Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 6 juni 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N 281
Och -så svarar hon blixtsnabbt :
»Eintausend siebenhundert und drei» (1703),
eller så här:
»Sage aber gleich richtig auch diese Zahl!»
Svar:
»Zweitausend vierhundert neun und vierzig»
(2449).
Ja, det där kan verkligen förefalla hardt när ofatt-
ligt. Men nästan allting här i världen låter på ett
eller annat sätt förklara sig, och saken i fråga är
till tpå köpet, när allt kommer omkring, bland de
allra enklaste.
<©m vi t. ex. tänka oss, att miss K. och mr L.
kommit öfverens om samt dagligen och stundligen
öfva detta frågeschema:
mir eller weiter = 1
aber » sogar = 2
wieder » ganz = 3
gleich » richtig —■ 4
mal » ferner = 5
bald » dann == 6
doch » nun = 7
schon » ebenso = 8
auch » jetzt = 9
also » fehlerfrei = 0,
så Ster hemligheten lätteligen afveckla sig.
»Kannst du mir (— 1) nun (— 7) also (== 0)
wieder (=3) diese Zahl sagen?»
Ja, där ha vi 1703.
Eller: »Sage aber (=2) gleich (=4) richtig (också
-4) auch (=9) diese Zahl.»
24491
Jag vill ingalunda påstå, att miss K. och mr L.
begagna sig just af ofvanstående mycket enkla fråge-
schema, hvilket jag uttänkt endast såsom ett alldeles
tillräckligt förtydligande exempel.
Sannolikt är deras schema i hög grad uttömmande
och innehåller troligtvis tre, fyra eller kanske Here
ord för en och samma siflra, något som blir nöd-
vändigt för händelse fiere lika siffror förekomma i
samma tal.
Nå, men miss K. nämner ju föremål, som af publi-
ken uppvisas för hennes frågare, t. ex. snusdosor,
näsdukar, visitkort, glas, käppar, klockor m. m.?
Ja, det är ingalunda svårare, tvärtom lättare, enär
därvid endast en, två eller högst tre siffror behöfva
förekomma. Antalet af de föremål en person kan
antagas bära på sig eller hafva i närheten eller de
enkla ämnen (metaller o. d.), hvaraf dessa föremål
äro tillverkade, kan väl knappast uppgå till mera än
ett par hundra och alla dessa kunna ju lätteligen
numreras.
Med ett ord — allt som låter schematisera sig,
som kan ordnas i en viss nummerföljd, kan också
på ungefär ofvannämnda sätt behandlas i frågor och
svar.
Men om man försöker med ett elfva- eller tolf-
stafvigt ord — och i synnerhet tyska språket är,
som man vet, särdeles lyckligt lottadt därvidlag —
så blir miss K. bet. Ja, om herrskapet inte tror
mig, så går det bara an att försöka.
»Om jag har varit knepig nog att fundera ut allt
det här af mig själf?» frågar herrskapet.
Sanningsenligt måste jag svara nej, tyvärr!
Men, se saken är den, att jag själf i min barn-
dom utöfvat den mnemotekniska konsten, som jag
lärde af min far, som i slutet af 1850-talet lärde den
i Paris af en s. k. clairvoyant, hvars klarseende
sannolikt genom åtskilliga led går tillbaka till Mes-
mer eller Cagliostro, hvars trolldom högst antagligt
kan igenom än Here led spåras åter hos de ärade
förfäder, som skötte om Delphiska oraklet o. s. v.
Min far och jag begagnade vår konst endast såsom
sällskapssport. Vi sjönko aldrig till professionals,
ehuru vi slutligen blefvo så öfvade, att vi mycket
väl kunde hafva rest omkring för att omsätta vår
clairvoyance (för det var det på den tiden, då mänsk-
ligheten i allmänhet var mindre upplyst än nu samt
oforderfvad af telefoner, fonografer o. d.) i gång-
bara myntsorter.
Vårt frågschema var, så vidt jag minnes, ungefär
följande :
Nå .— 1 = A . söndag - - januari
Ser du = 2 = B — måndag —» februari
Hör du = 3 = C — tisdag — mars
Vet du : 4 — D = onsdag = april
Vill du säga = 5 —- E torsdag = maj
Kan du säga =- e F = fredag “juni
Säg mig = 7 = G = lördag »-juli
Gissa » » 8 = H —augusti
Se efter = 9 = I, J — september
Låt höra 10 »K = oktober
Nå, nu : 11 L »—november
Nå, ser du = 12 ~ M - december
Nå, hör du — 13 — No. s. v.
Vid »föreställningarna» placerades jag vanligen i
en stol i ett yttre rum, sedan jag i närvaro af de
beundrande gästerna vederbörligen »magnetiserats»
Miss Dorothy Tennant.
Stanleys trolofvade brud.
all:
m ’
HÜN;
mm
y 4bm
y ■‘M’s
»Stanley har förlofvat sig», lydde den
sista sensationsnyheten frän den engelska kvin-
novärlden. Hur många anekdoter hade ej förut
cirkulerat om den djärfve upptäcktresanden,
som utan att låta konfundera sig af de vi-
drigaste händelser genomträngt Afrikas mör-
kaste urskogar, men som kändt sig så »bort-
kommen» inom just denna nyssnämnda värld.
»Har ni någonsin tänkt pä, hur ni ser ut,
då ni talar till en kvinna?» har han själf
sagt. »Jag kan inte jämföra det med något
bättre än bilden af en stor, grof karl, hand-
terande en liten barnunge — ömt, försiktigt.
