Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 23 maj 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 IDUN 1890
Allt hvad som förtjänar att göras, förtjänar att göras väl.
JjORD pHESTERFIELD.
44444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444444’*4’
444444*444444’**4444444*44
knypplingskonstens ABC, med endast fem par
pinnar — eller den fotsbreda altarduksspet-
sen med sina tjocka lanträdar, mandlar och
dylikt, hvartill stundom behöfvas 400 par
pinnar. Ja, större arbeten finnas, som kräfva
ännu mänga flere och göra behofvet af dy-
nans storlek så betydligt, att den knypplande
icke kan sitta, utan måste gå framför den-
samma. Endast undantagsvis gifvas dock
skicklighet och herravälde öfver mönstret för
så storartade arbeten.
Sedan århundraden tillbaka har sålunda
denna hemslöjd varit en väsentlig inkomst-
källa för sin ort, men beklagligtvis har denna
delat öde med så mycket annat här i värl-
den, som icke följer med sin tid eller icke
handteras med sorgfällig vård. Mönstren
blefvo i längden ensidiga och enahanda. De
gingo från stuga till stuga utan förändring,
och utlandet kom med nya, sirligare former
och billigare priser, ehuru med långt ifrån
lika värdefulla arbeten. I följd häraf var
spetsknypplingen under 1870:talet i ett till-
bakagående, som väckte alvarliga bekymmer.
Verksamma händer funnos i mängd, men för-
bättrade former voro af nöden, och därtill
kräfdes en ordnad afsättning. Väl funnos
uppköpare, men det var ingen drift i affä-
rerna, och priserna voro ytterst låga. De
flesta fingo med sina arbeten vända sig till
s. k. »spetsgångare», hvilka tågade ut i byg-
derna, företrädesvis till badorterna sommarti-
den, och medförde lager utan någon egentlig
urskiljning af varans beskaffenhet. Ofta nog
var denna vandringsman (eller kvinna) en-
dast kommissionär, hvilket medförde en annan
känbar olägenhet, dröjsmål med likviderna,
någonting som just icke var uppmuntrande i
tarfliga hem, där förlagsförmågan inskränker
sig till det minsta möjliga.
I början af 1880:talet var det frågan om
att bilda ett bolag i Vadstena för att ordna
denna angelägenhet på ett tidsenligt sätt, men
förslaget strandade. Ungefär samtidigt hade
fru Charlotte Randel bosatt sig i staden, och
hon började genast intressera sig för spets-
knypplingsarbetet. Hon började göra upp-
köp och inledde affärsförbindelser på främ-
mande platser för afsättningen samt tog itu
med förbättringen af monsterna. Hon upp-
sökte gamla, förglömda mönster af antikt
värde och införskref nya från Brüssel, Nor-
mandie m. fl. ställen, och förefinnas numera
sådana i tusental. Genom uppköpen blef
hon äfven i tillfälle att kontrollera arbetenas
beskaffenhet, att framtvinga bättre materiel
för tillverkningen o. s. v., hvilket allt haft
det goda med sig, att endast väl gjorda spet-
sar hädanefter föras i marknaden, och om-
sättningen är äfven bringad därhän, att en
hvar, som har ett godt arbete, icke behöfver
utbjuda (’et förgäfves. Många hundratals
människor hafva härigenom en säker, om ock,
i förhållande till arbetet, ännu liten arbets-
förtjänst. Besöker man fru Bändels arbets-
lokal en onsdag eller lördag, skall man från
tidigt på morgonen finna en mängd knypp-
lerskor af alla åldrar, hvilka komma med
arbeten, de flesta beställda på förhand, och
hvilka blifvit utförda efter af fru Randel
lemnade mönster. Efter vederbörlig gransk-
ning erhåller nu hvar och en sin betalning,
och nya beställningar och nya mönster lem-
nas till fortsatt arbete. Rättvisan fordrar
likväl att här icke förglömmes, att flere upp-
köpare af Vadstenaspetsar numera finnas på
platsen, af hvilka en drifver aflär i hufvud-
staden och en annan gjort det storslagna för-
söket att införa desamma i Amerika genom
inrättandet af en depot i Newyork, men fru
Randel tillkommer förtjänsten att på ett kraf-
tigt och mera omfångsrikt sätt hafva drifvit
denna angelägenhet fram just ifrån den tid-
punkten, då den bäst behöfde en dylik hand-
räckning.
