Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 22. 30 maj 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 I D U N 1890
vinet i de slipade glasen, och hela sällska-
pet pratade i muntraste stämning, utom tant
Lova. Hon gjorde som salig Didrik: teg
och drack; men framför allt ät hon.
Hur man dinerade, glammade, drack kaffe
med arracpunsch etc., så blef klockan myc-
ket. Och herr Pettersson hade glömt att
telefonera efter vagn.
Tant Lova skulle ovilkorligen hem genast.
Gustaf tålde inte vid att vara ute så länge.
Farbror Gustaf plirade på ett misstänkt sätt
och såg ut, som han inte skulle ha något
alls emot att stanna kvar.
»Här ä’ ju så-så-så trefligt.» stammade
han.
Men det halp icke. Herr Pettersson måste
ut på slätten i regnvädret och leta upp en
ledig vagn eller i nödfall droska.
Ja, en droska fanns det verkligen — en
enda. Där stufvades de tre damerna och
farbror Gustaf in. När det var gjordt, stack
herr Pettersson in hufvudet och sa’:
»Jag sitter inte på kuskbocken i detta
hundväder. Jag »spårar». Adjös så länge.
Kör!» skrek han åt kusken.
»Du skulle aldrig ha släppt honom, Emi-
lie,» sade faster Lova. »Han är en spele-
vink, när han kommer ut. Jag såg, hur fas-
ligt han drack, fastän han tål mera än min
Gustaf. Sitt rak, Gustaf!»
* *
*
Herr Pettersson gick nedför stora uppgån-
gen för att genskjuta spårvagnen. Den val
öfverfull, och folk stod i kö i Allmänna gränd
för att vänta på nästa. Herr Pettersson blef
arg, men räddades nästa minut af ett par
herrbekanta, som svängde om hörnet i sin
landå.
Räddarne drogo honom med in på Opera-
kaféet. En enda sängfösare i ruskvädret —
bara en enda. Se’n skulle de skjutsa bror
Pettersson hem.
När fru Emilie Pettersson sofvit en god
stund, väcktes hon af osäkra steg inne i säng-
kammaren. Hon tände på ljus och såg på
klockan. Den var en kvart öfver två.
»Du måtte ha fått vänta länge på spår-
vagnen,» sade hon. Tonen lät inte mjuk.
»Käraste, snälla Li-lillan! Det är ju pingst,
pingst, hänry-hyckningens dag!»
Scœvola.
Några svenska nationalrätter.
Hedersomnämndt svar å prisfrågan XVIII.
ffîhet ges ännu på landet månget ställe, där den
Mjy franska kokkonsten icke undanträngt den
w svenska, utan maten fortfarande lagas på
gammalt svenskt vis. Undertecknad, som just
växt upp i en sådan där undangömd vrå, där
gamla seder och bruk iakttagas, tar sig därför fri-
heten lemna beskrifning på några svenska rätter
från sin hembygd, och börjar då med sötosten,
hvilken vid större festligheter i fina och förmögna
bondehem aldrig fick saknas på middagsbordet.
Sötost. Beståndsdelar: 12 liter nysilad mjölk,
4 liter söt grädde, 8 deciliter löpesvatten, 4 vis-
pade äggulor.
Mjölken och grädden slås i en gryta, som sättes
på elden, där den får stå, tills mjölken blifvit litet
mer än ljum, då löpesvattnet slås i. Då mjölken
riktigt skurit sig och osten fått samla sig, tages
han upp ur vasslan med ett durkslag, lägges i
ett stort lerfat och röres sönder, hvarefter den
åter lägges i grytan, sedan man först öst upp en
tredjedel af vasslan för att ha till påspädning vid
kokningen. Sötosten får nu stå och koka pa
sakta eld, hvarunder man ofta rör i den, så att den
ej bränner vid. Efter sex timmars jämn kokning
brukar den vara färdig och liknar då till färgen
delikatessmesost. Några minuter innan grytan
tages af elden, slår man de vispade äggulorna
tillika med 4 deciliter tjock söt grädde i sötosten
för att få såsen simmig. Den hälles upp med sin
sås i karott och ätes kall.
Kokt fårkött med rofvor. Beståndsdelar: 1 får-
stek, 2 liter skalade och i klyftor skurna hvita
rofvor, 2 hönsägg smör, 1 tesked stött hvitpeppar,
I tesked rifven muskot, 7 deciliter god gräddmjölk,
socker, salt.