Jag är förskräckligt illa däran, då jag talar
med en kvinna, med mindre hon är en så-
dan sällsynt företeelse, att hon låter mig höra
litet sundt förnuft. Ett faktum är, att jag
inte kan tala med kvinnor. Jag känner mig
i deras närvaro som en lika stor skrymtare
som alla andra män, och det förargar mig,
att jag måste göra mig till och parodiera
mig själf utan något rimligt skäl, endast
emedan jag resonnerar som de andra, att, om
jag talade eller handlada annorlunda, skulle
det ej uppfattas väl. Det är en dylik falsk
ställning jag ej vill utsätta mig för.»
»Poeter och kvinnor förefalla mig så veka,»
lyder ett annat yttrande af honom, »så olika
(åtminstone hvad jag sett) den hårda typen
af mankönet, att man snart känner, då man
talar till dem, att man måste göra sin röst
mildare eller affektera en alldeles särskild
artikulering för att ej såra, då man ej haft
den aflägsnaste tanke därpå. Därför äro
män sällan uppriktiga mot kvinnor och poe-
ter. —• Kvinnan, hvit eller svart, betraktar
jag såsom stående högt öfver oss. Hon är
mänskligare, hennes sympati är fortare väckt,
hon är mera mottaglig för nya idéer än vi
af motsatta könet. Jag har tjugu år sökt
en hustru, men har aldrig haft tid att finna
någon.»
Hvad är sålunda naturligare, än att nu,
då den store upptäcktsresanden ändtligen fun-
nit, hvad han så länge sökt, intresset för hans
utkorade skall vara lifligt. Vi ha redan i
ett föregående nummer meddelat några bio-
grafiska notiser om miss Dorothy Tennant
och ha nu nöjet för våra läsarinnor presen-
tera hennes bild, som för vår räkning an-
skaffats från London.
Miss Tennant har, som vi förut nämnt,
senaste åren varit en bemärkt personlighet
inom Londons literära och artistiska kretsar.
Hennes ansikte är äfven välbekant för mån-
gen tafvelälskare såsom flickan i den engel-
ska målarens, Sir J. E. Millai’s tafia »Nej».
Taflan föreställer en ung flicka, som med
ett bref i banden funderar på det afgörande
svaret. »Ni får kalla den, hvad ni vill, »Ja»
eller »Nej», lär artisten ha anmärkt. Nu
kommer den helt visst att kallas »Ja», och
ägaren lär ha för afsikt att som bröllops-
gåfva öfverlemna den till Stanley och hans
brud.
medels några »strykningar» öfver hjässan och tin-
ningarne.
Sedan bad min far någon af de närvarande att i
hans öra hviska eller på ett papper skrifva en siflra,
en bokstaf, en veckodag, ett månadsnamn o. d.
Därefter gick det lös med frågorna, t. ex. :
»Ser du, hvad det är för en bokstaf?»
»B!»
»Låt höra den här?»
»K!»
»Säg mig, hvad här står för en dag?»
»Lördag!»
»Se efter, hvilken månad?»
»September!» o. s. v.
Efter föreställningens slut och sedan magnetismen
vederbörligen »bortstrukits», omringades jag alltid af
beundrare och deltagande farbröder och tanter, som
frågade, om jag ej var mycket trött, samt tyckte det
var »synd att till den grad anstränga gossen».
På grund af min ungdoms naturliga öppenhet,
svarade jag vanligen: »Nää, vars», under det jag i
mitt stilla sinne angående mina interwievare tänkte
något, som jag — visligen aktade mig att tala om.
Med själfva hemligheten var jag tyst som muren, och,
så vidt jag vet, kom heller ingen under fund med
konsten, tack vare min fars ytterst lediga uppträ-
dande.
Under sex à sju år (jag var ungefär 7 år, då vi
började) egnade vi nästan dagligen någon stund åt
konsten, samt vunno en rätt betydande färdighet. I
mån af det jag tillväxte i ålder och visdom, tillöka-
des äfven vårt frågeschema, som till slut omfattade,
utom det förutnämnda, äfven kemiska enkla ämnen
— ofta de latinska tecknen — djurkretsens tecken,
Linnéska sexualsystemet, åtskilliga djurslag — efter I
de latinska namnens begynnelsebokstäfver —, före-
mål, som en person kan antagas bära på sig, före-
mål i rummet m. m., som lämpligen kunde schema-
tiseras. I sådana fall, där frågeorden kunde låta
stela eller onaturliga eller borde hafva fördubblats,
begagnade vi åtskilliga småknep. Af dem minnes
jag nu ej annat, än att min far i det sistnämnda
fallet begagnade orden : »min gosse» ; t. ex. :
I st. f. »ser du, ser du» 22 — X — Dioecia -
matta (e. d.) frågade han: »Ser du, min gosse».
Ja, så var det med den saken !
Historien upprepar sig alltid (som det så gentilt
heter), äfven när den utkommer med rättelser och
tillägg.
I betraktande af kvinnans vilkor komma vi
inom ett annat, högre gebit än styrkans och
den naturliga maktens. Hennes ipträde inom
samhällsordningens område — egentligen det
första beviset af vördnad för den svages rätt
—- är därför den viktigaste inre epok i mänsk-
liga samhällets historia, emedan det innebär
ett förädladt begrepp af själfva den mänskliga
personligheten. E. G. Geijer.
En däjelig kvinna, som from är, hon är som
en klar lampa på den heliga ljusastaken.
Sprach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