Detta fru Randels verk har dock icke
gått af sig själft. Det har kräft mycket ar-
bete och allvarlig omtanke, och sparsamt har
det väl äfven varit med uppmuntran, om ock
affärerna så småningom började arta sig till
att gå ihop. Det var därför med så mycket
större glädje vi häromdagen erforo, att sty-
relsen för Handarbetets vänner beslutit att
för innevarande år tilldela fru Randel det
pris, som bär Sophie Adlersparres namn och
utgör ett erkännande af ådagalagda förtjän-
ster i nämnda förenings syfte. Fru Randel
har gjort sig väl förtjänt af denna uppmun-
tran, som kommit henne till del efter snart
ett tiotal sträfsamma år, och då denna utmär-
kelse äfven innebär vitnesbördet om framgån-
gen för en nationel hemslöjd, hvilken det bör
ligga i allmänt intresse att vårda och be-
främja, så har Red. af Idun ansett det såsom
en plikt att för sin ärade publik presentera
fru Charlotte Randel, hvilkens bild pryder
första sidan af dagens nummer.
Fru Randel är född den 9 mars 1851 och
dotter af framlidne kyrkoherden i Styrestad,
Östergötlands län, J. F. Boström, och hans
maka, född Möller, samt gift sedan 1875 med
bokhandlaren Axel Randel i Vadstena. Rö-
rande hennes blida och anspråkslösa person-
lighet är vår uppgift naturligtvis begränsad.
Endast det må sägas, att hon utfört en mis-
sion, som hon väl aldrig trott på själf, ja
knappast märkt, huru den utvecklats under
hennes händer. Vid sidan om sina plikter
som moder och maka började hon så små-
ningom sitt verk, och tack vare en ovanlig
energi samt exemplarisk ordning och reda i
allt, hafva profkartornas antal växt år efter
år, så att nu fru Randels affär kan erbjuda
spetsknypplingskonstens alster ifrån det billi-
gaste till det dyrbaraste. Af det lilla se-
napskornet har blifvit ett stort träd under
en omtänksam och kraftfull kvinnas ans
och vård.
G. R. P—n.
Jag tror, att kvinnan till och med i sin
djupaste förnedring bibehåller någonting he-
ligt, någonting omöjligt att förorena, någon
underpant, något minne af sitt högre ursprung;
och att hon, likasom diamanten i mörkret,
alltjämt bevarar en outsläcklig gnista af det
himmelska ljuset.
H. W. Longfellow.
Pingst.
Miom AhogenA tgvsta Anat,
en, angeC meD en CiCj-a gåt ––
’
’Jtr Det at en gammaE Aagen.
0ch jhnnet fvan uiD oacjen
ett Citet fattigt jcgeEßo,
t pingAtenA namn fian Aijna« Det,
men tnejen jXgeCunge oet,
aj; Aofen oåcht j’ta-n nattenA to,
huatjååm Iran AångenA gåjvoa j?ich,
och hoi Act Cått Jet Agunga gich.
2)u, Aaga i|;tån ßatnDomADat,
Ju Atannat t, ivu 11 mtnne hi>at.
0ch j?aAt man ej, på Aagot ttot,
t pingAtenA jhiD en angeC Bot.
9Iåt håggen Atåt höCgD i, hin taA-te BCom
Aom en ßtuD t De CgujhiaAte Dtommat,
nåt AoCßCanha gCittta jgåtDat och Attöm-
mat,
Då haCCat han Dig tiCC Aln hehjeDi
ige
9Xalnten Det at. C^uDa j’tia natut,
Dat ojtian AhogenA peCatetaDet
t AommatAhgn, Piogt ojået ßgoth och |ut,
Din aning ahgmtat en håtCehAtth j?aDet.
©ch otgeCn ßtuAat. 2Det oinDen åt
och |ogfatneA höt och ßoCgotnaA Aånget
Ditt AinueA oto, Ditt figåttaA ånget
AhaCC CoAaA i jvtiD och tåtat håt.
©oft, hanahe att angeCn Jåån AaaanA Dat
meU pingAtenA CiCga Iicfi aahta Dig
och Din Atåmma, CojXgunganDe, jußEanDe
tot,
hßat
Atammet in i ftho.genA måhtiga höt.
Daniel Fallström.
En vacker kvinna utan fasta grundsatser
liknar de vackra, rotlösa blommor, som flyta
på vattnet, drifna hit och dit af hvarje vind-
fläkt. Lady Blessinglon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