Fårsteken lägges i en gryta med kokande vatten
tillika med rofvorna och saltet. Så snart rofvorna
kännas mjuka, tagas de upp och stötas till mos,
som sättes öfver elden i en panna, i hvilken läg-
ges socker och salt efter smak samt musköten och
pepparn, hvarefter mjölken under ständig omrö-
ring hälles på moset, hvilket efter en stunds kok-
ning hälles upp på karott och serveras till fårkött.
Till denna rätt har man antingen sötsur dillsås
eller kaprissås.
Stekt ål. Beståndsdelar: färsk ål, 1 vispad
äggula, rifvebröd, smör eller flottyr.
Ålen flås, fläkes, hufvudet och ryggbenet bort-
tagas, hvarefter den skäres i tämligen stora bitar,
hvilka doppas i äggulan och sedan i rifvebrödet
och stekas i smöret. Till ålen bjudas sockerlingon,
uppblandade med vispad grädde.
Sillsås. (Frukosträtt.) Beståndsdelar: 3 urvatt-
nade sillar, 4 hårdkokta, hackade ägg, 4 hektogram
smör, hackad persilja.
Sillen flås, fläkes, alla ben borttagas noga, hvar-
efter sillhalfvorna läggas på rent linne för att dra
ur vattnet, sedan skäras de i små tärningar, hvilka
tillika med smöret och persiljan läggas i en panna
och få koka några minuter och upphällas sedan
i en såsskål öfver de hackade äggen. Såsen ser-
veras till råskalad imkokt potatis.
Grytstufning. Beståndsdelar: färskt i skifvor
skuret fläsk och kött, 5 rödlökar, 1 bukett persilja,
1 matsked hel kryddpeppar, 3 lagerbärsblad, 1
glas konjak, 4 deciliter vatten, 3 anjovisar.
I en stekgryta läggas hvarftals fläsk- och kött-
skifvorna, hvarvid man iakttager, att första hvarf-
vet i grytan alltid består af fläskskifvor. Mellan
hvarje dubbelhvarf strör man hackad persilja, lök,
peppar och lagerbärsblad. Då allt kött, fläsk och
anjovisarne blifvit nedlagda i grytan, slås konjaken
och vattnet dit, hvarefter locket sättes på och sme-
tas väl till, och sedan får grytan stå och små-
koka öfver jämn, men ej stark eld, tills stufningen
blir färdig, hvartill brukar åtgå 2 timmar. Ätes till
potatismos.
Hvitkål kokt i mjölk. Beståndsdelar: 1 fast och
hårdt hvitkålshufvud, 1 matsked socker, rifven
muskot efter smak, 1 matsked hel kryddpeppar,
3 matskedar hvetemjöl, salteft er smak, 2 hönsägg
smör.gjjäiSI
Alla gröna blad borttagas från hvitkalshufvudet,
hvilket skäres i bitar och läggas i en väl förtennt
kopparkastrull och brynes i smöret, hvarefter
mjölken, sockret, pepparn och musköten slås i
kålen, som under flitig omröring får koka öfver
sakta eld. Då kålen kännes kokt, redes den med
mjölet och litet mjölk. Saltas efter smak.
Fläskryggsoppa. Beståndsdelar: Salt, urvattnad
fläskrygg, 2 liter god gräddmjölk, | liter skalad
och sönderskuren kålrot, \ liter råskalad, sönder-
skuren potatis, 4 stora skrapade sönderskurna
morötter, 4 stora skrapde sönderskurna palster-
nackor, hackad persilja, 1 matsked anis eller fenkål.
Fläskryggen sköljes väl i ljumt vatten, hvarefter
den lägges i en med vatten fylld kopparkastrull
och sättes på elden. Då vattnet kokat upp, skum-
mas det väl, locket lägges på kastrullen, och fläsk-
ryggen får på jämn eld koka, tills fläsket kännes
mört, då den tages upp och spadet silas genom
hårsil, hvarefter det slås tillbaka i kastrullen, i
hvilken mjölken, anisen och rotsakerna slås. Då
de senare äro kokta, redes soppan — som bör
vara simmig — med grädde och mjöl, hvarefter
persiljan lägges i och får ett uppkok. Fläskryggen
skäres i bitar och ätes till soppan.
Moster Greta.
