem gån-
ger, hr Bötel ytterligare några gånger.
I tisdags afton uppfördes å nyo »Trubaduren»,
och i dag fredag repriseras »Hugenotterna». Här-
näst lär hr Bötel uppträda i Arnolds parti i »Wil-
helm Teil».
Å Dramatiska teatern uppträdde fru Betty Hen-
nings i lördags för första gången under sitt gäst-
spel då »Ett dockhem» gafs med den genialiska
danska konstnärinnan i Noras roll. Fru Hennings
helsades välkommen åter med applåder och blom-
mor. Hon var vid ypperlig disposition och utför-
de sin roll bättre än någonsin. Hr Fredriksson
hade återtagit Helmers roll, som i fjor spelades af
hr Palme, och fröken Klefberg hade efterträdt fru
Dorsch i fru Lindes roll.
I tisdag uppfördes: »I asylen», skådespel i 1 akt
af Gusaf Esmann, däruti den gamla fruns roll ut-
fördes af fru Hennings; »En autograf», komedi i
1 akt samt »Fruntimmersskolan», komedi i 3 akter
af Molière, med fru Hennings som Agnes. En nära
fullsatt salong entusiasmerades af den berömda
gästens framställning. Vi hänvisa angående fru
H:s konstnärsskap i öfrigt till den porträttet ledsa-
gande uppsatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