* *
:ü
Till sist meddelas här ett par nationalrätter från
öfre Norrbotten, som en »Norrbottniska» haft vän-
ligheten meddela oss.
Blöta. Har man buljong, så sättes densamma
öfver elden att uppkoka. Eljes tagas ben af ren-
eller oxkött, som kokas i vatten med litet salt.
Medan spadet häraf (eller buljongen) ännu kokar,
ilägges s. k. tunnbröd. Upptages, då det är väl
blött, och ätes med kallt smör.
Denna rätt användes allmänt på landet såsom
söndagsfrukost.
Poiatispalt. Rå, skalad potatis rifves, och se-
dan vattnet väl fått bortrinna (omkr. en timme
åtgår härför), tillsättas korn- eller hvetemjöl samt
litet salt. Sedan blandningen blifvit nog tjock,
formas vanliga paltar, hvilka nedläggas i kokande
vatten. Man bör låta dem under vattnet få kvar-
ligga några sekunder i slefven, så att de hinna få
litet stadga. Väl genomkokta, upptagas de och
serveras med kallt smör.
Under »potatis-upptagningen», användes denna
rätt ofta, och behöfva skalen då ej borttagas från
potatisen före rifningen. .
Behöfva Stockholms invånare vara be-
roende af bagare, bagargesäller, hagar-
lärlingar, bageriarbetare i allmänhet
samt brödutkörare, brödförsäljare m. fl.
brödomhänderliafvande medmänniskor?
I dag sträjka bagargesällerna och bagarlär-
lingarna, härnäst sträjka väl brödutkörarne och
brödforsäljarne ! Vore det ieke skäl, att allmän-
heten ock vore betänkt på att sträjka en dag?
Här ute på landet förvåna vi oss på det
högsta, öfver att Stockholms frihetsälskande,
intelligenta och i allt annat — till och med
i teater och musik — så strängt fordrande
befolkning ställer sig, uti en så viktig fråga
som det dagliga brödet, beroende af andras
nycker, slarf eller vinstbegär m. m. och nöjer
sig med att betala det en, två, tre, ja ända
till fyra gånger mera än det, i förhållande till
spanmåls-, mjölk-, ved- och arbetspriser m. m.
verkligen är värdt (hvarom hvar och en, som
lärt sig de fyra räknesätten i enkla tal, med
lätthet kan komma underfund), samt därtill
finner sig uti, att detta bröd ändå, i regeln,
alls icke tillfredsställer hvarken den sunda
smakens eller properhetens fordringar.
Ja, invänder ni, detta må nu vara sannt,
men huru få det annorlunda? Jo, helt enkelt
därigenom att I baken edert bröd själfva.
Är det omöjligt! Ingalunda. Här på landet
baka numera de flesta hushåll — från kojan
till slottet — sitt mesta bröd uti en sådan
där liten tingest, på hvilken all annan mat
beredes — järnspisen — hvilken nog finnes
hos hvar och en af eder ; och alla materialier,
som erfordras, finnas ju städse hos eder att
tillgå, till och med jäst — pressjäst —, som
för oss här ute på landet stundom sträjkar och
sätter oss i förlägenhet.
Jag medger visserligen, att det är litet be-
kvämare för frun att sända jungfrun — frö-
ken — till bagarboden, men en gång van vid
att själf baka skulle bestämdt ingen fru vilja
visa en sådan lättja eller okunnighet, att hon
ej genom bakning en à två gånger i veckan
försåge sina familjemedlemmar med bröd af
egen tillverkning, som, utom det att det är
beredt af friska ingredienser och med renlighet,
har den fördelen att hålla sig färskt : det
mjuka i Here dagar och skorpor i lång tid,
hvilket aldrig är fallet med bagarbröd.
Därjemte får den intelligenta husmodern häri-
genom en tillökning i sin verksamhet, som
särskildt gör henne familjens medlemmar för-
bundne och gör dem ytterligare beroende af
henne; men hvilken familjefader varder icke
mycket hellre beroende af sin »gumma» än af
— bagaren !
Det är nu visserligen synd om alla dessa
människor, som lefva »allenast af bröd» ; men,
de lära icke blott äta det uti sitt anletes svett,
utan äfven med stor vedermöda i alla sina
lifsdagar, hvadan jag anser det vara en män-
niskovänlig tjänst befria dem från ett dylikt
elände, att de måga taga sig annat för händer.
LandHig husmoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0278.html
